Iallafall för MINA barn. Kanske jag kommer att få uppleva skolavslutningar för eventuellt kommande barnbarn – kanske inte.
Ikväll (!) är det min sista skolavslutning i grundskolan som förälder. Jag har haft barn i grundskolan sedan 1990! Nej, förresten 2000-2001 hade jag inget barn i grundskolan – däremot tre barn på dagis, och en som gick en halv termin på gymnasiet.
Om jag räknar sådär rakt av bah, typ att jag har fyra söner och alla har gått 9-10 år i grundskolan (ja, för fr o m Storing har barnen gått 10 år i grundskolan, eftersom dom började som 6-åringar), och då blir det x 4 allting, dvs 39 år i grundskolan! Fast sen har dom ju gått samtidigt och skolavslutningarna har ibland varit samma. Något år hade vi tre skolavslutningar på samma dag efter varandra. Inomhus. Utan syre. Typ. Men vad gör man inte som förälder för sina barn….
Att uppleva allt det här med Äldste Sonen var Magiskt! Varje skolbörjan och skolavslutning var Speciell och jag Upplevde varje minut och sekund av dom. Jag var den ENDA föräldern i åk 9 som kom till Äldste Sonens skolavslutning. Dom andra föräldrarna var tydligen ”bannade”. Det var ingen bal på den tiden. Tror jag.
Jag minns inte det iallafall, eller så hade jag så fullt upp med hans tre småbröder så att jag inte märkte vad som försigick i hans liv… (fö´låt, i så fall!).
Att få uppleva allt det här med Storing var också häftigt, och då insåg jag mer hur FORT allt går och jag hade bestämt mej för att njuta av ALLT ännu mer, men sen kom ju Mellan året därpå, så det blev liksom ”Storing-Mellan-Storing-Mellan-Storing-Mellan” med alla föräldrarmöten, föräldrasamtal, insamlingar, julavslutningar och sommaravslutningar….i en enda lång rad, så jag hann knappt Uppleva något, såsom jag ville….för att inte tala om Minsting: ”Hoppsan! Ska han också börja skolan?! NU?? Redan??” och så försöka hänga med på vad alla tre gjorde och sa och upplevde och kompisar och lärare och skolkamrater och påsklov och föräldrarsamtal och insamlingar (HATADE insamlingar till slut!!) och hela fadderullan!
Och så var det ju Äldste Sonen också. Men han fick ju ha mej för sej själv i 10 år innan allt det här, så det får jag/han trösta sej med…
Det där med att Carpe Diem och Njuta av Stunden gick inte så bra längre då. Jag försökte snarare Överleva allt. Och fort gick det!
Nu går alltså min lilla beeeeebis (nästan 2 meter lång) ut årskurs nio och han har gjort sitt ”måste”! Sen följer tre år till av ”nästan-måste-för-annars-kommer-du-ALDRIG-att-få-jobb!”, men då ska dom vara mer självgående och jag KANSKE slipper tjaaata upp honom ur sängen på mornarna…Keep on dreaming!
Usch, det går så fort! Jag tycker både det är skönt, vill rewind då och då för att göra om vissa saker och så försöker jag njuta av det som är, samtidigt som jag knappt hinner för tiden bara RUSAR iväg: ”SWOSCH” bah!
”Fånga dagen!” tjuter alla. Jamen vafaan, jag hinner inte! Den bara rusar förbi! Värsta Speedy Gonzales!
Och ikväll (!) är det den sista skolavslutningen för grundskolan för min yngste son.
UNBELIVABLE!
Han föddes ju nyss. Typ.
Stackars Minstingar, dom blir liksom aldrig ”stora”.
När Äldste Sonen gick ur nian var han ”nästan-vuxen”, när Storing gick ur nian var han faktiskt ”vuxen”, Mellan gick ur gymnasiet nyligen och han är inte riktigt så ”vuxen”…..
…åsså är det min lilla beeeeeebis!
”Skärp dig, Erviluca!”
Okey!
*skärpning pågår*
Snart ska jag gå på skolavslutning med min stora Minsting!
Hej svej!
erviluca #mammatillfyrakillar 