….och ändå är det same same , but different.
Det handlar om hur vi beter oss, vad vi önskar och vill och vad vi förväntar oss när vi dejtar, i relationer och kärlek….
Same same, but different is just the first name.
Vi tycker det är problematiskt och ”förstår inte hur hen tänker” for ever and ever.
Mina söner undrar, funderar och klurar….”Vad menar hon? Varför hör hon inte av sej? Vad betyder det? Vad menar hon? Vad vill hon?” etc.
För att inte tala om alla unga mammor jag träffar på mitt arbete på Öppna Förskolan……dom suckar och stönar över ”idiotiska och korkade killar” , som är ”helt störda och inte fattar nåt”…..och jag frågar om dom varit TYDLIGA om vad dom vill, varvid dom nästan alltid svarar: ”Ja!!!” eller ”Och om han inte fattar så är han ju helt körd i huvet!”.
Tjejerna i tjejgruppen (13-20 år) undrar också: ”Hur ska jag veta om han är en Player?! Gillar han mej På Riktigt? Varför hör han i inte av sej? Vad MENAR han?”
Och så på andra sidan har jag sönerna som säger: ”Tjejer som förväntar sej att jag ska ta alla initiativ går bort! Först vill dom att man ska vara jämställd och sen kräver dom att jag ska göra allt! Förr veckan bjöd hon på fantastisk middag och nu hör hon inte ens av sej, och svarar inte när jag ringer och smsar….?”
Varför är det så svårt? Varför kan man inte var tydlig? Varför inte tala klarspråk? Det är ju mycket ”ett spel”, men hur länge fortsätter ”spelet” och när kan man slappna av och bli JAG?
Jag förstår, och VET, att vi är rädda för att bli övergivna, inte vara älskade, blotta oss och sen stå där ”med rumpan bar”…..
….och det gör så ONT att älska och bli sviken. Tyvärr måste vi väl alla gå igenom åtminstone ETT svek i livet – många går igenom fler…. eftersom dom (vi) vågar ”sätta oss på hästen igen”…..
….men risken finns ju alltid att man ramlar av/blir avkastad igen…och det gör så jävla ONT! Så därför kanske man låter bli att klättra upp på hästen igen, träffar inga hästar alls eller kliver upp och håller sej sedan fast så hårt man kan NO MATTER WHAT!! Tejpar sej fast, klistrar sej fast – duct tape runt hela jävla hästen!!
ELLER hoppar upp, men kliver av igen så fort hästen bara ”ryser till”….för man VILL INTE ramla av igen.
Att vara jämställt kär i någon är underbart: När någon är kär i en och visar och uttrycker det TYDLIGT, och man kan slappna av och visa kärleken tillbaka utan att vara rädd för att skrämma iväg den andre. Men faan vad sällan det sker!
Dom flesta haltar sej in i en relation, snubblar runt, oroar sej, tjafsar, gör slut, blir ihop….älskar, älskar inte och tumlar framåt i sin relation haltande och snubblande till dom en dag inser: ”Men vafaan; det är nog VI iallafall….,” tycker jag det verkar som.
En del har supertur och blir ömsesidigt kära, är trygga i sin relation och med varandra läääänge innan första krisen kommer, och har man en trygg grund att stå på så blir kriserna mer ”en kris” än ”fasansfull”. Tror jag.
I vilket fall som helst är relationer knepiga och svårstartade. Nästan alltid pga rädsla och osäkerhet.
Och här står jag – både på sidan om (och lyssnar och försöker stötta och säga ”kloka saker”) och mitt i – och försöker begripa och vara lugn och sansad…..
…..när jag inuti är ett litet knytt.
Precis som ”alla andra”.
❓❓❓❓❓
erviluca #mammatillfyrakillar 