
”Du är inte som andra i din ålder. Jag tänkte på det häromdagen, när jag var på en heldag med en massa andra kollegor, där det var tanter i din ålder, för dom var liksom….tanter! Men du är mer som mej – mer som oss!” säger hon och menar sej själv (37 år) och min andra kollega, som är född 1989…..
”Du är liksom ung i sättet, och så ser du ung ut också!”, säger hon. ”Man kan verkligen inte tro att du är lika gammal, och till och med äldre, än en del tanter som jag träffade häromdagen!”
”Mer! Mer!” säger jag och skrattar.
Och där försvann åldersnojjan. Iallafall för en liten stund.
Typ en vecka, eller två.
😉