Dagsarkiv: 11 december, 2010

”BANG! BANG! BANG”, låter det och smäller i väggen. Hundarna börjar skälla.

-”SLUTA BANKA!” skriker jag.

”BANG! BANG! BANG!”

Jag går och hämtar pet-flaskan som han sitter och drämmer i väggen, och får en höra alla fula ord han kan, och som inte bör skrivas ner här, för då säger ”vän av ordning”:

-”Fåååår han verkligen säga så?! ATT du står ut!!! Miiiina barn har aldrig ens svurit!!”

Och jag kan garantera att dom är dom fulaste fula. ”Får” han säga så? Eeee….han säger dom hemma när han är ARG, och jag väljer mina strider. Nu gäller striden:” Banka inte i väggen och skrik när du blir arg på datorn!”

-”JÄVLA F*TT-DATOR!!!” skriker han

-”Men spela inte dator då, om det är så tråkigt!” ropar jag….

-”VAD SKA JAG GÖRA DÅ???” skriker han tillbaka

-”Spela TV-spel!” ropar jag

-”DET FUNKAR INTE!!!”

Va? Det funkade ju igår! Ja ja…..

-”JÄVLA F*TT-DATOR!!! Den bara laggar!!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!”

Hans ilska och negativa energi sprutlackerar hela lägenheten.

………………………………. 

Min lilla solstråle föddes för 14 år sen. Han var det ljuvligaste ljuvliga man kunde tänka sej. Han hade stora ljusblå ögon och ett leende som smälte glaciärer. Han var lugn och glad och alltid så tålmodig och snäll. När storebror ryckte saker ur hans händer, tog han det piano och tog någon ny sak som han strålade emot. Allt han gjorde tycktes han vara så glad över. Solen strålade i hans liv!  Jag vet att jag ibland tänkte: ”Så här snäll och tålmodig kan man inte vara ett helt liv….En vacker dag så……”

Tålamod? Ha! Strålar? Ha! Positiv? Ha! Glad? Ha!

”Den vackra dagen” är här! Med råge!

Jag vill vara ifred. Och skriva. Men jag kan inte. Barn, städa, hundpromenader, mat, tvätta….

Jag försöker skriva…VILL skriva…Det skriker i kroppen: SKRIIIIIIIV!

Men vardagen och Livet kommer emellan.

Skapar stress. För jag VILL INTE! Vill inte ta hand om sånt som jag MÅSTE ta hand om.

Jag vill vara ifred!

OM jag skulle fotografera mitt hem skulle ni förstå att jag måste städa. Det är inget jag kan prioritera bort…tyvärr…för har man redan  prioriterat bort det 43 gånger, så kan man inte göra det fler gånger. 43 är liksom maxgränsen…har jag hört….

Så idag måste jag städa, trots att det SKRIKER i skrivnerven…Det värker i den….Tjuuuuter! Som värsta biologiska klockan: Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Typ.

Stackars mej….