Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag blev sjuk i fredags. RIKTIGT sjuk. ONT i hela kroppen, hög feber och illamående. Jag kunde inte äta och vattnet jag drack rann ut i andra änden…s a s. Jag var såååå sjuk. Och hade såååå ont överallt. Jag snodde runt som en mask i soffan där jag låg, för att det gjorde så ont att ligga stilla.

”Covid19”, tänkte jag. Näe, jag tänkte faktiskt ”Corona”, men sen skrev jag det till min syster och då förklarade hon att det faktiskt heter Covid19 ”….eftersom Corona är viruset men Covid19 är just det här…. bla bla bla”.

Det kändes som ett (litet) problem att inte VETA om det är The One And Only flu eller inte….men jag tänkte att ”det borde vara Covid19” för annars vore det liksom slöseri att ligga där och må dåligt i onödan, med en vanlig gammal influensa när världen är full av Corona. Så jag bestämde mej för att det var The One och förberedde mej på Ännu värre mående….

Lite värre blev det nog, för jag fick hjärtklappning och när jag kände efter riktigt noga så var det rätt tungt att andas också, men då behövde jag verkligen KÄNNA EFTER….

…men ingen hosta. ”Den kan komma efter 3-4 dygn”, fick jag veta. Så jag väntade. Och väntade. Ingen hosta.

Jag var helt slut några dygn efter att febern försvunnit, men sen kom kraften långsamt tillbaka och jag började undra om jag verkligen haft Covid19.

Då insjuknade Minsting med hög feber och kräkattacker. Fi faan vad sjuk han är! Ont i kroppen, hög feber, illamående och spy-attacker.

Jaha, då var det väl inte Covid19 då – då var det väl vanlig  jävla maginfluensa.

Fy faan vad onödigt!

Hur less blir man på att höra om Corona överallt? Eeeeh, 100 % less. Och då  lägger jag till ännu mer om just Corona. Det är ju det som gäller nu. #tråkmåns #härmapa #corona

Jag har varit hemma från jobbet i flera dagar. Jag hostade lite grann i två dagar och fick en konstig känsla i luftrören, men hade det inte varit för coronan, så hade jag inte varit hemma alls. Chefen på jobbet har sagt att ”om man har det minsta lilla symtom ska man vara hemma i 14 dagar”. #hosta #varahemma #hemmalänge   

Nu har jag varit hemma 4 dagar och det räcker. Jag är superfrisk. Och trött på att vara hemma.

Idag gick jag, som vanligt, en hundpromenad och stötte då på en äldre kvinna, ungefär 80+. Hon berättade att hon var sååå less på att sitta hemma och göra ingenting, och trots att det gått bara en vecka med ”akta er!” för alla äldre människor, så höll hon på att bli tokig, sa hon. ”Jag måste prata med någon!” skrattade hon, och denna någon blev jag. Det var trevligt. Vi konstaterade att man ju inte vet hur länge detta ska pågå och om det är ända till årets slut, så kommer ”dom äldre” att dö av tristess och ensamhet till slut, konstaterade vi. Många av dom får hjälp med att handla osv, men resten…..

”….och jag älskar ju att gå och handla och titta på folk”, sa hon.

Vet ni hur otrooooligt sorgligt och ensamt det kan vara att vara ensam? Man får liksom pröva sin röst ibland och säga ”Ho ho!” högt för att se om den fortfarande fungerar.

….men tanten sa: ”Jag dör hellre av coronan än av ensamhet.” Ja, stackars sjukvården… ….”men i värsta fall kanske man kan ligga hemma och dö, så man inte belastar dom…det går nog rätt fort….tror du inte?”, sa hon också. Jag sa att jag inte hade någon aning om hur fort det går att dö av coronan, men la till att jag hoppades att hon skulle slippa dö så.

”Ja, jag håller ju avstånd och tvättar händerna noga, men nån handsprit har jag inte”, sa hon sen. ”Inte jag heller”, sa jag. ”Jag tror mer på att tvätta noga.” Vi enades om att det räckte. Sen sa vi hejdå och gick åt varsitt håll.

Jag har också hört att rökare drabbas hårdare. Men å andra sidan så drabbas väl rökare hårdare vid alla sjukdomar!? Dom suger ju ner gift i lungorna, som därför fungerar sämre och man behöver andas för att leva. Liksom. Det säger väl sej själv.

Jag undrar hur länge det här kommer att pågå och vad efterverkningarna blir….

….och det undrar vi väl alla just nu.

Time will tell.

Självklart måste jag också skriva om Corona, precis som alla andra. Det är ju det som vi lever i just nu över hela världen.

Det märks verkligen nu att vi är EN planet och ETT folk. En ras. Den mänskliga rasen. Viruset förenar oss och angriper oss var vi än bor och hur rika eller fattiga vi än är, vad vi än har för utbildning och om vi har arbeten, jobbar eller är arbetslösa och oavsett om vi är unga eller gamla. Dock vet vi att dom gamla drabbas hårdare, och dom som redan är sjuka är det riktigt illa för.

Det som är lite fascinerande just NU är att vi – i alla fall jag – har inte träffat en enda som har Corona (som jag vet) och ej heller har jag hört talas om någon bekant eller vän som har Corona. Jag har inte upplevt någon kris alls någonstans och det är som om allt stängs ner Av Ingen Anledning Alls. Eller som om det är ett ”Hitte-på” som vi ska skydda oss ifrån.

Jag FÖRSTÅR att det inte är hitte-på och att det är allvar, MEN att ”springa ifrån” och skydda sej ifrån något som man inte märker ”på riktigt” ger en overklighetskänsla.

Jag tror, precis som många andra, att hysterin och rädslan är farligare än själva coronan och jag undrar varför det blivit så den här gången. Vi har ju varit med om Hong Kong-influensan, Svininfluensan och SARS etc förut och då var det inte så här.

Människor både skyddar varandra nu OCH är rädda för varandra. Tyvärr leder ofta rädsla till ilska och hat. DET skrämmer mej. Människors fanatism och upphaussade oro skrämmer mej mer än själva coronan. Faktiskt.

Det sägs att vi ska hjälpas åt att ”plana ut kurvan” och jag förstår vad dom säger, men jag förstår inte hur dom vet att kurvan planas ut om dom inte vet hur många som smittats. Är det sjukhuskurvan vi ska plana ut?

Det ÄR fruktansvärt att vissa människor måste dö i dessa obehagliga smittor och sjukdomar. Men å andra sidan; pågår inte detta jämt? Smittor som är farliga och som vissa måste skyddas ifrån? Det kan ju inte vara hur många som är smittade, för det vet man ju inte…längre.

Jag är en sådan som inte små-oroar mej jämt. Jag är en sån som inte ”går igång” och blir hysterisk. Jag är en sådan som tar det lugnt och är mycket för att ”gräva där du står”. ”Händer det så händer det” och då tar jag tag i det då.

Det ÄR bra att vi hjälps åt och gör vad vi kan för att hindra/stoppa smittan, men är det bra att samhället faller sönder, att ekonomin går i botten, att människor hamstrar, att vissa inte sover på nätterna av oro, att människor oroar sej så att dom mår psykiskt dåligt? Jag hör att barn gråter där hemma för att dom är så rädda och föräldrar kan inte lugna dom eftersom dom också är rädda och oroliga, trots att coronan inte är farlig för barn.

Och alla restauranger som måste läggas ner och resebranschen som det går åt he***te för.

Vi är olika. En del är som jag och oron kommer först när det GÄLLER och andra är såna som oroar sej för det mesta och just nu jättemycket. Såna är mer vanliga av vad jag förstått av Henrik Fexeus böcker. Och såna behövs. Men det behövs såna som jag också, som säger ”Sitt ner i båten. Ta det lugnt. Vi fixar det här också.”

….och by the way…..

Just nu börjar jag undra om jag själv är smittad. Jag torrhostar och det känns konstigt i bröstet. Kanske jag måste stanna hemma idag….och lite längre…

…och ärligt talat skulle det vara rätt skönt att krypa ner i soffan under täcket och bara ligga och kolla på serier och må lite dåligt ett tag.

Sätta mej själv på PAUS, liksom.

Dessutom: OM jag fått Coronaviruset, märker jag att det finns. På riktigt.

Wohooo!

Eller inte.

#corona #coronaviruset #Sverige #smittad #presskonferensjustnu #stannahemma #varärviruset #finnsdet #coronastopparsverige #coronastopparvärlden #samarbete

Han skrattade till och jag frågade vad det var som var så roligt. Han berättade att han fått kontakt med en gammal klasskompis via nätet och hon hade skrivit något roligt på FB. Precis när han sa ”HON” liksom fräste det till inuti. Hjärtat tog ett skutt och något osunt drog igång. En slags rädsla och lätt panik. Ett illamående. Jag kände igen den; Den förhatliga och hemska Svartsjukan.

Fantasin satte igång:

Hon är säkert snyggare och smalare än jag. Hon är säkert bättre på ekonomi och har en bättre lön. Hon är kontrollerad och inte lika ”hejsan-hoppsan” som jag och hon har samma musik-smak som han. Hon tycker säkert om att kolla på fotboll och hon är sportintresserad. Hon gillar svenska deckare och kriminalare. Hon tränar lagom och får inga svettattacker i tid och otid.

Hon har ett jobb där hon är någon slags chef, eller något administrativt där hon inte behöver bry sig så mycket om folks känslor och sånt. Hon har inga djur och två vuxna barn, som flyttat hemifrån. Hon bor i en bostadsrätt i Bromma och hon har en liten bil. Hennes vuxna barn (en son och en dotter) är lyckade, har fasta jobb och är självständiga, förutom att de då och då kommer hem och äter söndagsmiddag.

Hon är jättebra på att laga mat och hon är mycket intresserad av det. Hon lagar gärna vegetariska måltider med mycket piff och fix. Och hon är jätteduktigt på viner. Och öl. Hon vinter-badar också. Och eftersom hon är så smal och snygg och vältränad har hon inga problem att visa upp sin kropp. Förresten har hon ganska stor rumpa. Kvinnligt stor. Givetvis är hon bra i sängen och har jättefin hy.

Hon åker regelbundet utomlands, oftast med sitt kompisgäng, eller med någon ur samma gäng. Kompisgänget träffas en gång i månaden, äter, dricker vin och har det jättekul tillsammans. De har hängt ihop sedan gymnasiet. Hon har en bästisväninna som hon berättar ”allt” för.  Hon skilde sig för ungefär 2 år sedan och tycker det är skönt att vara ensam.

Hon har pensionssparat hela livet och har en massa aktier och fonder och sånt, så hennes ålderdom är tryggad. När hon är ledig har hon jeans och t-shirt på sig och hon är naturligt snygg och behöver egentligen aldrig ”fixa till sej” eftersom hon är en naturlig skönhet.
Faan, vad jag hatar henne!

Fast det är ju inte hennes fel att hon är så perfekt. Och han kan väl inte hjälpa att han ”trillade dit”….

….så jag går och dör en stund, men tänker sedan:
”Äh, jag får väl skaffa mej lite fler hundar som tar min tid och som jag kan slösa kärlek på….”

….. och sen fyller jag 10 hinkar med mina tårar, lyssnar på gråtmusik och hatar allt och alla och vill bara dööööö.
Sen rycker jag upp mej.
Typ.
Och skriver en bok.
Eller nåt.

Så går det till när man har mycket fantasi och tycker väldigt mycket om någon och vill ha den för sej själv….forever.

Jag har skrivit två romaner för vuxna, sex småbarnsböcker på rim, två barnböcker för barn i åldern 4-8 år och en ungdomsbok. Alla dessa är färdiga.

Jag har flera påbörjade romaner. Det spritter i huvudet av alla idéer och jag älskar att skriva! När jag skriver hamnar jag ibland i ”nirvana” och där älskar jag att vara! Böckerna skriver sej själva ibland, men däremellan är det som om det finns ”bryggor” som jag måste över och då är det lite segare.

Jag älskar dock att skriva!

Det jag INTE älskar är att alla förlag refuserar mej. Ibland har jag fått lite förklaringar till varför, ibland inte. Ibland har ett förlag föreslagit att jag ska betala 20 000 kr för ”genomläsning” och ”fixning” (så heter det inte, men minns inte orden just nu) så ska dom göra resten. Men jag har inte 20 000 kr! Jag har inte ett öre över. Och jag kan inte ta något lån.

Föreslå mej inte att ge ut boken själv. Det kostar!

Är mina romaner dåliga? Nej. Utan att vara alldeles blind så tycker jag verkligen inte det. Jag läser jämt och ständigt böcker själv och oj vad ofta jag tänker ”Hur faan fick den här tryckas när inte mina ges ut??” för jag tycker språket är så dåligt och historierna är så dåliga, konstiga och tråkiga.

Ibland tänker jag att jag ska försöka ge ut någon bok med en pseudonym. Ett manligt namn. Jag får för mej att det skulle vara bättre, men jag vet inte….

Kanske har jag inte BEARBETAT böckerna tillräckligt, men det är ju så tråååkigt….och till slut vill jag ändra ALLT när jag börjar rota i saker jag skulle kunna skriva på annat sätt…och det tar aldrig slut. Och det är så tråååkigt.

Kan NÅGON hjälpa mej att göra en genomkörare på mina romaner och så testar jag att skicka in dom igen? Finns det någon sån där ”genomkörarperson” som kan gå igenom en bok och säga vad som ska tas bort och läggas till som skulle kunna göra det utan att jag betalar er 20 000 kr? Ni kan få procent vid utgivningen, för sen kommer det att bli en bestseller – det känner jag på mej.

#suckar #gerupp #geraldrigupp #trött #uppgiven #behövernykraft #varför?

Enligt mina kollegor är det Veckans Citat: ”Jag är kaos”. Uttalat av mej. Moi! Idag.

Vi sitter vid morgonfikat och pratar om den Förändring som kommer att ske på vår arbetsplats den 1 april. Från och med denna dag har vi tex inte längre en administratör på heltid hos oss, utan dom arbetsuppgifter som hon utför ska delas ut i gruppen. När jag läser listan över vad hon gör….

…faller jag.

Nej, inte faller, men….

Jag VISSTE att hon är vår Spindel i Nätet – den som Vet Allt, den man Alltid frågar från smått till stort och den som ALLTID har ett svar. Hon är den som alltid VET – oavsett om jag frågar ”var finns toapapper?” eller ”var ska jag vara just nu?” eller ”Vem styr hela världen?”, typ. Så känns det. Hon är liksom….spindeln i nätet. VAD SKA VI GÖRA UTAN HENNE??

Listan på vad hon gör är låååång och nu ska allt hon gör fördelas på alla oss. Så när en kollega säger: ”Du kan väl ha hand om ‘Sköta kontakten med fastighetskötaren’ så svarar jag:

”Jag är kaos!” och lägger sedan till: ”Jag kan f n inte göra ett smack mer än jag redan gör….med alla grupper jag håller i och alla samtal jag har med allt som dom innehåller av kontakter med fan och hans moster, planerande av grupperna och allt som händer när man träffar X antal olika människor med olika bekymmer….

….alla telefonsamtal, Sms:ande, kontakt med myndigheter, kontakt med skolor etc mm osv…..

En grej till och allt fallerar!”

Fallerallera… eller fallerenfalleralla.

Jag är kaos.

#jagärkaos #fallerenfalleralla #fallerallera #kaos #spindelninätet #tarbortvårspindel #hurskaviklaraoss #villinte #protesterar #ingenideattprotestera #stannasnällaspindel #hurskadetgå

https://wordpress.com/view/familjeterapeut.wordpress.com

Jag rensar på mitt skrivbord och i min Hemliga mapp och går igenom pappershög efter pappershög med ”Viktiga Papper” och kollar vad det är. Det är anteckningar och papper från 2016….

….och jag hamnar i Minnenas Allé och förundras över alla jag träffat och alla möten jag varit på och allt jag lärt mej….

…samtidigt som jag förundras över hur mycket jag faktiskt glömt.

Jag hittar några överklaganden som jag hjälpt människor att skriva och där vi faktiskt vunnit några gånger. Jippi!  #duktig #klapparmejpåaxeln.

Jag läser om ”Petra” och hur hon blev bortgift och fick sitt första barn när hon var 13 år och sitt andra när hon var 15 år och sitt tredje när hon var 18 år, misshandlad, våldtagen dagligdags, flydde till Sverige och fick avslag på ansökan om uppehållstillstånd: Hon kom från ”fel land”. Att hon flytt ifrån sin misshandlande man räckte inte. Henne träffar jag inte längre och jag vet inte vad som hände med henne. Jag vet bara att jag försökte hjälpa henne överklaga och att jag ringde runt till olika människor och myndigheter för att hon skulle få hjälp….

…..sen försvann hon.

Eller ”Cornelia” som också flydde från något land, tillsammans med sin man, som slog henne ”jämt” och som hon till slut rymde ifrån då hon fick höra att i Sverige får inte män slå sina fruar. Hur hon var gravid när hon flydde (men visste inte det) och hur hon fick veta att i Sverige FÅR och KAN man leva som ensamstående mamma…..

….och jag minns hennes lättnad när hon förstod att hon skulle överleva, och kunna fortsätta leva, trots att hon lämnat sin man OCH var gravid.

Henne har jag fortfarande kontakt med och hon är en av dom kvinnor jag beundrar otroligt mycket. Vilken kämpaglöd! Oj, vad hon har klarat av mycket! Trots allt hon genomgått har hon ett ständigt leende på sina läppar och hon fullkomligt strålar när hon ibland dyker upp och vill bara ”tacka för hjälpen”. Hon fick uppehållstillstånd. HON kom från ”rätt land”.

Sen är det alla dom som jag faktiskt INTE minns, hur jag än letar i hjärnan….”Sixten” med tre barn och en fru…näe! ”Oskar och Hanna”……näe!

Allt strimlas i GDPR:s namn. Amen.

Sen är det högen med böcker jag har läst, som ställs in i bokhyllan. Och alla papper jag fått från andra arbetsplatser….”Visstja, dom!”…..”Jahaaa, har jag träffat dom?”….”Visstja, dom!”…..

Sånt gör jag.

Ibland.

En del säger att det inte är ett värre virus än Svin-influensan var, eller HongKong- influensan eller ”Asiaten”….

…men det skrivs om det som om det är Värsta Värst – som om det är Pesten som brutit ut! Är det för att media vill ha läsare?

Den kommer att komma och vi kommer att ”drabbas” – så enkelt är det och så har det varit varje gång. Några kommer att dö av den, många vaccineras (när vaccinet kommer) och några kommer att drabbas, vara sjuka och tillfriskna – precis som det varit varje gång influensor kommit.

Man kan ju undra varifrån dom kommer….

Dom dyker liksom upp från Tomma Intet. Ligger dom där i Tomma Intet år ut och år in och så en vacker dag: ”HA! NU ska vi DRABBA dom” och då börjar dom oftast i Kina, för dom är så många och bor så tätt…och har kanske nedsatt motståndskraft pga luftföroreningarna.

Vissa länder har stängt sina gränser emot Kina. Flygplan stoppas och ingen från Kina får komma in. Men funkar det i VERKLIGHETEN för man kan väl flyga ifrån Kina till Indien till Spanien och sen till Australien (tex…).

I Sverige kollar man resenärerna från Kina om dom reser vissa flyg, men inte andra…Dom som flyger reguljärt kollas inte. Är dom immuna? Eller varför kollar man inte dom? Man kan ju tycka ”Alla eller inga”? Eller? Och hjälper det att kolla över huvud taget, kan man undra? Det tar 5,5 dygn innan influensan bryter ut. Det betyder ju att det inte räcker att kolla resenärer ifrån Kina på flygplatsen. Dom kan ju insjukna om 5 dygn.

Jag tror inte vi kan skydda oss ifrån detta virus (heller) men jag tror inte heller vi alla kommer att dö av den. Ofta är det ju ”dom med nedsatt immunförsvar, små barn och äldre människor” som det är farligt för. Vi andra, som är rätt så friska och krya i botten liksom – vi klarar den (även denna gång)…..

……men först ska vi oroa oss och vara rädda och prata om den och inte våga gå ut bland människor och köpa desinfektionsmedel och handsprit och…och….och…..

Han har ställt en IKEA-kasse full med grejer, pryttlar och kläder på bänken och jag frågar vänligt: ”Kan jag sitta här?” och pekar på den tomma ytan som blivit över. Jag tänker att han kanske tänkt sätta sej bredvid sin stora kasse.

”Aaa…”, säger han och nästan ramlar framåt. Han är FULL av….alkohol/droger?

Han har också en låda/kartong som är full av CD-skivor, kassettband, anteckningsböcker, böcker, grejer, prylar, saker…allt möjligt! Den lådan håller på att falla sönder. Jag förstår  INTE hur han lyckats frakta detta till en bänk på pendeltågsstationen. Obegripligt! Det skulle varit svårt om nog om han var nykter, men nu är han superpåverkad.

”Jag tror din låda håller på att gå sönder…”, säger jag och pekar på ett hörn som håller på att öppna sig. Allt kommer att trilla ut överallt, tänker jag och hoppas det inte händer. Hur ska han klara det?

”Aaaa, jag schka laga den”, säger han och börjar pilla bort en liten bit av en tejpbit som sitter på lådan. Pill pill pill pill…. ”Ja scha va på Boendet klockan fyra….”, sluddrar han. ”Hinner jag?” säger han sedan rätt ut.

”Nja, klockan är fem nu…”, konstaterar jag.

”Ojdå! Då kanske jag inte hinner….jag vet inte riktigt var det ligger heller….”, sluddrar han vidare.

”Vilket boende är det?” frågar jag.

”Schtadsmischionens….”, säger han.

”Jag kan kolla i min telefon om jag har numret dit. Jag jobbar på Stadsmissionen”, säger jag och tar upp mobilen. Jag har numret i kontaktlistan. Jag ringer.

”Hej, det står en man här som heter….vad heter du?….Leif…..Ok….Leif och han skulle vara hos er klockan fyra, men han är försenad…..”.

”Hej, ha ha ha….ja, han skulle varit här klockan tolv…”, skrattar kvinnan som svarar. ”Vad snällt att du ringer, men säg åt honom att raska på lite…”

”Jag tror inte han kan raska på…..han har en jättestor IKEA-kasse som är full av grejer och en låda som gått sönder som han håller på att laga….”, säger jag och tänker att uppdraget att ta sej någonstans över huvud taget för honom ser rätt…omöjligt ut.

”Okey, men då vet vi. Tack för att du ringde!”

Leif sätter den använda lilla tejpbiten på lådans hörn och ska sedan försöka lyfta lådan. Uppdraget är dömt att misslyckas. Tejpbiten släpper och jag säger: ”Det där kommer inte att gå.”

Sen kommer jag på att jag ju har en kasse med grejer, och om jag plockar över dom  grejerna till min ryggsäck så kan han få min kasse. Jag gör så och ryggsäcken  blir proppfull och sen säger jag:

”Här! Du kan ta den här kassen och lägga över grejerna i lådan i kassen, så blir det lättare att bära allt.”

”Åh! Tack!” säger Leif och skiner upp och börjar sedan flytta över grejer från lådan till kassen.

Sen kommer pendeltåget. Jag säger ”Hejdå!” och ”Lycka till!” till Leif och klivet på.

Om Leif kom någonstans över huvud taget vet jag inte, men antar att han virrar runt någonstans i Stockholm även fortsättningsvis….

En av alla hemlösa.