Hon kommer för att prata med mej, för att hon känner sej så otroligt stressad. Hon känner sej deppig och ”tänker negativa tankar” och ”det blir som en negativ spiral och till slut orkar jag nästan inte leva”, säger hon. Framförallt är det läxorna som skapar stressen. ”Hur ska jag hinna? Hur ska jag orkar? Jag är ju dödstrött när jag kommer hem från skolan!”
Jävla läxor!
Det är klart att man kan lära sej precis lika mycket UTAN läxor!
Of course! Och självklart!
Det första jag säger till den lilla skruttan när hon berättat färdigt, är ”Dessa JÄVLA läxor!!”. Hon tittar förvånat på mej, som om hon inte tror på vad hon hört riktigt.
”Ja, jag menar det! Läxor förstör mer än bygger upp – det är jag helt säker på!”.
Hon ser lite lättad ut. Det är som om det plötsligt är okey att tycka illa om läxor, och att hon FÅR säga att hon ”hatar läxor”.
Läxor skapar enorm stress i många hem. Föräldrar måste tjata tjata tjata. De blir osams med barnen, som känner sig pressade, och som helst vill vara lediga på sin FRIA TID. Och så sätter dom sej till slut, efter 1 timmes tjat, med läxorna och så fattar dom inte, eller så har dom glömt vad läraren sa, eller så orkar dom helt enkelt inte och lägger sej över boken och ”dööööör” lite grann….och så blir mamma/pappa SKITARG och så blir barnet ledset och känner sej misslyckat. Och föräldrarna kan inte förklara läxan – antingen för att dom inte KAN, eller för att dom inte FÖRSTÅR eller för att dom är URUSLA på att förklara (för föräldrar är inte PEDAGOGER).
För att inte tala om alla singelföräldrar, med fler än ett barn….som springer som små lämlar mellan barnens rum och försöker få alla barn att göra läxan, ELLER sitter med alla vid köksbordet och försöker hjälpa alla tre/fyra/fem samtidigt, och alla stör alla och det blir bara kaos av alltihop, fast föräldern kanske helst ville diska, eller sitta en stund framför TV:n eller andas ut en stund efter en lång arbetsdag, gå till affären, hämta barn på fritids och sen laga mat…..Puh!
Kanske hade föräldern helst velat sitta en stund med någon, eller alla barnen, i soffan och gosa en stund och prata om hur dagen var….eller nåt. Men DET GÅR INTE, för läxor SKA göras! Blä!
Jag minns PRESSEN och STRESSEN som hängde över en jämt jämt när man var barn och ALDRIG ”ledig”. Jag minns hur jobbigt det var att vilja gå på dansen/handbollen/fotbollen/kören/sången (ja, jag hade massor av intressen!), men känna att jag måste VÄLJA mellan läxan och fritidssysslan. Man hinner inte båda! Jag valde fritidssysslan. Jämt. Mina föräldrar tjatade inte om läxan. Det gick rätt bra ändå. Jag var en ”medelmåttig elev”. Typ.
Jag såg ett tv-program för läääääääääääänge sen, där en FORSKARE som forskat i läxans vara eller icke vara, och han sa att skolor som är LÄXFRIA kommer precis lika långt och har precis lika duktiga elever som dom skolor som har mycket läxor. DESSUTOM mår läxfria skolors barn bättre, för dom är inte lika stressade och ser mer POSITIVT på sin skola.
Punkt.
Så: BORT MED LÄXORNA!
Plugga själv lär man sej ändå. I skolan.
Och kanske det är roligare att plugga hemma sen, på Universitetet/Högskolan, eftersom man inte krääääks på det.
Är det någon som startat en ”Vi-som-är-emot-läxor-grupp”, så säg till!
I´m in!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag håller verkligen med dig! Hur kul är det som förälder att behöva sitta och traggla med en ofta oengagerad unge som hellre vill spela ps3 och själv vill man hellre sitta och surfa på datorn. Jag hatar också läxor, tänk att få vara helt fri och slippa tjata-gnata-traggla.
Im also in 😉
GillaGilla
Ja, det finns ju så mycket annat att tjata om… 😉
Dessutom kommer alla icke-svenskpratande familjer/barn efter mer, eftersom dom barnen har föräldrar som inte kan hjälpa till, och alla barn med föräldrar som är analfabeter eller som bara gått ett par år i skolan….för att inte tala om alla barn som har missbrukande föräldrar eller föräldrar med psykiska problem/sjukdomar….
GillaGilla
Barn som har det svårt med skolan är väl de som får mest läxor och som verkligen får ligga i och pinas. Det stödet borde de kunna få i SKOLAN! Jag var lat som en oxe och hade över fyra i slutbetyg (inte matte). Min dotter fick ligga i desto mer i vissa ämnen (inte matte). Hon gick väl ut med litet lägre betyg. Betygen mäter ju INTE hur ordentlig/arbetsam du är. Är kanske någon form av maktutövning mot barn och unga. Från skola och skolverk…
GillaGilla
När jag jobbade som soc sekr för flera år sedan vet jag hur UPPRÖRD jag blev, när barn som hade det jobbigt i skolan och låg efter, fick MER att göra när man hade möten med skolan! Jag tänkte ”Fattar dom inte att barnet inte klarar mer! Att skolan för det här barnet är JOBBIG och att barnet behöver MINDRE att göra, för att orka!”. Själv tyckte jag skolan var ”rätt onödig” ganska länge….Tills för ungefär….2 år sen….Ha ha ha! Närå! Men jag hade snittbetyg genom hela min skoltid, och ansträngde mig inte mycket. När jag sedan ansträngde mej när jag gick på Socialhögskolan, fick jag högsta poäng på skrivningar osv. Men då förstod jag liksom VITSEN med att plugga!
GillaGilla
Snittbetyg = 3:or i det mesta. Snittet låg på 3,4 ca.
GillaGilla
Jag har alltid tyckt att det är viktigare att MÅ BRA, HA KOMPISAR och klara av Livet Socialt, än att ha höga betyg! Still do. 😛
GillaGilla
Dvs EQ är viktigare än IQ (tycker JAG)!
GillaGilla