”BANG! BANG! BANG”, låter det och smäller i väggen. Hundarna börjar skälla.
-”SLUTA BANKA!” skriker jag.
”BANG! BANG! BANG!”
Jag går och hämtar pet-flaskan som han sitter och drämmer i väggen, och får en höra alla fula ord han kan, och som inte bör skrivas ner här, för då säger ”vän av ordning”:
-”Fåååår han verkligen säga så?! ATT du står ut!!! Miiiina barn har aldrig ens svurit!!”
Och jag kan garantera att dom är dom fulaste fula. ”Får” han säga så? Eeee….han säger dom hemma när han är ARG, och jag väljer mina strider. Nu gäller striden:” Banka inte i väggen och skrik när du blir arg på datorn!”
-”JÄVLA F*TT-DATOR!!!” skriker han
-”Men spela inte dator då, om det är så tråkigt!” ropar jag….
-”VAD SKA JAG GÖRA DÅ???” skriker han tillbaka
-”Spela TV-spel!” ropar jag
-”DET FUNKAR INTE!!!”
Va? Det funkade ju igår! Ja ja…..
-”JÄVLA F*TT-DATOR!!! Den bara laggar!!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!”
Hans ilska och negativa energi sprutlackerar hela lägenheten.
……………………………….
Min lilla solstråle föddes för 14 år sen. Han var det ljuvligaste ljuvliga man kunde tänka sej. Han hade stora ljusblå ögon och ett leende som smälte glaciärer. Han var lugn och glad och alltid så tålmodig och snäll. När storebror ryckte saker ur hans händer, tog han det piano och tog någon ny sak som han strålade emot. Allt han gjorde tycktes han vara så glad över. Solen strålade i hans liv! Jag vet att jag ibland tänkte: ”Så här snäll och tålmodig kan man inte vara ett helt liv….En vacker dag så……”
Tålamod? Ha! Strålar? Ha! Positiv? Ha! Glad? Ha!
”Den vackra dagen” är här! Med råge!
