RSS Flöde

Dagsarkiv: 30 december, 2010

Dag 3. Mina föräldrar/erviluca

Postat den

 

Det är lite bökigt att hinna med den här listan mellan alla andra tankar och inlägg…Men har man bestämt sej så har man….

Min pappa växte upp i Nordmaling som nr 3 av fyra syskon. Han hade en storasyster, en storebror och en lillebror.  Hans pappa var jägmästare. Hans mamma hemmafru. Familjen var Adlig och jag tror farfar var ”friherre” eller något åt det hållet. De bodde i ett stort hus och hade jungfruar och barnflickor och hela fadderullan. Dom tog också hand om ett finskt krigsbarn, som var en pojke som var jämngammal med min pappa. Han blev som ett barn i familjen, vad jag har  hört. Dom hade också en hund, som pappa pratade om ibland: Pricken. Han var en foxterrier.

Min farfar var en hård herre, som inte tålde emotsägelser. Han hade pondus, och honom sa man inte emot. Min farmor var god och klok och kärleksfull. Hon parerade farfar väl, tror jag. Pappa var en ömtålig konstnärssjäl. Han spelade piano som en Gud, målade tavlor samt skrev symfonier och böcker. Dock blev han arkitekt och såsmåningom stadsarkitekt.

Tre böcker hann han ge ut innan han dog: Vattenfolkets land, Vägen till vattnet och Fodams uppdrag.

Han dog i cancer när han var 54 år. Inom loppet av några månader var han död: Från ”Beskedet” tills han dog tog det 5 månader.

Pappa var rätt så tystlåten hemma. Han ”såg” oss inte, upplevde jag. Han visste knappt när vi fyllde år, och tycktes inte bry sej så mycket om oss…Det har jag sörjt mycket i mitt liv och jag är ledsen över att jag aldrig ifrågasatte detta beteende  hos honom, eller frågade honom rakt ut om han verkligen älskade mej. Han var alltid upptagen med sitt Skapande, eller sina andra intressen: Bridge och Vira (kortspel).

Min mamma växte upp i Helsingborg som nr 1 av tre syskon. Hon hade en lillebror och en lillasyster. Hennes föräldrar var djupt religösa och det var mycket som var SYNDIGT, fick hon lära sej som barn. Min mormor var sträng och hård. Morfar var mjukare, men ”försvann” mycket bredvid mormor. Dom var arbetarklass – en ”vanlig Olsson-familj”.

Familjen flyttade såsmåningom till Sigtuna, där mamma träffade pappa. Hans föräldrar hade flyttat till Stockholm och han gick på Humanistiska läroverke i Sigtunat. Dom träffades på en dans där, på Sigtunastiftelsen. Pappa var 19 år och mamma 20 år. Båda blev mycket förälskade.

Mamma gick på Sofiahemmet i Stockholm och blev en ”Sofiasyster”. Mamma har berättat hur pappa kröp in genom fönstret till hennes rum ibland och sov över, trots att det var Strängt Förbjudet att ha pojkar på rummet. Där blev också min storasyster till. Så dom sov väl inte bara ihop…. Mamma var gravid när dom gifte sej…

Mamma var en Riktig Mamma, och för henne var det jätteviktigt att Göra Rätt –  både som mamma och som fru. Hon såg alltid till att vi var ”hela och rena” och att vi fick mat vid rätt tider. Hon sjöng mycket med oss (vi lärde oss alla sånger i boken ”Nu ska vi sjunga”) och lärde oss vad blommor hette när vi var ute i naturen. Det var viktigt för henne att vi blev ”allmänbildade”.

Vi har också alltid fått mycket kärlek av mamma; Kramar och smekningar och varma blickar:Omtanke och ömhet. Hon var en mycket rolig och humoristisk tonårsmamma, så det blev aldrig några riktiga uppror för oss döttrar. Jag VILLE lyda mamma, för jag älskade henne så mycket! Jag tyckte hon var rolig och vacker, och att hon alltid försökte förstå och lyssnade på mej.

Mitt uppror från mamma kom senare, då jag i 20-årsåldern valde ”fel man” och gifte mej i jeans och t-shirt utan att mina föräldrar fick vara med, levde i ett dåligt förhållande och fick barn med denna man… Så går det när man ska ”klippa navelsträngen” på ett upproriskt sätt…

Mamma var hemmafru tills min yngre syster började skolan. Därefter arbetade hon som skolsköterska tills hon gick i pension för ca 10 år sedan.

Mina föräldrar var gifta tills pappa dog 1989. Mamma har aldrig velat träffa någon ny, ”för det finns ingen som er pappa”.

 

 

Annonser

Äckligt med bröst…./erviluca

Postat den

 

 

Vi sitter och tittar på TV, Minsting och jag. Plötsligt blir två personer lite ”kåta/förälskade” och dom börjar klä av varandra. Man får se två vackra, stora bröst i en snygg push up.

Minsting håller för ögonen och suckar och säger med en röst fylld av obehag:

-”Ååååå, VARFÖR är det så ÄCKLIGT med bröst!!!”

Jag skrattar till och säger:

-”En vacker dag kommer du att tycka om bröst.”

-”Näe! ALDRIG tant-bröst!!” säger Minsting med eftertryck.

 

 

PS. ”Tanten” på TV:n är ca 20 år….

 

 

Man ville dö för att se hur många som älskade en…./erviluca

Postat den

 

Jag vet inte om DU kände så någon gång som ung, men jag gjorde det. Fylld av känslor, som jag var (och är), ville jag bara ”döööö” ibland…När det blev för mycket, när jag var för olyckligt kär, när känslorna tog över, när det kändes som om ”ingen älskar mej” och när jag kände att livet var slut….

Då ville jag döööö för att se hur många som älskade mej…

Bakvänt, som sjutton, för när man väl är död, ”ser” man ju inte det! Om man inte sitter där, på en molnkant, och dinglar med benen och tittar på hur folk gråter och sörjer….Men vad är vitsen DÅ, liksom?! Man kan ju inte komma tillbaka och säga ”Tjoho! Här är jag igen! Och NU vet jag hur mycket alla älskar mej!”

Grejen är ju bara att när någon dör, får den personen ”fler bästisar än någonsin” tidigare, och höjs till skyarna som den ”finaste och bästa och trevligaste och klokaste” som någonsin existerat….för man kan ju inte säga: -”Äsch, hon var ju en riktigt intrigmakerska, som skapade konflikter och bråkade vart hon än gick…”. Näe, så säger man ju inte om någon som dött!

Men, för att tänka lite längre: Varför kan man inte visa hur mycket man tycker folk är värda innan dom dör? Och varför kan man inte få känna sej jätteälskad redan som levande??

Dom här tankarna uppstod när jag var på Mysans sida och alla som skriver att dom vill att hon kommer tillbaka, nu när hon sagt att hon ska sluta blogga. Sa vi till henne att vi gillade henne INNAN hon slutade? Jag gjorde det. Men gjorde du det?

Och har du sagt till din  kompis/din fru/din man/din sambo/din älskade/din särbo/dina barn/din arbetskamrat  hur mycket  han/hon/dom  betyder för dej och att du verkligen  älskar/uppskattar  honom/henne/dom?

Idag? Igår?

Om inte: Gör det idag! I morgon kan det vara för sent!