Ibland förstår jag mej inte på människor. Rätt ofta faktiskt. Fast jag är en själv.
Igår var Storing här och han har kommit fram till samma sak. Fast han bara är 19 år.
Fiona åkte iväg med Nya Familjen för 1 vecka sedan. Därefter har jag fått rapport via mail varje dag om hur BRA det går, hur hon anpassar sej och hur härligt allt är och att alla älskar henne.
Så idag får jag ett mail att Mimmi kanske vill lämna tillbaka henne, eftersom Fiona vill vara med henne hela tiden. När hon inte får vara med Mimmi skäller hon. Jag förstår att det är jättejobbigt (att hon skäller) men inte är det väl så konstigt att en hund, som precis flyttat iväg till en helt ny familj – ett helt nytt sammanhang (!) – känner sej otrygg?
Ända sedan hon flyttade till oss har hon varit med Milton eller mej ALLTID. Hon har ALDRIG varit utan oss båda. Det är hon nu. Den första veckan i hennes liv är hon utan mej OCH Milton.
Mimmi skrev att hon blir stressad av att Fiona vill vara med henne hela tiden. Oooookey….!?
Så Fiona kanske kommer tillbaka i veckan….men hon är såååååååååååå välkommen! Och kanske hon stannar sen, för jag tror inte jag orkar ”skicka iväg” henne en gång till.
Jag minns hur det var med Sally, när hon flyttade; Först flyttade hon till ett par med en liten svart hund. Där var hon några dagar, innan dom hörde av sej och sa att Sally försökt BITA en liten pojke, samt var tjurig och stressad. Hon fick flytta tillbaka hem direkt. Sally – bita?!? Näe! Jag tänkte att hon måste ha blivit riktigt illa behandlad. Sally hade aldrig visat några tecken på aggressivitet. Hon var ju en riktigt GoseHund! Min ”hångelhund”.
Sen hämtade vi andan lite. Och sen flyttade Sally till Gävle, till en underbar familj. Och där bor hon fortfarande. Fast nu heter hon Nova. Och hon fick det så braaaaa.
För dom som undrar fick hon flytta för att Storing var allergisk mot henne.
Så nu får vi se om Fiona kommer hem igen….och då kommer jag att krama sönder henne!
erviluca #mammatillfyrakillar 