En av dom absolut mest negativa och gnälliga personer jag träffat – men då träffade jag honom bara EN gång – är HÄLSOKONSULT ser jag på Linkedin. I´m stunned!
Men jag tycker att man ofta blir ”stunned” av vad människor arbetar med.
Jag dejtade denna Extremt gnälliga och pessimistiska man vid ETT tillfälle, och det blev en helt bortkastad kväll. Om jag varit lite modigare hade jag sagt till honom att han var en av dom tråkigaste människor jag träffat!
Han tyckte att maten var ”lite torr” och att servitören såg ”trött” ut, och stolen var lite ”vinglig”, och han klagade över en granne som inte målat sitt staket på länge, vilket störde honom väldigt mycket, för just DEN grejen handlade halva kvällen om: ”Visst är det väl en människas ANSVAR att hålla sin tomt SNYGG och PRESENTABEL?!”….. och FY FAAN vad han klagade över ”faan och hans moster och hela resten av världen”.
När vi avslutade dejten sa han: ”Det här var ju trevligt! Vi hörs väl?” Men PÅ RIKTIGT: TRODDE han att jag skulle vilja träffa honom igen?!? Jag mumlade något och slank iväg innan han hann krama mej, minns jag….Fegt? Ok. Men jag ORKAR inte ”uppfostra” människor (på fritiden/som är vuxna).
Nu dyker han upp då och då i olika sammanhang på bild. Våra ”vägar” på FB och Linkedin korsas, liksom. Och varje gång när jag ser hans bild tänker jag: ”Hur negativ kan man bli?!?”.
Ok. Han kanske hade en dålig dag. Men då ska man väl inte gå på dejt? En första dejt!
Det här hände ”aaartonhundrasjuttiotvå”, typ – nä, men i alla fall 8-9 år sedan (för jag bodde på Svampvägen minns jag). Jag minns inte alla jag dejtat, men just DEN dejten minns jag, för den var HEMSK! Jag ville bara GÅ, och ändå satt jag där och ”var trevlig”. Faan, att man är så väluppfostrad!
Detta minne dök upp nyss då jag slank in en sväng på Lindedin (där jag för övrigt aldrig är, men ”plötsligt händer det”).
erviluca #mammatillfyrakillar 