RSS Flöde

Månadsarkiv: november 2018

Aj, vad ont/kallt! /erviluca

Postat den

AC4D551B-BD99-4AD9-B096-F28A8F08A958.gif

 

Fy faan för att cykla hem från bussen utan vantar i -7 grader (MINUS SJU) ! Med fartvinden som uppstod blev det ungefär….*räknar*…-35 grader (MINUS TRETTIOFEM)! Lovar!

Fy faan vad ONT det gör att nästan  förfrysa händerna! Och fy faan vad ONT det gör när värmen kommer tillbaka i händerna!

Tips: Glöm ALDRIG vantarna på jobbet!

Same same but different/erviluca

Postat den

same same but different

 

Same same but different

But not so different ändå

Samma med ändå inte

och ibland är himlen inte blå

ekorrhjulet 1.jpg

Snurra runt i samma cirkel

öppna upp och titta ut

hoppa in och fortsätta snurra

tills hela livet tar slut

gren.jpg

Men hallå här har jag varit

känner igen varenda sten

fast om jag ser mej omkring lite mera

är det nog inte samma gren

hitta en väg ut.jpg

För att hitta ut ur hela snurren

behöver man kanske hitta vägen ut

För att hitta behöver man leta

och sedan springa tills vägen tar slut

springa 2

 

Springa fort och springa långt

springa bort och lite till

sedan vila och djupt fundera

på hur det kunde bli så en gång till

backpacks

När man har sprungit och sedan stannat

och sedan sprungit lite till

När man har försökt och sedan anammat

det man lärt sej en gång till

soppa.jpg

Om livet ändå blir samma soppa

samma gegga och samma stopp

så kan man lägga sej ner och fundera

om det fortfarande finns nåt hopp

blunda

Eller ska man sluta att springa

och sätta sej ner ett tag

och bara andas och sedan blunda

hela natten och sen en dag

må bra

Kanske hittar då allting tillbaka

till det inre och där det ska va

så att same same bli lite mer different

och till slut så mår man bra

 

 

 

 

Vuxna ljuger/erviluca

Postat den

det inre barnet 2

Trots att man är 50+ kan man känna sej som 12….eller 3…..eller 20…..

leka med barn

Mitt Inre Barn är väldigt ”levande”. Kanske är det en av anledningarna till att jag har så lätt att umgås med barn (i alla åldrar). Ibland är det faktiskt enklare att hänga med barnen på en tillställning, än att prata tillgjort (och ibland tråkigt) med vuxna.

Vuxna säger (ofta, till barnen) att man inte får ljuga. Aldrig. Ljuga.

det inre barnet

Sen står dom där i sina fiiiina kläder och Agerar Yta och Visar Upp Sin Framsida, och pratar om Ytliga Saker. Trots att dom just grälat med sin sambo/ har blivit uppsagd på jobbet/ har svamp i underlivet/vänstrar med någon på jobbet och lider av håravfall. Dom leeer och säger att ”allt är bra” och dom har just varit i Thailand (fast det var 3 år sen).

Det inre barnet 3

Många är ”på sin utsida” jämt och har ingen kontakt alls med sin insida. Förr tror jag många män speciellt hade det svårt med ”insidan”. Dom VAR sina arbeten och stängde om sina privata jag. Sen gick dom i pension och föll ihop. Såna finns givetvis fortfarande – både män och kvinnor.

Har du kontakt med ditt inre (barn)? När blir du liten?

 

 

Varför är du kvar i en dålig relation?/erviluca

Postat den

gnälla 1

Jag pratar med en tjej/kvinna som berättar om alla fel hennes man gör. Han gör si och han gör så, han förstår inte det ena och reagerar konstigt på det andra. Han har ingen empati och kräver saker av henne som hon inte vill göra. Denna historia berättas om och om igen på olika sätt vid flera tillfällen och jag försöker: ”Har du försökt PRATA med honom i lugn och ro, och berätta hur DU känner och tänker?”.

Det har hon, men han lyssnar inte – alternativt bryr sej inte.  ”Det går inte”.

gräla 3

Jag undrar om dom försökt med familjerådgivning, men han vill inte gå till någon ”jävla hjärnskrynklare” plus att han menar att det är inget fel på HONOM – det är hon som är ”hysterisk” och borde ”slappna av lite”.

gräla 2

Jag undrar hur barnen (3 st) mår i det här? Det blir många gräl…. ”Dom mår bra. Dom har inte märkt någonting”, säger hon, trots att hon av och till är helt slut för att dom ”grälat hela natten”.

När jag har hört samma historia om och om igen, om alla hans idiotiska beteenden, så börjar jag givetvis undra om hon VILL leva så och om hon BEHÖVER leva så.

Sen börjar jag fundera på om det kanske är HON som behöver ”tänka/göra om”?

gnälla 2

För om man lever med en människa som man inte ”möter” någonstans och som är ”helt dum i huvet” och ”fattar ingenting”, och som man ”krockar” med heeela tiden och grälar med ”halva nätterna” och gråter över på dagarna…..

….och ändå fortsätter leva ihop, utan att göra något åt det (förutom att gräla, som inte tycks lösa något – snarare hålla skiten igång), så måste det väl vara så att man vill ha det så?

ELLER så är andra alternativet att ändra sej själv.

gnälla

Det finns ett alternativ till: Håll käften och sluta berätta om din idiotiska man (eller kvinna), för det slår tillbaka på dej själv till slut. Lämna honom/henne eller håll käften!

Hur dum får man vara om man lever med någon som tar kraften ur en och som säger elaka saker och trycker ner en och dessutom inte lyssnar på om man vill ta hjälp utifrån eller försöker förklara sin synpunkt.

kasta bort livet

Varför kasta bort sitt liv på någon som inte vill en väl? Och varför låta barnen utsättas för detta? ”Dom märker inget” – blaha! NI är förebilder. Ni formar deras framtida kärleksrelationer. Tyvärr.

Ovanstående berättelse gäller både män som snackar skit om sin fru och fruar som snackar skit om sin man. Om inget förändras i relationen efter X antal år, och din partner inte vill förändras MED dej, och du mår dåligt i relationen :

Gör något nytt.

räls 1

Byt spår.

 

 

Det är värt allt/erviluca

Postat den

Erica o Victor

Det är såååå härligt att träffa sina vuxna barn och umgås. Allt slit från barndomen var värt det, kan jag säga. Alla vaknätter, bråk, oro, dåligt samvete, papegojtjat, läxläsningsbråk, syskonbråkslösningar – allt är värt det när man sitter där mittemot sin vuxne son och pratar Livet.

Erica med söner

”Jag har gjort honom”. Liksom. Fast ändå inte. För han är ju sej själv. Men faan vad jag kämpade för att han (dom) skulle kunna bli ”sej själv”.

Vänta du tills du själv får barn…”, tänker jag när ”dom” inte fattar.

Det spelar STOOOR roll hur man är som förälder; när man uppmuntrar, att man bär runt på natten, att man pussar och kramar, pratar med, lyssnar på, följer med, engagerar sej i osv etc mm. ALLT man gör (eller inte gjort) som förälder spelar roll i slutänden.

victor.jpg

Han sitter framför mej och pratar om Livet. Han är så klok och fin och det är så underbart härligt och kul att umgås med sin vuxne son.

Dessutom bjuder han på maten. 🙂

 

Lättlurad/erviluca

Postat den

Erica bild.jpg

Man kan tro att jag är värsta supercoola kvinnan – omöjlig att lura och med full koll. Förstår om ni tror det.

Men skenet bedrar.

naivitet.jpg

Jag är lättlurad. Superlättlurad och rätt naiv. Jag tror gott om dom flesta och (vill) tro att dom flesta människor gör sitt bästa och vill gott. Det är viktigt för mej att få leva med den (livslögnen?) tron, eftersom det gör ONT i mej om det inte är så.

Att vilja andra människor ont är så….elakt. Och det är som att kasta sten i glashus. ALLA är ju människor. Jag tror att ondska finns, men jag hoppas inte den finns för nära mej…

Nåja.

Lättlurad är jag, även om jag låtsas att jag ”fattade hela tiden”. Nuförtiden låtsas jag inte lika mycket, men jag är som ett stort ? och fattar inte förrän efter en låååång stund.

värmeljus

Igår tex: Jag tog några ljus och ställde på långbordet i köket där vi äter tillsammans på jobbet – tjejerna (13-20 år) och vi personal. Sen gick jag iväg för att hämta några stolar. När jag kom tillbaka hade ljusen slocknat. Jag tänkte att dom hade brunnit ut eftersom jag tände ljusen ett par timmar tidigare och hade på en byrå, så jag gick iväg och hällde ut kvarvarande stearin i en papperskorg och gick och hämtade nya värmeljus, som jag tände.

värmeljus 1

Ställde ljusen på bordet igen. Sen gick jag iväg igen för att ”göra något”. När jag kom tillbaka var ljusen släckta. ”Dålig kvalité”, tänkte jag….”…eller så satte jag ner ljusen på snedden så att veken drunknade, liksom…”. Jag tände ljusen igen och gick iväg och gjorde något. När jag kom tillbaka var ljusen slocknade igen. ”Meh! Vilken dålig kvalité det är på dom här ljusen!” utbrast jag och tände dom igen.

fnissa

Bakom mej stod några tjejer och skrattade. Jag fattade fortfarande inte. Jag tände ljusen och fixade färdigt vid bordet. En av tjejerna la armen om mina axlar och skrattade och sa: ”E vi LURAR dej!”. Jag fattade fortfarande inte. ”Hur lurar ni mej?”. Hon tittade på ljusen och alla skrattade. Och jag bah: ”Eeeeeh….?? VA?!”. SEN förstod jag!

lurad

”Jahaaaa! Ni blåste ut ljusen när jag gick iväg!”

Bra lur, tycker jag, även om det tog lång tid för mej att fatta.

Jag kommer att tänka på det där Youtube-klippet där någon häller schampo i en killes hår om och om igen och han tvättar och tvättar och får aldrig ur schampot…. Lite så.

Jag är inte ensam om att vara lättlurad.

Vad gör ni på Socialtjänsten? /erviluca

Postat den

gråtande ögon

En mamma med två lågstadiebarn kommer till oss. Hon är så förtvivlad och ledsen så att hon först inte kan prata. Hon sitter bara och skakar av gråt och förtvivlan. När hon äntligen lugnat sej, lägger hon upp ett hög med papper på bordet. Papprerna är från Socialtjänsten, försäkringskassan och läkare. Vi sorterar och försöker få ordning på vad som är vad. Hon själv klarar det inte, utan hon flyttar bara runt papprerna och pratar osammanhängande.

misshandlad kvinna 3

Vad vi kommer fram till är att denna (svenska) ensamstående mamma har sökt försörjningsstöd hos Socialtjänsten och fått avslag 3 månader i rad. Bakgrunden är följande: Mamman levde i ett misshandelsförhållande i flera år. För ett-par tre år sedan bröt hon sej loss ifrån sin misshandlande make och flydde. Hon fick då tillfälligt bo på en kvinnojour (via Socialtjänsten) i 3 månader.

pengar

Allt inom Socialtjänsten (precis som inom alla andra myndigheter) är numera mycket kontrollerat och tidspressat: Man godkänner placeringar vecka för vecka. Allt är kostnadsstyrt. En människa SKA vara ”frisk”, eller fri från ångest och oro över att ha blivit slagen, inom 3 månader. Även om man blivit misshandlad i 10 år. Punkt. Mannen ska också vara borta. Punkt. Och man får inte vara rädd därefter. För det kan man inte ta hänsyn till.

försäkringskassan serie 1

Precis som inom Försäkringskassan där man får vara sjuk (blir sjukskriven) 1 månad i taget (så att man hela tiden har #dumåsteblifrisknu springande efter sej som en flämtande varg med hängande tunga) och därmed har man INGEN SOM HELST ro i sej att slappna av och hämta andan. Bra jobbat, Sverige. NOT!

Mother Consoling her Daughter

Mamman mådde minst lika dåligt efter 3 månaders placering som hon gjorde vid placeringen (efter 10 års misshandel; psykisk, fysisk och sexuell) och mannen var givetvis vare sej häktad eller fängslad (eftersom ”inga bevis fanns”). Han fanns ”där ute” och skrämde skiten ur henne. Så hon flydde hem till sina föräldrar i Norrbotten. Där försökte hon hämta andan i några månader tillsammans med sönerna, men det funkade inte riktigt. Föräldrarna bor inte så stort och mamman hade ingen försörjning. Alla pengar hon hade (barnbidrag och bostadsbidrag) gick till hyran i Stockholm.

pappershög.jpg

Hon flyttade tillbaka till sin lägenhet i Stockholm, mådde fortfarande skit och oroade sej för mannen (som hon inte visste var han fanns) och ekonomin. Så sökte hon försörjningsstöd. Som svar på denna ansökan fick hon en lista på 20 punkter som hon skulle ”bevisa”. Hon tog kopior på bostadsbidrag, bidragsförskott, barnbidrag och skickade in kontoutdrag. Då ville Socialtjänsten veta hur hon försörjt sej i Norrbotten. Hon förklarade att hon levt på sina föräldrar (dvs ingen inkomst men ätit deras mat och bott i deras hus), men det räckte inte. Dom ville ha BEVIS. ”Vilka bevis?”.

sex under tvång.jpg

Månad efter månad fick hon avslag. Efter avslagen frågade Socialtjänsten: ”Men hur försörjde du dej förra månaden??”. Hon grät. Hon ville inte berätta. Och hur bevisar man?

Hon grät mer och hulkade fram: ”Jag var ju tvungen! Vad skulle jag göra?? Jag skulle ha förlorat lägenheten annars!! Jag var ju tvungen att betala hyran!”

Det var en man, som hade sagt att han kunde betala hennes hyra om hon betalade med sin kropp, vilket hon gjorde och ”hatade varje sekund av det”, men hon såg det som sin enda utväg.

Hur berättar man det för Socialtjänsten? När DERAS avslag och orealistiska krav på listor med bevis, gör att man tvingas till en sån här utväg?

empati.jpg

Efter ett par månader med försök till ”samarbete” med Socialtjänstens försörjningsstödssida undrar jag hur utbildningen på Socialhögskolan ser ut nuförtiden, vilka det är som jobbar inom Socialtjänsten och om dom över huvud taget har någon utbildning, några känslor och/eller någon förmåga till empati. För sällan har jag träffat så ISKALLA människor som ställer så KORKADE och kränkande frågor.

Och när vi sa till mamman att ”gå inte dit själv, utan se alltid till att vi är med”, blev dom arga för det och sa i telefonen att då kanske hon inte får något försörjningsstöd, för hon MÅSTE komma på varje möte.

självförsvar för fegisar

Vi har överklagat till det ena och det andra stället – både över bemötande och över att hon inte fått försörjningsstöd – men fått avslag. Alla håller alla om ryggen och det är tydligen helt okey att kränka förtvivlade människor precis hur som helst inom Socialtjänsten.

När JAG gick Socialhögskolan, och när jag sedan arbetade som socialsekreterare, var det VIKTIGT att vara respektfull mot sina klienter och att bemöta dem med ödmjukhet och vänlighet. 

Så är det varken på mottagningsenheten eller fortsättningsenheten på den här Socialtjänsten.

Jag undrar om dom har handledning och vad dom i så fall säger där: ”Klienterna lurar oss!! Hjälp!!” Eller?

karma

Vi pratade med Chefen för försörjningsstöd häromdagen och hon var jätteARG för att vår gemensamma mamma ville ha med oss på deras möten. Hon tyckte dessutom det var helt okey att hon OCH en annan chef skulle träffa denna mamma ENSAM för att ifrågasätta våra klagomål som vi framfört. Eeeeeh, va?!?

Nä, jag orkar inte… 😦

Jag trodde Socialtjänsten skulle HJÄLPA – inte stjälpa – men…..

 

Besiktningsprotokoll del 1/erviluca

Postat den

erbjudande om lägenhet

Jag fick, efter många om och men och år i kön, erbjudande om en lägenhet i det bostadsbolag jag redan bor. ”Jihaaaa!” tänkte jag, tittade på lägenheten, tackade ”ja” och började planera hur jag skulle möblera den, och om jag skulle flyttstäda själv eller låta någon annan göra det (”kostnad?”).

flyttfirma.jpg

Jag googlade också vad en flyttfirma kostar och hur mycket en hyrbil skulle kosta. Så funderade jag på vilka som skulle hjälpa till att flytta och vilka möbler jag skulle kasta INNAN flytten.

Sen gick jag ner i förrådet och RENSADE och städade! Wohooo! ÄNTLIGEN. Liksom.

detektiv 1

Sen kom besiktningsmännen och skulle besiktiga min lägenhet. Jag hade ”lagom” städat eftersom jag tänkte att dom inte skulle titta på mina städningsmetoder/sätt, utan bara kolla hur väggar och golv ser ut och om allt är ”lagom slitet”.

titta i förstoringsglas

Döm om min förvåning när dom är två stycken, varav den ena tar fram ett block och antecknar allvarligt, medan den andra fotar här och där. Hela stämningen var: ”Uj uj uj uj uj….det här ser ILLA ut!” och jag skämdes över min (fula?) lägenhet och jag kände mej som en Misslyckad Individ. Faktiskt.

städtips.jpg

Mannen sa högt att spisluckan var smutsig. ”Ja, för den används”, liksom….och så mumlade dom att skåpluckorna i köket var ”fläckiga”, och sen frågade dom varifrån dom två fläckarna på golvet i vardagsrummet kom ifrån. ”Troligen valpkiss…” mumlade jag tillbaka och kände mej på väg mot avrättning.

ser dåligt.jpg

Efter att mumlande ha kritiserat än det ena än det andra, tittade på varandra med Menande blickar och antecknat så att pennan glödde låg besiktningsprotokollet  några dagar senare på ”min” sida hos hyresvärden. Jag blev chockad och arg. ”Vaddå för fläckar på köksskåpen??” Jag gick till köket och tittade och såg inte en enda fläck. ”Har dom fläckar i sina pupiller?? VA?!”.

”Vaddå överslitna väggar med många hål??”. I vardagsrummet hade jag satt upp en vägghylla (fyra skruvhål), en tavla (ett spikhål) och fyra småtavlor (fyra pyttesmå pyttehål som går att få bort genom att spotta på fingret och sätta på lite saliv…typ!).

I sovrummen var det två tavlor i ena rummet och en vägghylla i båda rummen (fyra borrhål var), men så har väl folk det?? Folk (dvs vi i detta fall) LEVER väl i sina lägenheter och påverkar bostaden. Vaddå ”överslitet”???

GRRRRR.jpg

Jag var så arg så att jag morrade. Jag lovar.

I uthyrningsdelen förstod jag att det behövdes ”göras något”, för väggarna där var fläckiga (”Det var inte jag!”) och dörren till toan hade ett hål samt att handfatet hade en spricka. DET kunde jag godkänna som ”överslitet”, men RESTEN?!?

Jag mailade ett ilsket brev till ”hon-som-hade-erbjudit-mej-en-lägenhet” och hon vidarebefordrade det till Petimeterbesiktaren, som svarade mej med ett ”trevligt allmänt svar” som  hon troligen ger alla som klagar. Därefter meddelade uthyraren mej att eftersom jag hade överslitit lägenheten gick erbjudandet om lägenhet till Någon Annan.

botten är nådd

Jag gjorde som jag brukar; föll ner till jordens mitt och Vältrade mej i Självömkan och Elände något dygn varefter jag klättrade upp från underjorden och började Agera.

Ett par veckor senare har jag målat om i vardagsrummet och köket, tapetserat om i alla tre sovrummen, lagat hålet i toa-dörren och bytt handfatet i uthyrningsdelen. Okeyrå, jag fick hjälp med att byta handfatet av Världens Goaste Goa, men ändå!

hugga

Jag har också försökt slipa bort fläckarna på golvet, men hittills misslyckats. Men jag ska försöka lite till. Med någon Annan Metod. Skam den som ger sej.

Nu trippar jag runt i en helt nyrenoverad lägenhet och försöker att inte andas på väggarna, skurar spisen och ugnen fjorton gånger om dagen (utan att andas, förstås) och/eller leva, och den 7 december kommer Petimetermänniskorna tillbaka och ska titta om allt jobb jag lagt ner godkänns.

hålla för öronen och blundaJag kommer att stå där och blunda och hålla för öronen. Eller gömma mej bakom en gardin….Javisstja! Jag har inga gardiner för alla gardinstänger är nedtagna.

Jag ska fanimej ha ett urtjusigt besiktningsprotokoll denna gång.

Upp till kamp!

Jag hinner inte/erviluca

Postat den

Det går flera dagar emellan mina blogginlägg nuförtiden och det är för att jag inte HINNER.

branden i göteborg

Jag hade tänkt att skriva om Branden i Göteborg och vilka FINA artiklar/inlägg Metro hade om den häromdagen när det var 20 år sedan det hände, men jag hinner inte.

socialkontoret

Jag skulle vilja skriva och berätta om mamman vi träffar som blir så otroooligt illa bemött av socialtjänsten i Solna (först mottagningsgruppen och sedan fortsättningsgruppen – eller vad den nu heter) och hur ILLA hon far av detta och hur det påverkar henne, som redan mår dåligt av misshandel av man samt utbrändhet etc mm, men jag hinner inte.

unga station 2

Jag skulle vilja skriva om underbara möten på mitt jobb, där jag träffar BLIVANDE unga mammor och pappor, NYBLIVNA unga mammor och pappor, tonårstjejer och hela familjer, men jag hinner inte.

tapetsera

Jag skulle också vilja skriva om renoveringen av min lägenhet som jag påbörjat och  berätta hur DUKTIGT jag är på att tapetsera, måla och fixa, men hur otrooooligt trött jag blir och hur jobbigt det är att kliva upp på en stol och måla/klistra/sätta upp tapet och kliva ner från en stol och hämta målarfärg/tapet/klister och sen kliva upp på stolen igen 1432 ggr……

…..men jag hinner inte!