Månadsarkiv: augusti 2012

Men guuuud vad jag har tråkigt, eller Grillad kyckling och Juliskum /erviluca

Jag har gjort JÄTTEGOD kyckling i ugnen med JÄTTEGODA klyftpotatisar till, och så har jag ätit upp hela alltihop. Fast sönerna fick lite också….

TILL denna fantastiska måltid drack vi viiiiiiiiiiiiiiiiin och cocacola, beroende på ålder. Alla över 18 år fick rött vin, och alla under cocacola.

Till efterrätt intogs en påse juliskum och ett STORT glas PepsiMax (för den som var över 18 år).

Tips: När man ätit en påse juliskum och druckit ett STORT glas PepsiMax: Knäpp upp byxorna, för magen blir som en ballong!

Jag trodde jag skulle sitta framför TV:n och se något mysigt fredagsmysprogram ikväll, men icke sa Nicke, för dom som arbetar där bakom skärmen har bestämt att det inte ska vara några mysiga familjeprogram på fredagar. Robinson, och sånt, ska vara på måndagar.

Jag vet inte vad jag ska titta på eller göra då, för jag tänkte inte blogga iallafall…..och jag varken vill eller orkar gå ut och festa. Jag vill bara  ligga i soffan och fisa efter en veckas hårt jobb…..

Dumma TV-människor!

……………………………………………………………………………………….

Storing skulle på fest. Jag märkte det. Han sa det inte självmant. Plötsligt började han göra sej i ordning. Och jag frågade: ”Ska du bort ikväll?”

”Aaaaa”.

”Vart då??”

*SUCKAR*

*svarar*

*jag hör inte*

”VAAA??”

”ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!” *svarar igen*

*hör-inte*

”VA SA DU ATT DU SKULLE??”

”Men ÅÅÅÅÅÅ, du hör ju ingenting!!!”

”Helt rätt, jag hörde inte. Vart ska du??”

”Till en klasskompis i XX”

”Okey. Hur kommer du dit? Går det buss dit?”

”Men ååååååååååååååååååååååååååååå! Jag saaaaaaaaaaaaaaaa ju!”

”Men jag HÖRDE inte! Jag har en fläkt på här, och TV:n!”

”Stäng av fläkten då!”

”Jag når inte! Prata högre eller kom hit!”

”Men ååååååååååååååååååå! J:s pappa skjutsar oss sa jag ju!”

”Vad schysst! Hur kommer ni hem då?”

”Men åååååååååååååååååååååå! Jag saaaaaaaaaaaaaaa ju!”

”Men jag hörde inte!”

” J:s pappa hämtar!”

”Oj, vad schysst! Hälsa och tacka!”

*mummel*

Han kommer ut i vardagsrummet där jag sitter och han är så SNYGG!

”Vad snygg du e!”

”Äh! Hejdå!”

”Hejdå! Ha det så kul!”

…………………………………………………………

Vi andra, som inte går på fest, får väl dricka lite mer vin och sen somna i soffan, av vin och tristess i en blandning.

Matematik: Om vin är X, och Tristess  är Y,  är X + Y = Q   ( Q= sova)

Jävla TV!

…………………………………………………………

Fast ”vi andra” är ju bara jag, för övriga söner tittar på sina datorer, eller spelar på sina datorer, eller nåt!

Så ”vi andra” sitter här själv och njuter av Juliskum och Gato Negro. Och glor ut i tomma intet, eftersom TV:n säger: ”Fuck you!”.

Ja, den är PÅ högt ändå. Som sällskap. För Dom Som Undrar.

Typ.

Skål!

Tankar och frågor om TV-program/erviluca

 

Jag ska kasta ur mej lite tankar och frågor om TV-program, sådär utefter hur dom (tankarna och frågorna) kommer:

1. Alla älskar Raymond är en underbar serie. Raymond är helt underbar! Han borde bli terapeut!  Se den! Den handlar både om äktenskapliga bekymmer, problem med tonåring, trassel mellan svärmor/svärdotter men på ett underbart, ”mitt-i-prick-sätt” och med en massa humor. Rekommenderar den.

2. Varför sänds Dr Phil på kanal 7  klockan 17.00 på vardagarna? Visserligen är väl halva mänskligheten supertrött på Dr Phil – iallafall av och till – men jag är inte den som tröttnar i första taget! Fram för fler såna ”prata-problem-och-lösa-dom-iallafall-någorlunda-program”. Jag vill att detta program ska sändas på en tid som gör att man KAN se det! Inte kl. 17.00! Då har man ju inte ens hunnit komma hem! Är det för barnen? Tror inte det, va?!?

3. Jag har förstått att ”folk” (= alla utom jag!) älskar deckare, kriminalare och thrillers. För det är ju på varenda jävla kanal varenda jävla kväll, och ibland är det INGET annat på någon annan kanal! Lovar! Så, vad ska då jag titta på? Är jag den enda i hela Sverige, och kanske världen, som INTE gillar deckare/kriminalare/thrillers?

4. Förresten är det en massa matprogram också, med arga matlagare, och snälla, och stora, och fulla, och svettiga, och tjocka, och smala, och alla möjliga andra människor som tycker om att laga, och prata om, och äta, mat. Är jag den enda i hela Universum, och Sverige, som INTE tycker det är speciellt roligt med matlagning, och absolut inte att titta på när andra lagar mat, eller pratar om mat??? Den enda?!? Jaha.

5. Varför sänds ”So you think you can dance” så himla SENT?? Man halv- eller helsover ju den sista delen av programmet! Och varför sänder man ofta detta program samtidigt som någon superbra dokumentär på 2:an?? Jävla idioter att planera!

Måste jag vara där och fixa till det också? Tydligen.

Oj oj oj, vad jobbigt jag har det i mitt liv….

😉

 

PS. Har du sett Shrek 2?? Om inte; gör det! Det är en av dom BÄSTA filmer jag sett! Jag skrattar högt varje gång jag ser den! Den är underbar! Och det måste vara TVÅ:an, eftersom ettan och trean inte är lika bra. DS

 

 

 

 

Värsta drömmen! /erviluca

Jag hade ”värsta drömmen” i natt. En dröm som gjorde att jag försov mej, och som gjorde att jag vaknade med ett ryck och knappt visste var jag var, och om mobilen ringt eller nåt! En dröm, som jag egentligen hade velat ”drömma färdigt” och ”få svaret” på, men å andra sidan kanske det var Meningen att jag skulle vakna när jag gjorde….

…så att mitt kära Undermedvetna nu ska få kika fram lite och visa mej Kloka Vägar, eller bara Andra Vägar här i livet.

Typ.

Jag gillar häftiga drömmar som SÄGER NÅGOT. Man VET att drömmen försöker TALA OM NÅGOT, och så får man sätta sej ner och klura på vad det är som jag måste förstå, eller lära mej.

När jag gick i terapi ”för 100 år sedan” hade jag några FANTASTISKA drömmar, som jag också skrev ner…..

…med en Riktig Bläckpenna på Vanligt Papper i en Vanlig Dagbok – för på den tiden, förstår du lilla vän, fanns det inga datorer, och bloggarna var alltså inte uppfunna än.

Dom drömmarna återkom jag till flera gånger och förstod mer och mer vad dom ville säga mej, och vad jag behövde tänka på och förstå om mej själv. För att kunna ta Steg Framåt i Livet.

För Meningen med Livet är ju att man ska Utvecklas Framåt. Ta små eller stora steg i sin utveckling framåt, till en Bättre och Godare (med-)människa, för sej själv och för andra och Mänskligheten.

Oj, vad det blev Stort! Men så är det ju.

Inte för att just lilla jag ska kunna Rädda Hela Mänskligheten genom att jag drömmer häftiga (och utvecklande) drömmar ibland…

…men en droppe i havet är det ju iallafall!

 

 

Jag är så jävla braa, na na na na na naaa! /erviluca

Sitter här och sjunger nöjt med mej själv, för jag har typ ”lagat” min lap top alldeles FÄLV!

”Jag är så jävla braaaa, na na na na  na naaaaaa!”

Jag catchade loggen och rensade disken och nischade tvärrenset.

TYP!

Nej, ärligt talat har jag ingen aaaaning om vad jag gjorde, eller vad det heter, men jag gjorde något iallafall – rensade bort grejer, och höll samtidigt tummarna för att det inte var Viktiga Saker. Ärligt talat var det svårt att fixa med datorn och hålla tummarna samtidigt, men fanimej; Det gick!

Så swischade jättestora Minsting förbi och gav mej lite tips om ”disken” och ”rensa grotcher” och ”swischa nötter”. Typ. Och så visade han var, och lite hur, och så gjorde jag det.

INNAN var datorn låååååångsam. Jag fick skriva lååååååååååååångsamt och det gick bara att ha EN sida uppe samtidigt (så kan man väl inte säga? Man kan väl inte ha EN sida SAMTIDIGT!? Som vaddå, liksom??)…..

…i taget, heter det ju!

Nåja.

När jag kollade på blocket tex, tog det 42 åååååååååååååår att scrolla ner, eller upp. Nej, jag överdriver inte! Fiiifaaan vilket tålamod jag fick ha! Jag borde få en medalj.

Så igår satt jag framför laptopen och tänkte att ”någon sagt att man skulle rensa cockies”, eller nåt, och jag vet inte vad det är, men tänkte att jag har en lååååååååååång rad som dyker upp i raden högst upp till höger i raden när jag ska ut på datorn, och DET kanske är cockies? Tänkte jag. Oavsett om det ÄR cockies eller inte så började jag klicka bort dom, genom att klicka på ett rött kryss, och det var ungefär 5437 såna att klicka bort. Nej, jag överdriver inte!

Gissa om datorn blev lättad när jag tagit bort dom!?

Svaret kommer längst ner på sidan och om du har svarat rätt vinner du en…..

….puss!

Men du får hämta den själv!

Nu är datorn sååååå glad och nöjd. Nästan som en nybadad hund.

Nu ska den få vila lite.

*smeker den lite på tangentbordet*

Godnatt!

 

…………………………………………………………………………………

 

 

Det rätta svaret är: JA.

 

 

Många dör…. /erviluca

….kring mamma, och när jag igår pratade med henne och hon sa att ”Gunnar (fingerat namn) dog i förrgår”, så sa jag att ”Jamen, då sitter han väl däruppe på en molnkant och dinglar med benen tillsammans med sin fru! Det måste väl ha varit mysigt för honom att träffa henne igen?”

Mamma säger att Gunnar verkligen tappade sugen sedan hans fru dog i cancer för ca 2 år sedan, men så lägger hon till att hon tror att Gunnar mest tycker det är kul att träffa Axel (fingerat namn) igen, för dom var ”bästisar” och brukade ”röka cigarrer och dricka drinkar ihop”….

”…så han sitter nog där på en molnkant bredvid Axel och dom skrattar och röker cigarrer och skålar!” säger hon.

Jag tappar nästan telefonluren i golvet, för mamma har ALLTID varit ”super-icke-troende” och så fort man pratat om ”livet efter detta” eller något som har med andevärlden eller något kristet eller religöst att göra, så har hon slagit ifrån sej och pustat och stönat och sagt att hon inte tror på NÅGONTING! Man har knappt ens kunnat skämta om det! Och plötsligt håller hon med om att ”livet efter detta” kan finnas – iallafall lite grann sådär.

Vi har pratat om döden förut, då jag undrade om hon tänker på döden mycket. Hon tänker på döden varje dag, sa hon då. Men hon har alltid tänkt att efter döden är det svart. Punkt. Det finns inget mer. Punkt.

När man sagt att ”…då får du ju träffa pappa!” så har hon bara fnyst: ”Äh!”.

Men kanske ändå….

Kanske, kanske….

Det känns lite hoppfullt sådär att hon kanske kanske kanske kan tänka sig att hon också ska sitta på en molnkant och vinka ner till oss en vacker dag.

Det känns som en finare och mer positiv tanke än:

”Det blir bara svart och så finns man inte!”

Punkt.

 

En fettohög! /erviluca

När min vikt började vandra uppåt, och varje kliv upp på vågen blev en sorgestund, slängde jag vågen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle upp i den vikt-klassen som jag då var i! Man tror liksom inte att man ska hamna där, eller här, där man hamnat….

…och fast jag avskyr ordet ”man” tänker jag använda det i hela detta inlägg flera gånger, för idag känner jag för det! Jag vill inte stå för allt själv, utan jag skriver ”man” istället, så drar jag med er alla andra i samma svep!

Ha!

VAR tror man inte att man ska hamna??

Jo, i fettohögen! Där ”alla andra medelålders/gamlingar” hamnar, där brösten hänger till knävecken och allt annat hänger med! DÄR trodde man aldrig att man skulle hamna. Och nu är man där! Hur gick det till?! NÄR hände det??

Jag funderar nu allvarligt på att slänga alla speglar i hemmet…..

”Igår” var jag ”ung, fräsch och snygg” – typ – och IDAG är jag ”en tjock fettohög där allt strävar mot golvet”. 

Och jag märkte knappt ens när det hände!

Det är såååå konstigt! Jag bara hamnade där, utan att göra nåt!

Jag kommer ihåg när jag tittade på min ex kollega Gunilla (fingerat namn) som var i 60-årsåldern, och tänkte att MIN mage aldrig skulle stå ut som en liten stor bula framtill, och att MINA tuttar inte någonsin skulle nå dit – till kulan på magen, så att de liksom möttes där i mitten….

Men VAD fick mej att tro att MIN kropp skulle vara så fantastisk att den höll sej Ung och Vältränad (*harkel*) och Snygg år ut och år in utan att jag gjorde något?!?

VAD?!?

Ärftlighet? Vädret? Världens Orättvisa eller Rättvisa?!? VAD??

När jag nu tittar på GAMLA tanter med grått, krulligt hår, beige kappa och käpp….

…som stapplar fram och ser knappt vägen framför sej, och ropar ”VA?!?!” när någon säger något…

…tror jag att :”JAG KOMMER ALDRIG…..”

Men VA FAAN!

ALLT ”kommer-aldrig” har ju skett hittills!!

Jag blir mörkrädd!

Fast det var jag redan innan.

Men ändå!!

 

Kossorna tuggar tuggummi /erviluca

 

Vi står båda och tittar på kossorna. Dom ser nöjda ut. Ligger och tuggar.

– ”Kossojna tuggaj tuggummi”, förklarar hon för mej. Hon ser bestämd ut så det är väl bara att hålla med, tänker jag, så jag säger:

-”Mhmmmm? Var får dom tag på sina tuggummin då?” frågar jag nyfiket.

-”Bonden söpej dom”, förklarar hon för mej.

Det är en sån här liten härlig människa i treårsåldern, som nog vet, och kan, typ ALLT!

-”Det är nog väldigt stora tuggummin då?” säger jag.

-”Ja, dom e jättestoja!” säger hon och måttar med händerna STORT.

-”Oj!” säger jag.

-”Så kan dom vissla också,” förklarar hon sen.

-”Vilka? Kossorna? Kan dom vissla?”

-”Aaa, fast inte näj mänsojna höj. Baja näj mänsojna sovej”. Hon ser väldigt viktig ut – hon som kan så mycket.

-”Jaha. Är dom lite blyga, kossorna?”

-”Näe, men dom fåj inte vissla näj vi sej”. förklarar hon.

-”Nähä. Vem har bestämt det?” frågar jag.

-”Bonden föståss!” säger hon och suckar åt min dumhet.

-”Kan du vissla?” frågar jag henne, men får inget svar för hennes mamma ropar, och hon skuttar iväg i sina blåa ”cykelbyxor” och en t-shirt med en drake på.

-”Hejdå!” ropar jag.

Hon bara skuttar vidare. Hennes mamma står där, en bit bort, och joxar med ett litet syskon i en vagn… Jag skulle vilja dela med mej av den här underbara pratstunden med flickans mamma, men hon ser så stressad ut, ropar på Den Kloka Flickan att skynda sig, har en mobil i örat och rättar till något på lillasyskonet som verkar irriterad och ser ut att brista ut i storgråt närsomhelst….

…så jag avstår.

Och låter er få veta dessa viktiga fakta om kossor istället.

 

Första dagen efter semestern… /erviluca

…är alltid TUNG.

Kvällen innan inser man att det är slut. Livet är slut. Näerå, men semestern och ledigheten är slut, nästan forever and ever! Fast så är det ju inte, förstås. Men det känns lite så.

Man går till jobbet med TUNGA steg, för nu börjar ALLVARET igen: ”Plikten  kallar”, typ.

Nu ska jag förtjäna mitt leverbröd igen, och Ansvaret vilar tungt på mina myggbitna axlar.

Lite så.

Tungt!

Och trött är man. Ja, ”alla” är trötta. Så ÄR det.

Man (ja, typ ALLA) har nästan vänt på dygnet helt och plötsligt ska man upp kl 6.00 på morgonen fast man (ja, typ ALLA) sovit till 11-12 på dagarna i flera veckor.

Ögonen VILL INTE öppna sej när mobilen spelar sin truddelutt, och hundarna öppnar bara VARSITT öga och kikar förvånat, och irriterat, på mej: ”Stör-oss-inte-mitt-i-natten!!!” ser det ut som om ögonen säger. Sen stänger dom igen sina ögon igen och snarkar vidare, medan jag kör ”värsta racet”, som brukligt är vanliga vardagsmornar.

Dagen går och det behövs inte mer än EN dag på jobbet, så är allt som vanligt igen, men just den här Första Dagen efter semestern är Speciellt….trött.

När klockan nu närmar sej 16 har jag all möda i världen med att hålla ögonen öppna. Jag får skriva en massa trams-bloggar för att inte falla över skrivbordet i någon slags sov-koma.

Fast jag orkar inte det heller. Det bästa är om jag ställer mej upp och Gör Något. Typ, städar skrivbordet. Men det gjorde jag INNAN semestern, så det är inte stökigt…..

…men jag kan ju möblera om lite på skrivbordet en stund…

…bara för att händerna ska få arbeta lite så att jag inte somn…….zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Leksandveckan /erviluca

”Vår” stuga.

Jag var Helt Fascinerad av Att Vi Kom Fram! Faktiskt. Jag trodde bilen skulle falla samman låååååååååångt innan vi nått Målet! Hur jag tänkt lösa det? Tja, såsom jag alltid löser Problem, som dyker upp: På. Något. Sätt.

Inuti.

Tre rum, två tvåvåningssängar, en enkelsäng, en utsliten hörnsoffa, en liten tjock-tv med ca fyra kanaler och ett pentry. Ungefär sådär som en stuga brukar se ut och vara i ”medelsvenssonklass”.

Jo, det fanns ju större och lyxigare stugor också, som vi avundsjukt stirrade på och undrade vilka som hade råd att bo där. Genast satte Drömmar om Framtiden in för sönerna + kusinen:

Givetvis ska dom alla bli ”rika”. Storing inser att det innebär slit med skola och utbildning och att han måste jobba i sitt anletes svett för att få till det. Dom andra tre hoppas mer på ”räkmackegrejen”. Hur dom ska få till det, vet dom inte riktigt, bara ATT det kommer att ske: Dom kommer att bli RIKA.

Kanske någon av dom då kommer att kunna betala en lyxresa Någonstans för mej….drömmer jag….

På Sommarlandets första dag sken solen och det blev en hel del ACTION!

Jag tänkrw att jag skulle vänta och se….till senare i veckan…för att se vad jag vågade mej på, att åka…eller så tänkte jag skylla på ”åldern” eller ”skört skelett” eller nåt, för att slippa….

…fast dom tjatade inte på mej. Dom hade ju VARANDRA! Dom hade VARANDRA så mycket att dom glömde bort sin kära lilla mor….som smög efter med mobilen i högsta hugg, som värsta Spionen, och tog bilder av dom i tid och otid.

HAN vann tävlingen ”Mest Stänk!”.

HAN vann tävlingen ”Åka-baklänges-längst!”

Det kan vara KUL att halka! Här halkas det så det står härliga till!

”Det är väl bara att springa på……”

…för att komma över till hoppmattan mitt i vattnet.

Näe, inget var ”BARA” med den där snurriga snurren, kan jag säga, så skulle man till hoppmattan fick man SIMMA i det MINUS-gradiga vattnet (Siljan). Brrrrr! TVÅ var modiga/dumma nog att simma ut till hoppmattan.

 

Åka linbana över sjön är kul.

Ingen av grabbarna fattade att spetsen skulle vara längst fram.

Ingen båtvana i vår familj med andra ord.

TJOHOOO! Man kan FLYGA i en båt också!

Den nya kepsen FLÖG av (syns på bilden) och hamnade i vattnet. Den överlevde dock. Och sonen med.

 

Vi åkte också till Rättvik där det fanns en ”sommar-rodel-bana”.

Åka linbana baklänges på en rodel-”vagn” (?) uppför en låååååååång backe är kul!

Utsikten där uppe var hänförande!

 

Åka nedför i en rodel-bana var ännu roligare!!

För mej gick det i snigel-fart….

….. men för grabbarna gick det så fort att det ven i kurvorna! Mellan flög t o m av sin ”vagn”. Två gånger.

 

SAMARBETET killarna emellan har varit SUVERÄNT hela veckan!

Mina grabbar ÄGER!

 

Något som sugit är dock vädret! Fy faan, säger jag! Första dagen var det soligt, därefter har det varit grått och regnigt varenda jävla dag! Nästan. Och kallt!

Vi var sååååååååååå nära att ge upp och åka hem!

Vädret Spelar Roll när man är på semester och det är meningen att man ska vara UTE, och BADA!!

Vi har istället åkt till Borlänge och badat i badhus några gånger, varit i ett inomhuscentrum, shoppat och varit på bio.

Det skedde ett Under till: Bilen höll hela vägen hem också!

Hallelujah!

 

Min mamma, som vi besökte på vägen hem, frågade om vi inte besökt några kyrkor.

Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!

Hon är för rolig.

 

Leksand nästa, fast mest längtan efter hundarna… /erviluca

 

Nu sticker vi till Leksand.

Hundarna ska vara ”på landet” hos kollegan. Flisa känner på sej att det ska ”hända något” och hon följer mej överallt och TITTAR på mej med stora undrande ögon. ”AJ!” mitt hjärta. Jag längtar redan efter henne, och Milton. Men Milton klarar sej alltid bättre, för han är så glad och kärleksfull och älskar ALLA. Och alla älskar honom. Det är knepigare med Flisa. Hon är ”mattes-hund” och längtar jämt efter mej när jag inte är hemma (säger killarna).

Dessutom är hon ”blyg” för nya människor, och det tar ett bra tag innan hon släpper in någon i sitt liv. Flisa kommunicerar väldigt mycket, med ögonen, kroppen och med olika ”voff”.

Hur ska tex någon annan kunna förstå vad hon menar när hon stirrar på marken, fäller fram öronen, viftar på svansen och skrapar med tassen i marken? JAG vet vad det betyder, men ”alla andra”?!

Hon som älskar att bada, leka med stenar, skutta efter bollar, ligga nära och gosa ibland (men långt ifrån ibland). Hon som älskar när jag kliar henne i öronen och snosar (nosar+sniffar) på henne och när jag pussar på hennes rosa mage – HUUUUR ska hon klara sej utan detta/mej i en vecka???

Jag är orolig för henne också, för jag är rätt övertygad om att hon faktiskt har cancer. Hon har några tumörer, som gör att hon inte kommer att leva så länge, som jag skulle önska. Och jag tänker INTE utsätta henne för operationer och jobbig medicinering osv. Hon trivs bäst hemma och med oss, och skulle gå under av att behöva opereras och sova borta på någon klinik i en bur där hon inte känner någon….så jag tror inte hon har så lång tid kvar heller. Hon har en knöl på tungan, en stor knöl på huvudet och en på sidan av kroppen. Hon har inte ont, och är ”som vanligt”, men det känns som om det bara är en tidsfråga innan dessa knölar påverkar henne på något sätt.

”GÅ TILL EN VETERINÄR!” skriker ni nu.

Ja, jag ska väl det, för att få diagnosen jag redan vet. Antar jag.

Men jag längtar efter henne redan, iallafall, fast hon sitter här bredvid mej.

Min älskade Flisa.

 

………………………………………………………………

 För er som undrar:

Ja, jag älskar Milton också – precis lika mycket, men på ett annat sätt, för han är en Helt Annorlunda liten människa hund. Honom får jag skriva om en annan dag. Men han gör inte lika många tokiga och roliga grejer. Fast han är Helt Underbar! Världens mest kärleksfulla faktiskt!

………………………………………………………………