Hon har fått utskriven en ny medicin, eftersom den gamla inte tycks fungera. Hon ska långsamt sätta in medicinen, med ökning av dosen gradvis. Hennes problem är: Depression. Nu ska hon blir gladare och piggare är det meningen.
Eller?
http://www.kostdemokrati.se/nyheter/2011/12/18/sjuka-av-sina-mediciner/
Vi läser på FASS om biverkningar:
Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):
- yrsel (kan leda till fall), huvudvärk, muntorrhet
- sömnighet (kan försvinna med tiden när du tar Seroquel Depot) (kan leda till fall)
- utsättningssymtom (symtom som inträffar när du slutar att ta Seroquel Depot) omfattande svårighet att somna (sömnlöshet), sjukdomskänsla (illamående), huvudvärk, diarré, kräkningar, yrsel och irritabilitet. Det är lämpligt att man slutar gradvis med läkemedlet under en period på minst 1–2 veckor.
- viktökning.
Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):
- snabb hjärtrytm
- känsla av att hjärtat bultar, rusar eller hoppar över hjärtslag
- nästäppa
- förstoppning, orolig mage (matsmältningsproblem)
- kraftlöshet, svimning (kan leda till fall)
- svullnad i armar eller ben
- blodtrycksfall då du reser dig upp. Det kan få dig att känna dig yr eller svimma (kan leda till fall)
- ökad blodsockerhalt
- dimsyn
- onormala muskelrörelser, t.ex. svårt att påbörja rörelser, skakningar, en känsla av rastlöshet eller muskelstelhet utan smärta
- konstiga drömmar och mardrömmar
- ökade hungerskänslor
- känsla av irritation
- störningar i tal och språk
- självmordstankar och försämring av din depression
- andfåddhet
- kräkningar (främst hos äldre)
- feber.
Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):
- epilepsi eller kramper
- allergiska reaktioner som kan inkludera upphöjda knottror eller strimmor, hudsvullnad och svullnad runt munnen
- obehagskänsla i benen (även kallad restless legs syndrom)
- svårigheter att svälja
- ofrivilliga rörelser, framför allt i ansiktet och tungan
- sexuell dysfunktion
- försämrad diabetes
- ändring i hjärtats elektriska aktivitet som kan ses i EKG-mätning (QT-förlängning).
Vi läser vidare om mer ovanliga biverkningar, men ändå – det handlar om självmord och döden!
Hon börjar fundera på om det inte är bättre att hon fortsätter vara deprimerad….för med alla dom här biverkningarna är det ju bara att ”gå och lägga sej och dö”.
Inte för att det är säkert att hon får alla biverkningar, eller kanske inte ens någon, men för att man ska VETA om biverkningarna håller i sej, ska man stå ut med att äta medicinerna i 2 veckor. Det är en lång tid om man mår dåligt.
Jag minns när jag på försök fick epilepsimedicin för min migrän, för att testa om den skulle försvinna. Och fy vad dåligt jag mådde! Jag kände mej fullkomligt…SUPERSJUK! Jag stod INTE ut i två veckor. Jag skakade, darrade, blev fumlig, sluddrade, fick yrsel och oj oj oj! Näe, biverkningarna kan ju vara värre än själva sjukdomen faktiskt.
När det gäller cancer och såna dödliga sjukdomar förstår jag att man inte har något större val – man måste stå ut – men när det handlar om migrän eller depression….
Näe.
Jag ska följa hennes mående nu framöver för att se om vi ska bocka av hennes biverkningar, eller om hon har tur och slipper. Det ska bli spännande.
Eller inte.
erviluca #mammatillfyrakillar 