Månadsarkiv: mars 2014

18 år idag! /erviluca

Dna_500

Jag har Skapat FYRA nya liv. FYRA människor. Det är Makalöst och Förunderligt. TRE utav dom är nu vuxna och bör vara ”färdig-modulerade”. One to go.

Pust!

 

Var det någon som sa att det var lätt att vara mamma? Gå och lägg dej i vänstra hörnet och skäms (i så fall)!

 

Happy Birthday

Idag fyller Mellan 18 år!

Unbelivable!

Jag minns det som igår när jag åkte in till Danderyds sjukhus, med en känsla av att ”nu kommer han”. Mitt värkarbete stämde inte med några beskrivningar eller böcker, så barnmorskan hade lovat att tro på mej när jag kom in, utan att ifrågasätta, eftersom det visat sej att min kropp beter sej lite hipp-som-happ.

Så blev det.

Hej och hå!

Från att ha varit ”öppen” 3 cm när jag kom in, var jag två timmar senare beredd att krysta ut den lilla pojken.

Cute New Born Baby HD Wallpapers Cute New Born Baby HD Wallpapers Images Pictures Photos Wallpaper

 

Ut kom Världens Tredje Underverk. Han tittade intensivt på mej med dom vackraste blå ögonen och det såg ut som om han hade en gammal och klok själ.

Jag har lyckats ta mej igenom hela hans småbarnsår, mellanbarnsår och nästan hela tonåren utan någon större kollaps, och jag tror att han själv kommer att traggla sej igenom Resten Av Livet rätt bra också, även om Det Värsta väntar….med sorger och elände, som vi alla måste gå igenom på olika sätt.

What ever happened, I'll be there for you always.

 Då kommer jag att finnas här för honom.

Men just idag är det MELLANS DAG och vi sjunger i kör:

”Jag må han leva! Ja må han leva! Ja må han leva uti hundrade år!

Javisst ska han leeeeva! Javisst ska han leeeeeva! Javisst ska han leeeva uti hundrade åååååår!”

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Näe, jag ger upp! /erviluca

 När ska jag ge upp?  Bild

FÖRR gav jag aldrig upp. Inte om jag var säker på min sak/övertygelse/tanke/hopp/vilja. Då gav jag inte upp. Det gör jag nog inte nuförtiden heller om jag är Övertygad om något, men….näe, jag orkar liksom inte! Jag känner Pust och Puh, och så har jag lust att ”lämna in”. I alla fall en liten stund.

Ibland en lång stund.

Och faan att jag inte kan hålla tyst ibland (!) – att jag inte bara ”lägger mej”. Och fy vad stolt jag blir när jag inte gör det. När jag inte ger mej. När tre vuxna kvinnor sitter och gapar av förundran över att jag Inte Ger Mej. Ingen ska fanimej köra över mej! Fanimej heller! När det gäller så gäller det. När det handlar om Vissa Saker så ger jag mej fanimej inte! Inte ens om….The President of the Unitet States säger emot. Det som är rätt är rätt. Punkt.

Fast det kan vara jobbigt att stå upp. Att inte vara sån som hellre är tyst och säger ”kanske” när det ”behövs”, för sinnesrons skull. Det går ju igång en massa adrenalin. Som pumpar runt i kroppen. Och vad gör man av det efteråt?

Går fjorton varv runt Åkersberga, istället för bara ett?

Ja, kanske det.

Investeringar, Lager och Kaos

Men nu har det varit flera såna där upprörande saker kring mej ”en stund” och då har jag bara lust att ge upp/lämna in/flytta/åka iväg/somna/svimma lite….eller nåt. För det är jobbigt.

Och jag tycker faktiskt att det är min tur att få ha det Lite Bra här i livet. Få åka på härliga semestrar med min Rika Snygga Sexiga Härliga Underbara Man och bara ligga på en solstol under en parasoll vid poolen och dricka härligt saftiga ananasdrinkar och bara VARA.

Så det så!

 

Att prata med en tonåring…./erviluca

 

….är ibland som att gå på ett minerat fält; kliver man fel så smäller det. PANG! Sen är det bara att gå och plåstra om sej, eller nåt.

”Jag ska på fest ikväll!”

”Okey! Vardå?”

”I Täby”.

”Hos vem?” 

”Blblkh har hyrt en lokal…”

”VEM har hyrt en lokal? Ni? Du? Vem?”

PANG: ”Meh! Åååååååååååååååååååååååh, vad du frågar!!”

”Jamen, jag är ju intresserad av dej och ditt liv…”

”Men jag ska på fest. Räcker inte det?”

”Nej, jag är intresserad av ditt liv. Vem ska ha festen?”

”Pelle.”

”I din klass?”

PANG: ”Näe, det finns väl ingen kille i min klass som heter Pelle!? Åååååh!”

”Jag minns inte vad alla killar i din klass heter. Så han går alltså inte i din klass?”

PANG: ”Näe, men sluta nu då!”

”Sluta med vaddå?”

”Ställa tusen frågor!”

”Nej, jag ska försöka ha ett normalt samtal med dej en stund….har jag bestämt mej för…”

PANG: ”Men ååååååååh!”

”Ja, det är hemskt va? Men du vet väl att mammor har rätt att tortera sina barn med frågor ibland…?”

”Men åååååååååååååh!”

”När ska du vara på festen?”

”Vetnte”.

”Nähä, men ska du äta hemma då innan?”

”Aaaa, typ”.

”Okey, du ska TYP äta hemma?”

”Aaaa, typ”.

”Så då börjar festen vid åttatiden typ?”

PANG: ”Vet inte! Sluta fråga nurå!”

Jag ger upp och slutar fråga. Minfältet är för minerat idag, och jag ville bara visa lite intresse, men….

Lite senare frågar jag:

”OM du blir väldigt sen, eller sover över hos någon, vill jag att du SMS:ar mej om det.”

”Okey….fast  jag kommer att bli sen….”

”Hur sent är sen då?”

”Typ fem”.

”Okey, då vet jag”.

Puh, utan en enda smäll.

 

 

 

 

 

 

 

Första novellen skriven och inskickad /erviluca

Jag tänkte att det skulle gå som en dans, och det gjorde det….What´s the hook, liksom?

Jag skrev en novell på 1 timme blankt. Typ. Fast jag tog inte tid, men plötsligt var den färdig. Och det Kändes som 1 timme. Blankt. Enligt chefredaktören på tidningen skulle novellen inehålla mellan 5000 och 7000 tecken, och när jag skrivit, som jag trodde, halva, kollade jag på antal tecken och då hade jag ca 300 kvar innan jag skrivit max. Shit pommes frites – det fick bli ett ganska abrupt slut.

Nu ska vi se om Novell nr 1 godkänns.

Novell nr 2 är skriven i huvudet. Snart är den nedskriven i datorn också.

Novell nr 1 handlade om en tjej som blev gravid. Novell nr 2 ska handla om en flyktingkvinna. Det ska bli spännande att se vilka ämnen som poppar upp i mitt huvud, och vad det sedan blir av dom.

Spännande fortsättning följer.

Typ.

 

Nu ska jag bli novellskrivare /erviluca

Jag bestämde mej just för att bli Novellskrivare. Det ska bli spännande att se hur det är, och blir. Och om någon vill köpa mina blivande noveller.

Som vanligt oroar jag mej inte, och tanken att ingen vill ha dom än så länge oskrivna novellerna, har ännu inte slagit mej. Jo, NU, slog den mej: ”AJ! Slå inte så hårt!”

Novellskrivande borde väl passa mej som handen i handsken eftersom problemet för mej, när jag skriver långa manus/böcker, är att hålla fokus, eftersom det hela tiden dyker upp nya Viktiga Ämnen att skriva om, i huvudet. 

Jag börjar ”Manjana”, tror jag.

För först är det Fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyys med läsk och salta jordnötter och godis……

……. OCH Let´s dance!!

 

Bevisa eller göra? /erviluca

Ibland är det som om det är viktigare att fylla i Rätt Papper i Rätt Ordning på Rätt Sätt och med Rätt Namnunderskrifter, än att verkligen Göra Gott.

Ibland är det som om Bevisen för att man Gjort Rätt är viktigare än att man faktiskt Gjort Bra Saker.

För vad betyder det att man gjort bra saker om det inte kan bevisas?

Det kanske kan bevisas på det sätt att människor man träffat mår bra och kanske har man räddat en och annan från sorg och elände…men vad betyder det när det inte finns några Bevis på att man faktiskt gjort bra saker?

Jag tycker det är viktigt att Bevisa att man inom Socialtjänsten, Skolan, inom Sjukvården gör Bra Saker i Rätt Ordning, men det är ändå som om det blir viktigare att Bevisa på rätt sätt än att Göra på rätt sätt.

Fast det kanske är så; Att förut behövde man bara Göra, och inget bevisa. Och nu, när man insett att hur man behandlar människor måste bevisas, så har pendeln slagit över åt andra hållet, och det blir Bara Beviset som är viktigt.

Om jag bara har lite tålamod kanske alla en vacker dag inser att Både Ock är viktigt, och vågskålarna väger då jämnt.

Och jag kan pusta ut……

…… och sluta reta mej på att Bevisen är viktigare än vad man verkligen Gör.

……………………………………

PS.

Dessutom tar detta ifyllandet av Bevis i pappersform, med rätta namnunderskrifter, så mycket tid ifrån det som är Viktigt, dvs att Göra Gott.

 

Sjuk av medicinen? /erviluca

 

Hon har fått utskriven en ny medicin, eftersom den gamla inte tycks fungera. Hon ska långsamt sätta in medicinen, med ökning av dosen gradvis. Hennes problem är: Depression. Nu ska hon blir gladare och piggare är det meningen.

Eller?

http://www.kostdemokrati.se/nyheter/2011/12/18/sjuka-av-sina-mediciner/

biverkningar

Vi läser på FASS om biverkningar:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • yrsel (kan leda till fall), huvudvärk, muntorrhet
  • sömnighet (kan försvinna med tiden när du tar Seroquel Depot) (kan leda till fall)
  • utsättningssymtom (symtom som inträffar när du slutar att ta Seroquel Depot) omfattande svårighet att somna (sömnlöshet), sjukdomskänsla (illamående), huvudvärk, diarré, kräkningar, yrsel och irritabilitet. Det är lämpligt att man slutar gradvis med läkemedlet under en period på minst 1–2 veckor.
  • viktökning.

 

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

  • snabb hjärtrytm
  • känsla av att hjärtat bultar, rusar eller hoppar över hjärtslag
  • nästäppa
  • förstoppning, orolig mage (matsmältningsproblem)
  • kraftlöshet, svimning (kan leda till fall)
  • svullnad i armar eller ben
  • blodtrycksfall då du reser dig upp. Det kan få dig att känna dig yr eller svimma (kan leda till fall)
  • ökad blodsockerhalt
  • dimsyn
  • onormala muskelrörelser, t.ex. svårt att påbörja rörelser, skakningar, en känsla av rastlöshet eller muskelstelhet utan smärta
  • konstiga drömmar och mardrömmar
  • ökade hungerskänslor
  • känsla av irritation
  • störningar i tal och språk
  • självmordstankar och försämring av din depression
  • andfåddhet
  • kräkningar (främst hos äldre)
  • feber.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

  • epilepsi eller kramper
  • allergiska reaktioner som kan inkludera upphöjda knottror eller strimmor, hudsvullnad och svullnad runt munnen
  • obehagskänsla i benen (även kallad restless legs syndrom)
  • svårigheter att svälja
  • ofrivilliga rörelser, framför allt i ansiktet och tungan
  • sexuell dysfunktion
  • försämrad diabetes
  • ändring i hjärtats elektriska aktivitet som kan ses i EKG-mätning (QT-förlängning).

Suicide Causes

Vi läser vidare om mer ovanliga biverkningar, men ändå – det handlar om självmord och döden!

Hon börjar fundera på om det inte är bättre att hon fortsätter vara deprimerad….för med alla dom här biverkningarna är det ju bara att ”gå och lägga sej och dö”.

Inte för att det är säkert att hon får alla biverkningar, eller kanske inte ens någon, men för att man ska VETA om biverkningarna håller i sej, ska man stå ut med att äta medicinerna i 2 veckor. Det är en lång tid om man mår dåligt.

Jag minns när jag på försök fick epilepsimedicin för min migrän, för att testa om den skulle försvinna. Och fy vad dåligt jag mådde! Jag kände mej fullkomligt…SUPERSJUK! Jag stod INTE ut i två veckor. Jag skakade, darrade, blev fumlig, sluddrade, fick yrsel och oj oj oj! Näe, biverkningarna kan ju vara värre än själva sjukdomen faktiskt.

Om medicinerna med samma aktiva substans har olika färger kan det vara förvirrande.

När det gäller cancer och såna dödliga sjukdomar förstår jag att man inte har något större val – man måste stå ut – men när det handlar om migrän eller depression….

Näe.

Jag ska följa hennes mående nu framöver för att se om vi ska bocka av hennes biverkningar, eller om hon har tur och slipper. Det ska bli spännande.

Eller inte.

 

Good things happens – or not?! III /erviluca

 

Ibland förstår jag mej inte på människor. Rätt ofta faktiskt. Fast jag är en själv.

Igår var Storing här och han har kommit fram till samma sak. Fast han bara är 19 år.

Fiona åkte iväg med Nya Familjen för 1 vecka sedan. Därefter har jag fått rapport via mail varje dag om hur BRA det går, hur hon anpassar sej och hur härligt allt är och att alla älskar henne.

Fiona och Milton september 2013 043

Så idag får jag ett mail att Mimmi kanske vill lämna tillbaka henne, eftersom Fiona vill vara med henne hela tiden. När hon inte får vara med Mimmi skäller hon. Jag förstår att det är jättejobbigt (att hon skäller) men inte är det väl så konstigt att en hund, som precis flyttat iväg till en helt ny familj – ett helt nytt sammanhang (!) – känner sej otrygg?

Ända sedan hon flyttade till oss har hon varit med Milton eller mej ALLTID. Hon har ALDRIG varit utan oss båda. Det är hon nu. Den första veckan i hennes liv är hon utan mej OCH Milton.

Vilse i skogen 2013-08-10 063

Mimmi skrev att hon blir stressad av att Fiona vill vara med henne hela tiden. Oooookey….!?

Så Fiona kanske kommer tillbaka i veckan….men hon är såååååååååååå välkommen! Och kanske hon stannar sen, för jag tror inte jag orkar ”skicka iväg” henne en gång till.

 

Jag minns hur det var med Sally, när hon flyttade; Först flyttade hon till ett par med en liten svart hund. Där var hon några dagar, innan dom hörde av sej och sa att Sally försökt BITA en liten pojke, samt var tjurig och stressad. Hon fick flytta tillbaka hem direkt. Sally – bita?!? Näe! Jag tänkte att hon måste ha blivit riktigt illa behandlad. Sally hade aldrig visat några tecken på aggressivitet. Hon var ju en riktigt GoseHund! Min ”hångelhund”.

Sen hämtade vi andan lite. Och sen flyttade Sally till Gävle, till en underbar familj. Och där bor hon fortfarande. Fast nu heter hon Nova. Och hon fick det så braaaaa.

För dom som undrar fick hon flytta för att Storing var allergisk mot henne.

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

Så nu får vi se om Fiona kommer hem igen….och då kommer jag att krama sönder henne!

Med rätt att…skälla?! /erviluca

 

https://www.facebook.com/#!/magnuscarlssonofficiell

Det skedde igår, det sker idag och det kommer att ske i morgon. Det sker hela tiden.

Vad?

Att Random Människor skäller ut en hundägare. Det är som om det är något man får ”ta” när man är hundägare, och det spelar ingen roll hur man bemöter den ”skällande människan” för det händer aldrig att dom ber om ursäkt, slutar skälla, beter sej snällt eller ändrar sej.

Det är som om Hundägare är Fritt Villebråd: ”Shoot´em down! They deserve it!” Varför vi förtjänar det, vet jag inte – det räcker med att vi äger en hund – som bajsar, skäller eller är predestinerad att bli Livsfarlig (vilket alla hundar tycks vara, enligt ”Dom”).

Jag HATAR när tidningarna skriver om en hund som bitit en människa, för då får ALLA hundhatare/hundrädda vatten på sin kvarn. Skriv istället om när MÄNNISKOR biter en människa! Eller när MÄNNISKOR dödar en annan människa. Jag kan lova att det sker oftare.

Nästan varje dag när jag är ute och går med min/mina hund/hundar träffar jag en annan (trevlig) hundägare med en ljuvlig och snäll hund, och varje gång NUFÖRTIDEN pratar vi om hur vi blir utskällda i tid och otid.

Jag är själv djupt imponerad över hur DUKTIGA vi hundägare är på att plocka upp bajset efter våra små och stora vänner! Men det HÄNDER (och nu blir jag väl AVRÄTTAD) att jag antingen har glömt bajspåse, ELLER att hundarna bajsat fler gånger än bajspåsarna räcker till, så att jag INTE kan ta upp bajset! För det mesta brukar jag då försöka putta det under något (tex en buske) med foten, lyfta upp det med ett blad och lägga undan det där det inte går att trampa i det, men det har hänt att jag lämnat bajset där det bajsades!

HerreGuuuud, alltså! Jag VET att jag borde skjutas! Helst igår, men samtidigt tröstar jag mej med att jag dom gångerna lämnade bajset till Naturen, och INTE stoppade det i en PLASTpåse , vilket måste vara otrooooligt miljöovänligt. Jag var alltså lite mer miljövänlig dom gångerna.

Med tanke på hur många hundar det finns, är det imponerande hur lite bajs som ligger ute! Men dom få högar som lämnas ska fotograferas, bråkas om, skällas på, göras till BERG för dom som älskar att hata oss hundägare, och hundar!

VET ni hur GOTT hundar gör för sina ägare? VET NI hur många ensamma lever för sina hundar, och skulle vara OÄNDLIGT ensamma utan? VET NI hur kärleksfulla dom flesta hundar är och hur mycket dom betyder för sina ägare?

Näe, det vet ni inte, och förstår inte, och det skiter ni också högaktningsfullt i, men FY FAAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ att människor ILSKET skriker:

”KOPPLA HUNDEN!” (fast den inte gör en fluga när och inte är i närheten av den som skriker) och sen brukar dom lägga till: ”VEEET DU INTE ATT DET ÄR KOPPLINGSTVÅNG?!?!?”

”PLOCKA UPP EFTER DIN JÄVLA HUND!!”

”HÅLL REDA PÅ DIN JÄVLA HUNDJÄVEL!!”

osv.

Varför inga människor ber vänligt?

Ingen aaaaaaaaaaaaaaaning!

Ibland tänker jag att det är alla människor som har ANDRA PROBLEM som passar på att få ur sej sin ilska mot hundägare, ba´fatt det är Tillåtet.

Liksom.

Kan det vara så?

Men snälla; SLUUUUUUTA skälla på oss hundägare!