…..på att vara trött!
Trött när jag vaknar, trött mitt på dagen, trött när jag somnar (vilket i o f s är bra) – trött trött trött! Och seg. Och trög.
Och trött.
Ja, jag går mina promenader varje dag : Hej och hå ut i skogen, 1 timme varje dag. Men jag är trött ändå. Jag jobbar när jag jobbar, men är trött. Så fort jag ska göra något känns det som om jag ska bestiga Mount Everest. Kanske jag borde bestiga det där jävla berget ba´fatt det ändå känns så! Vad är vitsen med att känna så bara, liksom?
Det är som om min kropp lurar mej. Den säger att den jobbat hårt och att den inte orkar mer. Men den har ju inte det! Inte idag iallafall.
Usch!
😦
Är det någon som har en skopa amfetamin att ge mej, så det blir lite fart på mej?