….är ibland som att gå på ett minerat fält; kliver man fel så smäller det. PANG! Sen är det bara att gå och plåstra om sej, eller nåt.
”Jag ska på fest ikväll!”
”Okey! Vardå?”
”I Täby”.
”Hos vem?”
”Blblkh har hyrt en lokal…”
”VEM har hyrt en lokal? Ni? Du? Vem?”
PANG: ”Meh! Åååååååååååååååååååååååh, vad du frågar!!”
”Jamen, jag är ju intresserad av dej och ditt liv…”
”Men jag ska på fest. Räcker inte det?”
”Nej, jag är intresserad av ditt liv. Vem ska ha festen?”
”Pelle.”
”I din klass?”
PANG: ”Näe, det finns väl ingen kille i min klass som heter Pelle!? Åååååh!”
”Jag minns inte vad alla killar i din klass heter. Så han går alltså inte i din klass?”
PANG: ”Näe, men sluta nu då!”
”Sluta med vaddå?”
”Ställa tusen frågor!”
”Nej, jag ska försöka ha ett normalt samtal med dej en stund….har jag bestämt mej för…”
PANG: ”Men ååååååååh!”
”Ja, det är hemskt va? Men du vet väl att mammor har rätt att tortera sina barn med frågor ibland…?”
”Men åååååååååååååh!”
”När ska du vara på festen?”
”Vetnte”.
”Nähä, men ska du äta hemma då innan?”
”Aaaa, typ”.
”Okey, du ska TYP äta hemma?”
”Aaaa, typ”.
”Så då börjar festen vid åttatiden typ?”
PANG: ”Vet inte! Sluta fråga nurå!”
Jag ger upp och slutar fråga. Minfältet är för minerat idag, och jag ville bara visa lite intresse, men….
Lite senare frågar jag:
”OM du blir väldigt sen, eller sover över hos någon, vill jag att du SMS:ar mej om det.”
”Okey….fast jag kommer att bli sen….”
”Hur sent är sen då?”
”Typ fem”.
”Okey, då vet jag”.
Puh, utan en enda smäll.
erviluca #mammatillfyrakillar 