Första gången man är kär, är fantastiskt! Tjugonde gången också (faktiskt!). Men att förlora (och då menar jag inte att någon dör) den man är kär i är väldigt smärtsamt. Faktiskt så smärtsamt att många väljer att inte kliva in i en relation igen – eller ge sej riktigt hän igen. Dom stänger alla känslodörrar och vågar inte släppa in någon igen.
Men man MÅSTE våga för att livet ska bli riktigt äkta och riktigt. Och i princip ALLA går igenom kärlekssmärta. Den GÖR ont. Så ont att det känns fysiskt. Olika ont för olika människor och olika beroende på om man lämnar eller bli lämnad.
En kille i 20-årsåldern hade en kort relation i somras. Känslorna drog igång och livet lekte. Tjejen var kärleksfull och ”otroligt snäll och go”! Så slutade hon svara på meddelanden och hörde av sej mer och mer sällan. Han frågade ”varför”, men fick inget ”vettigt” svar: ”Det är så mycket i skolan/jag har inte tid/jag är stressad”….
Relationen tog slut och han var ledsen. Han sa ”Jag orkar inte KLIVA IN i en relation igen. Början är så jobbig. Och sen att man inte VET om det kommer att hålla eller inte….Hur VET man??”
Ja, hur VET man? Man VET inte. Och man MÅSTE våga. Vara ensam eller våga. Det är dom två vägar man kan gå.
Och ändå – fast jag vet att det gör så ONT när det tar slut – tänkte jag: ”Bara ETT svek….Det är ju ingenting….”.
Lägg ett gäng stenar i dina händer och säg: ”Hur många svek kommer jag att få (genomgå) när jag blir stor?!” och kasta upp stenarna och se hur många som landar på dina händer….
Det är bara att stå ut.
Och även djupa sår läker….
Ja det gör ont. Men samtidigt – det här med tvåsamheten… Överskattat? Tycker så många kastar sig huvudlöst in i relationer som alla andra fattar är dödsdömda, och man undrar om hen verkligen är kär, eller desperat? Och man skulle vilja skaka om människan, för sjutton, NJUT av ditt fria liv, odla kompisar, ha skoj, förminska dig inte den där är inte bra för dig… Om det ändå fanns ett Se Klart Piller man kunde smussla ner i deras glas. Och är man kär trots pillret, ok, då är det värt att chansa. Trots risken.
GillaGilla
Bra tvåsamhet är sååå härlig! Att älska någon och bli älskad tillbaka är underbart! Själv har jag både kastat mig in i relationer OCH klivit rätt in i en relation trots tusen varningar….Inte för att jag är rädd för att vara ensam utan för att jag har starka känslor och ger mig hän. Dumt? Ja, troligen, men…
GillaGilla
Nej det är inte dumt alls 🙂 Och en värld där alla är förnuftiga hela tiden låter ju riktigt trist. Nu är det läggdags och jag ska krypa ner hos mannen de varnade mig för för 39 år sedan. Jag lyssnade inte, tack o lov!
GillaGilla
Lyllo dej! Det var det jag HOPPADES på när jag blev superkort som 18-19-åring, och gifte mej som 21-åring….men tyvärr…. 😣
GillaGilla
Jag blev inte superkort – jag blev SUPERKÄR! 😂
GillaGilla
Kärlek och humor är riktiga livsmedel än om de ej går att mäta eller väga.
Stefan.
GillaGilla