ALLT eller INGET.
Det är det som gäller för en tonårskille.
Härdsmälta. Nu.
I natt åker Mellan till Spanien med sin klass. Planeringen är av Superklass. Not. Jag borde egentligen inte få baktala Någon Endaste En vad gäller Dålig Planering och/eller Ingen Planering Alls, MEN på grund av att jag har den här bloggen, och jag därmed har Ensamrätt på vad som ska skrivas här, gör jag det iallafall.
Barn gör inte som man säger – de gör som man gör. Tyvärr.
Fast nu är han vuxen. I förrgår blev han det. Så nu gills inte det ”ordspråket” längre . Säger vi.
Och fyfaan, vad det KOKAR i mej nu av hans barnsliga och löjliga beteende!
Jag säger: ”Ta fram alla t-shirts, tröjor, byxor, kalsonger, strumpor som du ska ha med dej, vik det i olika högar och lägg det på din säng”.
Sen går jag iväg.
Efter 10 minuter kommer jag tillbaka. Då ligger det en liten hög med knöliga t-shirts på sängen och ovanpå högen ligger LIGGER Mellan. Då förstår jag att det ska bli en kamp/struggle/ett bråk/tjaffs/meltdown om detta.
Jag vill inte vara meeee.
”Vad GÖR du?!?” frågar jag.
”Jag har INGA t-shirts! INGENTING! Och det finns bara EN strumpa här och EN där, och man måste leta!!”
”Jaha. Då får du väl leta då! Eller?? Vad är alternativet? Men här ligger ju några t-shirts, och där (*visar i garderoben*)”.
”Den är ful, den är trasig, den är för liten, den är skitful, ful, ful, ful, töntig, ful.” Han kastar runt t-shirtarna som om dom vore skit.
”Jaha. Hur tänker du göra då då? Tänker du gå och köpa ett gäng nya t-shirt eller ?”
”Näe!”
”Nähä. Ska du beté dej så här så skiter jag också i det!” säger den otroligt trevliga, lugna och psykologiskt pedagogiska lilla mamman och marscherar ut ur rummet med ett ilsket hamrande hjärta. FAAN, vad arg jag blir!
Okey, att han kanske är nervös eller pirrig eller något….men va faan!
Väx upp, unge!
NU!
erviluca #mammatillfyrakillar 