Jag vill leva i en romantisk film, och springa i slow motion över en äng emot Den man jag Älskar, och som älskar mej besinningslöst!
(Nej, nej, nej!! Fel fel fel! Bort!)
(Får väl duga då….Skulle ju vilja att han sprang också, och att hon hade blont lockigt hår och vit klänning, men man kan inte få allt här i världen…Hittade ingen sån bild…på Google)
Med Underbar bakgrundsmusik som spelar i hela himlen när jag springer där – smal och vacker – i en vit klänning med små små blommor på.
Mitt vackra, blonda, självlockiga hår ska fladdra sådär tjusigt bakom mej och glimma mot solen, som självklart strålar från en klarblå himmel.
Vi ska enas i en varm kram, och så stannar vi liksom i kramen, som är den Varmaste, mest kärleksfulla kram som existerat!
Sen är det Ingenting. En tomhet, där vi inte finns – existerar – till nästa scen:
(Ååååh! Det är såååå härligt att dansa med hela kroppen och själen! Dansa dansa dansa!!!)
Jag befinner mej i en danssal där jag dansar i förtvivlan runt runt i salen, till Helt Underbar Musik. Troligen sjunger jag också….Otroligt vackert! Jag är förtvivlad för jag tror att Den jag Älskar är med på Planet som störtat…men så slås dörren till danssalen upp och där står han: Min Älskling! Och jag springer emot honom – i slow motion, tror jag (om det inte blir för tjatigt), igen, och kastar mej om hans hals. Vi kramas och kysser varandra (igen).
Sen är det Ingenting. En tomhet, igen. Där vi liksom inte finns, till nästa scen:
(Typ en sån här säng, fast utan blåa (!) speglar på en hylla ovanför…Uäck!)
Vi ligger i en stor vacker säng, med vackra vita lakan i ett skimrande ljus och vi älskar intensivt och hett. Man riktigt ser hur otroligt mycket vi älskar varandra, med själ och hjärta.
(Så här älskar vi…men han har ingen hatt i min Verklighetsfilm…)
Suck!
*drömmer vidare*
erviluca #mammatillfyrakillar 
BS:Du har rätt i det om offerkoftor. Men i mitt fall… jag kan tala för mig, det är fasiken så lätt att sitta bredvid och säga att- Ryck upp dig mm….. Jag följer inte ”mönstret”, men jag försöker skriva positivt också. Det är viktigt för mig… Hur dåligt jag än kan må!. Men det är lättare att se på… Och vad gör man när inte ens de närmaste förstår?? Det kan ju faktiskt ”tvinga en att känna-måste bli frisk NU ; NU ; NU) men blir tvärtom. Typ.
GillaGilla
Men sarahmara! Jag har aldrig ens tänkt att du skulle ha offerkoftan på dej. Du lider ju av en psykisk åkomma, s a s!
GillaGilla
Gillar det här då bloggare satsar på bilder och relativt korta texter.Och du är underhållande!
GillaGilla
Tack! *glad*
GillaGilla
själv vill jag leva på medeltiden=)
GillaGilla
Smutsigt och med många sjukdomar, krig och lukter…Uäck!
GillaGilla
Mitt liv ÄR en film.Eller förresten, det är två filmer. Ihopklippta liksom.Den ena är Gökboet, den andra the shining…….moahahaaaaaaaaa….!
GillaGilla
Ha ha ha ha! Snacka om självdistans! Ha ha ha!Jag är livrädd för skräckfilmer och du lever i en! Och sen Gökboet…Ha ha ha!
GillaGilla
ja, och riddare, och vackra kvinnor, och mer intressanta problem=)
GillaGilla
Mindre problem kanske….OM jag levde då så skulle jag vara RIK och vacker!
GillaGilla
jaså du tror det du=) jag skulle vara en nobel riddare som gled omkring=)
GillaGilla
”Gled” omkring? Inte red omkring?
GillaGilla