
Jag erkänner direkt: Jag lider av den fruktansvärda åkomman AVUNDSJUKA. Den hjälper ingenting utan gör mej bara sur, arg och låst och jag drabbas av känslor som ”Vad ORÄTTVIST!” och ”Varför kan/får HON när inte JAG får!?”.
Känslan är oftast orättvis (mot den jag känner avundsjuka emot) eftersom den som har fått något, eller gjort något som uppmärksammats, är VÄRD det som den fått eller har. Och i vilket fall spelar det ingen roll – det är ju som det är.

Det kan vara någon som vunnit något, eller fått en bok utgiven (det gör mej så avundsjuk att jag inte kan komma över det…förrän jag själv får en bok utgiven), som har en varm och fin relation som den berättar om, någon som ska åka på den tredje resan det året (fast jag egentligen inte är så reslysten) eller någon som bor på landet och har en fin man och en massa djur.
Jag vill bara ställa mej och sjunga/ropa: ”AAAAVUNDSJUK, jag är så AAAAVUNDSJUK!!!”

Avundsjukan tar kraft och gör att jag tjurar som en trotsig tonåring (inuti) och det är fruktansvärt irriterande. Jag skulle vilja känna genuin omtanke och lycka för DENS skull, men gör inte det. Är bara AVUNDSJUK.
Jag skäms jättemycket över att erkänna det, men man måste kanske göra det för att bli av med det? Typ: ”Ja, jag är Avundsjuk.” Precis som alkoholister måste erkänna ”Ja, jag är alkoholist.”
”Hej, jag heter Erviluca och är Avundsjuk.”
Någon som känner igen sej?

#avundsjuk #avundsjuka #relationer #människor #ervilucah #erviluca #mammatillfyrakillar #instagram
Javisst! Avundsjuka är jobbigt…PUH!
GillaGilla
En ful och onödig känsla som bara tar energi. 😦
GillaGilla