Dagsarkiv: 13 december, 2010

Hjältegalan är underbar! Den sänder Goda Signaler ut i Hela Sverige. Det goda smittar och gör ögonen fulla av tårar över alla som har det jobbigt men jag man blir också rörd över vilka hjältar det faktiskt finns! Man blir sugen på att bli den som hoppade i sjön och räddade ett litet barn, eller den som hoppade in genom fönstret där röken vällde ut…

Godhet smittar och gör ringar i….. luften….som sprider sej runt om, i världen…Är du god mot någon, är den god mot sin nästa. Ler du mot mannen du möter, ler han mot nästa människa han träffar….

Man vill vara den som inte ”stelnar till” när det händer något. Man vill vara den som ”bara gör”…Och det är tur att det finns såna! Och dom ska och bör hyllas!

Det känns gott att göra gott! Det känns bra i hjärtat, och jag tror det växer, av kärlek….

 Jag tycker Hjältegalan är Galet Bra! Och jag älskar Mark Levengood!

(Bilden föreställer inte honom. Jag har googlat fram bilden med sökord: teenagerboy)

Han går upp…är trött…Säger väl inte så mycket….Äter sin frukost. Sen ska han fixa håret….Det vill sej inte. Håret lägger sej absolut inte som han vill! Han blir irriterad….sur….ARG! SLÅR i spegeln, kastar en tröja, SKRIKER rätt ut!

-”Vad är det?” frågar jag.

-”HÅRET!? Det är FETT fast jag tvättade det igår kväll!!!”

-”Får du inte till frisyren?”

-”NÄE! HÅRET ÄR FÖR TJOCKT!”

-”Det är fint med tjockt hår.”

-”Åååååååååååååååå!”

Han börjar om. Står och fixar och trixar med ett hårstrå dit och ett hårstrå hit. Jag försöker att hålla mej undan. Helst skulle jag vilja gå och gömma mej och komma fram när utbrottet är färdigt, för jag känner att det är mer kvar….

-”PANG!” Han slår handen i spegeln….och stampar in i badrummet och sätter sej på toalett-locket….

-”&%¤¤#”&&/%&%&/&/&% (= fjorton svärord!)!!!!

Sen börjar han gråta. Hejdlöst! Gråter stora tonårstårar…..

-”Jag HATAR skolan!!!”

Jag försöker reda ut om det är Skolan, Håret eller Andra Saker han är arg och ledsen över (som den familjeterapeut-mamma jag är)…..Han bara gråter….

Jag säger att jag ska ringa skolan och säga att han kommer senare och att det är okey…Att han inte skolkat…eller så får han vara hemma och vila idag….

-”Vad vill du själv? Behöver du vara hemma eller kan du gå lite senare?”

-”Uhuuuuhuuuuuu! Jag veeeet inte!!!”

Usch, vad det är jobbigt att vara tonåring och fylld av hormoner och känslor ibland…Fy bubblan!

”Pip pip!”

Kompisen har SMS:at. Mellan gaskar upp sej. Svarar kompisen. Nu  ska han gå i skolan idag. Klassen ska iväg och titta på julskyltningen.

Med rödgråtna ögon får han till slut till frisyren, och någon timme senare syns det inte att han gråtit, och han kan glad i hågen gå iväg med sina kompisar, som kommer och hämtar honom.

Jag meddelar högstadielärare att sonen haft en jobbig morgon, och inte skolkat, och dom förstår.

Det är inte lätt att vara 14 år vissa dagar….