RSS Flöde

R I P Islin /erviluca

Postat den

Usch, vad sorgligt att hon ”lyckades”. Hon orkade helt enkelt inte med livet.

Som hon kämpade!

Oj oj oj!

Som hon försökte få ”rätt hjälp”!

Oj oj oj!

Det var olika människor hon skulle ringa, och söka, och söka upp och hon blev hänvisad hit och dit….. 

…..och så fick hon någon tid hos någon hon skulle träffa.

Nio av tio gånger var hon Besviken efteråt. Hon kände sej inte lyssnad på, hon tyckte inte att dom förstod henne och hon tyckte bara dom koncentrerade sej på att ta bort Symtomen. En del var inte ens snälla…och andra upplevde hon föraktfulla.

Hon önskade att Någon skulle (våga) hitta Pudelns Kärna. Och ta tag i den. Men hon vågade knappt själv uttala den. För först behövde hon känna tillit.

Hon var en liten skrutt som behövde Någon att vara liten med – någon som såg henne, och som vågade höra hennes berättelser – från början till slut. OM och NÄR hon vågade börja berätta.

Men när alla vuxna bakåt i tiden svikit. När Det Hemskaste Hemska hände, fanns det ingen vuxen som såg, brydde sej eller räddade henne. Då är det svårt det där med tilliten. Hur ska man våga, liksom?

Hon hittade ingen, och hon orkade inte längre med dom inre demonerna som slet i henne…

Lilla Skruttan.

Vi fantiserade/drömde tillsammans, hon och jag: Vi skulle flytta till en stor gård, där vi skulle ha en massa djur. Jag skulle arbeta med att ta emot trasiga människor, och hjälpa dom….

…och så skulle jag skriva böcker och hjälpa Islin att ta hand om djuren, som vi skulle ha.

Islins uppgift skulle vara att ta hand om djuren, och så skulle vi prata prata prata – hon och jag – och jag skulle hjälpa henne bli fri från ”det svarta” som fanns där inuti.

Sen skulle det finnas en dräng också.

Och han skulle vara snygg och snäll. Jättesnäll!

Och han skulle bli kär i Islin och så skulle han flytta in med henne. För hon bodde i Annexet.

Och sen levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Så skulle det ju bli, juh.

Men så blev det inte.

För  Islin finns inte längre.

Iallafall inte här på jorden.

Kära Islin!

Hoppas du hittat en fint rött hus med vita knutar där i himlen……

…… där du har dom djur du vill ha…….

…… och där du får ta emot den reservationslösa kärlek du är värd, och där du får vara den du är.

Och där du får känna att du är FRI från allt det som tyngde dej här på jorden!

Fotnot:

Vi fick kontakt via Aftonbladets blogg för några år sedan.  Vi började maila till varandra, och chattade ibland. Så blev vi Facebook-vänner och hördes av lite då och då, på alla dessa olika sätt.
En gång ringde hon mej: Hon var orolig för sin katt, som inte mådde bra. Jag lugnade henne och sen var det bra med det. Aftonbladets bloggar lades ner, och vi flyttade båda över till denna bloggportal. På Aftonbladets bloggportal var vi ett gäng som höll koll på varandra och skrev till varandra, men efter flytten hade jag bara kvar Islin….För att det kändes viktigt och för att jag gillade verkligen henne.
Ibland kom långa mail, ibland var det tyst. Men vi hade regelbunden kontakt dessa år – Islin och jag.

Men nu finns hon inte längre…  😦

 

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

»

  1. Åhhh så sorgligt! Men ändå – äntligen har hon fått frid. Som hon våndades och kämpade…

    Svara
  2. Reblogged this on imsys and commented:
    Himlen har fått ännu en ängel…

    Svara
  3. Nä men usch, nu blir jag jätteledsen. 😦 Denna fina tjej som skrev så öppet om sig och sitt liv. Så oerhört sorgligt! Jag minns henne tydligt från ABtiden och vi läste ibland varandras bloggar och kommenterade.

    Mina tankar till dig, Islin och hoppas verkligen att du har det bra där du är nu.

    Svara
  4. Nej! Är det sant!? Du försökte verkligen hjälpa henne, det vet jag, men jag tappade henne efter AB. Lilla gumman. Som hon kämpade. Sov i ro, Islin.

    Svara
  5. Men, vad ledsamt, hon var en väldigt fin och rar tjej.
    RIP

    Svara
  6. Vad händer med hennes djur? Hur fick du reda på det? När dog hon? Och så kommer självförebråelserna – kunde jag ha gjort något…

    Svara
    • Jag vet inte vad som händer med hennes djur, men eftersom hon älskade dom så vansinnigt mycket antar jag att hon fixade för dom först, eller såg till att dom fick det bra. Gissar jag. Jag fick veta detta genom facebook. En av hennes vänner skrev och berättade det för mej, för hon hade sett att jag kommenterade hos henne ofta… Ja, ”kunde jag gjort något?” tänker jag också. Hon dog för ungefär en vecka sedan, har jag för mej att dom sa. Den 4 eller 5/11 tror jag…

      Svara
  7. Jag fick reda på det i går på kvällen inne på FB 😦
    Har missat det bara för att jag inte svarat på en vänförfrågan 😦
    Träffade henne senast i somras i hennes nya lägenhet.
    Alltihop är så sorgligt och hon har kämpat så.
    Lilla älskade Islin!
    Vet att du betytt mycket för henne.
    Får reda på mer om allt om ett tag.
    Kram till dig/Pluppa

    Svara
    • Nu önskar jag att jag hade följt min instinkt att ta hem henne till mej…Jag sa det till henne ibland – att hon kunde väl bo hos mej ett tag….så kunde jag ”terapisera” henne….Hon kändes som en slags ”lillasyster”…. Men det blev aldrig så… Sorgligt är det.

      Svara
  8. Det är så fruktansvärt sorgligt att hon aldrig fick uppleva lycka.
    Det gör så ont i bröstet att en sån kär go tös aldrig fick den hjälp hon så desperat behövde.
    Jag hoppas innerligt att hon nu fått ro.

    Svara
    • Precis så. Hon fick liksom aldrig leva ”ett vanligt liv” och vara ”ett vanligt barn” och känna sej fri och lycklig… Men jag hoppas hon är det nu. Hon är värd det, lilla skruttan!

      Svara
  9. Ping: Så sorgligt va « Madonnans

  10. Jag kan bara instämma i vad ni andra redan har sagt. Så outhärdligt sorgligt!!!
    En ung tjej som kämpar så borde få ha vunnit den här striden mot det svarta.
    Bedrövligt att man söker och söker hjälp, men ingenstans finns tydligen hjälpen att få.
    Mina tankar går till Islin idag. ❤

    Svara
    • Ja, psyk-vården är verkligen undermålig. Hon ville ha Samtal – hon ville ha Kontakt. Hon ville Träffa Någon att prata med, men fick bara mediciner….och ”goda råd” hur hon skulle bemästra sin ångest… *suckar* . Jävla ”vård”!

      Svara
  11. Jag kände henne inte alls, men det är tragiskt att människor inte ser någon annan utväg än döden.Stackars lilla tjej 😦

    Svara
  12. Det är så tragiskt, det som har hänt. Lilla go´a Islin! RIP ♥

    Svara
  13. Tack för de fina orden om lill skrutten. Hon hade blivit glad över orden. Jag hoppas vi kan minnas henne som hon var, fina L. Det var mycket mörker i hennes liv men jag kommer minnas ljuspunkterna och de vackra ord vi delade. Att vi var en familj ❤
    Vi kommer kämpa vidare för henne då hennes hjälp var så fruktansvärt dålig, de sänkte mer än hjälpte henne.
    Det kändes ändå skönt att va med på mötena, att hon kunde bo här och va min extra dotter och att vara hos henne sista veckan på sjukhuset. Att släppa hennes kalla hand var det värsta jag upplevt men föralltid finns du med oss. Älskar dig L

    Svara
    • Tack. Bra att ni kämpar vidare. Jag vet när hon berättade att det akutteam hon skulle ringa och prata med när hon hade svår ångest, tydligen sa hela tiden: ”Ta en varm dusch!” och hon var så frustrerad över detta. ”EFTER duschen då?! Ska jag ta en till varm dusch?!?” Och så sa hon: ”Är det någon ny terapi-metod – att ta en varm dusch?!”…. Skruttan. Hon hade humor också…

      Svara
      • Det där med duschen fick de nog från Leif GW Persson. Han skriver i sin bok” Gustafs grabb” att han tar en varm dusch när han vaknar om natten med ångest. Då ställer han sig i duschen tills pillrena verkat… Det hjälper honom, men inte med automatik andra.
        Islin ville gå till botten med sin problematik. Men en psykodynamisk terapi är nästan omöjlig att få inom landstingsvården. Det är bara den kognitiva som gäller. D v s man fokuserar på problemen och försöker ge redskap att hantera dem. Orsaken lämnar man därhän. För fobier t ex funkar det utmärkt. Men inte självklart för allt annat…

        Svara
        • JAG tycker det borde finnas utbildade TERAPEUTER på ALLA psykiatriska mottagningar och kliniker. Psykisk sjukdom startar OFTA av ”felbehandling” i livet av ett barn…pga oförstående föräldrar, kriser, övergrepp eller andra tokigheter. Alltså går de ofta också att lösa om man går till ”pudelns kärna” och ”rotar ett tag”…. Jag vet att ”Di lärde” spekulerar kring detta, men jag är ändå övertygad om min övertygelse! Själv är jag BÅDE familjeterapeut OCH kan KBT-utbildad. Så kan man använda lite ”gott och blandat” när man behandlar ELLER att välja att använda enbart EN metod, beroende på vad klienten/patienten ”svarar” på. SÅ borde det vara! Inte anpassa patient/klient efter metod, utan metod efter patient/klient! Så!

          Svara
  14. Det är bara så sorgligt… Länk till en sida där man kan tända ljus finns på min blogg.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: