Självklart måste jag också skriva om Corona, precis som alla andra. Det är ju det som vi lever i just nu över hela världen.
Det märks verkligen nu att vi är EN planet och ETT folk. En ras. Den mänskliga rasen. Viruset förenar oss och angriper oss var vi än bor och hur rika eller fattiga vi än är, vad vi än har för utbildning och om vi har arbeten, jobbar eller är arbetslösa och oavsett om vi är unga eller gamla. Dock vet vi att dom gamla drabbas hårdare, och dom som redan är sjuka är det riktigt illa för.
Det som är lite fascinerande just NU är att vi – i alla fall jag – har inte träffat en enda som har Corona (som jag vet) och ej heller har jag hört talas om någon bekant eller vän som har Corona. Jag har inte upplevt någon kris alls någonstans och det är som om allt stängs ner Av Ingen Anledning Alls. Eller som om det är ett ”Hitte-på” som vi ska skydda oss ifrån.
Jag FÖRSTÅR att det inte är hitte-på och att det är allvar, MEN att ”springa ifrån” och skydda sej ifrån något som man inte märker ”på riktigt” ger en overklighetskänsla.
Jag tror, precis som många andra, att hysterin och rädslan är farligare än själva coronan och jag undrar varför det blivit så den här gången. Vi har ju varit med om Hong Kong-influensan, Svininfluensan och SARS etc förut och då var det inte så här.
Människor både skyddar varandra nu OCH är rädda för varandra. Tyvärr leder ofta rädsla till ilska och hat. DET skrämmer mej. Människors fanatism och upphaussade oro skrämmer mej mer än själva coronan. Faktiskt.
Det sägs att vi ska hjälpas åt att ”plana ut kurvan” och jag förstår vad dom säger, men jag förstår inte hur dom vet att kurvan planas ut om dom inte vet hur många som smittats. Är det sjukhuskurvan vi ska plana ut?
Det ÄR fruktansvärt att vissa människor måste dö i dessa obehagliga smittor och sjukdomar. Men å andra sidan; pågår inte detta jämt? Smittor som är farliga och som vissa måste skyddas ifrån? Det kan ju inte vara hur många som är smittade, för det vet man ju inte…längre.
Jag är en sådan som inte små-oroar mej jämt. Jag är en sån som inte ”går igång” och blir hysterisk. Jag är en sådan som tar det lugnt och är mycket för att ”gräva där du står”. ”Händer det så händer det” och då tar jag tag i det då.
Det ÄR bra att vi hjälps åt och gör vad vi kan för att hindra/stoppa smittan, men är det bra att samhället faller sönder, att ekonomin går i botten, att människor hamstrar, att vissa inte sover på nätterna av oro, att människor oroar sej så att dom mår psykiskt dåligt? Jag hör att barn gråter där hemma för att dom är så rädda och föräldrar kan inte lugna dom eftersom dom också är rädda och oroliga, trots att coronan inte är farlig för barn.
Och alla restauranger som måste läggas ner och resebranschen som det går åt he***te för.
Vi är olika. En del är som jag och oron kommer först när det GÄLLER och andra är såna som oroar sej för det mesta och just nu jättemycket. Såna är mer vanliga av vad jag förstått av Henrik Fexeus böcker. Och såna behövs. Men det behövs såna som jag också, som säger ”Sitt ner i båten. Ta det lugnt. Vi fixar det här också.”
….och by the way…..
Just nu börjar jag undra om jag själv är smittad. Jag torrhostar och det känns konstigt i bröstet. Kanske jag måste stanna hemma idag….och lite längre…
…och ärligt talat skulle det vara rätt skönt att krypa ner i soffan under täcket och bara ligga och kolla på serier och må lite dåligt ett tag.
Sätta mej själv på PAUS, liksom.
Dessutom: OM jag fått Coronaviruset, märker jag att det finns. På riktigt.
Wohooo!
Eller inte.
#corona #coronaviruset #Sverige #smittad #presskonferensjustnu #stannahemma #varärviruset #finnsdet #coronastopparsverige #coronastopparvärlden #samarbete
erviluca #mammatillfyrakillar 