Detta blogginlägg låg i ”utkast” och är skrivet innan jag flyttade våren 2019. Jag fixade till lägenheten för att den skulle ”duga” för Akelius för nästa hyresgäst.
Men alltså va? Jag visstere. Jag visste att jag skulle kunna och hinna. Jag har gjort det förut och nu gjorde jag det igen, inte helt själv, men nästan.
Jag började med att tapetsera rum 1 med en mesigt beige tapet. Jag trodde den var vit, men den var mörkbeige. Upp på stolen , stryka på klister, ner från stolen, hämta klister, upp på stolen, styrka ut på väggen, ner från solen, ta tapetrulle och lägga rätt, sätta upp tapeten, jämna ut med handen och sen med tapetgrejen, ner från stolen…… Upp på stolen, sätta upp tapet, smeka tapeten, dra över tapeten i evigheters evighet. Amen. Benen får träning, rumpan likaså, armarna kämpar. Svetten lackar. Hej och hå.
Rum 1 avklarat. Dags för rum 2. Andra, sladdrigare tapeter. Dumma tapeter. Billiga ”Ta-er-i-brasan–tapeter” . Kämpar på. Vissa fel blir det. Tapeten är dum. Bakom rör, trix och fix…… ”Hoppas ingen ser”….
erviluca #mammatillfyrakillar 