Jag är INTE främlingsfientlig.
Jag är främlingsfredlig. Jag gillar nytt och annorlunda och spännande…… och att tillföra och och och…..Jag tycker att vi alla människor borde kunna fungera tillsammans, trots att vi har olika gudstroar och religioner och tänker och tycker olika om saker och ting. What´s the problem, liksom?
Så är det med det.
Jag bryr mig inte om ifall någon är svart eller vit eller gul eller grön (jo, då kanske hen är sjuk…) eller har blå, svarta, gröna eller blå ögon, är lång eller kort eller har krulligt hår eller rakt. Couldn´t care less!
MEN jag vänder mej emot att jag inte får reagera som jag vill och ställa frågor som jag vill, utan att jag måste tänka på varje ord jag säger när jag ska prata med någon med annan hudfärg eller som ser ut på ett sätt (än jag) och som kan få mej att tänka: ”Hen kanske kommer från ett annat land ursprungligen?”, för än så länge är det ju ändå så att det finns inte tillräckligt många (i Sverige), tyvärr, av alla sorter för att man INTE ska tänka så…..
….som i USA, tex; Där kommer ju ALLA någon annanstans ifrån. Så där kanske man inte bryr sej alls!
Men om jag åker till Kina och bosätter mej där, kommer ju folk att fråga mej varifrån jag kommer, hur kinesisk jag än känner mej (efter ett tag), eller hur? Eller som när jag var i Botswana, när våra föräldrar bodde där; då frågade ju folk stup i kvarten varifrån jag kom, och jag tog inte
Vad jag försöker få fram här är att jag såg en dokumentär häromdagen som handlade om svarta i Sverige, och om alla frågor dom får och om främlingsfientligheten, och det är jättetråkigt att dom utsätts för sådant – absolut! Jättetråkigt! MEN det jag vänder mej emot är såna frågor som en ICKE främlingsfientlig människa, som jag, skulle kunna ställa, tex ”Varifrån kommer du?” utan att vara emot någon alls! Men då är jag främlingsfientlig. Och då blir det till slut att jag inte säger någonting, för risken är att man är främlingsfientlig utan att mena det!
Det är främlingsfientligt att fråga: ”Hur sköter du ditt hår?” förstod jag, men om man själv har hår som är tunt och flygigt – kan man inte vara nyfiken då på hur man gör när man har tjockt och krulligt (utan att vara främlingsfientlig)? Jag tog inte illa upp när folk i Botswana ville känna på mitt hår….för jag förstod att mitt hår var så annorlunda för dom!
Får man fråga någon som sitter i rullstol varför hen sitter i rullstol? Får man fråga någon som har mörk hud, vad hen har för ursprung? Får man fråga någon som är homosexuell när hen upptäckte att hen var homosexuell? Får man fråga någon som är blind om den varit det hela livet, eller om den blivit det av en sjukdom eller olycka?
Själv brukar jag tänka att det är bättre att vara rak och ställa de frågor man vill, än att trippa på tå runtom och inte våga. En person kan ju alltid svara att hen inte vill svara på frågan.
Men det är otroligt tråkigt om man ska behöva trippa runt på tå för risken att man ska säga något som är främlingsfientligt, eller att man ska missuppfattas, och så vet man till slut inte vad man kan/får säga, så att man till slut undviker människor som inte är precis som en själv, eftersom att man är så rädd för att kränka någon (utan att mena det).
Oj, vilken lång och konstig mening, men jag hoppas ni fattar….
Det blir så snurrigt om man ska behöva väga sina ord på guldvåg, för vad jag tror att vi behöver göra är att bara vara och umgås och ställa dom frågor vi behöver göra för att förstå…..
….eller nåt.
Det viktiga är väl att vi är nyfikna på varandra? Och bryr oss om varandra.
erviluca #mammatillfyrakillar 