Tro´t eller ej, men jag är en fighter! Har jag bestämt mej för något så genomför jag det – no matter what!
Jag har flyttat garderober från övervåning till undervåning med hjälp av allehanda madrasser och filtar och ren och skär ilska blandat med ett jävla anamma och en sjuhelvetes envishet! Speciellt efter det att någon (ex-) man sagt: ”Det går inte! Det är OMÖJLIGT!”
Jag har svettats och stånkat och bökat och trixat, gjort mej illa och nästan brutit både tår och fingrar, men fanimej – jag har i princip alltid klarat det:
Jag är en fighter!
Hur kommer det sej då att jag fått fyra ”mesar” till söner (ursäkta mej, sönerna!)??
(”Aj aj aj!!!”)
-”Aj aj aj – det gör ont i tummen!”
-”Oj oj oj! Det GÅR INTE! Det är OMÖJLIGT! Åååå, vad tungt!”
-”Nej nej nej!”
Jag ser RÖTT när någon säger ”Det är omöjligt!”. Jag blir som en pilstungen tjur i fäktningsarenan med det röda skynket framför ögonen! ”GRRRRRRR!!!” och jag morrar som värsta varulven! Jag tål inte orden! Är allergisk. Får röda prickar över hela kroppen och ryckningar i kinderna!
…..men deras pappor är båda nästan 2 meter långa mesar….som äääälskar ”omöjligt-ord”…..och ”nej-ord”……
Är det ärftligt?
När jag och Minsting ska bära en gammal stor tjock TV-apparat från ena rummet till det andra, klagar och stönar han så mycket så att jag får bita mej hårt i både kinderna och tungan för att inte vråla:
-”ÄR DU MAN ELLER MUS?!?”
erviluca #mammatillfyrakillar 
Hahaha, sånt stör mig också. Allt jäkla gnäll i onödan. Män är faktiskt rätt duktiga på det. Det är kanske det som skiljer dem från oss kvinnor? 😉
GillaGilla
Visserligen tycker jag det är irriterande vilket kön som än gör det – jag gillar människor som försöker och inte låter saker bli ”omöjliga”. Men det är otroligt ”avtändande” med en ”mesig” man, tycker jag! Jag kan känna lite förakt, faktiskt…och det är ingen bra sida hos mej – jag vet! Men så är det.
GillaGilla
hej har följt din blogg ett tag fast via min mobil och har då inte haft möjligheten att kommentera men nu så har jag startat en blogg på aftonbladet oich hittade dig =)Måste bara säga att jag uppskattar att läsa om dina pojkar och deras olika sätt så underbart har fått några skrattanfall på kvällarna. Härligt att jag inte är ensam om att sakna dansen Har dansat sen jag lärde mig gå 😉 Nu har det inte blivit något dem senaste åtta åren men längtar efter fridans och balett. Men dem säger ju att var sak har sin tid.Kram
GillaGilla
Tusen tack för den otroligt fina och varma kommentaren. Nu blev jag verkligen glad! Tack! Ja, jag saknar dansen ibland så det värker i kroppen! Jazzdans och fridans var mina ”favvisar”….Ska hoppa på ”afrikans dans” och ”zumba” här framöver och se om jag får samma känslor i omlopp igen….”Ska bara” ladda lite först…. 😛
GillaGilla