Jag är omkring 11 år och börjar få bröst. Det värker och gör ont och bröstvårtorna har svullnat. Att dom svullnar är det första som händer och jag tror först att det är någon farlig sjukdom, typ cancer (förstås!), för jag är så öm. Mamma tycker att jag ska fråga skolläkaren, vilket jag gör, och hon säger att det är vanligt att man känner så när brösten börjar växa.
Sen växer dom utan att jag tänker på det så mycket, blir lite större, är ömma, men livet pågår. Det jag INTE gillar är när människor påpekar att jag börjar få bröst. Det vill jag inte. Då vill jag bara gömma dom. När pappa kallar mej ”tutt-lisa” vill jag bara döööö. Det är sååå pinsamt.
Jag är noga med att alltid ha en extratröja ovanpå tröjan, så att knopparna/brösten inte syns för mycket. När vår danslärare säger att vi endast får ha gymnastikdräkt på oss på uppvisningen känner jag mej blottad och tycker det är pinsamt, men säger inget. Känner mej naken.
Min kusin, som är ett år äldre, har fått större bröst än jag, och hon är väldigt stolt över sina bröst och vill gärna visa dom. ”Titta!” säger hon när vi träffas och drar upp tröjan. Hon berättar också att killarna i hennes klass tar på tjejernas nya bröst. Jag ryser. Om det hade hänt mej hade jag inte gått till skolan mer tror jag. Min kusin bor i Stockholm och jag tänker att dom kanske är så ”tuffa” i Stockholm, men så är dom inte i Sala. Ingen försöker ta på tjejernas bröst i min klass.
Många tjejer döljer sej allt vad dom kan i omklädningsrummet när vi ska ha gympa, men det gör inte jag. Jag glömmer hela tiden bort att jag har små bröst och när dom blir större vill jag ömsom dölja dom, eftersom killar tycks bli lockade av dom (och jag vill inte locka killar med mina bröst), och ömsom glömmer jag bort dom. Dom finns där, växer och ”funkar”. Dom skumpar irriterande mycket när jag dansar och springer, så jag skaffar en bra bh. För övrigt tänker jag inte så mycket på dom faktiskt.
Mina bröst har funkat bra. Jag har aldrig tänkt att dom är fel eller konstiga eller för små eller för stora. Mina bröst har bara varit lagom. Jag har aldrig haft behov att att ”visa upp dom” eller trycka upp dom under hakan eller ha en djup klyfta för människor att kika på, eller för att ”det är snyggt”, utan jag har tänkt att blir killar tända på mej så blir dom det för att jag är jag och inte för hur mina bröst ser ut.
Jag förstår verkligen inte tjejer som stoppar in silikon i tuttarna, puffar upp dom så det är dom man ser först och mest, och sen säger att dom inte förstååår varför dom bara träffar män som ”bara vill ha sex”? Eller varför dom blir sura och irriterade när folk tittar på deras bröst. Det är ju dom som sitter längst fram och dom visar upp dom på ett sätt så man inte kan låta bli att titta (och undra vad dom sänder ut : ”Vill du ha sex?”). Man ser ju oftast om det är äkta eller silikon. Jag förstår det det inte.
Jag kan förstå om man vill stoppa in lite silikon om man är helt platt (även om jag personligen tycker det är rätt snyggt, och praktiskt, att ha väldigt små bröst) som tjej. Men inte varför man vill ha jättetuttar. Det är mest bara opraktiskt.
Eller ank-läppar OCH silikontuttar. Varför? Det är svårt att ta någon på allvar och tro att den har en seriös och djup sida när det tycks som om utsidan är omgjord och tillgjord och konstgjord. Samma sak gäller för män som fixat till sin utsida så att man undrar om han har en insida och om hans största intresse är HAN SJÄLV.
Tänk om män stoppade in silikon i sina pungkulor och lät dom puta ut på sidan för att det var snyggt (låtsas vi att vissa tycker) och så fick man ändå inte titta dit. STORA pungkulor som putar ut på sidan om snoppen så att dom knappt kan gå, men ”titta inte”.
Eeeeh, va?!
erviluca #mammatillfyrakillar 