RSS Flöde

Månadsarkiv: augusti 2020

Rabies-skräck /erviluca

Postat den

Första mötet. ❤

För någon vecka sedan såg jag att det var 28 chatt-inlägg i den grupp jag är med i som har ryska hundar. Jag gick in och kollade och där var fullkomlig hysteri! Jag läste ikapp och av sammanhanget förstod jag att två hundar i samma bil som Matilda åkte i (det var 20 hundar i bilen, alla i egen bur) hade testats för om dom hade rabies-skydd (dvs fått rabies-spruta) i Polen av en veterinär, och testen hade kommit tillbaka och visat att dom hade lågt värde på skyddet.

Dom hade alltså inte rabies utan LÅG MOTSTÅNDSKRAFT mot rabies (trots att dom ska ha vaccinerats).

Av vad jag förstod skickades resultaten till Jordbruksverket som kontaktade både ”chefen” för ”Jag vill leva-föreningen” och alla nya hundägare. Alla fick en föreläsning om Allvaret i att hunden hade för låga värden (eller inga alls) och alla hundar skulle nu testas.

Jag hade då inte hört något om detta, men skrev ett mail till Jordbruksverket och frågade om Matilda skulle testas. Ungefär samtidigt ringde en man från JBV. Han var mycket seriös och allvarlig och läste upp förhållningsorder osv, att vi fr o m nu var satta i karantän osv.

Jag kunde inte låta bli att genom hela denna ”cirkus” å ena sidan tycka att det är BRA att JBV tar detta på allvar och att det är VIKTIGT att inga rabies-smittade djur kommer till Sverige, men å andra sidan tyckte jag det var lite ”tramsigt och överdrivet” eftersom Matilda (och hennes ryska kompisar) då hade varit i Sverige i 6 veckor och ingen hade rabies (för om dom haft det hade dom redan insjuknat) och att det enda som hänt var att två av hundarna hade för låga värden (dvs blivit vaccinerade med dåligt vaccin eller så tog vaccinet olika i olika hund-kroppar).

I vilket fall som helst var vi efter detta samtal satta i karantän i hemmet: Jag, Matilda, Milton, Theodore, Blinka och Minsting. Oj, vad vi led! NOT.

I chatt-gruppen fortsatte vissa av hundägarna vara livrädda och skulle vaccinera sej mot rabies och visste inte om hunden skulle få träffa barnen längre etc. Jag klev tillfälligt ur gruppen för jag orkar inte riktigt med folk som går igång i 180 och målar faan och hans moster, kusiner och morbröder på väggarna, innan dom vet. Att oroa sej och bygga Helveteskällare i fantasin är inget jag mår bra av eller vill ägna mej åt. Jag orkar heller inte lugna folk som gör det.

Sen ringde en veterinär upp och meddelade att jag skulle ta mej till Rimbo och ta detta prov på Matilda. Jag sa att jag skulle åka kommunalt och hon sa då att jag skulle se till att Matilda inte slickade på någon eller hälsade på andra hundar etc (som om OM hon haft rabies, skulle smitta genom att hälsa på någon och OM hon haft rabies hade jag märkt det – rabies går inte omärkt förbi s a s).

Jag såg resan till Rimbo som en utflykt och tänkte att det skulle bli mysigt att åka tåg, tunnelbana och buss med Matilda som är en underbar kompis på resor och jämt och överallt!

Givetvis tog jag fel buss och hamnade på Campus Roslagen istället för i Rimbo, men allt går att lösa så efter att ha tagit en hamburgare på Mc Donalds med Matilda, så åkte vi vidare till Rimbo – en halvtimme försenade.

Veterinären var en mycket trevlig kvinna och provet tog 5 minuter att ta. Matilda satt lugnt och reagerade inte ens. Sen gick vi runt i Rimbo i 1 timme (eftersom vi missade bussen hemåt med ungefär 3 minuter). Rimbo är fint. Det är nog fint att bo och växa upp i Rimbo, men det verkade mest vara äldre människor som bor där….(?).

Resan hem gick lika bra som resan dit, nej bättre eftersom jag varken tog fel buss eller tåg och Matilda är fantastisk!

Idag fick jag svaret på provet: Det var 0,4.

En kvinna från JBV ringde upp och sa att provet visade 0,4 vilket är lågt, så OM jag ska åka utomlands med Matilda måste hon vaccineras mot rabies, men annars behövde jag inte göra något och karantänen är nu bruten.

Hallelujah!

Det här blev ju också en artikel en nyhetstidning och dök upp i nyheterna, och det lät som om det kommit en last rabiessmittade hundar från Ryssland. Så är inte fallet. Givetvis finns det oseriösa människor som skickar/säljer dåliga hundar till Sverige, och givetvis finns det skumma typer som sätter en stämpel i ett hundpass att hunden är vaccinerad fast det inte är det….(gissar jag), men just den här föreningen har varit i gång i flera år och hon som är ”högsta boss” är riktigt seriös och hundarna som kommer är jättefina och ofta välskötta eftersom dom flesta får bo i en fosterfamilj i Ryssland några månader innan dom kommer.

Min Matilda är den klokaste och finaste hund jag haft (och då är hon min hund nr 10!). Hon är lättlärd, nyfiken, lugn, anpassningsbar och otroligt kärleksfull och snäll.

Jordbruksverket har meddelat att om någon av hundarna inte har något skydd mot rabies (och kanske då inte ens vaccinerats?! eller att vaccinet var dåligt eller inte ”tog”?) ska hunden avlivas. Hittills har en familj fått det beskedet och vi andra undrar: Varför ska man avliva en hund som är frisk och som inte har rabies? Hundarna har nu varit i Sverige sedan den 14 juni och hade någon haft rabies så hade det brutit ut redan.

Ska hunden avlivas för att straffa föreningen/hundägaren/Ryssland? Vad? Hunden är alltså frisk och kanske borde man vaccinera den mot rabies istället (trots att vi inte har det i Sverige). Varför ska hunden straffas? Varför ska den avlivas?? Jag behöver få veta och förstå, och helst stoppa avlivningen.

……………………………………………………………………………………….

http://jag-vill-leva.com/

#ryskagatuhundar #jagvilllevahund #avlivafriskhund #rabies #räddförrabies #vaccination #titer #låthundenleva

Bilderna är inte mina/erviluca

Postat den

När jag äntligen fattar hur man laddar in bilder från mobilen till datorn…(ja, jag vet – nivån på kunnandet gällande sånt här är Under Lågvattenmärket….nästintill på ”Förbjudet-att-kunna-så-lite-nivå”) ….

……och hittar rätt i datorn bla bla bla och allt sånt….

…..så frågar datorn (eller om det var mobilen? Nej, det var nog datorn) : ”Vill du ladda ner alla 2546 bilder?” och jag bah: ”Va?! Så många bilder har jag ju inte ens i telefonen!!”…men jag klickar på ”ja” och så börjar överföringen.

När jag sedan tittar på bilderna är minst hälften, om inte mer, inte mina bilder! Det är kvinnor och män i olika situationer, men jag har aldrig sett dom! Och jag har absolut inte tagit bilderna själv….om jag inte blivit heeelt dement och gått omkring och tagit bilder på människor jag inte känner.

Hur faan har det här gått till?

Jag skriver till Äldste sonen och frågar och tar för givet att han ska svara: ”Jahaaaa, men då har du….#braförklaringsomärsjälvklarförhonom. ” Men det gör han inte, han svarar ”Jag vet inte….”.

Eeeeeh, va?!?

Att den otroligt datorkunnige sonen, som bygger sina egna datorer och gör sina egna dataspel och har ett eget företag i den branschen, svarar ”Jag vet inte”, gör att jag faller……….

….och faller………

….och kan inte ta mej upp igen…..

Nejdå. Jag bah skoja!

Jag tänker ”Jaha, då är det lite ovanligt då”, men det jag vill göra är att ta bort alla bilder som inte är mina. DET ska jag göra iallafall.

Och kanske är jag lite unik som lyckas få 1000 bilder som inte är mina in i min dator….kanske inte.

Men nu ska jag gå och handla för ikväll kommer Mellan och hans tjej på middag.

Förresten måste jag berätta lite mer om min semester. Den har varit ganska händelselös….eller inte. Skitsamma! Jag berättar i nästa inlägg.

Tror jag.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

PS. Hur lägger man till musik på Instagram? DS

Ren och skär skräck/erviluca

Postat den

Det är morgon. Jag har plockat fram matskålar till hundar och katter och ställt på rad, öppnar kylskåpet och tar fram hundmaten och pruttar (det är som en stor korv fylld med hundmat – Four Friends – och hundarna ääälskar det! Plus Theo, den ena katten…) ut den i några av skålarna. Så går jag till matbordet och ska ta kattmaten som står där. Jag slänger en blick på Milton som står vid köksbordet och väntar och…..

NNNNNGGGGAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!

Jag skriker inte högt, men inuti. Faan, vad jag skriker högt inuti. Jag backar långsamt ut ur köket och fräser till Milton: ”Kom Milton! KOM! NU!” och är livrädd för att han ska närma sej/backa på…….

Precis så såg den ut.

Den är….#hittarinteord ………#OTÄCK #VIDRIG #VEDERVÄRDIG! Den är grå och högbent och ser ut som en….. rysk maffiaboss. Det hade inte förvånat mej om den hade sagt ”Hola Signorita!”….Nej, det var ju spanska. Nåja. Den ser ut att heta Sergio. Den är så stor att den är nästan som en liten människa, fast stor, och ful! Fy faan vad otäck den är!

När jag backat ut ur köket börjar jag skaka och tankarna går i 180: Vad ska jag göra?? Ringa Polisen/Brandkåren och säga att det står en….rysk maffiaboss i mitt kök? Med åtta ben.

Samtidigt tänker jag att jag ÖNSKAR det varit en rysk maffiaboss på riktigt. Det hade varit mer hanterbart. Tror jag.

Jag svettas och skakar. #vadfaanskajaggöra? Jag vågar inte gå in i köket igen. Jag går runt i lägenheten och letar efter ett vapen. Vad faan använder man för vapen till en ryskt maffiabossmonster vid namn Sergio?? Eller vad faan han heter.

”Jag slänger en handduk på honom!” tänker jag, men vad gör man sen?? Tänk om han smiter ut under och attackerar mej! Jag måste stampa på handduken snabbt överallt – om jag vågar… Tänk om jag inte vågar!!

Hjärnan arbetar, hjärtat slår, svetten rinner. Ska jag väcka Minsting? Nej, det hjälper ju inte. Han är nästan lika rädd för spindlar som jag. Och en nyvaken Minsting som också är rädd – han kommer att vilja flytta. Omedelbart! På studs! Det vill jag med. Får lust att ringa en flyttfirma…

Men istället tar jag handduken och smyger tyst in i köket…

Hundarna och katterna tittar förvirrat på hela cirkusen: ”Vad faan göööör matte och varför får vi ingen mat??”….men det är som om dom förstår att det På Riktigt – att jag försöker rädda dom ifrån….en Fara….för dom står mest bara och tittar på mej….förvånat. Dom säger inget och gör inget, som tur är. Jag hade dött om dom rört sej mot The Spider Sergio.

Jag smyger alltså in i köket….

Spindeln är borta! Den är för i helvete borta!! VAR I HELVETE ÄR DEN??

Jag tittar på taket, golvet, väggarna….men vågar inte titta under kökssoffan – någon måtta på modet får det väl vara iallafall.

Sen går jag in i vardagsrummet och ställer mej mitt på golvet och kör lite terapi (jag har inte ro/mod att sätta mej i soffan): ”Erviluca, det finns spindlar överallt utan att du ser dom. Du går i skogen varje dag och där kryllar det av spindlar, och du överlever. Erviluca, du behöver inte flytta. Spindeln gick kanske ut…eller kröp tillbaka i det hål den kom ifrån …..

Du är mycket större än den och om ni skulle börja slåss skulle du vinna och döda den lätt som en plätt.”

Jag frågar mej själv om det verkligen är säkert….JA, det är det, säger jag till mej själv. Det finns inga giftiga spindlar i Sverige…..fast å andra sidan är det inte giftet jag är rädd för….det är….utseendet och…..att jag inte vet var den är….och att den/spindlar är så jävla inihelvetes FULA och OTÄCKA!!

Ja, men i vilket fall som helst så dör du inte av en spindel, eller ens tio…..

…..och framförallt heter den inte Sergio.”

Såja. Botad.

Not.

Nästa gång denna spindel visar sej ringer jag tamejfaan Brandkåren. Dom får sätta eld (!) på min lägenhet, alternativt spruta den full med skum eller vatten….

…..eller varför inte DDT.

……………………………………………………………………..

Fotnot: För unga läsare kan jag berätta att DDT var ett GIFTIGT GIFT som användes mot allehanda kryp förr-i-tiden, och som visade vara sej giftigt för människor också….ja, allt levande.

Nu är han arg på mej/erviluca

Postat den

Han tycker nog att jag ger efter för lätt. Att jag är för lättsam, för ”hej- och -hå” och ”det-löser-sej”. Kanske till och med slarvig eller inkonsekvent. Och ovarsam.

Theo var borta från vårt hem i flera dygn häromsistens. Jag tittade efter honom på alla mina hundpromenader, ropade ibland, tyckte jag hörde honom, men hörde oftast i syne (”öre”?) eller så var det något barn som lät…

Sen satte jag upp lappar om att han var borta och att man kunde ringa mej om man såg honom.

Fyra dygn gick och vi hann fundera mycket på var han kunde vara, om han var instängd, överkörd eller att någon tagit honom. Jag fick också fantasier om att någon plågat honom eller skadat honom. Säkert tänkte också Minsting såna här saker. Både han och jag är såna som är ko-lugna på utsidan trots att det KAN vara kaos inuti.

Det var inte kaos inuti mej, men en viss gnagande oro. Och jag saknade honom och hoppades han hade det bra där han var, att han sov gott på natten och fick mat.

Så dök han upp, bara sådär, hoppade in genom fönstret (som stått halvöppet i flera dygn). Han såg omtumlad ut, var lite smalare och verkade dödstrött. Han hade säkert varit ute på ”knull-runda”, eller iallafall är jag säker på att det var hans kön som styrt. Hans kön styr nästan hela honom.

Hans kön gör att han MJAAAAAUUUUUAAAAAR högt och uppfodrande heeeela tiden – dag som natt. Han vankar runt och säger ”MJAAAAUUUUU!”, kliver på mej och säger ”MJAU-MJAU-MJAU!!!”. Högt. Uppfodrande. ”Gör nåt!” liksom.

Nu har han vilat några dygn, och ätit mängder. Så nu är han fit for fight igen. Och vill ut!

Och jag har semester. Ska jag vara hemma och lyssna på detta nu dag ut och dag in? Detta MJAUUUUANDE och att han kliver på mej, stirrar på mej och vankar runt runt och MJAUAR….

Ja, han SKA kastreras när han parat X antal honor. Vi väntar. Och väntar. Och han JAMAR!

….och så råkade jag nyss öppna fönstret i vardagsrummet lite för mycket….

Det är ju så varmt!

Minsting kom förbi och tittade ARGT på mej: ”Varför är det öppet?? Var är Theo? DU FÅR INTE!!!”.

Jag skruvade på mej, petade med tån i mattan, tittade i golvet….

”….men jag bara RÅKADE….det är ju så varmt! Och jag orkar inte ha alla fönster stängda jämt….”.

”Men du FÅR INTE!”

Han tittade på mej argt och han brukar ALDRIG vara arg, eller ens sur.

Hm, jag kanske måste lyda då…. 😦

#stängerallafönster #stängeraltandörren #instängdafamiljen #instängahundarochkatter #kvavt #instängt #strängson