Idag dök dom upp – dom skickade manuskripten från igår!
Vad gjorde dom hela eftermiddagen – då när dom inte fanns i min laptop? Vad gjorde dom hela natten – då när jag trodde dom var borta? Var var dom då?
Någon gång under dagen idag dök dom ner i min mail, dit jag hade adresserat dom. Jag är lättad och glad, men jag undrar ändå:
Tyyyypiskt mej!
*suckar*
Jag ska sluta på mitt jobb så jag rensar och fixar, delar ut mina familjer och överför. Hej och hå!
Datorn ska rensas. Bort med MITT och kvar ska Standard vara. Hej och hå. Klickar på högerknappen på musen; går ner i raden till ”skicka till” och skriver in min privata mailadress. Dit skickar jag alla brev, böcker, dikter etc som legat i datorn och som jag skrivit på hemma. Jag har nämligen tagit hem laptopen och skrivit på den hemma. Nu ska sånt bort.
Hej och hå!
Sen suddar jag bort alla mappar.
Suddelisudd!
Duktig flicka. Städar och rensar. Ordning och reda.
Går in på min hotmailadress och tittar om alla mappar med böcker och dikter osv lydigt åkt dit.
Nej, det har dom inte.
Men åååååååååååååh!
Varför kollade jag inte om dom åkt dit FÖRST – innan jag suddade bort alla mappar??
VARFÖR?!?!?
*gårochläggermejochdörenlitenstund*
…..men det är ett jävla sjå att serva och greja och uppgradera och KA LI BRE RA. HerreGud vad man ska pyssla med dom och fixa och klappa fiiiint och lämna in i tid och otid.
Jag trodde jag skulle kunna köra på i flera ååååår innan den skulle lämnas in och servas. Men den behöver lite dutt här och lite dutt där och så ska den KA LI BRE RAS hela tiden.
”Pratar” gör den också: ”Hej! Jag behöver lite olja nu. Och så är jag hungrig! Jag vill ha mat (diesel) NU! Kör till närmaste mack – NU!” Fast den skriver. SMS:ar inuti sej själv, liksom. Jag tittar på hur långt jag kan köra innan tanken är tom: 85 km! HerreGud! ”Skärp dej, lilla vän!” Liksom. Själv kan jag gå hungrig iallafall….längre! Typ. Eller nåt.
Och så säger den ”BANK!” ibland. Varför vet jag inte. Och det glömde jag be bilgubben kolla av i morse när jag lämnade in den för service. Men säkert är det ett ”BANK” som ska vara där. Eller inte. Den är ju född 2016! Helt ny! Den borde FUNKA och rulla lätt och fint JÄMT!
Punkt.
Det var bara det.
Nu är jag ARG och jag vill STRAFFA dom som gjort mej arg!
Jag gick med som medlem i dejtingsiten Academic singles augusti i år. Jag tänkte och trodde att det kanske möjligen bara var akademiskt utbildade människor som sökte sej dit…man kan ju nästan tro det pga NAMNET på siten. Men icke sa Nicke!
Jag skrev och klagade till dem och fick ett sånt där allmängiltigt svar typ ”blaha blaha….”. Och jag kände mej LURAD.
Nåja.
Det är inte DET som gör mej så arg!
Att vara medlem där har ENDAST varit slöseri med pengar. DET gör mej lite arg. Och lurad och besviken, men inte mer än en liten surrande irritation inuti över att ha kastat ut pengar på ingenting; ”shit happens”, liksom.
Men nu när jag ska säga upp skiten: Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!
Jag letar och letar och letar för att över huvud taget hitta på siten VAR man säger upp sej. Hittar inte. Det går heller inte att ställa frågan VAR man säger upp sej. När jag klickar på ”vanliga frågor och svar” finns varken frågan eller svaret där, för INGEN säger upp sej för DOM KAN INTE säga upp sej! Typ.
När jag väl hittar var och hur man säger upp sej, efter att ha ägnat en jävla massa tid och försök åt det, så måste man:
Om man inte har skrivare är man alltså fast for ever! And ever!!
Jävla lurendrejerier!!
Dessutom är det den sämsta dejtingsite jag varit på!! Allt är lur och hitte-på!
#varningföracademicsingles#
Nu kastar jag loss igen. På väg mot nya mål rakt igenom. Jag undrar när jag ska landa. På riktigt. Och stanna.
En del kastar aldrig loss. Föddes i hamn och stannar där. Andra kastar loss en gång, eller max två – ger sej ut på lite äventyr ett tag, men återvänder sedan till grunden och stannar där.
Andra kastar loss en eller två stora gånger i livet. Vågar en gång och sedan en gång till, bara för att Livet kräver det.
Ytterligare vissa råkar ut för stora omvälvande saker i livet som gör att dom måste kasta loss, riva upp och ge sej ut i det stora okända.
Men jag – jag kastar loss regelbundet genom livet. Svävar ut mot nya mål i någon slags strävan efter att hitta rätt. Och landa. Jag kan inte styra allt själv, men jag kan styra mycket mer än många andra.
Jag kan vara glad över att jag är född i Sverige, som kvinna, så att jag i mångt och mycket kan leva ett självständigt liv och göra mina egna val. Jag har ju inte ens en man att ta hänsyn till eller bry mej om.
Av hänsyn till barnen har jag stannat i Åkersberga nu i 16 år, men nu är det alltså troligen dags….
….och det känns tungt.
Och spännande.
Och svårt.
Både vad gäller boende och arbete är jag på väg mot Nytt.
Igen.
Framtiden är oviss.
På väg till bilen säger jag till Minsting att vi missat tiden han fick till tandhygienisten. Ärligt talat visste jag inte ens att vi fått en tid dit, så jag antar att de missat att skicka kallelsen….Även solen har ju fläckar, har jag hört…
Nåja.
Minsting vill inte gå till någon fånig tandhygienist. Han tycker det är löjligt. Jag förklarar hur viktigt det är att ta hand om sina tänder för ”du ska ju ha dom i minst 80 år till!”
-”80 år??!?!” säger han, och jag funderar på om han tycker det är mycket…eller lite, så jag drar till med:
-”90 då! Eller kanske 100!!”
Han är nöjd. Han ska tydligen leva länge och tror på forskningen (som ska leda till att människor lever väldigt länge).
-”Jamen då är det ju ännu viktigare att dina tänder håller länge och att du sköter dom!” säger jag.
Minsting säger att han faktiskt, i hemlighet, gjort ett experiment. Han har låtit bli att borsta tänderna under en längre period för att testa om det funkade att avstå från tandborstning, och det gjorde det! Han fick inte några hål eller någonting.
Jag baxnar! ”Har du låtit bli att borsta tänderna?!? Men HerreGud!!” Och så drar jag igång en lång harang av ord:
”…..tandlossning….bla bla bla bla bla….dålig andedräkt….bla bla bla bla bla… vet en kvinna som tappade alla sina tänder…..bla bla bla bla bla…..ONT!!….bla bla bla….bara äta soppa…bla bla bla bla…..tandvärk….bla bla bla……hål i tänderna…..bla bla bla…….dyrt!…..bla bla bla bla……..inte klok!”
Jag håller på en lång stund, för jag är upprörd! Han förstår inte att det finns en Framtid. Han lever för mycket NU. Han har inte Erfarenhet nog att Förstå. Etcetera.
Jag tror jag talar för ganska döva öron, och gissar att han hör mina långa haranger ungefär som ovan. Men hur faan ska jag nå fram?? Han FÅR INTE göra sådana experiment och han MÅSTE ta hand om sina tänder!
Efter min långa harang säger han: ”Jamen det finns ju en massa människor som aldrig borstar tänderna – i andra länder – och deras tänder håller ju…”.
Jag måste in med en lång harang till, om tandlossning, ont i tänderna, svarta tänder, smärtan som det innebär, att inte kunna tugga etc.
Jag vet inte om jag har nått fram och jag vet inte om han lyssnade alls på mina långa utläggningar och förklaringar. Men jag avslutar med:
”Minsting: Du MÅSTE borsta tänderna två gånger om dagen. Punkt! Förstår du?? Du MÅSTE!!”
”Ok.” säger han.
Jävla unge!
Pust.
Jag var inte det från början, men har troligen blivit det med åren – kanske pga att jag levt med pojkar och män under nästan alla mina vuxna år. Jag kanske inte var det från början, som sagt, men nu….
Jag är inte som ”alla andra” kvinnor, om man nu ska dra alla över en kam, vilket jag glatt gör i detta blogginlägg.
På radion igår pratade dom om hur viktigt det är för kvinnor att ha städat omkring sej….Host host host! Då är inte jag kvinna, tänkte jag. Och så sa dom att kvinnor inte vill att det ska ligga sladdar och skräpa överallt, utan att det är jätteviktigt att dom är undanplockade BAKOM saker liksom. ”Det verkar vara typiskt för kvinnor”, sa en man, ”…för alla kvinnor hatar sladdar som ligger framme!”
Jag tittade mej omkring….Eeeeeh….Jag är INTE kvinna. Kunde jag konstatera.
”Det samlas ju en massa damm på sladdarna!” utbrast en kvinna i radion. Och jag tänkte att dammet samlas väl på sladdarna även om dom ligger BAKOM hyllan/skåpet…? Eller??
”Kvinnor vill för det mesta ha bäddat”, hörde jag också. Och där blev jag man igen. Bäddar aldrig. OM jag får gäster stänger jag bara dörren till sovrummen.
”Kvinnorna är dom som tvättar all tvätt, och stryker!” Eeeeeh, jo, jag tvättar, men vem ska annars tvätta? Liksom. Jag tycker det är rätt kul att tvätta och hänga tvätt, så där är jag ”lite kvinnlig”, faktiskt. EN kvinnopoäng!
Några män uttryckte att dom inte ”FÅR” (för sina sambos/fruar) tvätta hemma hos sej, för dom ”kan inte” och ”gör fel”. Jag tror inte dom (männen alltså) var förståndshandikappade, men är inte säker….
Stryka hatar jag. Hatar. Verkligen hatar. ”Men man kan ju stå framför TV:n och stryka!” sa en kvinna glatt. Det är nästan lite meditativt.” Jag försöker bara köpa kläder som inte behöver strykas. Tyvärr passar jag väldigt bra i skjortor och blusar…så ibland MÅSTE jag stryka och då gör jag det ”under hot”. Jag hotar mej själv, liksom.
Jag KAN laga mat (fast inte fin och tjusig med fina utländska namn), men tycker inte det är speciellt kul och läser inte kokböcker och funderar på hur jag ska få till en fiiiin fredags- eller söndagsmiddag och sånt…och sönerna är tappra soldater som även äter min mat när det är lite för salt eller bränt eller okokt….Och jag har faktiskt fått dom att både växa upp och bli någorlunda stora och starka…. Men att laga mat är för mej ett Måste: ”A mother got to do what a mother got to do”, liksom.
Sammanfattning: Kvinnor vill ha struktur och ordning och reda i hemmet, tycker om att tvätta, stryka och laga mat och vill ha det bäddat och fint. Och så vill dom Planera semestrar (och sånt).
Det är ju rätt tydligt.
Ge mej högre lön* (se nedan), säger jag bara.
…………………………………………………………………………………………………….
http://www.kollega.se/man-overskattas-och-far-hogre-lon
En annan orsak till att kvinnor får mindre betalt än män är att vi överskattar mäns kunskap och förmåga medan vi underskattar kvinnors kompetens. Kvinnor är oftare än män överkvalificerade för sina jobb.
Även i löneförhandlingar får de olika förväntningarna på kvinnor och män konsekvenser, då kvinnor i regel begär lägre lön än män.
– Vi bör fråga oss varför de gör det. Studier visar att män med höga löneanspråk uppfattas positivt, som att de är framåt, medan kvinnor uppfattas negativt, som att de är krävande eller orealistiska. Det finns risk att kvinnor omedvetet sänker sina anspråk för att inte möta negativa reaktioner.”
…………………………………………………………………………………………………………….
Häromdagen klickade jag på en man på Tinder (se förklaring nedan) som såg trevlig ut och så kom den där stora ”MATCHNINGs-grejen” upp. ”Kul!” tänkte jag. Och brukar jag tänka.
Vi började skriva till varandra nästan direkt (ibland kan det ta flera dagar innan man skriver något – ibland skriver man aldrig till den man matchat med…) och det verkade Trevligt. Vi bestämde att vi skulle träffas och fika – fast inte var och när.
Jag bad om hans FB eftersom jag tänkte att det vore lättare att kommunicera via messenger. Jag fick hans namn och gick in på hans FB och kollade lite – man är ju nyfiken!
Jag blev lite bekymrad…Såg vad han lagt in och vilka intressen han verkade ha….och blev ännu mer bekymrad….
Hans ”åsikter” på FB gick tvärtemot allt jag tror på och allt jag kämpar för. *suckade* Shit också! Tänkte jag.
Så jag klickade mej tillbaka till Tinder och ställde den raka frågan om han sympatiserade med SD. Det gjorde han. Jag skrev då att jag inte längre var intresserad eftersom SD står för allt som inte är jag.
Han blev lite ”sur”, och menade att det ju ”bara är politik” och att man ”bara röstar vart fjärde år” och att det borde inte styra chansen att lära känna någon personligt. Eeeeh….what?!?
Jag försökte förklara att min tro på människors lika värde är lika viktig som marken jag står och går på, att jag jobbat med flyktingar hela hösten och att SD står för allt som jag kämpar emot.
Han förstod fortfarande inte, och tyckte att jag var…”petig”.
Eeeeh….what?!?
Så kan det gå när man har Tinder på.
—————————————————————–
Fotnot:
För er som inte har Tinder (vilket man väl inte har om man har en partner, antar jag…) ska jag berätta vad det är: Det är en slags dejtingsite på mobilen där man tittar på bilder på män/kvinnor och klickar ”ok” på dom man tycker ser ok ut och bara kryssar bort på dom man inte tycker passar en. Lätt som en plätt. Man får inte veta vem eller vilka som ”kryssat bort en”.
Och plötsligt händer det! Man klickar ”ok” på någon som också klickat ”ok” på en själv och då kan man ta kontakt. Om man vill.
Jag ser nu äpplen på träd lite här och där, och jag minns hur GODA pallade äpplen var, för dom VAR godare än andra äpplen. Köpeäpplen är blaha blaha jämfört med pallade äpplen.
Och sen tänker jag på att det är konstigt att inte fler har stora skyltar där det står: ”Ät gärna äpplena!” vid deras träd.
Jag har faktiskt aldrig sett en sådan skylt någonstans! Och ändå har ”folk” med tomter och med äppleträd på, äpplen så att dom drunknar i dom. Ja, faktiskt! Och många äpplen ruttnar där på marken.
En del tar med några påsar äpplen till jobbet, och så ligger dom där och ruttnar istället, när två kollegor tagit varsitt.
Om JAG hade ett äppelträd, eller fler, skulle jag sätta en stor skylt vid träden:
Och jag tycker också att alla skolgårdar borde ha några äppelträd, för då kunde alla barn som har ”glömt” frukt till fruktstunden ta ett äpple från skolans äppelträd! Och så skulle dom ha plommonträd också. Och körsbärsträd. Fast då blir det en massa kärnor…Fast det gör inget. Bestämde jag nu.
Summa av kardemumma:
Jag tycker inte man ska utgå ifrån att en människa VET eller KAN ALLT bara för att hen har en Viss Titel. Jag anser att man måste utgå ifrån sitt eget förnuft när man lyssnar på någon som säger sej kunna ”allt” samt att man måste lyssna på sin intuition.
”Förr” (när jag var ung) ansågs intuition vara dumt och löjligt och ”kvinnligt” (=fel). Numera anser man att intuitionen är viktig att lyssna på och ta på allvar. Tack för det, men det visste vi (?) från början!
Jag har pratat med så många IDIOTER med FIIIINA TITLAR så att jag tappat tilltron till utbildningar och titlar helt!
Speciellt många MÄN med TITLAR som uttalat sej tvärsäkert har gjort att jag tappat tilltron till sådana.
Män ÄR duktiga på att uttala sej tvärsäkert utan att ha en aning. Kvinnor är å andra sidan duktiga på att uttala sej osäkert trots att dom VET.
Några exempel:
Jag ringer till psyket för att prata med överläkaren om mamman och hennes tillstånd. Hur han då uttalar sej om dottern gör mej mörkrädd: ”…man vet ju hur SÅDANA DÄR är….”, säger han. Jag förstår inte vad han menar och tror att jag hört fel…”Vilka då?” ….”Ja, såna där svartingar…”. Samtalet blir mycket underligt och jag tror knappt det är sant det han säger.
Ja, jag borde spelat in det, men jag kunde ju inte veta att han skulle säga så knasiga saker, samt att jag var helt chockad faktiskt.
Vilken MAKT dom har – dom som sätter diagnoser. Dom har en makt över hur den personen ska komma att bete sej och vara resten av sitt liv! Plötsligt var denna flicka utan diagnos och kunde ”bli vanlig” och söka jobb och allt! Att stämpla en person kan ge allvarliga följder, faktiskt.
Så köp inte en människas åsikter bara för att dom har en fin titel och många utbildningar.
Se också på läkaren Macchiarini som lät operera in plaststrupar i människor, varefter dom dog! Och det behövdes en dokumentärfilmare för att påvisa detta!
Man måste tänka själv i alla sammanhang och inte haka upp sej på titlar eller något. Våga ifrågasätta och våga stå upp för dej själv (eller någon annan). För om inte du gör det – blir du överkörd/trampad på.
erviluca #mammatillfyrakillar 