Jag fick en chock…./erviluca

 

….fast av en rätt fånig anledning.

Jag och Minsting är på Spec Savers (va? heter det så??) för att han ska få, och lära sej sätta in, linser. Vi står i kö bakom två tanter/damer med vita jeans och vita jackor på sig. Den ena är helt gråhårig, den andra har färgat håret brunt, men har grå utväxt. Dom ”tjattrar” sådär som bara tanter (kvinnor) kan göra.

Efteråt förstår jag att också Minsting uppfattat ”tjattrandet”, trots att han annars verkar helt ”borta”…. för jag frågar honom om han tyckte tanterna såg äldre eller yngre ut än jag…ha ha ha! Såååå fånigt att dra in honom i åldersnojan också…

Så ska den ena tanten boka en tid för ögonundersökning, och det blir ett evigt dividerande om vilken dag och tid hon kan och inte: ”….men då har du ju kaffebjudningen vet du, så då kan du ju inte… Nä, då är ju Mötet med….” osv. Till slut hittar dom en tid som hon kan komma och då säger optikern: ”Kan jag få ditt personnummer”, och det är DÅ jag drabbas av en Svår Chock.

Jag får andnöd och måste gå och sätta mej på en stol på sidan och andas djupt.

Nädå, skoja bara!

Men den SuperGamla Tanten är född samma år som jag!!!!

Jag får lust att peka på henne och ropa ut till Alla som vill höra (=ingen, typ): ”Ser jag lika gammal ut som hon??? Är jag verkligen i HENNES ålder??? TANTEN, som ska ha syjunta och kafferep. Är jag som hon? Är jag hon?”

Jag blir tvungen att spegla mej. Ser jag ut så? Näe, det tycker jag inte. Vad ser jag ut som? tänker jag….. Jag tittar noga i spegeln….38? 42? 52? 27? (ha ha ha!) ….men det är ju OMÖJLIGT att se åldern på SEJ SJÄLV! ALLA tycker ju att dom ser så UNGA ut. ALLA säger så, iallafall: ”Jag är 50 men ser inte ut som det alls”, säger alla och så tänker man: ”näe, du ser ut som 65!”.

He he he….

Pust.

Sen börjar jag ifrågasätta varför jag blir så upprörd och varför det spelar någon roll alls egentligen, och VARFÖR jag (och alla andra…. men mest jag, ibland…) vill se så jävla UNGA ut??? Vad är det för jävla larv?? Jag vill ju ändå inte att någon 30-åring ska flirta med mej. Det gör dom i och för sej redan, men….he he he…och då blir jag lite ”rörd” (”…men Lilla Gubben!….”) eller upprörd, för jag vill ju inte ha någon 30-årig kille. Jag har ju tamejfaan numera en SON som är 30 år!!

HerreGud!

Vad faan håller jag på med?

Det är nog det jag undrar egentligen.

Vadan denna rädsla för ålder, och fasa för att se gammal ut?

Det är väl skitsamma egentligen!?

Eller?

Fast det kanske har att göra med att jag är singel, och är ”ute på marknaden”, fast hemma liksom. Om ni förstår? Jag ska alltså vara Attraktiv så jag kan locka till mej en Karl – en slags påfågelhona. Typ. Fast dom är ju rätt fula, av vad jag minns….Nåja. Jag ska locka till mej En Snygg Karl – eller halvsnygg, iallafall. Och därför kan jag inte se ut som 65 år. Än.

SEN, när han dykt upp, och jag krokat/kedjat fast honom, så kan jag förfalla. Helt.

Ha ha ha!

Eller nåt.

 

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Jag får en chock varje gång jag ser mig i spegeln. Det är inte jag där. Det är mormor och hon var inte ens min biologiska mormor. Fattar noll!

    Gilla

    Svara
    • Min mamma säger precis så! Fast hon är inte lik sin icke biologiska mormor, förstås.
      Usch! Det är kanske dags att ta ner alla sina speglar….Undras vad tonåringarna här hemma säger då….?

      Gilla

      Svara
  2. Jag har börjat bli lik mamma. Tidigare var jag lik pappa. Hängande mungipor kan man ju försöka träna upp: Le, le, le (snörp ihop munnen för växelverkan)! Men hur tränar man påsar under ögonen…?
    Lycka till med nya jobbet förresten!

    Gilla

    Svara
    • KAN man verkligen träna upp hängande mungipor?
      Jag såg framför mej (när jag var ung) att jag BARA skulle få (några få) såna där GLADA skrattrynkor, bredvid ögonen…typ. Så blev det INTE!
      Tack för lyckatillett!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar