Antagligen kan man skriva en hel bok om det här ämnet. Det finns säkert tusen berättelser om otrohet att berätta och kanske har alla någon gång antingen varit otrogna eller varit utsatta för otrohet. Nedan berättar jag två berättelser om otrohet. I båda berättelserna är det en man som är otrogen mot en kvinna. Givetvis kan det vara tvärtom också.
Dom flesta har varit utsatta för att ”förlora” i kärlek, och lidit av ”hjärtesorg”. En del har upplevt EN hjärtesorg och därefter knappt vågat närma sej någon form av kärlek. För det gör så ONT. Det gör fysiskt ONT att förlora i sin kärlek/den man älskar/bli sviken.
Andra vågar igen och igen, trots upprepade sorger. Med tiden inser man att ”det gör ont, men det går över”. Eller så vågar man inte igen. Och kanske hårdnar man. Kanske blir hjärtat mer och mer ”fruset” – vad vet jag? Kanske låser man om sitt hjärta och slänger bort nyckeln, eller låser och gömmer nyckeln…och väntar länge med att lämna ut nyckeln till någon igen.
Anledningarna till varför man är otrogen är väl oändliga, antar jag, men här är några:
”Det bara blev så”.
Man har ingen spärr.
Man är inte tillräckligt rädd om den man har vid sin sida.
Man är inte tillräckligt kär i/älskar inte sin partner tillräckligt mycket.
Man var full och ”det bara hände”.
Man var aspackad och märkte det inte ens.
Man har behov av att känna sej älskad (av flera)
Man är sexmissbrukare
Man har (sexuella) behov som ens partner inte uppfyller
Det är spännande
Man kan inte göra slut med sin nuvarande partner av någon orsak
Man vill både ha kakan och äta den
Man är psykopat
Man är elak
Man är en jävla självupptagen egoist
Man vågar inte lämna sitt nuvarande förhållande (rädsla för ensamhet)
Man är förälskad (i den nya)
Man älskar flera
Man är trött på sin relation och behöver förnyelse
Man vågar inte göra slut med sin ”gamla” partner
Man har tappat sexlusten för sin partner
Mer anledningar…? Fyll på….
Att utsättas för otrohet gör nästan alltid fruktansvärt ont. Så. In. I. Helvete. Ont. Det är ett sånt svek att man faller och faller och når inte botten för det bara fortsätter och fortsätter göra ont. Det är inte bara själva akten/akterna som stör – det är också det psykiska sveket, lögnerna, att allt man hade ihop med den personen man litade på/älskade tycks ha varit byggt på lögner. Att man gått omkring och trott att allt är bra/okey/fint och så är det bara ett stort svart hål allting. Allt är en enda lögn. Den man lutade sej emot och trodde på visade sej vara ett gungfly. Det är som om marken man går på rycks undan.
Så står man där ensam och övergiven. Sviken. Och känner sej grundlurad.
Det gör så ont. Hur ska man då våga igen? SKA man våga igen? Ska man förlåta och gå vidare eller lämna direkt? Om man levt med någon i 10-20-30 år och det har varit rätt okey i alla år – ska då en otrohet gör att man ger upp allt man upplevt och har tillsammans? Spelar det lång hur länge otroheten pågått? Om den bara var vid ett tillfälle? Flera månader eller års otrohet?
………………………………………………………………………………………………………………………………
Otrohet efter ett långt förhållande
Hon berättade att efter 20 års förhållande (äktenskap/sambo – minns inte) märkte hon att han verkade lite frånvarande, kanske lite mer irriterad, men ”så hade vi ju haft det förut – förhållanden går i vågor – ibland är det jättebra och ibland är det mindre bra, men sammantaget hade vi det BRA. Jag älskade honom och ville fortsätta mitt liv med honom. Jag tyckte vi hade det bra.”
Så hon frågade om det var något speciellt, på jobbet eller kanske något annat som gjorde att han verkade lite frånvarande och mer irriterad än vanligt. ”Nej, det är inget”, sa han om och om igen. Hon frågade både en och två och tre gånger. ”Nej, det är inget!” sa han. ”Sluta fråga.”
Han fortsatte bete sej annorlunda och hon frågade om han träffat någon annan. ”NEJ!” sa han och tittade henne i ögonen. ”NEJ, hur kan du tro det?”.
Men det gnagde och skavde i henne, hon kände att något var fel, så kom den dagen då han var i ett annat rum i lägenheten och hans mobil sa ”brr-brr”. Hon lyfte upp den och såg meddelandet: ”Jag längtar efter dig och dina härliga kyssar. När ses vi nästa gång?”.
Världen föll samman där och då. Hon konfronterade honom och han var tvungen att erkänna: Han var otrogen. Ilsket packade han en väska och försvann. Och kom aldrig mer tillbaka. Efter 20 år var det inte mer än så. Ett halvår senare hörde hon att han köpt hus med sin nya och börjat lämna hennes barn på förskola och skola på mornarna. Han som ”inte ville ha barn”.
Hon föll och föll… Smärta som var nästintill outhärdlig. Men hon reste sej till slut. Orkade leva vidare.
…………………………………………………………………………………………………………………………..
Otrohet i början av en relation
Hon berättade att hon hade levt som levt som ensamstående mamma i 7 år. Dom två döttrarna var i senare tonåren och funkade bra. Hon gick ut en kväll och träffade en ”kul kille”. Dom började träffas på helgerna. I veckorna var det jobbet, barnen och allt, men på helgerna var det den nya kärleken och hon och hon fick vara ”ung och fri” igen. Döttrarna skötte sig själva på helgerna, tyckte bara det var skönt att mamma var borta.
Hon tyckte det var perfekt att både vara mamma och att få påfyllning med kärlek och sex på helgerna.
Så gick tiden (något år) och hon satt en söndag framför hans laptop. Han var ute och krattade på tomten och hon satt inne och hade lånat hans laptop för att skriva något. Facebooksidan dök upp och hon såg att hon hade ett meddelande. Hon klickade på meddelandet och det dök upp ett meddelande från honom: ”Älskling, vi kan väl hänga i morgon efter jobbet igen och så ska vi gosa och mysa som vi gjorde sist, eller hur? Kyssar i mängder!”.
Eeeeeh, va?! Dom brukade aldrig hänga efter jobbet och varför skrev han till henne när hon var där? Hon tittade på datumet. Det var skickat på morgonen. Hon tänkte gå ut och fråga då hon såg att hon var inne på HANS FB-sida. Givetvis var det HANS sida som dykt upp eftersom hon satt med HANS dator.
Hon scrollade upp på sidan, fortsatte läsa, hjärtat slog hårt, vadfaanihelvete! Det började surra och koka i hjärnan. VADFAANIHELVETE! Han messade med en Lisa. En Lisa som han messade med var och varannan dag, dom träffades flera gånger i veckan efter jobbet, hade sex.
Hon slog igen laptopen, gick och packade ihop sin helgväska, gick ut på tomten, ropade på honom och sa: ”NU GÅR JAG! DU KAN JU HÄLSA LISA din jävla svikare!!” och så gick hon och kom aldrig tillbaka.
Och det gjorde så ont! Hon kände sej ÄCKLIG! Han hade stoppat sin jävla kuk i en annan kvinna på vardagarna och i henne på helgerna. Hon rös, kände att hon behövde åka hem och duscha – länge! Inget av det hon trott på var sant. Han hade kallat henne fina ord, men dom orden var inte för henne – inte hennes – dom var LISAS också. Nu besmittade, förstörda.
Hur ska man våga lita på någon, tro på någon igen, när den man trodde på tittat en rätt i ögonen och sagt fina ord och allt var bara en lögn?
Långvarig otrohet
Dom träffades när hon var 16 år och han 20 år. Han var då tillsammans med en annan tjej, men hon hade bestämt sej: Han eller ingen. Hon flirtade, fanns vid hans sida, peppade och beundrade honom tills han gjorde slut med sin dåvarande tjej och hon ”vann”/fick honom. Dom skapade ett företag tillsammans efter gymnasiet och både levde och jobbade ihop. Hon älskade honom – han henne. Men hon kunde inte låta bli…och ibland ”råkade” hon hamna i säng med någon annan, men han märkte det aldrig. Åren gick, dom fick barn och hon kände att ”han är en bra pappa och han är min bästa vän, men som älskare…näe!” så hon blev förälskad i än den ena än den andra. Han märkte inget, var inte den svartsjuka typen, litade på henne. ”Alla andra” anade – kanske till och med visste – att hon hade andra, så flirtig och sprudlande som hon var. Han var mest bara stolt över att han hade en så vacker och härlig fru, men hon ville inte så ofta ha sex, ”men så blir det väl när man levt länge ihop – det går i vågor”, tänkte han. Men så en dag meddelande hon att hon ville lämna honom och därmed deras gemensamma företag. Det blev en lång process där det tog flera år innan han till slut insåg att hon hade gått bakom hans rygg under större delen av deras relation. Han föll, och föll… Hela deras förhållande tycktes vara byggt på en lögn.
Hon hade träffat en ny man, rik och vacker och flyttade ihop med honom i en stor våning och var nöjd. Barnen reagerade med allt från hat mot mamman till att säga upp kontakten med båda föräldrarna, i alla fall för en tid. Kaos rådde. Men hon var kär. Igen. Mådde rätt bra ändå i sin nya relation i sitt nyrika liv.
Otrogen mot barnen (också)
Om man har barn och är otrogen är man också otrogen mot sina barn eftersom deras värld också rasar när otroheten uppdagas. Dom känner sej svikna. Dom känner sej lurade. Den som är otrogen har inte bara svikit sin fru/man utan också sina barn. DET behöver man ha i bakhuvudet och vara beredd på att barnen måste få reagera och agera när det kommer fram vad som hänt. Barnen behöver också ”få” hata den som klivit in och ”tagit över” den ena föräldern. Faktiskt.
Jag minns en familj jag jobbade med för måååånga år sedan, där pappan varit otrogen och föräldrarna skilde sej och pappan flyttade direkt ihop med den nya kvinnan. Därefter ville han att barnen (ca 10-13 år) skulle komma till honom och den nya kvinnan varannan helg (eller om det var vecka). Barnen vägrade och pappan blev ARG.
Det tog några samtal men till slut kunde pappan förstå barnen och deras situation och när han väl gjorde det kunde vi lappa ihop relationerna hjälpligt och få barnen att börja träffa sin pappa igen.
Ha det i bakhuvudet när du kliver från barnens mamma/pappa in i en ny relation. Den nya relationen är DIN – inte barnens – och den nya relationen kan inte bli ”barnets nya familj” (om inte den andra föräldern dött) utan det kommer alltid att vara en ”styvfamilj” där ”DU ÄR INTE MIN RIKTIGA MAMMA/PAPPA!”. Den nya mamman/pappan kan bli en Viktig Vuxen och en mycket god vuxenvän, men väldigt sällan blir det en ny förälder.
Just saying!
#otrohet #otrogen #barnenikläm #äktenskap #relation #familj #förhållande #sex #äckligt #manochkvinna #vemärotrogen #vadärotrohet #harduvaritotrogen #hardudrabbatsavotrohet #svika #sviken #sorg #ilska #arg #svek #otrogenmotbarnen #svartsjuka #ervilucah #erviluca #mammatillfyrakillar #familjeterapeut #familjebehandlare
erviluca #mammatillfyrakillar 