Det är lite bökigt att hinna med den här listan mellan alla andra tankar och inlägg…Men har man bestämt sej så har man….
Min pappa växte upp i Nordmaling som nr 3 av fyra syskon. Han hade en storasyster, en storebror och en lillebror. Hans pappa var jägmästare. Hans mamma hemmafru. Familjen var Adlig och jag tror farfar var ”friherre” eller något åt det hållet. De bodde i ett stort hus och hade jungfruar och barnflickor och hela fadderullan. Dom tog också hand om ett finskt krigsbarn, som var en pojke som var jämngammal med min pappa. Han blev som ett barn i familjen, vad jag har hört. Dom hade också en hund, som pappa pratade om ibland: Pricken. Han var en foxterrier.
Min farfar var en hård herre, som inte tålde emotsägelser. Han hade pondus, och honom sa man inte emot. Min farmor var god och klok och kärleksfull. Hon parerade farfar väl, tror jag. Pappa var en ömtålig konstnärssjäl. Han spelade piano som en Gud, målade tavlor samt skrev symfonier och böcker. Dock blev han arkitekt och såsmåningom stadsarkitekt.
Tre böcker hann han ge ut innan han dog: Vattenfolkets land, Vägen till vattnet och Fodams uppdrag.
Han dog i cancer när han var 54 år. Inom loppet av några månader var han död: Från ”Beskedet” tills han dog tog det 5 månader.
Pappa var rätt så tystlåten hemma. Han ”såg” oss inte, upplevde jag. Han visste knappt när vi fyllde år, och tycktes inte bry sej så mycket om oss…Det har jag sörjt mycket i mitt liv och jag är ledsen över att jag aldrig ifrågasatte detta beteende hos honom, eller frågade honom rakt ut om han verkligen älskade mej. Han var alltid upptagen med sitt Skapande, eller sina andra intressen: Bridge och Vira (kortspel).
Min mamma växte upp i Helsingborg som nr 1 av tre syskon. Hon hade en lillebror och en lillasyster. Hennes föräldrar var djupt religösa och det var mycket som var SYNDIGT, fick hon lära sej som barn. Min mormor var sträng och hård. Morfar var mjukare, men ”försvann” mycket bredvid mormor. Dom var arbetarklass – en ”vanlig Olsson-familj”.
Familjen flyttade såsmåningom till Sigtuna, där mamma träffade pappa. Hans föräldrar hade flyttat till Stockholm och han gick på Humanistiska läroverke i Sigtunat. Dom träffades på en dans där, på Sigtunastiftelsen. Pappa var 19 år och mamma 20 år. Båda blev mycket förälskade.
Mamma gick på Sofiahemmet i Stockholm och blev en ”Sofiasyster”. Mamma har berättat hur pappa kröp in genom fönstret till hennes rum ibland och sov över, trots att det var Strängt Förbjudet att ha pojkar på rummet. Där blev också min storasyster till. Så dom sov väl inte bara ihop…. Mamma var gravid när dom gifte sej…
Mamma var en Riktig Mamma, och för henne var det jätteviktigt att Göra Rätt – både som mamma och som fru. Hon såg alltid till att vi var ”hela och rena” och att vi fick mat vid rätt tider. Hon sjöng mycket med oss (vi lärde oss alla sånger i boken ”Nu ska vi sjunga”) och lärde oss vad blommor hette när vi var ute i naturen. Det var viktigt för henne att vi blev ”allmänbildade”.
Vi har också alltid fått mycket kärlek av mamma; Kramar och smekningar och varma blickar:Omtanke och ömhet. Hon var en mycket rolig och humoristisk tonårsmamma, så det blev aldrig några riktiga uppror för oss döttrar. Jag VILLE lyda mamma, för jag älskade henne så mycket! Jag tyckte hon var rolig och vacker, och att hon alltid försökte förstå och lyssnade på mej.
Mitt uppror från mamma kom senare, då jag i 20-årsåldern valde ”fel man” och gifte mej i jeans och t-shirt utan att mina föräldrar fick vara med, levde i ett dåligt förhållande och fick barn med denna man… Så går det när man ska ”klippa navelsträngen” på ett upproriskt sätt…
Mamma var hemmafru tills min yngre syster började skolan. Därefter arbetade hon som skolsköterska tills hon gick i pension för ca 10 år sedan.
Mina föräldrar var gifta tills pappa dog 1989. Mamma har aldrig velat träffa någon ny, ”för det finns ingen som er pappa”.
erviluca #mammatillfyrakillar 