Dagsarkiv: 12 december, 2010

Storing kommer in i köket där jag står och fejjar i lilla kjolen, lilla rutiga förklädet och pumpsen…röda kinder och med älsklingsmusiken på radion…Nej, förresten, jag bakar Lussebullar och gör ett pepparkakshus…Samtidigt! För jag är värsta Rödkindade Perfekthets-mamman!

*korsade fingrar bakom ryggen*

Nåja. När jag står där och….bakar…så säger Storing:

-”Förresten ska jag vara stjärngosse i morgon, så jag behöver sjärngossekläder och sån där strut att ha på huvudet.”

Han tittar ner på mej från sin höjd av 184 cm, och lägger sedan till:

-”Förrresten ska vi till stan imorgon så jag behöver förköpshäfte och pengar till lunch också”.

I min hjärna säger det: ”TILT”.

Jag finner mej dock snabbt, för det gör nämligen Perfekta Mammor:

-”Och huuuur ska jag få tag på en jättestor stjärngosseklänning NU? Jag vet inte var det finns såna och absolut inte i din storlek! Förköpshäfte får du köpa själv och pengar råkar jag ha i plånboken, så det var ju tur….  Men varför sa du inte det här för några dagar sen, så jag hade kunnat fixa sånt här i tid?”

Han ser lite ”träffad” ut, men drämmer sen till med:

-”Äsch, det är ju ingen ide, för du bara glömmer ju!”

Han tittar på mej under lugg (utan lugg)….

-”Jahaaaa! Så EGENTLIGEN är det mitt fel att jag får reda på det först idag, för jag hade ändå glömt?!?”

-”Ja, typ.”

Minsting startade tidigt igår morse med att klaga på ”ont häääär” och ”ont däääär” och jag kände irritationen växa i mej….Han har ALLTID ont någonstans och klagar över det….och blir så ömklig, så jag blir knottrig.

-”Mamma! Jag kan inte böja tån åt DET hållet!” klagande

-”Mamma! Jag har ONT i handen. Och jag tror jag har brutit fingret. Kolla!”

-”AJ! Jag har ont i magen!”

-”Aj aj  aj! Mitt huvud!”

Klag och gnäll och klag och gnäll…..

Jag gick en långpromenad med hundarna i det härliga vintervädret. När jag kom hem 1 timme senare låg han i sängen och var ledsen och ”mådde sååååå dåligt” och hade martyrmässigt/dramatiskt tagit mitt nattlinne och låg som en liten baby och ”gosade” med det.

-”Näe, nu får det vara nog! Kroppar KÄNNS! Du är väl hungrig eller något! Sluta känna efter så mycket!!! Jag orkar inte med gnället och ditt skådespel!!” fräste jag.

-”Den dag du verkligen ÄR sjuk kommer jag inte att tro dej!!” la jag till…..

En timme senare var han stekhet: 40*C. Han låg och frös och skakade med knallröda kinder….på natten kräktes han och sen svimmade han….

Dåligt samvete? Jag?

*harkel*

Inte då!

När man ropar gällande vargen för många gånger så blir det så….

Så nu är min lilla Dramaqueen sjuk på riktigt….och jag tror faktiskt han njuter mitt i eländet….