Att bita ihop/erviluca

 

Ibland (och rätt ofta) måste man bara bita ihop….och sitta på händerna….och stoppa in tummen i rumpan….Usch!…och hålla i sej…..och bita sej i tungan….och hålla igen…..och andas djupt….

….och ibland måste man göra allt på en gång

…för annars säger man saker och gör saker som man VET att man ångrar sen…efteråt….

….men ibland är det MER svårt än annars…och ibland känns det som om jag ska EXPLODERA av det som jag förvarar där inne!

Och det bara MÅSTE ut!

Då vill jag springa en mil, skrika rätt ut, hoppa högt 48 gånger eller PRATA av mej med NÅGON!

Puh!

Idag fick jag prata av mej….direkt efteråt…annars hade jag…..

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. jag gör inte annat än att bita ihop, problemen är dock när käkarna låser sig och aldrig släpper ut något alls..och det blir en vana att bara lagra allt….

    Gilla

    Svara
  2. Det är jobbigt det där…. Men du brukar inte knipa ihop här på bloggen:P haha… Tack för komplimangen om att du tycker jag har humor=), den värmde gott att den kom från just dig som jag upplever härligt humoristisk! kramizar Erviluca=)

    Gilla

    Svara
    • Näe, jag kniper ihop när jag sitter och är familjeterapeut på ett möte, där jag tycker Vissa Personer är helt…kocko! Det kan man bara inte säga rätt ut…Liiiite uppfostran har jag ju….Jag kan också knipa ihop när någon är för mycket Offer…och tycker för synd om sej själv….som jag gjorde nyss (knep ihop alltså)…för att det ingår i mitt jobb…att väääänta och ta det luuuugnt, men jag kan bli Frustrerad, givetvis, och behöver springa en mil, eller prata av mej EFTERÅT!Kram till dej Sarah!!

      Gilla

      Svara
  3. Jag har tuggat av två bettskenor. Inget att rekommendera.Skrik istället!

    Gilla

    Svara
  4. Oj…Med tanke på just ditt yrke, förstår jag att det måste vara jättetufft att hålla inne med allt!!! Hur arbetar du?? Frågar du dom som söker din hjälp -Vad dom vill ha hjälp med och utgår från det, eller kommer dom bara och pratar om sina problem??..Vi har gått hos en familjeterapeut, hon frågade direkt problemet OCH om vi ville gå där för att hålla ihop, eller inte!. Tyckte det var kanon faktiskt! kramizar

    Gilla

    Svara
    • En socialsekreterare träffar först familjen och utreder, så jag får en ”problemförfrågan” via en remiss. Men sedan får familjen ta upp vilka problem de vill och det är viktigt att de själva känner att vi ”hittar rätt” osv. OFTA upptäcker jag ganska snabbt var ”knuten” är, och har ideer om hur man ska ”knyta upp den”. Det kan då vara frustrerande om föräldrarna tror att ”knuten” är något helt annat….Nåja. Vi har handledning och vi pratar med varandra. Ett svårare problem är problem med arbetskamrater….Vi är ju också människor med ”knutar”…. 😉

      Gilla

      Svara
  5. En sån tur att du fick prata av dig…! Kram

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till sarahmara Avbryt svar