Han tycker nog att jag ger efter för lätt. Att jag är för lättsam, för ”hej- och -hå” och ”det-löser-sej”. Kanske till och med slarvig eller inkonsekvent. Och ovarsam.
Theo var borta från vårt hem i flera dygn häromsistens. Jag tittade efter honom på alla mina hundpromenader, ropade ibland, tyckte jag hörde honom, men hörde oftast i syne (”öre”?) eller så var det något barn som lät…
Sen satte jag upp lappar om att han var borta och att man kunde ringa mej om man såg honom.
Fyra dygn gick och vi hann fundera mycket på var han kunde vara, om han var instängd, överkörd eller att någon tagit honom. Jag fick också fantasier om att någon plågat honom eller skadat honom. Säkert tänkte också Minsting såna här saker. Både han och jag är såna som är ko-lugna på utsidan trots att det KAN vara kaos inuti.
Det var inte kaos inuti mej, men en viss gnagande oro. Och jag saknade honom och hoppades han hade det bra där han var, att han sov gott på natten och fick mat.
Så dök han upp, bara sådär, hoppade in genom fönstret (som stått halvöppet i flera dygn). Han såg omtumlad ut, var lite smalare och verkade dödstrött. Han hade säkert varit ute på ”knull-runda”, eller iallafall är jag säker på att det var hans kön som styrt. Hans kön styr nästan hela honom.
Hans kön gör att han MJAAAAAUUUUUAAAAAR högt och uppfodrande heeeela tiden – dag som natt. Han vankar runt och säger ”MJAAAAUUUUU!”, kliver på mej och säger ”MJAU-MJAU-MJAU!!!”. Högt. Uppfodrande. ”Gör nåt!” liksom.
Nu har han vilat några dygn, och ätit mängder. Så nu är han fit for fight igen. Och vill ut!
Och jag har semester. Ska jag vara hemma och lyssna på detta nu dag ut och dag in? Detta MJAUUUUANDE och att han kliver på mej, stirrar på mej och vankar runt runt och MJAUAR….
Ja, han SKA kastreras när han parat X antal honor. Vi väntar. Och väntar. Och han JAMAR!
….och så råkade jag nyss öppna fönstret i vardagsrummet lite för mycket….
Det är ju så varmt!
Minsting kom förbi och tittade ARGT på mej: ”Varför är det öppet?? Var är Theo? DU FÅR INTE!!!”.
Jag skruvade på mej, petade med tån i mattan, tittade i golvet….
”….men jag bara RÅKADE….det är ju så varmt! Och jag orkar inte ha alla fönster stängda jämt….”.
”Men du FÅR INTE!”
Han tittade på mej argt och han brukar ALDRIG vara arg, eller ens sur.
Hm, jag kanske måste lyda då…. 😦
#stängerallafönster #stängeraltandörren #instängdafamiljen #instängahundarochkatter #kvavt #instängt #strängson
erviluca #mammatillfyrakillar 