Jag öppnar skåpdörren under diskhon, där papperskorgen står och den är Överfull – igen! Proppfull. Så full att det ramlat ut saker ur den, eller så har ”någon” slängt in det tomma mjölkpaketet och så har det ramlat bredvid för att det är så FULLT, men ”någon” har inte uppmärksammat detta, utan bara slängt igen skåpdörren direkt.
Igen.
Så jag plockar upp det som fallit utanför och trycker HÅRT ner alltihop i påsen och knyter ihop den. Sen stoppar jag i en ny tom påse. Det känns skönt. NU kan vi kasta saker utan problem igen.
Så vänder jag mej om – tittar ut genom fönstret eller nåt…..
….och så är papperskorgen FULL igen! Nej, överfull!
Hur gick det till, liksom?!?
Likadant med disken:
Jag diskar inte varje dag (nej, vi har ingen diskmaskin…Jo, vi HAR en diskmaskin, men det är ingen som kopplar in den….Ho ho! Vem kan koppla in en bänkdiskmaskin??)….FAST man borde och ”ska” diska efter varje måltid. Men det gör inte jag, ändå. Därmed bildas ett BERG av disk.
Detta BERG delar jag upp i olika delar, och sedan diskar vi delarna – jag och sönerna. Ibland bara jag.
Men samma sak sker där:
Diskbänken är skinande ren, all disk står i diskstället (och lite – nej mycket – runtom, fast ren).
Så vänder jag mej om – tittar ut genom fönstret eller nåt…..
….så är det FULLT på diskbänken igen.
Hur går det till?
Liksom.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Usch, det där med disken är så vansinnigt frustrerande. Varje gång man fått en ren diskbänk känns det liksom som om det är för evigt och sen VIPS är det rörigt, smuligt, kladdigt och fult igen. En gång för länge sedan försökte jag få bukt med det där att slänga sopor utanför genom att förklara att jag ämnade börja lägga allt sånt i vederbörandes säng tills han hade lärt sig (barnen var så små då så det fanns bara en i huset att anklaga). Han fnissade glatt och tittade fortfarande när vi skilde oss 20 år senare inte särskilt noga efter om han verkligen träffade rätt påse eller om det var sån råge att det som slängdes in studsade av. Jag kan lägga till ännu en irriterande sopdetalj, nämligen att inte lägga märke till att handtaget på påsen blivit nervikt INÅT så att det hamnar i soporna och får grävas fram. BLÄH!
GillaGilla
Ha ha ha! Jag har också en gång i tiden gjort liknande, men inte ens det funkar….Till slut lägger man bara ner,känner jag, och väntar tills man blir ensamstående, så kan man bara skylla på sig själv….
GillaGilla