RSS Flöde

Varför fotade ingen mej? /erviluca

Postat den
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är fotografera-1.jpg

Jag funderade på det då och det kommer upp igen när Fayme – #faymeelmen – tar upp det på sin instagram och undrar varför maken/pappan till barnen aldrig någonsin fotar henne, med eller utan barn, om hon inte säger till.

Är det alltså en manlig grej det där att inte bry sej om att fota sej och sin omgivning?

Min ex man jobbade som fotograf (!) dom år vi var tillsammans. OM han fotade oss så gjorde han det när jag krävde det och nästan bråkade mej till att han skulle fota oss tillsammans, tex inför jul. Vi ställde upp oss ”fint”, enligt konstens alla regler – eller snarare enligt Pappa Fotografens regler – under bråk och stoj och så togs Årets Fotografi av Familjen. Slut. Han fotade oss aldrig ”in action”.

Vid något tillfälle när vi tittade i album (innan mobilens tid) frågade barnen varför jag aldrig var med när dom gjorde saker. HerreGud! Det var ju jag som fotade! Jag var ALLTID med. Det är lite sorgligt att dom i framtiden kommer att tro att jag aldrig var med, utan när det är foton med en förälder med, så är det deras pappa som är på fotot. Då kommer minnet att ”pappa var alltid med oss” att matas in i hjärnorna, fast det var jag som alltid alltid alltid fanns där.

”Fota mej! Jag vill också vara med på bilder/i minnena!” sa jag till maken. Han suckade. Orkade inte. Brydde sej inte. Eller nåt.

Jag säger till mina numera vuxna söner: ”Fota din omgivning. Fota din tjej. Fota livet. Det är kul att ha senare.” Gör dom det? Nope. Fotar dom mej? Nope.

Om jag dör kommer det inte finnas en massa foton på mej. Bara några få, som jag själv tagit, eller som jag bett någon ta, för att jag ska få vara med. Inte för att jag är speciellt snygg eller vill förevigas av den anledningen, utan för Minnets skull – för att det ska synas att I WAS THERE.

ERVILUCA WAS HERE.

——————————————————————————————

#fota #fotografera #varförfotograferarintepappor #varförfotograferarintemän #familjen #fotograferadinabarn #fotograferadinfru #fotograferadinmamma #fotadinmamma #erviluvah #instagram #mammatillfyrakillar #minnen #fotonärminnen #uppgraderaminnet

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

»

  1. Jag vet inte om det har med manligt och kvinnligt att göra men också i min familj är det jag som alltid fotograferar de andra. De fotograferar (nästan) aldrig mig om jag inte ber om det. Lite trist, men så är det. Som barn däremot blev jag ofta (med den tidens mått mätt) fotograferad av min pappa. Min mamma däremot fotograferade aldrig, men ville heller inte vara med på bild.

    Gilla

    Svara
    • Jag minns också att det bara var pappa som fotade oss OM vi blev fotade. Han hade en RIKTIG kamera. Mamma hade ingen. Men det var ju ”på 1800-talet”… och bilderna var svartvita. När jag var ung, nästan tonåring, fick jag en egen instamatic-kamera och då fotade jag mer, men det var ju fortfarande jättedyrt både med film och att framkalla, så man fotade bara vid Speciella Tillfällen.

      Gillad av 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: