Månadsarkiv: mars 2014

Dom träffades på en pub. Martin och Mia känner redan varandra, lite grann. Dom har haft sex ett par gånger. Mia är ute med sin kompis Viktoria och när puben stänger bestämmer dom att gå hem till Mia, alla tre.

Mia och Viktoria berättar efteråt att det var rätt självklart att dom skulle ha sex, alla tre. Martin säger att han inte alls var säker på det, eftersom dom just var tre, och han faktiskt gillade Mia lite grann. Dom pratade inte om det, men tjejerna säger att dom flirtade rätt vilt på vägen hem till Mia – kysste varandra och hånglade i taxin.

Väl hemma hos Mia börjar båda tjejerna klä av Martin. Han är lite frågande i början, tycker att det går lite väl fort, men säger inte direkt nej, och är inte negativ – bara lite avvaktande.

Tjejerna märker inget ”avvaktande” med Martin. Dom flinar när han säger så, och berättar att han var helt med, från början.

Tjejerna gillar hård sex. Sadistisk. Dom två gånger Martin och Mia haft sex har hon velat ha hård sex, vilket han accepterat. Martin säger att han gått med på det för att han velat ”pröva”, men märkt att det egentligen inte passar honom alls.

Han förstår först inte att det är sadistisk sex Mia och Viktoria vill ha,  och plötsligt är han helt i deras våld, då dom binder fast hans händer och fötter i sängstolparna och stoppar strumpor i hans mun. Dom sätter också en snara runt hans hals, och varje gång han ”piper till” drar dom åt snaran, så att han får svårt att andas.

Martin berättar att han är skräckslagen. Tjejerna menar att han var med på det, att han gillade det. Dom märkte inte att han försökte stoppa det alls. Han sa inte nej.  Jo, lite ”nej” kanske han sa, kommer dom på sedan, men det ingick ju i sexleken.

Tjejerna utsätter honom för sexuellt våld; Dom kör upp morötter och bananer i hans anus, utsätter hans könsorgan för olika våldsamma saker och efteråt är hela hans kropp blåslagen av ”sexet” dom haft tillsammans. Tjejerna är nöjda. Martin är i chock. Han polisanmäler Mia och Viktoria.

Ovanstående kommer upp under rättegången. Mia och Viktoria blir friade. Dom förstod ju inte att Martin inte ville. Att dom drog åt snaran runt halsen varje gång han försökte säga något hörde ju bara till sexleken, och det var Martin medveten om menar dom.

Trots att Martin förtvivlat berättar att den här upplevelsen skadat honom djupt och han är sjukskriven, och går i krissamtal för att bearbeta det som hänt, han kan inte sova på nätterna och han har tappat förtroendet för alla tjejer över huvud taget, så menar nämndemännen att han ändå hade haft sex med Mia vid tidigare tillfällen, och då haft grov sex, så han borde ha förstått vad som skulle hända  när han följde med henne hem.

Dessutom visade han inte tillräckligt tydligt att han inte var med på sexleken.  Tjejerna förstod faktiskt inte att han inte ville.

Dom sitter i Nyhetsmorgon och pratar om Vädret. Den 29 mars förra året var det högar av snö och is i hela Sverige, medan det i år är nästan som sommar ute. Men det är inte bra.

Inte bra, inte bra, säger Vädermannen och skakar bekymrat på huvudet.

Uj uj uj….

Jag förstår att nu måste vi hålla i oss och kanske hålla andan också, för det är Inte Bra.

HUR det inte är bra, förstår jag inte riktigt, men oj oj oj…..

Bekymrat avslutar dom Dagens Samtal om Vädret och jag känner att det är väl bara att gå och gömma sej i källaren, för uj uj uj, vad det inte är bra.

Jag är INTE främlingsfientlig.

Jag är främlingsfredlig. Jag gillar nytt och annorlunda och spännande…… och att tillföra och och och…..Jag tycker att vi alla människor borde kunna fungera tillsammans, trots att vi har olika gudstroar och religioner och tänker och tycker olika om saker och ting. What´s the problem, liksom?

Så är det med det.

Jag bryr mig inte om ifall någon är svart eller vit eller gul eller grön (jo, då kanske hen är sjuk…) eller har blå, svarta, gröna eller blå ögon, är lång eller kort eller har krulligt hår eller rakt. Couldn´t care less!

MEN jag vänder mej emot att jag inte får reagera som jag vill och ställa frågor som jag vill, utan att jag måste tänka på varje ord jag säger när jag ska prata med någon med annan hudfärg eller som ser ut på ett sätt (än jag) och som kan få mej att tänka: ”Hen kanske kommer från ett annat land ursprungligen?”, för än så länge är det ju ändå så att det finns inte tillräckligt många (i Sverige), tyvärr,  av alla sorter för att man INTE ska tänka så…..

….som i USA, tex; Där kommer ju ALLA någon annanstans ifrån. Så där kanske man inte bryr sej alls!

Men om jag åker till Kina och bosätter mej där, kommer ju folk att fråga mej varifrån jag kommer, hur kinesisk jag än känner mej (efter ett tag), eller hur? Eller som när jag var i Botswana, när våra föräldrar bodde där; då frågade ju folk stup i kvarten varifrån jag kom, och jag tog inte

Vad jag försöker få fram här är att jag såg en dokumentär häromdagen som handlade om svarta i Sverige, och om alla frågor dom får och om främlingsfientligheten, och det är jättetråkigt att dom utsätts för sådant – absolut! Jättetråkigt! MEN det jag vänder mej emot är såna frågor som en ICKE främlingsfientlig människa, som jag, skulle kunna ställa, tex ”Varifrån kommer du?” utan att vara emot någon alls! Men då är jag främlingsfientlig. Och då blir det till slut att jag inte säger någonting, för risken är att man är främlingsfientlig utan att mena det!

Det är främlingsfientligt att fråga: ”Hur sköter du ditt  hår?” förstod jag, men om man själv har hår som är tunt och flygigt – kan man inte vara nyfiken då på hur man gör när man har tjockt och krulligt (utan att vara främlingsfientlig)? Jag tog inte illa upp när folk i Botswana ville känna på mitt hår….för jag förstod att mitt hår var så annorlunda för dom!

Får man fråga någon som sitter i rullstol varför hen sitter i rullstol? Får man fråga någon som har mörk hud, vad hen har för ursprung? Får man fråga någon som är homosexuell när hen upptäckte att hen var homosexuell? Får man fråga någon som är blind om den varit det hela livet, eller om den blivit det av en sjukdom eller olycka?

Själv brukar jag tänka att det är bättre att vara rak och ställa de frågor man vill, än att trippa på tå runtom och inte våga. En person kan ju alltid svara att hen inte vill svara på frågan.

Men det är otroligt tråkigt om man ska behöva trippa runt på tå för risken att man ska säga något som är främlingsfientligt, eller att man ska missuppfattas, och så vet man till slut inte vad man kan/får säga, så att man till slut undviker människor som inte är precis som en själv, eftersom att man är så rädd för att kränka  någon (utan att mena det).

Oj, vilken lång och konstig mening, men jag hoppas ni fattar….

Det blir så snurrigt om man ska behöva väga sina ord på guldvåg, för vad jag tror att vi behöver göra är att bara vara och umgås och ställa dom frågor vi behöver göra för att förstå…..

….eller nåt.

Det viktiga är väl att vi är nyfikna på varandra? Och bryr oss om varandra.

Våren är för jävligt schizofren! Den är hit och dit och upp och ner. Lite manodepressiv, faktiskt. Eller bipolär, som man säger nuförtiden.

Den är varm, kall, varm, kall. Ger hopp och tro ena dagen och nästa dag är man helt….troslös?! Eh….?

På med jackan, av med jackan! På med vantar, av med vantar! På med kortbyxor, av med kortbyxor och på med långbyxor. Frysa och svettas. Hej och  hå!

Man känner lycka och hopp inför Framtiden och Livet och Sommaren….

…..och fullkomlig sorg över Framtiden och Livet och Sommaren.

Man har hopp om en Fantastisk sommar med sol, värme och ledighet, och ”i år ska vi ha det så himla bra med kärlek och omtanke och lycka och upplevelser och sooooooooooool!”….

…och så tänker man på förra, eller förrförra sommaren, som regnade bort, på alla gräl i tältet, som föll ihop, eller i sommarstugan där det regnade in, eller på semestern där alla i familjen blev osams.

Eller så är man singel och tänker att ”nuuuuu ska jag uuuut och där kommer hen att vara och vi kommer att gå hand-i-hand på en strand (!) och kyssas och älska hela nätterna medan de vita gardinerna fladddrar lite när den varma sommarbrisen smeker den.” Typ.

Eller så är man singel och tänker:”…..faaaan, en hel vår och sommar framför mej i ensamhet, där alla andra är Tillsammans och har det bra. Och vaaad ska jag hitta på i sommar och vaaad ska jag göra helt ensam resten av mitt liv?!?”

Eller så har man jobbat hårt för Beach 2014 och känner sig fit och SNYGG och vill ut och visa upp sin lekamen i nya snygga, välsittande kläder, eller inga kläder alls…. : ”Wohoooooo! I did it!”

Eller så är man lite halvfet och har inte hunnit få till kroppen inför Beach 2014 (fast man tänkte det – redan i december!) och vill bara krypa in i garderoben och gömma sin feta bleka kropp, som nu måste visas upp igen i hela sin glans….

…..och i garderoben hänger bara fula, gamla, dammiga, stora tältkläder med fel snitt och fel…

….allt!

😦

Uhuuuuuu!

….eller……

🙂

Wohoooooo!!!

…..på att vara trött!

Trött när jag vaknar, trött mitt på dagen, trött när jag somnar (vilket i o f s är bra) – trött trött trött! Och seg. Och trög.

Och trött.

Ja, jag går mina promenader varje dag : Hej och hå  ut i skogen, 1 timme varje dag.  Men jag är trött ändå. Jag jobbar när jag jobbar, men är trött. Så fort jag ska göra något känns det som om jag ska bestiga Mount Everest. Kanske jag borde bestiga det där jävla berget ba´fatt det ändå känns så! Vad är vitsen med att känna så bara, liksom?

Det är som om min kropp lurar mej. Den säger att den jobbat hårt och att den inte orkar mer. Men den har ju inte det! Inte idag iallafall.

Usch!

😦

Är det någon som har en skopa amfetamin att ge mej, så det blir lite fart på mej?

Äldste sonen beskriver honom som en liten skinntorr gubbe och undrar hur han har kunnat vara så skrämmande, som han hört att han är, och förstår inte heller beskrivningarna om hur hans pappa är lik sin pappa. Men jag minns honom som en ståtlig och kraftfull man, med mycket energi och med en pondus som nästan slog över till att skrämma. Han var rakryggad och praaaatade med stark och tyyyydlig röst, som om han alltid hade rätt.  Och han var ingen snäll pappa, berättade Äldste sonens pappa.

När jag får höra Äldste sonens beskrivning av dom kort han fått se av sin farfar, sätter det igång en massa funderingar i mej. Det är som om Vem Man Än Är som ung och vuxen, krymper man ihop som gammal och bli något av ett ”ingenting” – en grå person utan kraft och personlighet. Iallafall på bild. Det är både sorgligt och lite skönt. Vi ska ju alla den vägen vandra….

….men det är lite sorgligt att man slutar ha konturer – fysiska och psykiska – och att man blir ”en liten grå tant/farbror” till slut, och för dom man inte känner blir man som en grå tant/farbror utan personlighet. Unga tänker ofta att det var så länge sedan den tanten/farbrorn var ung så det är inte ens är intressant, för det var så Annorlunda då – allt. Och konstigt.

 Man blir till en grå massa tillsammans med all annan grå massa.

Och sen blir man till jord.

”Av jord är du kommen och av jord skall du åter varda.”

Det stämmer verkligen.

Kanske är det skönt – kanske inte.

Lite sorgligt, men också självklart, att  det är den vägen vi alla ska vandra – även om man inte trodde det när man var ung (för ett par år sedan…).

Det finns den där känslan man kan få när man tagit en massa kläder till provhytten och provat igenom hela högen och man ser ut som en påse nötter i allt. Den upplever jag oftare och oftare. Det är fel på alla kläder, liksom….risken är ju att man tror att det är fel på MOI! Och DEN känslan är bläääää……. 

😦

Du vet den där känslan man kan få när man tagit en massa kläder till provhytten och provat igenom det  mesta, och det sitter lite ”sidådär” och det är några kläder som är ”kanske” och något plagg är ”hm…..” och så provar man en blus/tröja/jacka som man liksom bara blir ETT med – det klickar! Det är så RÄTT! Det är JAG! Och ”guuuuud, vad snygg jag är i den här!” Det hände mej häromdagen!

Men tyvärr köpte jag inte jackan, för den var för dyr. Shit! Och jag hade inga pengar. Insåg när jag hade provat igenom 42 tröjor, blusar och jackor. Det var som om jag hade en ”teesing-stund”, kan man tro.

Nu går jag heeeela tiden och tänker på ”The Jacka” som I loved! Den kostade 998 kr. Näe, det kanske inte är mycket pengar för dej, men för mej är det det.

Men snart fyller jag år. Hoppas den finns kvar då, för då kanske jag kan få den i födelsedagspresent!

Men VEM ska köpa den till  mej?!?

Guuuud, vad dum jag är!

*tänker*

JAG kan köpa den till mej!

För vilka pengar?

*tänker*

Om ”shit happens” borde ”good things happens” också!

Så jag hoppas på det….

…och ”manna från himlen”.

Jag skulle iallafall inte jobba. Men det måste man ju för att tjäna pengar…..

Jag funderar på det därmed att Ta Tillvara på Livet. Varje dag. Typ. Om det går. I och för sej tror jag inte det går riktigt, för man måste ju ha det tråkigt också och göra saker som man inte trivs med och inte vill. Eller hur?

Och man måste tjäna pengar.

Men OM jag var sjukskriven i en månad, för det var min sista, så skulle jag umgås med mina söner så mycket jag bara kunde! Och så skulle hundarna vara med hela tiden. Jag skulle också skriva en massa, för jag skulle vilja lämna kvar mina tankar i världen….till mina söner speciellt. För jag tror dom skulle vilja veta hur jag tänkte och vad jag funderade på, och allt. Kanske inte direkt, men senare i livet hade dom börjat fundera: ”Vem var egentligen mamma och vad funderade hon på?”. För det gör man. När man blir ”vuxen”/äldre.

Jag skulle nog säga hejdå till mamma och systrarna  också. Prata lite med dom.

Men jag skulle inte göra en massa roliga och tokiga saker, eller åka upp på något berg eller något sånt. Kanske jag skulle äta rådjur en gång till för det var såååå gott när jag åt det sist. Och dricka gott rött vin. Varje dag. Ett glas rött vin/dag.

Jag skulle be någon annan laga maten hela denna månad. Någon som lagar god mat…Hm….Någon frivillig? Och så skulle jag inte städa eller tvätta.

Klart slut.

Hallelujah!

Jag bakar aldrig! Så ni vet det. Jag är ingen köksmänniska.

Jag är en förklädd man från 40-talet, typ. En sån som borde få gå till jobbet tidigt varje morgon, göra något Viktigt och därefter komma hem från jobbet, ha en liten fru som möter mej i dörren med en kyss, undrar hur min dag varit, ger mig mina tofflor och dagens tidning, så att jag kan sätta mej i fåtöljen och VILA – kanske men en liten drink. För jag är rik, dessutom – tjänar mycket pengar på mitt Viktiga jobb nämligen. Sen ska jag äta en god och näringsriktig måltid som min lilla fantastiska fru gjort, prata lite med fru och barn, varvid jag måste vila igen. I min sköna fåtölj. 😉

Sån är jag. EGENTLIGEN.

Så ni förstår hur stort det är att jag nu funderar på att BAKA.

Varje gång jag bakat blir det…spännande! Det blir aldrig det jag tänkt. Ibland blir det inte ens ätbart. När jag skulle baka bullar för många år sedan, blev det skorpor. Ofta Ibland blir det ätbart, men ofta fult. Men det gör ju inget.

Jag har förstått att cupcakes är enkelt att göra, så jag kanske ska dra mej lite åt det hållet. Jag gillar ju inte att läsa recept så kanske jag tar alla ingredienser jag har i mitt skåp, och geggar ihop det, häller i små formar – och voila,  så kan jag bjuda morgondagens gäster på det (!).

I värsta fall kan man ju alltid kasta skiten och sedan gå och handla något.

Tur att man lever IDAG och NUFÖRTIDEN och i SVERIGE! Huuuur hade jag gjort om jag fötts i ”fel land”, som kvinna? Oj oj oj, tanken är skrämmande.

*ryser*

Alla blivande studenter med inbjudna släktingar firade igår på ”Ett ställe”. Det as-snöade när vi åkte dit, och det as-snöade när vi åkte hem. Som tur var fick jag skjuts av sönernas pappa både dit och hem.

Oj, vad trevligt vi hade –  vi i vårt gäng! Gud, vad vi är roliga och trevliga och trivs ihop! Shit bah! Den familj som satt intill oss hade inte alls lika kul. Vilket gjorde vår trevlighet ännu bättre. Närå. Men ibland gör jämförelser det bättre, eller sämre, på något vis. Maten var god, och vinet var gott och allt gick fort.

Alla elever fick medaljer av ett gäng tjejer som hade ordnat med Trevligheter. Typiskt tjejer att ordna och fixa och göra allt så himla bra och fint! Storing vann pris för ”fulaste ryggsäck” – ha ha ha! Motiveringen var helt underbar: Storing ÄR bäst! Jag visste det!

Sen om betygen visar  annat skiter jag i, för det viktiga är att vara en BRA människa och en GOD kompis. Sen kan folk ha både tvåtusen A:n och ben och armar och hela fadderullan. Tyvärr syns det inte i betyg att människor är Goda och Fina och Fantastiska, omtänksamma, vänliga, empatiska och kloka. Betygen visar bara om man pluggat mycket och har ett bra minne. Och det styr sedan om man kommer in på nästa skola.

Typ.

Nåja.

Nu är det dags att nanna kudden.

Natti!