RSS Flöde

Månadsarkiv: augusti 2020

Idag blev jag ”nästan-mormor”/erviluca

Postat den

Riktig mormor kommer jag aldrig att bli, men förhoppningsvis farmor. Men i morse föddes en liten pojke som jag hoppas ska finnas i mitt liv för alltid. Han har nämligen en mamma som klivit in i mitt hjärta och troligen kommer hon att fortsätta vara där. Hon kallar mej ”låtsasmormor” ibland och ”låtsasmamma” ibland. Men nu är jag alltså ”nästan-mormor” eller kanske ”låtsasmormor” till en liten underbar pojke.

Varje barn som föds ÄR ett underverk, men ibland är det faktiskt lite mer av ett underverk. I morse 8.25 tror jag jorden stannade till en liten stund, precis när lilla A föddes. Faktiskt! Kände ni inte hur det liksom ryckte till?

Helt otroligt!

Och oj vad jag ser fram emot att träffa denna lilla nya människa!

Välkommen lilla A!

Och grattis till att ha blivit mamma, M. NU börjar det!

Myggbett /erviluca

Postat den

Om man går en långpromenad i skogen varje dag med till exempel två hundar och en katt….så blir man myggbiten. Antagligen blir man lika myggbiten UTAN två hundar och en katt….

Igår tror jag att jag fick ungefär 4 nya myggbett. Två på halsen och två på benen. Möjligen något på ryggen också…

Jag går en skogspromenad om dagen vilket blir 4 myggbett/dag. Visserligen börjar jag jobba kvällar på tisdagar igen nu, så kanske slipper jag myggbetten just den dagen, men under sommaren har jag gått långpromenad i skogen VARJE dag, ibland på morgonen och ibland på kvällen.

4 x 7 = 28 myggbett i veckan! Shit alltså! Inte konstigt att det kliar överallt och inte konstigt att jag är alldeles prickig av sönderkliade myggbett.

Varför använder du inget myggmedel, frågar du då. För att

  1. Jag har inte tänkt på det (faktiskt! Konstigt…).
  2. Min erfarenhet av myggmedel är att dom luktar illa och att det inte känns bra att smörja in sej med konstiga/giftiga saker.

28 myggbett i veckan = 840 myggbett på en månad! Oj oj oj, vad jag är myggbiten. Vojne vojne.

The Sofa/erviluca

Postat den

I got the sofa – #thesofa.

At last.

För mååååånga år sedan föll jag pladask för denna soffa. Jag vet inte om den var ”inne” då, på (70?-) 80-talet, eller om jag bara föll för den ändå….

…och jag minns inte var jag såg den första gången, men oj, vad jag föll för denna soffa. Vid första ögonkastet. Faktiskt. Soffan liksom ”talade” till mej och sa: ”Jag är du – du är jag” och jag kände ”Vi hör ihop”.

Soffan var då för dyr för mej och/eller så hade jag för liten lägenhet….och så gick åren.

Men jag minns ett hembesök någon gång i början på 2000-talet då vi gick ut på den stora altanen för att ta en kopp kaffe och prata med den mamma vi jobbade med då i familjebehandling, jag och kollegan, och där stod The Sofa! Hon ursäktade sej och sa att den ”kanske inte var så snygg”, men att den hade hamnat där när hon möblerat om inomhus. Jag berättade att jag ääääälskade den soffan och att jag ville ha en sån och så väcktes längtan efter The Sofa upp igen.

När jag flyttade ihop med Grabbarna Grus´pappa skaffade vi en stor fuskskinn-hörnsoffa – en sån soffa som vi, var och en för sej, tidigare sagt att vi ”aaaaldrig” skulle ha, men som var så superpraktiskt med tre små skuttande och kladdande knattar i huset. Dessutom liknade den The Sofa lite grann.

Sen gick åren och sofforna har kommit och gått i mitt liv. Jag har hållit ögonen öppna efter The Sofa på Blocket, men den har liksom aldrig dykt upp.

Häromåret satt jag och Min älskling i bilen och pratade om möbler och så började han berätta om sin ”The Sofa” som han älskat, men som hans ex fru tröttnat på och så hade dom sålt den till någon som sagt att han letat efter denna soffa i flera åår. Han beskrev hur soffan sett ut och jag bah: ”Men det är ju MIN The Dream Sofa!

Dom sista månaderna har jag varit ute på Blocket var och varannan dag för att leta efter en bra bäddsoffa, alternativt ett sängskåp, eftersom tanken var att jag skulle flytta till en tvåa med sonen och därför skulle sova i vardagsrummet. Då och då sökte jag på ”buffelhud” och ”hörnsoffa” också – ba´fatt!

Så dök den upp häromdagen och jag fick nästan hjärtstillestånd. Först tänkte jag: ”Nej, du har redan en fungerande soffa, som du dessutom köpte (på Blocket) rätt nyligen….och du letar faktiskt efter en bäddsoffa…så håll i dej och skriv inte till dom!” Jag sa det ganska strängt till mej själv. Rynkade till och med ögonbrynen. Lydde jag? Nope. Jag skrev och frågade om den fanns kvar. Fick svaret att en tjej skulle komma och hämta den, men om hon inte kom, skulle kvinnan kontakta mej. ”Puh!” tänkte jag. ”Det löste sej ändå.”

Så hörde kvinnan av sej igen och sa att ”tjejen kom inte. Du får soffan om du vill ha den”. Gratis.

KAN man ens säga nej till en soffa som man längtat efter i 25 år (!) som dessutom är gratis??

Så i lördags kom soffan hem till mej med hjälp av FANTASTISKA Tipptap. Igår plockades gamla soffan isär och nu står delar av den i hallen, eftersom halva soffan hamnade i Minstings rum, och soprummet är stängt och låst (se tidigare blogginlägg) och vardagsrummet är ommöblerat med The Sofa.

I´ve go The Sofa!!

Jag har rengjort den med tvål och vatten och smörjt in den med kokosolja så nu står den här och myser ikapp med mej och hundar och katter. Jag tror den känner att den är älskad och välkommen.

Och jag skiter i vad fan och hans moster och resten av världen tycker om my sofa, because I love it!

Love it, love it, love it!

……………………………………………………………….

Fotnot: Jag har fotat den, men lyckas inte få in bilden i datorn….Återkommer KANSKE med det. 😛

I natt jag drömde…/erviluca

Postat den

Jag satt vid ett bord på något McDonalds-liknande ställe, men jag tror inte det serverades mat där. Varför jag satt där vet jag inte, men jag var upptagen med något, eller låtsades vara upptagen med något. Det kom och gick människor som satt vid mitt bord en stund och pratade med mej och/eller med varandra och så gick dom igen. Känslan var att jag var ”ensam bland många”.

Runt omkring var det massor av människor som pratade, umgicks och gjorde viktiga saker. Vad vet jag inte.

Snett bakom mej var det en kille jag var kär i, och hade varit tillsammans med i ett sånt där ”It´s complicated-förhållande”. Han var fullt sysselsatt med Något och hade många människor omkring sej som han umgicks/pratade med och som var viktiga för honom.

Det kom en tjej/kvinna förbi mitt bord och hon la ett litet paket i cellofan framför mej och sa: ”Det är från Håkan” och så gick hon. Jag tittade på paketet och såg att det var en inslagen godisklubba och tänkte: ”Varför får jag det här?”.

Jag fortsatte göra det jag gjorde innan utan att öppna paketet. Efter en stund kom samma tjej som gav paketet till mej fram och tyckte att jag skulle öppna paketet. ”Varför då?” sa jag. ”Jag ser ju vad det är.”

”Men Håkan kanske blir besviken om han ser att du struntar i paketet och är kanske något inuti som du inte vet om och ser …”. Så gick hon.

Jag tittade på paketet och undrade VARFÖR han gav mej ett paket över huvud taget, om det BETYDDE något, om paketet innehöll någon förklaring eller kanske till och med en kärlekshälsning (vilket jag hoppades, men samtidigt inte trodde). Jag tänkte att om jag öppnar det och det bara är en vanligt godisklubba, blir jag både besviken och förstår inte varför han ger mej en sån eller varför han inte kommer fram själv och är med mej, pratar med mej och förklarar varför han vill ge mej en klubba.

Jag öppnade till slut paketet och det var en genomskinlig godisklubba med en liten säng inmonterad inuti…??? Jag förstod ingenting och kände mej bara besviken. Det var som om denna klubba skulle ”säga mej något”, men jag förstod inte vad och Håkan fortsatte vara med sina ”nära och kära” och göra sina viktiga saker där bakom vid ett bord och lyfte inte på huvudet för att se hur jag hade det. Det var som om ”Om jag ger henne något så är hon tyst och nöjd…” och så hittade han en klubba ”på marken” och slog in i cellofan och gav mej via någon annan….

Jag var rätt ledsen och kände mej ensam när jag vaknade upp ur den drömmen….

Varför låste ni soprummen?/erviluca

Postat den
SONY DSC

Akelius i Skogås har bestämt att hyresgästerna endast får komma in i grovsoprummet vid två tillfällen varje vecka, 2-3 timmar varje gång. Däremellan är soprummen låsta. Tidigare kunde vi slänga saker där när vi behövde och ville.

Varför man bestämde att hålla soprummen låsta har vi inte informerats om. Det är som om vi är små barn som ska uppfostras, men vi vet inte vad vi gjorde för fel innan och hade ingen chans att i så fall rätta till felen.

Det är som om Akelius personal satt och pratade om hur JOBBIGA dom boende är i Skogås och så sa dom ”Ja! Vi låser soprummen, som straff! DÅ ska dom nog lära sej….”. Men vad ska vi lära oss??

Eller tror Akelius att vi ska slänga färre saker när soprummet är låst?

Det som hänt sedan soprummen låstes är att människor ställer sakerna dom vill slänga utanför soprummet, och så får dom stå där. Det ser otroligt skräpigt och fult ut utanför ALLA soprum nu. Och folk förfasar sej över ”dom-som-slänger-sina-grejer-utanför”.

Jag förfasar mej mer över denna nya regel, som TVINGAR folk att slänga sina saker utanför.

För vem orkar hålla redan på att soprummet, som ligger intill porten till varje hus, är öppet ”Onsdagar kl. 14-16 och lördagar kl. 14-16” eller vad nu tiderna var.

Om man inte har möjlighet att slänga sina saker just dom tiderna….vad gör man då?

Om man bär ner sitt gamla skåp för trapporna och så är dörren låst….vad gör man då?

Om man möblerar om/har precis flyttat in/köpt nya möbler en måndag tex och det står en massa grejer i hallen….så man knappt kommer ut….vad gör man då?

Är man duktig och väntar till på onsdag kl. 14? Näe, tror inte det. Speciellt om man inte förstår VARFÖR soprummet är låst övriga tider och speciellt om soprummet ALLTID var öppet förr.

Dessutom måste det vara en av dom grejer som man faktiskt inte sätter sej in i om man inte kan läsa (svenska) och/eller inte kan språket.

Varför låste ni soprummen, Akelius?

Ge mej gärna din analys, du läsare, varför du tror att soprummen numera är låsta.

#Akelius #låstasoprum #uppfostran #obegripligt #ingeninformation #skogås

Uppdateringarnas vara eller icke vara/erviluca

Postat den

WordPress har uppdaterat sin sida, eller nåt sånt, och som vanligt tycker jag att uppdateringar är sämre än innan och det tar sååå lång tid innan man fattar allt och varför det skulle vara bättre än det var tidigare. Men, men så länge jag kan lägga ut blogginlägg får jag väl vara nöjd.

Jag kan berätta att jag för några år sedan var ”Expert (Familjeterapeut)” på en frågesida på http://www.alltforforaldrar.com. Jag svarade på frågor om barn och relationer i flera år där och tyckte det var jättekul och intressant, MEN så ändrade dom hela sidan och jag fattade inte längre hur jag skulle lägga in svaren. Jag försökte flera gånger, men gav till slut upp, och slutade för att jag inte fattade hur man gjorde. Såååå tråkigt! Jag älskar ju att skriva och jag älskar att jobba som familjeterapeut/ge råd/tipsa/lära ut.

Jag förstår att saker och grejer måste bli liiiite bättre hela tiden, utvecklas etc, men ibland skulle jag önska att man fick VÄLJA. OM jag tycker att det funkar alldeles utmärkt med sidan/grejen jag använder kan jag väl få fortsätta använda den?

Snacka om att utvecklingen har gått snabbt sedan jag föddes! TV:n var tex rätt ny i hemmen när jag var liten och det fanns EN kanal med ETT barnprogram EN gång i veckan på svartvit tv. När ”solen” (ni i min ålder VET) kom på vädret sprang vi till TV:n eftersom det var som att se på ”tecknat”.

Utvecklingen har gått fort och det är som om den går fortare och fortare. Hade någon sagt till mej att alla skulle ha VARSIN telefon utan sladd och GÅ OMKRING och prata i den UTOMHUS och ÖVERALLT och att man dessutom skulle kunna SE den man pratade med, när jag var ung, så hade jag både sagt ”Aldrig!” och ”Varför??”.

Däremot trodde jag det skulle finnas flygande bilar, eller åtminstone bilar som körde utan förare. Det finns det inte. Än.

Såja. Nu blev det ett helt annat inlägg än jag hade tänkt skriva.

Men så blir det ibland.

Rabies-skräck /erviluca

Postat den

Första mötet. ❤

För någon vecka sedan såg jag att det var 28 chatt-inlägg i den grupp jag är med i som har ryska hundar. Jag gick in och kollade och där var fullkomlig hysteri! Jag läste ikapp och av sammanhanget förstod jag att två hundar i samma bil som Matilda åkte i (det var 20 hundar i bilen, alla i egen bur) hade testats för om dom hade rabies-skydd (dvs fått rabies-spruta) i Polen av en veterinär, och testen hade kommit tillbaka och visat att dom hade lågt värde på skyddet.

Dom hade alltså inte rabies utan LÅG MOTSTÅNDSKRAFT mot rabies (trots att dom ska ha vaccinerats).

Av vad jag förstod skickades resultaten till Jordbruksverket som kontaktade både ”chefen” för ”Jag vill leva-föreningen” och alla nya hundägare. Alla fick en föreläsning om Allvaret i att hunden hade för låga värden (eller inga alls) och alla hundar skulle nu testas.

Jag hade då inte hört något om detta, men skrev ett mail till Jordbruksverket och frågade om Matilda skulle testas. Ungefär samtidigt ringde en man från JBV. Han var mycket seriös och allvarlig och läste upp förhållningsorder osv, att vi fr o m nu var satta i karantän osv.

Jag kunde inte låta bli att genom hela denna ”cirkus” å ena sidan tycka att det är BRA att JBV tar detta på allvar och att det är VIKTIGT att inga rabies-smittade djur kommer till Sverige, men å andra sidan tyckte jag det var lite ”tramsigt och överdrivet” eftersom Matilda (och hennes ryska kompisar) då hade varit i Sverige i 6 veckor och ingen hade rabies (för om dom haft det hade dom redan insjuknat) och att det enda som hänt var att två av hundarna hade för låga värden (dvs blivit vaccinerade med dåligt vaccin eller så tog vaccinet olika i olika hund-kroppar).

I vilket fall som helst var vi efter detta samtal satta i karantän i hemmet: Jag, Matilda, Milton, Theodore, Blinka och Minsting. Oj, vad vi led! NOT.

I chatt-gruppen fortsatte vissa av hundägarna vara livrädda och skulle vaccinera sej mot rabies och visste inte om hunden skulle få träffa barnen längre etc. Jag klev tillfälligt ur gruppen för jag orkar inte riktigt med folk som går igång i 180 och målar faan och hans moster, kusiner och morbröder på väggarna, innan dom vet. Att oroa sej och bygga Helveteskällare i fantasin är inget jag mår bra av eller vill ägna mej åt. Jag orkar heller inte lugna folk som gör det.

Sen ringde en veterinär upp och meddelade att jag skulle ta mej till Rimbo och ta detta prov på Matilda. Jag sa att jag skulle åka kommunalt och hon sa då att jag skulle se till att Matilda inte slickade på någon eller hälsade på andra hundar etc (som om OM hon haft rabies, skulle smitta genom att hälsa på någon och OM hon haft rabies hade jag märkt det – rabies går inte omärkt förbi s a s).

Jag såg resan till Rimbo som en utflykt och tänkte att det skulle bli mysigt att åka tåg, tunnelbana och buss med Matilda som är en underbar kompis på resor och jämt och överallt!

Givetvis tog jag fel buss och hamnade på Campus Roslagen istället för i Rimbo, men allt går att lösa så efter att ha tagit en hamburgare på Mc Donalds med Matilda, så åkte vi vidare till Rimbo – en halvtimme försenade.

Veterinären var en mycket trevlig kvinna och provet tog 5 minuter att ta. Matilda satt lugnt och reagerade inte ens. Sen gick vi runt i Rimbo i 1 timme (eftersom vi missade bussen hemåt med ungefär 3 minuter). Rimbo är fint. Det är nog fint att bo och växa upp i Rimbo, men det verkade mest vara äldre människor som bor där….(?).

Resan hem gick lika bra som resan dit, nej bättre eftersom jag varken tog fel buss eller tåg och Matilda är fantastisk!

Idag fick jag svaret på provet: Det var 0,4.

En kvinna från JBV ringde upp och sa att provet visade 0,4 vilket är lågt, så OM jag ska åka utomlands med Matilda måste hon vaccineras mot rabies, men annars behövde jag inte göra något och karantänen är nu bruten.

Hallelujah!

Det här blev ju också en artikel en nyhetstidning och dök upp i nyheterna, och det lät som om det kommit en last rabiessmittade hundar från Ryssland. Så är inte fallet. Givetvis finns det oseriösa människor som skickar/säljer dåliga hundar till Sverige, och givetvis finns det skumma typer som sätter en stämpel i ett hundpass att hunden är vaccinerad fast det inte är det….(gissar jag), men just den här föreningen har varit i gång i flera år och hon som är ”högsta boss” är riktigt seriös och hundarna som kommer är jättefina och ofta välskötta eftersom dom flesta får bo i en fosterfamilj i Ryssland några månader innan dom kommer.

Min Matilda är den klokaste och finaste hund jag haft (och då är hon min hund nr 10!). Hon är lättlärd, nyfiken, lugn, anpassningsbar och otroligt kärleksfull och snäll.

Jordbruksverket har meddelat att om någon av hundarna inte har något skydd mot rabies (och kanske då inte ens vaccinerats?! eller att vaccinet var dåligt eller inte ”tog”?) ska hunden avlivas. Hittills har en familj fått det beskedet och vi andra undrar: Varför ska man avliva en hund som är frisk och som inte har rabies? Hundarna har nu varit i Sverige sedan den 14 juni och hade någon haft rabies så hade det brutit ut redan.

Ska hunden avlivas för att straffa föreningen/hundägaren/Ryssland? Vad? Hunden är alltså frisk och kanske borde man vaccinera den mot rabies istället (trots att vi inte har det i Sverige). Varför ska hunden straffas? Varför ska den avlivas?? Jag behöver få veta och förstå, och helst stoppa avlivningen.

……………………………………………………………………………………….

http://jag-vill-leva.com/

#ryskagatuhundar #jagvilllevahund #avlivafriskhund #rabies #räddförrabies #vaccination #titer #låthundenleva

Bilderna är inte mina/erviluca

Postat den

När jag äntligen fattar hur man laddar in bilder från mobilen till datorn…(ja, jag vet – nivån på kunnandet gällande sånt här är Under Lågvattenmärket….nästintill på ”Förbjudet-att-kunna-så-lite-nivå”) ….

……och hittar rätt i datorn bla bla bla och allt sånt….

…..så frågar datorn (eller om det var mobilen? Nej, det var nog datorn) : ”Vill du ladda ner alla 2546 bilder?” och jag bah: ”Va?! Så många bilder har jag ju inte ens i telefonen!!”…men jag klickar på ”ja” och så börjar överföringen.

När jag sedan tittar på bilderna är minst hälften, om inte mer, inte mina bilder! Det är kvinnor och män i olika situationer, men jag har aldrig sett dom! Och jag har absolut inte tagit bilderna själv….om jag inte blivit heeelt dement och gått omkring och tagit bilder på människor jag inte känner.

Hur faan har det här gått till?

Jag skriver till Äldste sonen och frågar och tar för givet att han ska svara: ”Jahaaaa, men då har du….#braförklaringsomärsjälvklarförhonom. ” Men det gör han inte, han svarar ”Jag vet inte….”.

Eeeeeh, va?!?

Att den otroligt datorkunnige sonen, som bygger sina egna datorer och gör sina egna dataspel och har ett eget företag i den branschen, svarar ”Jag vet inte”, gör att jag faller……….

….och faller………

….och kan inte ta mej upp igen…..

Nejdå. Jag bah skoja!

Jag tänker ”Jaha, då är det lite ovanligt då”, men det jag vill göra är att ta bort alla bilder som inte är mina. DET ska jag göra iallafall.

Och kanske är jag lite unik som lyckas få 1000 bilder som inte är mina in i min dator….kanske inte.

Men nu ska jag gå och handla för ikväll kommer Mellan och hans tjej på middag.

Förresten måste jag berätta lite mer om min semester. Den har varit ganska händelselös….eller inte. Skitsamma! Jag berättar i nästa inlägg.

Tror jag.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

PS. Hur lägger man till musik på Instagram? DS

Ren och skär skräck/erviluca

Postat den

Det är morgon. Jag har plockat fram matskålar till hundar och katter och ställt på rad, öppnar kylskåpet och tar fram hundmaten och pruttar (det är som en stor korv fylld med hundmat – Four Friends – och hundarna ääälskar det! Plus Theo, den ena katten…) ut den i några av skålarna. Så går jag till matbordet och ska ta kattmaten som står där. Jag slänger en blick på Milton som står vid köksbordet och väntar och…..

NNNNNGGGGAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!

Jag skriker inte högt, men inuti. Faan, vad jag skriker högt inuti. Jag backar långsamt ut ur köket och fräser till Milton: ”Kom Milton! KOM! NU!” och är livrädd för att han ska närma sej/backa på…….

Precis så såg den ut.

Den är….#hittarinteord ………#OTÄCK #VIDRIG #VEDERVÄRDIG! Den är grå och högbent och ser ut som en….. rysk maffiaboss. Det hade inte förvånat mej om den hade sagt ”Hola Signorita!”….Nej, det var ju spanska. Nåja. Den ser ut att heta Sergio. Den är så stor att den är nästan som en liten människa, fast stor, och ful! Fy faan vad otäck den är!

När jag backat ut ur köket börjar jag skaka och tankarna går i 180: Vad ska jag göra?? Ringa Polisen/Brandkåren och säga att det står en….rysk maffiaboss i mitt kök? Med åtta ben.

Samtidigt tänker jag att jag ÖNSKAR det varit en rysk maffiaboss på riktigt. Det hade varit mer hanterbart. Tror jag.

Jag svettas och skakar. #vadfaanskajaggöra? Jag vågar inte gå in i köket igen. Jag går runt i lägenheten och letar efter ett vapen. Vad faan använder man för vapen till en ryskt maffiabossmonster vid namn Sergio?? Eller vad faan han heter.

”Jag slänger en handduk på honom!” tänker jag, men vad gör man sen?? Tänk om han smiter ut under och attackerar mej! Jag måste stampa på handduken snabbt överallt – om jag vågar… Tänk om jag inte vågar!!

Hjärnan arbetar, hjärtat slår, svetten rinner. Ska jag väcka Minsting? Nej, det hjälper ju inte. Han är nästan lika rädd för spindlar som jag. Och en nyvaken Minsting som också är rädd – han kommer att vilja flytta. Omedelbart! På studs! Det vill jag med. Får lust att ringa en flyttfirma…

Men istället tar jag handduken och smyger tyst in i köket…

Hundarna och katterna tittar förvirrat på hela cirkusen: ”Vad faan göööör matte och varför får vi ingen mat??”….men det är som om dom förstår att det På Riktigt – att jag försöker rädda dom ifrån….en Fara….för dom står mest bara och tittar på mej….förvånat. Dom säger inget och gör inget, som tur är. Jag hade dött om dom rört sej mot The Spider Sergio.

Jag smyger alltså in i köket….

Spindeln är borta! Den är för i helvete borta!! VAR I HELVETE ÄR DEN??

Jag tittar på taket, golvet, väggarna….men vågar inte titta under kökssoffan – någon måtta på modet får det väl vara iallafall.

Sen går jag in i vardagsrummet och ställer mej mitt på golvet och kör lite terapi (jag har inte ro/mod att sätta mej i soffan): ”Erviluca, det finns spindlar överallt utan att du ser dom. Du går i skogen varje dag och där kryllar det av spindlar, och du överlever. Erviluca, du behöver inte flytta. Spindeln gick kanske ut…eller kröp tillbaka i det hål den kom ifrån …..

Du är mycket större än den och om ni skulle börja slåss skulle du vinna och döda den lätt som en plätt.”

Jag frågar mej själv om det verkligen är säkert….JA, det är det, säger jag till mej själv. Det finns inga giftiga spindlar i Sverige…..fast å andra sidan är det inte giftet jag är rädd för….det är….utseendet och…..att jag inte vet var den är….och att den/spindlar är så jävla inihelvetes FULA och OTÄCKA!!

Ja, men i vilket fall som helst så dör du inte av en spindel, eller ens tio…..

…..och framförallt heter den inte Sergio.”

Såja. Botad.

Not.

Nästa gång denna spindel visar sej ringer jag tamejfaan Brandkåren. Dom får sätta eld (!) på min lägenhet, alternativt spruta den full med skum eller vatten….

…..eller varför inte DDT.

……………………………………………………………………..

Fotnot: För unga läsare kan jag berätta att DDT var ett GIFTIGT GIFT som användes mot allehanda kryp förr-i-tiden, och som visade vara sej giftigt för människor också….ja, allt levande.

Nu är han arg på mej/erviluca

Postat den

Han tycker nog att jag ger efter för lätt. Att jag är för lättsam, för ”hej- och -hå” och ”det-löser-sej”. Kanske till och med slarvig eller inkonsekvent. Och ovarsam.

Theo var borta från vårt hem i flera dygn häromsistens. Jag tittade efter honom på alla mina hundpromenader, ropade ibland, tyckte jag hörde honom, men hörde oftast i syne (”öre”?) eller så var det något barn som lät…

Sen satte jag upp lappar om att han var borta och att man kunde ringa mej om man såg honom.

Fyra dygn gick och vi hann fundera mycket på var han kunde vara, om han var instängd, överkörd eller att någon tagit honom. Jag fick också fantasier om att någon plågat honom eller skadat honom. Säkert tänkte också Minsting såna här saker. Både han och jag är såna som är ko-lugna på utsidan trots att det KAN vara kaos inuti.

Det var inte kaos inuti mej, men en viss gnagande oro. Och jag saknade honom och hoppades han hade det bra där han var, att han sov gott på natten och fick mat.

Så dök han upp, bara sådär, hoppade in genom fönstret (som stått halvöppet i flera dygn). Han såg omtumlad ut, var lite smalare och verkade dödstrött. Han hade säkert varit ute på ”knull-runda”, eller iallafall är jag säker på att det var hans kön som styrt. Hans kön styr nästan hela honom.

Hans kön gör att han MJAAAAAUUUUUAAAAAR högt och uppfodrande heeeela tiden – dag som natt. Han vankar runt och säger ”MJAAAAUUUUU!”, kliver på mej och säger ”MJAU-MJAU-MJAU!!!”. Högt. Uppfodrande. ”Gör nåt!” liksom.

Nu har han vilat några dygn, och ätit mängder. Så nu är han fit for fight igen. Och vill ut!

Och jag har semester. Ska jag vara hemma och lyssna på detta nu dag ut och dag in? Detta MJAUUUUANDE och att han kliver på mej, stirrar på mej och vankar runt runt och MJAUAR….

Ja, han SKA kastreras när han parat X antal honor. Vi väntar. Och väntar. Och han JAMAR!

….och så råkade jag nyss öppna fönstret i vardagsrummet lite för mycket….

Det är ju så varmt!

Minsting kom förbi och tittade ARGT på mej: ”Varför är det öppet?? Var är Theo? DU FÅR INTE!!!”.

Jag skruvade på mej, petade med tån i mattan, tittade i golvet….

”….men jag bara RÅKADE….det är ju så varmt! Och jag orkar inte ha alla fönster stängda jämt….”.

”Men du FÅR INTE!”

Han tittade på mej argt och han brukar ALDRIG vara arg, eller ens sur.

Hm, jag kanske måste lyda då…. 😦

#stängerallafönster #stängeraltandörren #instängdafamiljen #instängahundarochkatter #kvavt #instängt #strängson