Väntan…/erviluca

Ibland känns det som om jag LEVER i någon slags väntan.

”I väntan på Godot”. Typ. Bara folk födda tidigare än 1965 förstår den meningen. Tror jag.

Först väntar man på att grundskolan ska ta slut, sen väntar man på att gymnasiet ska ta slut och i samma veva väntar man på att HAN med stort H ska kliva in i ens liv….

….och ibland gör HAN det, och då lever man i ett HOPP om att det ska hålla –  för alltid: ”Hoppas vi håller ihop forever!”. Sen tar det slut och man börjar vänta på en NY HAN/MAN.

Och så väntar man på Framtiden, då man ”ska gå en utbildning/börja jobba” och sånt och så undrar man vad man ska bli när man blir stor/vuxen och sen undrar man NÄR man är vuxen/stor och så känner man sej väldigt #intevuxen väldigt länge. I alla fall jag.

Sen undrar man om man ska hitta Den Stora Kärleken och så tror man att man har gjort det och då undrar man #kommervinågonsinattfåbarn och så får man barn – både ett och två och tre….och kanske till och med fyra.

Och så börjar man undra om man verkligen ska bo i den här lägenheten? Och så köper man hus och flyttar dit med man och barn och så börjar man undra vad barnen ska bli när dom blir stora och #blirdomnågonstinvuxna och #jagvillattdomskablivuxna och #jagvillinteattdomskablivuxna…..

….och så är det trassligt i förhållanden/äktenskapet och så tänker man #kommerviverkligenattlevaihopalltid? Och sen blir det #skilsmässa och så börjar man undra #skajaglevaensamföralltid? Och först kanske man vill det, men sen blir det tråkigt och tomt och då skaffar man kanske hundvalp.

Sen vill man att hundvalpen ska växa på sej och bli vuxen och #slutakissainne och #börjabetesejsomfolk, fast hund. Så väntar man på det.

Sen kanske man går med i Tinder och bläddrar fram bild efter bild och så tänker man #varärmrRight? Han verkar inte finnas där. Så kommer BILDEN med mr Right, men det blir inget ”träff” och så bläddrar man bild efter bild och och väntar på att det ska bli en MATCH……

….och så blir det en match och så börjar man kanske chatta och han verkar trevlig och så ska man kanske träffas, men det gäller att få ihop tiderna och till slut träffas man och det känns ”sådär”……

…och så fortsätter man Tindra och undrar om #kommerjagnågonsinatthasexigen? Och så blir det Da Capo ovanstående gånger 10 eller 20 eller 30 och åren går och man åldras….

…fyfaan vad man åldras och DET är väl det ENDA som går fort….

Fast allt annat går också fort.

Mitt i allt försöker man Carpe Diem så inihelvete också! Man fångar och fångar så det står härliga till! Minuter och sekunder och dagar och veckor, som bara rinner iväg, i väntan på….

Så plötsligt en dag kanske det klickar till lite inuti mitt i en middag med en man….

…..men kanske det inte klickar inuti honom på samma sätt….

Då är det bara att vänta vidare. På bättre tider.

Och OM det klickar i honom också, så är det ju väldigt kul och lyckat, men då börjar nästa väntan: ”När ska vi höras igen? När ska vi träffas igen? När ska vi….hej och hå och hela fadderullan.”

Eller så vill man flytta ifrån sin lägenhet till en annan och står i lägenhetsköer till höger och vänster och lite hit och dit…..

….och i vissa köer står man i en Verklig Kö med siffror och grejer: ”Du har nummer 2356 i kön. Den som står först i kön har nummer 6534. Det kan kännas liiiite segt. Men det är bara att bita ihop och gilla läget.

ELLER så kan man stå i en kö där man plötsligt får ett bostadserbjudande, men då meddelar bostadsvärden att erbjudandet gått ut ”till ett antal andra sökande” också, så går man på Visning och där är 15 andra sökanden, och man undrar hur värden väljer ut EN familj av alla…..

…men det får man inte veta, utan man får snällt godta ett ”lägenheten gick till annan sökanden”.

Man kan ju köpa en lägenhet också. För 3,5 miljoner. OM man har det. Då går det troligen fortare…

Sen KAN man bli erbjuden en lägenhet och så kan man ha betalningsanmärkningar bakåt i tiden och när man har det är man STÄMPLAD for ever and ever. Och man ska vändas ut och in på fjorton varv. Även om man har betalat hyran i tid i 10 år, så spelar det ingen roll: ”Jaha! Glömde du betala Studielånet på 945 kr i mars 2015? Fifan! Gå och dö. Du är fast i en karusell av EKONOMISKA PROBLEM och ska sättas i en skampåle på torget i 3 timmar lördagen den 26 oktober 2018”.

Typ. Och där måste man också vänta. På att bli frisläppt.

Hela livet är en enda väntan, med andra ord. På Det Bättre. På Något Annat. På att Det ska Lösa Sej. På Kärleken. På Barnen. På Huset.

PÅ FRAMTIDEN.

Sen dör man.