Att bli avbruten /erviluca

 

När man blir förälder – eller kanske framförallt mamma – så är det en sak man lär sej: Att bli avbruten.

Man lär sej snart att släppa Allt man har för händerna – direkt! – för att Finnas till hands för sitt barn!

-”Uuuuuhäääääääääää!” säger babyn och det knyter sej i mamma- magen direkt, och får man inte till någon slags tröst inom dom närmsta 5 minuterna så får man nästan Panik!

Sen fortsätter det så…år ut och år in….

Varning nyblivna mammor och pappor: Det går inte över! Aldrig. Någonsin.

Kanske tror du det…att det blir bättre när babyn blir äldre…och så tänker du, förhoppningsfullt: ”….SEN, när han/hon är 1 år/5 år/8 år/15 år……”

Och jag säger: ”Nej!”

Scenario:

Barnen/barnet leker i godan ro med något Roligt…..och du tänker:  ”Då kan jag passa på att ringa till Lisa/Mamma/Gynekologen/Älskaren/Farfar”….så du smyyyyyger försiktigt iväg, och knappar tyst tyst in numret på mobilen….”….tuuuuut……tuuuuut……tuuuuuut…..Hej, kul att DU ringer! Nu ska du få höra vad…..”

-”BOM! KRASCH! PANG! Uhääääääää! Äääääää! Han slog mej!!! BONK!”

Jämt.

Eller:

Det är lugnt och tyst. Alla sitter vid något dataspel eller TV-spel….Jag slår mej ner vid datorn för att blogga/maila….

-”MAAAMMMMAAAAAA!!! Jag har ont i magen/foten/benet!!!/Jag måste göra färdigt min Forskning för skolan NU!! Mamma! Han retar mej!! Mamma! Du måste anmäla mej till skidresan NU! Mamma! Är mina svarta jeans tvättade?!? VA?! INTE! Då kan inte jag gå till skolan i morgon och då är det DITT fel!!! Mammaaaaaa!!!!……”

Helt enkelt:

-”MAAAAAMMMMAAAAAAAA!”

 

Till slut kan man inte göra något från början till slut….och att påbörja saker gör en alldeles nervös…för man får en känsla i kroppen av att ”snart Händer det”….. Så man blir alldeles nervig och påbörjar ingenting, och det man påbörjar ändå, kan man inte avsluta, för man väntar bara på att bli avbruten….

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Nej…. det tar aldrig slut!!!! När jag sitter och ser mitt favoritprogram på tv börjar Dottern… som blir 19 snart… berätta allt som snurrar i henne. När jag läser kommer hon på det där hon bara MÅSTE berätta!!! Om jag inte har nåt speciellt som sysselsätter mig så sitter hon minsann insjunken i musikens värld, eller cybervärlden och bryr sig inte om mig… Ja, när hon är hemma, alltså…Och sen skaffar man sig en katt också som är PRECIS likadan!!! ”Mamma, nu sitter du vid datorn och tittar inte på mig när jag ligger och sover!! Mamma, jag ställer mig framför skärmen för du ska se MIG!! Mamma, du får inte prata i telefonen för nu vill jag prata med dig och du ska svara mig, så det så!!”Ja, han säger MAMMA… för han beter sig precis som dessa ljuvliga barn i alla åldrar :o)

    Gilla

    Svara
    • Visst är det KONSTIGT!? När det är ETT program på TV man vill se på hela jävla veckan, och man skulle kunna ha sett 48 andra program för det har varit lugnt och stilla många gånger, men just när DET VIKTIGA TV-programmet börjar, så bryter Helvetet lös! VARFÖR?!?

      Gilla

      Svara
  2. Äsch, det gäller att kunna avskärma sig. Dottern kom som 7-8 åring och knackade mig på pannan när jag läste och sa ”Jorden anropar, jorden anropar” när hon ville prata med mig. Då visste jag att det var viktigt.Jag har en förmåga att avskärma mig helt när jag läser. Det är både en gåva och en förbannelse, för jag kan svara och prata samtidigt och låta riktigt vettig utan att överhuvudtaget fatta vad jag säger.

    Gilla

    Svara
    • På jobbet kan jag göra det. Jag sitter vid datorn och folk omkring mej pratar och diskuterar, tjoar och skrattar och jag är helt ”avstängd”. Men hemma…Näe, inte alls på samma sätt…

      Gilla

      Svara
  3. Hänger på Starkskör och kontrar med att när DE vill ska man vara 100 % uppmärksam men de gånger jag frågar dem om något (”Har du ätit mat?”, ”Hade du kul på festen igår?”) så är man skitjobbig och bara frågar och tjatar.

    Gilla

    Svara
    • Precis så är det! När JAG frågar så svarar dom knappt, men när dom frågar så SKA jag titta och svara DIREKT – annars faller världen samman! Typ.

      Gilla

      Svara
  4. Hi hi, nej det går aldrig över!Jag är nog lite som Ister och kan avskärma mig, men det funkar inte alltid:-)

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till starkskör Avbryt svar