Jag har stött på honom vid flera tillfällen. Nej, inte STÖTT på, utan stött PÅ. Tillsammans med hans hund Boy. Det är en tjuuuusig hund som ska ställas ut och få en massa medaljer och rosetter är det meningen. Men det bryr inte husse sej om. Han och hans fru är fodervärdar och efter X antal faderskap blir Boy deras. Tror jag. Så brukar det vara iallafall.
Första gången vi träffades var i hundparken. Han var där med Boy, som då var unghund/valp. Jag var där med mina hundar givetvis. Vi började prata och han var såååå trevlig. Han berättade om hur han och hans fru låtit bygga ett hus på 80-talet och att dom hade två vuxna barn, en av varje sort (tror jag) och när vi stod där och pratade ringde sonen från Holland, där han bor (tror jag). Eller om det var dottern som bodde där. Minns inte.
I vilket fall som helst är han såååå trevlig. Det är inte så ofta man träffar så sociala och trevliga människor, tycker jag. Iallafall inte jag. Jag startar nästan alltid samtal med folk när jag är ute i det fria (!) och många svarar exakt bara på det man frågar, eller visar inget intresse tillbaka. Det gjorde Boys husse.
Varje gång vi därefter stött PÅ varandra på hundpromenader ropar han på långt håll ”Åh, HEEEJ! Vad kul att se ER!!” och så ler han med hela ansiktet. Det är så trevligt! Jag känner mej verkligen uppskattad.
Igår hamnade vi på samma promenadslinga och gick tillsammans en lång stund. Jag berättade något för honom när hans mobil ringde: ”Ursäkta, men jag måste ta det här”, sa han och svarade. Vi gick vidare och han pratade med ”Lotta” eller vad kollegan nu hette, som jag förstod att det var. När han tryckte av mobilen, sa han ”Ja, du berättade om X….och att du skulle bla bla bla” och inuti mej blev jag helt Flabbergasted (heter det så? Jag tyckte ordet passade här)….alltså jag blev så förvånad över hans genuina intresse och att han både hade lyssnat på vad jag sa, och ville veta resten.
Jag tycker så ofta jag blir avbruten av allehanda saker när jag pratar med folk, och sen är det som att det jag sa innan jag blev avbruten inte spelar någon roll. Och jag inser att dom inte är speciellt intresserade/inte har lyssnat.
Denne man visar ett genuint intresse, lyssnar intresserat och ställer följdfrågor. Såna människor växer inte på träd kan jag säga. Iallafall inte i min värld. I min värld är det alltid jag som frågar och jag som är intresserad av andra. Det är nästan så att jag kommer av mej när någon frågar något om mej och mina hundar.
Så ovanligt är det.
Just saying.
erviluca #mammatillfyrakillar 