Fiona är tillbaka hemma, och det är som om hon aldrig varit borta. Hon beter sej precis som innan och visar inte med en min att hon varit borta i två veckor. Fascinerande! Det borde betyda att hon haft det bra, och att hon inte oroat sej för en sekund att jag skulle försvinna.
Nu har jag startat Projekt Klippa Fiona. Ja, hon har så många lager hår så att det blir till ett Projekt.
Först tog jag fram Hår/pälsklipparen. Nä, den körde bara fast, fast det är den med Mest Styrka. Jag försökte flera gånger, men det gick inte. Då började jag småklippa där det var Undre Tovor – ett litet klipp här och ett litet klipp där. Det betydde att hon inte såg klok ut, men det bryr hon sej inte om. Inte jag heller. Iallafall inte när det gäller bara några dagar.
Nu klipper jag när hon går nära mej där jag sitter i soffan med en Klippberedd sax och en plastbunke där jag lägger håret. Av och till glömmer hon bort att jag klipper henne när hon kommer nära, och då kommer hon nära, jag fångar in henne och klipper så mycket jag hinner innan hon sticker iväg igen. Så kör vi nu.
Så om några dagar är hon helklippt. Jag tror hon kommer att tycka att det är helskönt att bli av med alla dessa lager av hår.
erviluca #mammatillfyrakillar 