Dag 13. Denna vecka /erviluca

 

När börjar en vecka egentligen? Enligt almanackan på måndagar för veckorna är ju räknade. Alltså börjar veckan idag, enligt almanackan, och det är vecka 2, och jag har Grabbarna Grus hos mej.

Men eftersom Grabbarna Grus byter hem på fredagar, så börjar liksom veckan då, för mej (och troligen  för dom också). För mej är det Barnvecka eller Barnfri vecka  (som visserligen nästan aldrig är barnfri nuförtiden, eftersom Minsting alltid vill vara hos mej…), och den börjar på fredagar, och för Grabbarna Grus är det Mamma-vecka eller Pappa-vecka.

 

En fundering: Jag undrar hur barn påverkas av att bo varannan vecka i olika hem, såsom många gör (bl a mina)….Tänk om dom aldrig kan bo i ETT hem i framtiden, utan måste pendla fram och tillbaka mellan olika hem för att det ska kännas tryggt och bra….

Denna vecka är en Barnvecka. Det innebär att, så fort jag kommer innanför dörren hemma (efter jobbet) ropar någon, oftast Minsting:

-”Jag är hungrig!” eller ”Mellan slog mej!” eller ”Storing har retat mej!” eller ”Kan vi inte åka till Centrum och köpa ett spel – nu?”…… Alltid!

Och varje gång säger jag:

*suck* -”Kan jag inte få komma innanför dörren innan du stressar ihjäl mej med alla krav!” (för så känns det!)….

Sen tar jag en promenad med hundarna, för det har Grabbarna Grus ”glömt” eller så börjar den roliga ”leken”:

-”Varför just jaaaaaaaag??? Varför inte HAN??? Jag gjorde det sist! Varför ska alltid jaaaaag?? Fy, vad orättvist! Jag måste ju alltid….och dom måste aldrig……!!! Ååååååå! Inte nuuuuuuuu!” osv, gånger tre.

 

För det mesta blir jag så irriterad och arg så jag går en snabb sväng med hundarna själv (för det går fortare än att stå och argumentera med tre ilskna söner), men innan jag går skriker jag någonting om att vi ”inte kan ha hundar om det ska vara så här!” och sen skriker jag att ”maten kommer att bli jätte-sen” eftersom jag måste gå ut med hundarna först….och möjligen att jag skriker något annat också…lite martyriskt eller ilsket – beroende på dagsformen.

Sen är det dags för matlagning. Det är inte min grej, liksom, men jag gör det – dag ut och dag in – för att jag måste ju! Men för mej är det obegripligt att man kan njuta av, och tycka det är kul, att hacka och skära och dutta och hålla på i köket, för att det sedan ska ätas upp på 5 minuter blankt. Näe, det är INTE min grej!

But a mum got to do what a mum got to do! Så jag gör det!

 

(Så här Perfekt är det givetvis alltid hos oss…fast ljusen är givetvis tända också….)

Alla dukar av sina egna tallrikar och glas och ställer på diskbänken. Sen orkar jag inte ta tag i disken också, så jag låter ofta den stå. (”Men kan inte grabbarna fixa det?!” säger ALLA upprört och då svarar jag: ”Självklart! Kom alla grabbar, och fixa i köket!!!” och dom kommer glatt skuttande och fixar allt  i köket, visslandes och sjungandes Sound of Music, utan tjaffs eller bråk….Dessutom är dom vattenkammade, då.).

På något vis tycker jag sen hela kvällen består av ett evigt plockande och fixande, och gå hit och gå dit och Göra Saker, men jag kan inte alltid sätta fingret på vad det är jag gör, eller har gjort. Och när jag ”vaknar upp” och tittar mej omkring, så syns det inte att jag gjort något….Det är sååå konstigt!

Och disken är kvar…tills jag ”ids” ta hand om den. Ibland får jag någon Grusgrabb att plocka ur diskmaskinen.

Och scheman för ”hjälpa-till-et” är på gång…i mitt huvud….Och schema för hundpromenader också….Snart kommer dom upp, och då brukar grabbarna följa det, utan så mycket tjaffs. Jag vet inte vart dom tog vägen – dom scheman vi hade….Något revs ner under ett utbrott….Men det måste iallafall upp nya….

I slutet av dagen brukar det surra i huvudet och värka i benen av trötthet. Så NÅGOT gör jag! Tvättar, gör jag för det mesta.. och hänger tvätt….. Och så alla dessa hundpromenader….Men mer då? Tja…Ni vet…. 

Det händer att jag bloggar också….*harkel*….om ingen kille skriker: ”Stäng av din dator – den tar energi/ström!” eller vad det är den tar…Iallafall så kan vi inte ha alla datorer på samtidigt för då ”laggar” det eller så stängs  någon annans dator ner….och är det Mellans dator som blir svart så är det……”DA! DAAAAAAAAAA! KRIG!!!”.

Hans ljusblå, vackra ögon blir SVARTA och sprutar eld!

Typ.

DET vill man inte uppleva…så då stänger jag av min dator fortare än kvickt.

Sen är det ju alla gånger som grejer inte funkar på datorerna och i TV-spelen, ord som inte Minsting förstår, grejer han ska göra på spelen som jag måste förklara osv…Då ropar man på ”Mammaaaaaa!” som om jag vore värsta dataexperten. Det är jag INTE! Så varje gång säger jag:

-”Men lär dej datorer då – du som är så intresserad! Så kan du fixa såna här saker själv! Jag kan inget om datorer juh!”

 

Sen brukar jag trixa lite med sladdarna (kolla att dom sitter rätt, puffa lite på dom – kanske trycka till dom lite…och se att dom sitter i rätt hål), klicka lite på lite olika ikoner, lite sådär ”random”…..och så ibland – viola! – så har jag fixat felet, och ibland så fixar allt sej själv, bara för att tiden gick….och ibland är felet kvar och Mellan går omkring som en Osalig, ilsken, galen ande och fräser och sprider ilska och är allmänt….”Inte-Så-Trevlig”… och lite sådär :”Till Försäljning”…..Typ.

 

(Grabbarna Grus gillar att titta på Simson….)

 

Jag hinner nästan aldrig se på TV, när jag har pojkarna hos mej…Är inte TV:n upptagen, så har jag Något att göra…Ska klura på vad….men det är fullt ös – medvetslös hela tiden….

SÅ kommer den här veckan att se ut också.

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Hade aldrig barnfri vecka efter jag skilde mig, det var full snurr jämt och hunden fick jag också gå ut med. Vad har vi gjort med våra barn eftersom de är motvilliga slöhögar som skoningslöst utnyttjar oss till max ????? Jobba heltid och ibland mera, alltid ha barnen , egentligen aldrig vara ledig, bara kvinnor orkar sånt. Hoppas du finner nåt andningshål under veckan, så du sedan kan längta efter Grabbarna Grus när det är så dags. Kram

    Gilla

    Svara
    • ”Vad har vi gjort med våra barn?” Tjaaaa, jag kan inte påstå att jag var så mycket bättre som barn. Av någon anledning minns alla hur ”duktiga” dom var som barn, med att hjälpa till hemma, och ”gå två mil till skolan barfota mitt i vintern” och allt det där, men jag minns att mamma gjorde nästan allt, och att hon då och då fick utbrott och då hjälpte vi väl till 3 gånger, typ, sen var det som vanligt igen….Min storasyster har fantastiska minnen av hur hon HJÄLPTE TILL och var så DUKTIG, men neheerå! Hon var lika lat och slapp som jag och lillasyster…Hon har bara gjort om minnet i huvet….och det tror jag många gör…IDAG hade Storing plockat ur diskmaskinen UTAN ATT JAG BAD OM DET! Så jag fick nästan hjärtsnörp. Det var tredje gången han gjorde det (utan att jag ber om det!)! Han kommer att bli en bra make en vacker dag…. :)Jag tycker veckorna går så fort så jag hinner knappt längta alls tycker jag….Men men, plötsligt är dom vuxna och utflugna – jag vet!Kram!

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Agnetha Avbryt svar