Jag satt vid ett bord på något McDonalds-liknande ställe, men jag tror inte det serverades mat där. Varför jag satt där vet jag inte, men jag var upptagen med något, eller låtsades vara upptagen med något. Det kom och gick människor som satt vid mitt bord en stund och pratade med mej och/eller med varandra och så gick dom igen. Känslan var att jag var ”ensam bland många”.
Runt omkring var det massor av människor som pratade, umgicks och gjorde viktiga saker. Vad vet jag inte.
Snett bakom mej var det en kille jag var kär i, och hade varit tillsammans med i ett sånt där ”It´s complicated-förhållande”. Han var fullt sysselsatt med Något och hade många människor omkring sej som han umgicks/pratade med och som var viktiga för honom.
Det kom en tjej/kvinna förbi mitt bord och hon la ett litet paket i cellofan framför mej och sa: ”Det är från Håkan” och så gick hon. Jag tittade på paketet och såg att det var en inslagen godisklubba och tänkte: ”Varför får jag det här?”.
Jag fortsatte göra det jag gjorde innan utan att öppna paketet. Efter en stund kom samma tjej som gav paketet till mej fram och tyckte att jag skulle öppna paketet. ”Varför då?” sa jag. ”Jag ser ju vad det är.”
”Men Håkan kanske blir besviken om han ser att du struntar i paketet och är kanske något inuti som du inte vet om och ser …”. Så gick hon.
Jag tittade på paketet och undrade VARFÖR han gav mej ett paket över huvud taget, om det BETYDDE något, om paketet innehöll någon förklaring eller kanske till och med en kärlekshälsning (vilket jag hoppades, men samtidigt inte trodde). Jag tänkte att om jag öppnar det och det bara är en vanligt godisklubba, blir jag både besviken och förstår inte varför han ger mej en sån eller varför han inte kommer fram själv och är med mej, pratar med mej och förklarar varför han vill ge mej en klubba.
Jag öppnade till slut paketet och det var en genomskinlig godisklubba med en liten säng inmonterad inuti…??? Jag förstod ingenting och kände mej bara besviken. Det var som om denna klubba skulle ”säga mej något”, men jag förstod inte vad och Håkan fortsatte vara med sina ”nära och kära” och göra sina viktiga saker där bakom vid ett bord och lyfte inte på huvudet för att se hur jag hade det. Det var som om ”Om jag ger henne något så är hon tyst och nöjd…” och så hittade han en klubba ”på marken” och slog in i cellofan och gav mej via någon annan….
Jag var rätt ledsen och kände mej ensam när jag vaknade upp ur den drömmen….
erviluca #mammatillfyrakillar 