Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag har så många superbra tankar och idéer kring vad jag vill skriva om, så att det blir ”TILT” i huvudet, och det blir Ingenting.

Oerhört frustrerande!

Jag tänker så otroligt bra när jag är ute och går med hundarna i skogen. Hjärnan liksom luftas och det flöder av idéer och tankar, både kring hur jag ska lösa vissa saker på jobbet samt en massa uppslag om vad jag ska skriva i den här bloggen, den andra bloggen och alla böcker jag ska skriva. Det är härligt!

Och självklart tror jag att allt ska stanna kvar tills jag kommer hem, och sätter mej vid datorn, men icke! Sa Nicke.

Om jag andas djuuuupt och slappnar aaaaav kanske……

*suuuuuger in luft genom munnen*

*pyyyyyyyyser ut genom näsan*

Tomt.

Näe.

Går och sätter mej på toa ett tag och funderar.

Där funderar jag också rätt bra.

Baj (-s)!

Finns det det?

Jag kan nämligen tvåhundratusentrettiofyra barnsånger. Typ. Och när jag är ute och går, eller gör andra VIKTIGA saker, dyker det ofta upp en liten barnsång i huvudet.

När jag tycker dagarna går så j***a (!) fort, så dyker sången ”Dagarna dom går och går, efter varandra. Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Dagarna dom går och går efter varandr´  VA?! Måndag försvann! MÅndag måndag kom tillbaks annars fattas det en dag. Måndag måndag kom tillbaks! Tack ska du ha!”

Så känns livet nu, tycker jag. Så den sången fastnar ofta i huvudet. Så fort jag tänker: ”F**n, vad fort det går!”, så kommer sången: ”Dagarna dom går och går…..” som ett brev på Posten (som numera är på ICA).

Så häromdagen såg jag några gråsparvar som hoppade på balkongen och genast: ”På vår balkong, på vår balkong, hoppar bofinkarna barfota dagen lång :// (=repris)” och sen: ”Men runtomkring men runtomkring sitter sparvarna och tittar och gör ingenting ://. Och så sjunger man kanon. Men det är svårt med sej själv. Jag försökte. Det gick inte.

Jag tittar ut och där lunkar två tonåringar hemåt: ”Lunka på. Lunka på. Vi har långan väg att gå.” börjar det direkt inuti huvudet.

En bygg-gubbe pratar i telefonen: ”Hallå, hallåååå! Hallå hallåååå! Hur har du det idag? Tack jag har det bra….”.

Sånt är mitt liv.

Typ.

JAG skäms ju. ÅT dom.

Jag läser om det dom skriver – deras glada tillrop och önskningar om Framtiden för vår kommun, och hur dom ska Förändra allt till det bättre….Men ”voffodådå” liksom? Att först sabba allt i 8 (eller fler?) år och sen lappa och laga det som dom själva förstört….? Typ.

Och sen säger dom liksom: ”Det var inte jaaaaag!” som någon slags jävla barnunge. Och så pekar dom på Dom Andra, och säger: ”Det var DOM!”.

Den nivån tycker jag att politiken har nu.

Med värsta basrösten ropar dom ut:

”Vi ska göra det jättebra för skolan, och förskolan, och alla baaaarnen över huvud taget!”.

För plötsligt är det INNE att vara barnvänlig.

”Vi ska göra det jättebra för alla äldre!”.

För alla har ju läst och hört om hur torftigt och hemskt många pensionärer har det (sedan man lät sälja ut allt som har med vård att göra….det ska ju vara KONKURRENS gubevars! Och oj vad bra det blev….Not!). DET ska ”dom” ändra. Nu.

”Vi ska värna om miljön så att vi slår knut på oss!”, för miljön är också värsta modern och inne.

Pratar man miljö får man väljare.

”Vi älskar alla människor oavsett hud, ras och språk! ALLA är välkomna och vi ska rädda alla!” För så SKA man säga/skriva. T o m Jimmy Åkesson säger det i sin reklamgrej på TV, juh! Proffsigt!

Host host host!

”Vi är jämlika i vårt parti!” Kvinnor och män – alla tillsammans.

Och hur många procent av politikerna är kvinnor? Varför har kvinnor lägre lön, i hela kommunen/Sverige? Och varför får män högre lön för samma jobb?

Men ni ljuger ju så att tungan blir blå och öronen svarta! Och det är därför jag måste ta fram skämskudden och gömma mej bakom den. För ni gör det ju inte själva. Tar fram skämskudden, alltså.

Tror ni på er själva??

Vissa partierna har styrt vårt land (och vår kommun) i mer än 8år! Och under den tiden har ni monterat ner skolsystemet och gjort dagisgrupperna löjligt stora, dragit in på vårdanställda och sabbat för alla fattiga.

”Det drabbar ingen fattig”, gäller verkligen INTE!

Jag är inte kille.

”Nähääää, det trodde vi!” eller ”Äntligen får vi VETA!” eller ”Jahaaaaa!” = vilken överraskning!

Men jag har haft pojkvänner (”jahaaaaaa!”) och har fyra söner.

Alla har de haft snoppar.

”Jahaaaaa!” (Överraskningarnas tid är inte förbi).

Observera att jag just nu skriver Världens Mest Intelligenta Inlägg.

Det är kul med snoppar. Det tycker både ägarna (har jag noterat) – iallafall dom snoppägare jag träffat på – och jag. Man kan göra mycket med snoppar. Dom är både kul att leka med (se ovan) och pilla på. Har jag förstått.

Så det är alltså mycket gott med snoppar.

Men EN utav dom grejer som jag avundas lite med dessa snoppar, är att man kan STÅ och kissa. Det är ju en läcker grej, och väldigt praktisk, när man har småpojkar.

Som tjej kan man bara stå och kissa i duschen Och det får man inte ens!

Jag VEEET att det är bättre för prostatan och hela fadderullan att en pojke sitter och kissar. Dessutom kommer det inte kiss utanför toaletten blaha blaha….och DET är ju bra, men jag måste säga:

Jag kan och vill inte kräva av mina söner att de ska sitta och kissa, för själva GREJEN med att vara kille är ju att kunna STÅ och kissa!

Typ.

Så tycker jag.

Hälsning Från En Utan Snopp, och med lite Penisavund.

Jag vaknade av ett PLING (!) på ytterdörren. Därefter öpppnades den. Det var hundvaktaren som kom för att hämta hundarna. Jag FLÖG upp! FLÖG!

Med håret på ända, i min charmigt trasiga pyjamas, mötte jag Hundvaktaren i dörren, mumlandes om ”försovning” och vad jag nu sa för något….Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag snodde runt som en Tätting och pratade med både hundarna, hundvakten och Minsting som låg i sitt rum, och knappt hade vaknat.

Just i morse var det EXTRA viktigt att vakna i tid. Jag hade bokat in flera elever i rad på jobbet och hade bl a ett jätteviktigt samtal med några barn som varit inblandade i mobbing…..

….och Minsting hade en Extra Viktig dag också, för han skulle in till STAN där han tillsammans med sin klass hade fotouppdrag. Och jag skulle cykla med Minsting ner till stationen och hämta ut pengar som han skulle ha för att äta för och fika med på stan. Hade vi planerat.

Så blev det inte.

Inget blev något.

Det tog verkligen sin lilla stund innan min hjärna vaknade ordentligt och jag visste var jag var, vem jag var och vart jag skulle. Typ.

Så går det när man har flera föräldramöten på kvällarna i rad, och får för lite Ledig Tid att Göra Ingenting på. Sån tid blir viktigare och viktigare för mej. Slappar- och göra-ingenting-tid. LAT-tid. Stirra-i-väggen-tid. Fast mest stirrar jag på TV, men jag älskar sån tid. Där inte hjärnan arbetar. Jag behöver hjärnvila. Varje dag. Länge.

Nåja.

Plötsligt dök Minsting upp påklädd. Jag trodde jag såg i syne! Han hade SMS:at med en kompis, och sa att kompisen skulle ta en senare buss till STAN, så att Minsting skulle hinna om han struntade i frukosten och skyndade sej. ”TJOHOOO! Du börjar bli vuxen!” tjoade jag glatt. För att han liksom Tog Ansvar, på något sätt, och skulle dra iväg ändå. Liksom.

Men mornar som börjar fel, fortsätter ofta fel…..

”Mamma! Jag tappade en lins!” ropade plötsligt Minsting. Jag la mej på alla fyra, med glasögonen på förstås, och med en ficklampa i högsta hugg och leeeeetade med ögonen NÄÄÄÄRA badrumsgolvet, för att hitta linsen. TUR att jag är förkyld så att jag inte kände stanken av….piss (!). Jag har ju faktiskt söner och man har ju hört hur dom INTE prickar toaletten, och linstappandet hade skett precis intill toaletten.

Jag hittade linsen. På Minstings fot! Men han tyckte INTE man kunde sätta på sej en lins som legat på en fot. Inte ens om det är ens egen fot. ”Usch!” liksom. Och GIVETVIS var det den SISTA linsen i förpackningen. Och GIVETVIS är det engångslinser. Och GIVETVIS gick klockan hela tiden, så att bussen Minsting skulle passa, åkte.

Och GIVETVIS var det en pappa på skolan som ville träffa mej denna morgon, och som SMS:ade mej och undrade var jag var….

Och pappor som vill träffa kuratorer akut på skolor inträffar typ…aldrig. Jo, OM kuratorer försover sej inträffar det. Tydligen.

Nåja.

Jag kom till slut till skolan.

Jag träffade pappan och sonen, och sen alla andra barn som ville träffa mej. Och det blev en rätt bra dag ändå.

Men när jag stod i personalrummet senare på dagen upptäckte jag att jag bara satt upp håret till hälften.

Men jag är så pass intressant att INGEN märkte det.

Suck.

Och jag minns plötsligt den gången för flera år sedan då jag kom till jobbet och hade bara sminkat ENA ögat, såsom det kan bli när man har barn, är stressad och har försovit sej. Men ingen märkte väl det den gången heller….tror jag.

Shit happens.

Liksom.

Att starta, och ha (?), ett parti verkar inte vara så svårt. Man rabblar bara ihop allt man vill ska hända och sen sätter man upp lappar och skyltar över hela ”stan” med vad man vill. Slut.

Nej, man kan skriva vad man tycker att ANDRA partier gör fel också. Det är ju populärt.

Så nu startar jag Familjepartiet.

Det viktigaste med mitt parti är FAMILJEN. Vi kommer alla från en familj, ingår senare i ytterligare en, och sedan blir det fler och fler familjer från vår familj. Vilka som ingår i ens familj bestämmer man själv.

Dom viktigaste personerna i en familj är barnen. Så är det iallafall i mitt parti. Sen kommer dom svaga, som vi behöver hjälpa extra, för i mitt parti hjälps vi åt allihopa.

Barnen är vår framtid. Det kan man aldrig säga tillräckligt många gånger. Att barnen har det bra när dom växer upp är A och O, och för att kunna ha det bra, måste föräldrarna också ha det bra – både psykiskt och fysiskt.

I mitt parti tar vi hand om varandra. Vi bryr oss om varandra. Varifrån vi kommer, vilka vi är och vart vi ska spelar ingen roll – vi bryr oss om varandra utifrån att vi alla är människor.

Givetvis bryr vi oss om djuren också. Hela miljön faktiskt, för utan miljö kan vi ju inte leva. Inte utan våra vänner djuren heller.

Att vi alla får bra vård är också viktigt. Så det ska vi satsa på i mitt parti.

Allt som har med barn att göra får tillskott av pengar, i form av höjda löner för dom som arbetar med barn i alla storlekar och former samt vidareutbildningar.

Alla som arbetar inom vården ska också få extra tillskott med pengar. Det ska anställas mer personal och utbildas fler människor. Alla som blir sjuka ska bli omhändertagna så att dom känner sej trygga och lugna och det ska inte spela någon roll vad dom gör när dom inte är sjuka, dvs deras lön ska inte spela roll för vilken vård dom får.

Alla som arbetar med att ta hand om människor över huvud taget ska få högre status, lite mer utbildning och höjda löner. Människan är viktig. Alla människor är viktiga. Ingen mer än den andre.

Jag tycker också att det ska finnas plats för djuren i vårt samhälle. Alla städer ska ha hundparker. Punkt. Jag ska införa kattskatt, så att det blir bättre koll på katterna.

Hm….

Jag har säkert glömt en massa saker, men får väl återkomma om det. Att starta parti tar på hjärnkrafterna.

Plötsligt, sob ed blixt fråd klar hibbel, dudrar värsta förkyldigged id. Täppt däsa, odt i halsed och sed kob hostad. Jag sdydter bej så att hela hjärdad kobber ut. Sob tur är sparar jag ed lited bit av hjärdad i ett glas….

Jag fyller på bed alla böjliga bedicidska grejer, såsob Acetylbiddeduj, Betadoladderaj och Libbyrajbidderoj, och så startar processed att fixa ed dy hjärda. Ded ska jag sedad suga upp gedob däsad. Återkobber ob det gick.

Udder tided blir det kodstiga idlägg; Tänk på att jag bara har ed lited lited del av hjärdad kvar.

”AAAAAAAAAAAAAAAAAATJO!!!”

Jag bor i ett område som anses som ”mindre fint”. Det är där ”Dom Andra” bor – ”dom-som-inte-är-som-jag” och ”dom-som-är-lite-sämre-än-jag” inklusive ”alla invandrare”.

Det var här jag tänkte att jag ALDRIG I LIVET ville bo, när jag flyttade till Åkersberga. Att bo här var liksom ”värsta lägst” – att bo bland alla blattar, kriminella och socialbidragstagare. Typ.

Men OJ vad jag trivs!

I min portuppgång bor det två ”helsvenska” familjer, resten kommer ifrån Egypten, Afghanistan, Polen och Colombia. Alla är jättetrevliga. En del kan mycket svenska, andra väldigt lite, men det funkar och alla leeer mot varandra.

Detär en salig blandning av barn som jag ser leka på gården. Tjejer och killar i åldrarna 2 till 13 år ser jag leka på gården varje dag. Dom leker ofta alla tillsammans; Burken, kurragömma, vattenkrig…..och så gungar och cyklar dom, eller sitter bara och pratar. Det är Mehmet, Muhammed, Sandra, Ali, Lovis, Douglas, Jimmy, Pepe, Timothy, Lina etc. Det är snedöga, svarthåriga, bruna, vita, stora, små, långhåriga, korthåriga, vithåriga, blåögda barn….och vissa pratar helsvenska, andra halvsvenska och ytterligare några kan bara några ord på svenska, men dom leker. Allihop. Tillsammans.

Jag älskar att stå på balkongen och se hur Mehmet, ca 4 år, står och räknar, med händerna över ögonen, vid en stolpe: ”1,2,3,5,7…….35! NU KOMMER JAG!!”, och se hur alla dom andra barnen springer och gömmer sej.

Det är liksom Hela Världen i Fred och Frihet Tillsammans på våran gård.

Fint.

Barn kan.

Ni aaaaanar inte hur komplicerade och tilltrasslade tonårstjejers relationer och problem kan vara. HerreGud! Jag blir alldeles fascinerad, och imponerad varje gång jag sitter och pratar med ett gäng tjejer.

Och så tänker jag: ”Var det sådär det var??”

På den svartvita tiden…

Och så får jag lust att tänka som ”alla andra vuxna”, nämligen: ”Näe, SÅN var inte jag!” eller ”Såååå var det inte på MIN tid!”, men sannolikheten att det faktist VAR så är större än vad jag tror.

För man lever ju MITT I det. Och då är det liksom SKILLNAD. Och när vi var små/mindre skulle vi ju ALDRIG bli såna där trååååkiga vuxna, som inte fattade nåt! Och nu ÄR vi det!

Jag har det fördelen att jag kan vara en vuxen som ”fattar” – iallafall i skolan, när jag jobbar. Hemma är jag ”helt körd” och ”fattar noll”. Bara jag kommer i närheten av Vissa Personer (hemma) suckar dom högt, och jag känner mej Pestsmittad: ”Ååååååååååååååh! Gåååååååååååååå!”.

Men i skolan, som skolkurator, är jag ”Värsta bäst”.

Wohooo!

Iallafall ibland, och för vissa.

Tjejerna kör ihop det, så att det står härliga till, i sina relationer. Dom kör ihop det med varandra, och med andra. Ibland t o m med sej själva.

Förklaringarna till varför det blev som det blev, när dom är osams, eller arga/sura/irriterade på någon eller några (=100% av tiden), är oerhört komplicerade:

”Jonas gick på gångvägen, du vet vid den där lilla lekplatsen du vet vid vägen….och då bah kom jag, och Nina och Sally och då bah sa han att jag skulle följa med honom men då sa Nina att gååå inte och jag bah gick ändå och då blev hon skitsur men jag kan väl inte lyda henne jämt heller och sen frågade Jonas om jag hade träffat Kalle för han skulle träffa Lina senare och hon hade sagt att Pelle och Kalle skulle vidare….” osv.

Dom första gångerna jag fick höra dessa långa och krångliga historier försökte jag verkligen hänga med i svängarna, både kring vad som verkligen hänt och vilka som var inblandade, men därefter har jag mer och mer insett att det inte är möjligt, och får dom bara prata av sej och prata färdigt om alla knepiga krusiduller hit och dit, och känslor hit och dit, så blir det en lösning i slutet på något sätt obegripligt sätt ändå.

Dom kommer in i mitt rum och ”hatar….” och när dom en timme senare går iväg igen kramas dom och ”älskar….”.

Sedan att det börjar om hela tiden, och blir nya röriga situationer, hör ju tonåren till. Eller hör Tjej-tonåringar till.

Det är egentligen ingen idé att försöka förstå vad det är som händer, för det bara händer.

Och plötsligt förstår jag mina tårar bättre. Dom tårar jag fällde i mängder när jag själv var i tonåren. Jag gräääät över allt och inget. I minnet känns det som ”hela tiden”, men så var det ju inte. Men det var som om dom liksom hängde innanför ögonlocken hela tiden. Tårarna alltså. Beredda liksom. Utifallatt…..

Känslorna satt på utsidan. Nästan.

Nu har dom förflyttat sej. Inåt.

Tur det.

Annars hade man väl hoppat från något berg.

För att leva med känslorna ”på utsidan” länge, orkar man bara inte.

Enligt statistik jag hittat på nätet fanns det ca 4000 hundÄGARE i Österåkers kommun för några år sedan. Om jag då utgår ifrån att det ökat lite sedan dess så gissar jag på….4500 hundÄGARE nu. Varje hundÄGARE har minst en hund, kan vi utgå ifrån. En del har två. Några har fler. Därför lägger jag till…..hm….1000 hundar. Det blir 5500 hundar i Österåkers kommun. Sen är det ett gäng som inte är registrerade. Hur många kan det vara? Hm….346 gissar jag. Det blir alltså 5846 hundar i Österåkers kommun.

Femtusenåttahundrafyrtiosex hundar.

Mina två älsklingar! ❤

Jag har två. Dessa två går jag ungefär 4 promenader om dagen med. Tre utav dom promenaderna är i centrala Åkersberga. En är längre och i skogen. Det blir…..1460 promenader/år. En del görs på andra orter och gills därför inte i det här blogginlägget. Dom är Undantag.

Hur många hundar rastas i centrala Åkersberga, tro? Hm. Hur ska jag räkna ut det? Ingen aning. Därför höftar jag. Jag gissar på…..*räknar INTE*…..527. Nä, det bor nog fler i centrala Åkersberga….hm….723.

Vi låtsas att 723 hundar rastas i och omkring centrala Åkersberga varje dag. Åtminstone EN promenad. Om dom rastas fler gånger blir det fler gånger, förstås.

Under mina promenader med mina hundar – 3 gånger i centrala Åkersberga/dag – ser jag bajs på marken ca 3 ggr/promenad, om jag tittar ordentligt. Ibland ser jag ingen bajshög på hela promenaden.

Det betyder att hundÄGARE i Åkersberga är OTROLIGT DUKTIGA på att plocka upp sina hundars bajs.

Själv kan jag berätta att jag nästan alltid plockar upp mina hundars skit. Dom få gånger jag inte gör det skäms jag, som en hund. Och varför plockar jag inte upp bajset vissa gånger?

Gissa!

Svar. Av två anledningar:

1. Jag har GLÖMT bajspåsar (händer väldigt sällan, men det händer. Speciellt vid årsskiftningar då jag bytt jacka och därför inte har fickorna laddade med bajspåsar)

2. När hundarna bajsar ”för många” gånger, dvs jag kan ha 3-4 bajspåsar med mej, och dom bajsar fler gånger än så. Händer väldigt sällan, men det händer. Ta med fler bajspåsar då! säger då ”hen-som-alltid-gör-allt-rätt” och då svarar jag: ”Ja, MEN även solen har fläckar” (har jag hört).

Det jag ville med detta inlägg var att HYLLA ALLA DUKTIGA HUNDÄGARE i Åkersberga som plockar upp sina hundars bajs så duktigt!

BRAVO!

HUNDÄGARE ÄGER!