Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag ser nu äpplen på träd lite här och där, och jag minns hur GODA pallade äpplen var, för dom VAR godare än andra äpplen. Köpeäpplen är blaha blaha jämfört med pallade äpplen.

Och sen  tänker jag på att det är konstigt att inte fler har stora skyltar där det står: ”Ät gärna äpplena!” vid deras träd.

Jag har faktiskt aldrig sett en sådan skylt någonstans! Och ändå har ”folk” med tomter och med äppleträd på, äpplen så att dom drunknar i dom. Ja, faktiskt!  Och många äpplen ruttnar där på marken.

En del tar med några påsar äpplen till jobbet, och så ligger dom där och ruttnar istället, när två kollegor tagit varsitt.

Om JAG hade ett äppelträd, eller fler, skulle jag sätta en stor skylt vid träden:

”VARSÅGOD! TA ÄPPLEN! GRATIS!”.

Och jag tycker också att alla skolgårdar borde ha några äppelträd, för då kunde alla barn som har ”glömt” frukt till fruktstunden ta ett äpple från skolans äppelträd! Och så skulle dom ha plommonträd också. Och körsbärsträd. Fast då blir det en massa kärnor…Fast det gör inget. Bestämde jag nu.

Summa av kardemumma:

Ät mera äpplen!

Och du som har ett par äppelträd:

Låt ”folk” palla! Det är väl inte hela världen!? Bjud dom! Skratta lite glatt och gläd dej åt att dina äpplen är goda!

Jag tycker inte man ska utgå ifrån att en människa VET eller KAN ALLT bara för att hen har en Viss Titel. Jag anser att man måste utgå ifrån sitt eget förnuft när man lyssnar på någon som säger sej kunna ”allt” samt att man måste lyssna på sin intuition.

”Förr” (när jag var ung) ansågs intuition vara dumt och löjligt och ”kvinnligt” (=fel). Numera anser man att intuitionen är viktig att lyssna på och ta på allvar. Tack för det, men det visste vi (?) från början!

Jag har pratat med så många IDIOTER med FIIIINA TITLAR så att jag tappat tilltron till utbildningar och titlar helt!

Speciellt många MÄN med TITLAR som uttalat sej tvärsäkert har gjort att jag tappat tilltron till sådana.

Män ÄR duktiga på att uttala sej tvärsäkert utan att ha en aning. Kvinnor är å andra sidan duktiga på att uttala sej osäkert trots att dom VET.

Några exempel:

• Jag jobbar med en familj som soc sekr inom Socialtjänsten. Mamman är psykiskt sjuk och föräldrarna är skilda. Deras gemensamma 14-åriga dotter är ”övergiven” och bor i mammas lägenhet ensam, medan mamman ligger inne på psyket. Pappan ”har inte tid” att ta hand om sin dotter. Vi utreder; Var ska flickan bo? Hon kan inte bo ensam. Punkt.

Jag ringer till psyket för att prata med överläkaren om mamman och hennes tillstånd. Hur han då uttalar sej om dottern gör mej mörkrädd: ”…man vet ju hur SÅDANA DÄR är….”, säger han. Jag förstår inte vad han menar och tror att jag hört fel…”Vilka då?” ….”Ja, såna där svartingar…”. Samtalet blir mycket underligt och jag tror knappt det är sant det han säger.

Ja, jag borde spelat in det, men jag kunde ju inte veta att han skulle säga så knasiga saker, samt att jag var helt chockad faktiskt.

• Jag jobbar i en familj där en dotter på 19 år har fått diagnosen ”border-line”. Jag träffar henne regelbundet och upplever inte alls att hon har någon diagnos. Däremot har hon farit illa av att ha vuxit upp med en alkoholiserad pappa och en psykiskt sjuk mamma. Flickan säger att hon inte kan arbeta eftersom hon är ”psykiskt sjuk”. Vi pratar om det här och jag menar att jag inte alls tror att hon har någon diagnos utan jag tror att hon bara hanterar sin uppväxt. Efter flera samtal mår hon riktigt bra. Jag kontaktar psykiatrikern som satt diagnosen ”border-line”. Vi har ett långt snack och han blir mer och mer irriterad på mej. Till slut utbrister/fräser han: ”Okey, jag erkänner – jag satte diagnosen border-line för att hon så gärna ville ha en diagnos, men jag kan ta bort den! Är du nöjd nu??!”

Vilken MAKT dom har – dom som sätter diagnoser. Dom har en makt över hur den personen ska komma att bete sej och vara resten av sitt liv! Plötsligt var denna flicka utan diagnos och kunde ”bli vanlig” och söka jobb och allt! Att stämpla en person kan ge allvarliga följder, faktiskt.

• ”Tyskungarna”, som växte upp i Norge under andra världskriget och där högt uppsatta (!) läkare och psykiatriker menade: ”…att tro att dessa genetiskt mindervärdiga barn ska växa upp till värdefulla medborgare är lika trovärdigt som att råttorna i våra källare ska bli våra sällskapsdjur”.

Så köp inte en människas åsikter bara för att dom har en fin titel och många utbildningar.

Se också på läkaren Macchiarini som lät operera in plaststrupar i människor, varefter dom dog! Och det behövdes en dokumentärfilmare för att påvisa detta!

Man måste tänka själv i alla sammanhang och inte haka upp sej på titlar eller något. Våga ifrågasätta och våga stå upp för dej själv (eller någon annan). För om inte du gör det – blir du överkörd/trampad på.

….CECILIA!

Hon flyttade hem till oss för någon månad sedan. Hennes husse hade dött och hans dotter hann inte med både hundar (hon hade redan två) och sin sjuka mamma och sina barn, så Cecilia fick följa med oss hem (mej och Milton).

(Cecilia och Milton i bilen)

Hon är en blandning mellan italiensk vinthund och dvärgpinscher. Otroooligt cool liten tjej! 10 år gammal och ur-pigg!

För första gången bondar Milton med en annan hund, och detta för att Cecilia tar för givet att han SKA bonda. Plus att ingen utav dom är någon ledartyp.

Det bästa hon vet är bollar. Man ska kasta en boll och så springer hon och hämtar den, och lägger den sen PÅ ens fötter eller i ens knä. ”Ser” man inte bollen, lyfter hon upp den och lägger den Ännu Närmare.

Cecilia krafsar på Minstings hand eftersom han gömt bollen i handen.

Minsting retar Cecilia, genom att gömma bollen i handen (ja, det är en liten boll) och hon försöker övertala honom med ögonen: ”Kasta bollen då!”

Hon följer med på alla långa promenader överallt och blir aldrig trött! Man kan ha henne lös eftersom hon alltid håller sig nära och aldrig går fram till främlingar eller andra hundar. Om jag ropar ”Cessi!” så tvärstannar hon.

Här är vi på picknick. Hon är lika lättsam som Milton, förutom att jag märkt att hon blir HYPER när det är mycket folk och då vill hon att människor ska ”kasta boll” heeeela tiden, och hon kan inte koppla av. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att hon bott med ett pensionärspar i hela sitt liv och nu plötsligt bytt hem (och land, för hon kommer från Spanien).

Hon gillar att krypa upp i våra knän och här har hon krupit upp i Storings knä när han tar en paus i packandet inför att åka till Luleå och gå på Universitet där.

Nu har jag två hundar igen, och det känns BRA, och som om jag kan landa i det. EN hund är för lite, för mej.

Välkommen lilla Cecilia!

❤

Ursäkta men, JAG tycker att barn EGENTLIGEN ska flytta ut så fort dom gått ut gymnasiet. För barn blir INTE vuxna, så länge dom bor hemma med mamma/pappa. Punkt. Och man bör bli vuxen när man är vuxen så att säga. Tycker jag.

Att bo kvar hemma när man är över 20 år gör att man inte blir vuxen på riktigt, för i att bli vuxen innebär att ta ansvar för allt själv. Punkt. Ansvar för allt är att försörja sig själv, se till att det finns mat i kylskåpet, att betala räkningar, att betala hyra, att se till att man har ett vettigt möblerat hem, att räkna pengar och undra om dom ska räcka….Att Ta Ansvar, för allt!

Att bo hemma hos mamma och pappa och betala 1-2000 kr (för att det ska vara så), eller ingenting, i hyra, jobba lite grann då och då, eller heltid (och spara alla pengar till resor eller köpa kläder för alla pengar eller vad man nu gör) är inte att bli vuxen. Det är att fortsätta curlas och att fortsätta vara barn.

Människor får absolut ha sina barn boende hemma tills de är både 30 och 40 år för min del, men dom växer inte av det och dom lär sej inte ta ansvar och /eller bli vuxna på riktigt.

Många barn till rika föräldrar, får aldrig någonsin känna på hur det är att faktiskt snåla med pengar, eller att inte ha råd (”…att åka utomlands, åka på semester och kanske knappt ens råd med vettig mat).

Men så är det ju; Vissa föds in i Enkelt och andra i Svårt. Resten växer upp i Mittemellan.

Jag minns när jag som 19-åring själv bodde i ett studentrum i Stockholm (19 kvm, och delade kök med 7 andra) och jag träffade en tjej i samma ålder som precis fått en 2 r o k  i Vasastan. Hon frågade mej varför jag bodde i studentrum och jag svarade att det var svårt att få lägenhet i Stockholm. Hon tittade frågande på mej och sa: ”Nej, det är inte alls svårt! Det är bara att köpa en!”. Hennes föräldrar hade köpt en till henne, så det var ”skitenkelt”.

Mina tankar på utflyttning, och att bli vuxen startade när jag träffade en kompis till Storing i affären:

Han frågade mej hur jag tyckte att det kändes att Storing flyttat ut häromdagen (och börjar på Luleå Tekniska Universitet), och jag svarade ärligt att det var jättekul och jätteskönt och att jag ser fram emot att också Mellan flyttar ut och skapar sej ett eget liv.

Han tittade på mej som om jag skojade, för så brukar inte mammor och pappor säga – dom brukar säga att det är sorgligt och att dom saknar sina barn och suckande säga ”…men, men han kommer ju snart hem och hälsar på…” som om livet stannade när barnet flyttade. Men jag tycker bara att det är nästa fas i livet, och jag var beredd och är beredd, och står nästan och hoppar för att nästan son ska ut, och säger till Mellan:

”Flyg då! Flyg!”

Men han tycks vara  lite trög i starten….

Han måste boosta sina vingar lite först…eller nåt.

För  egentligen tycker jag att dom ska flyga ut efter skolan.

Som sagt.

Äldste sonen har flyttat. Från Farsta till Gamla Stan. Ja, en del får till det…

Det var några veckor sedan, men jag måste berätta om Den Stora Flyttdagen, som var lite speciell…

Jag trodde att sonen redan flyttat, när han hörde av sej och frågade om jag inte kunde komma över och hjälpa till att köra grejer till tippen och slänga en massa saker, som han inte skulle ta med sej till Nya Lägenheten. Sagt och gjort. Jag åkte dit.

Jag blev rätt förvånad när jag kom in i gamla lägenheten och det såg ut som om ingen flyttat. ”Eeeeeh, va?!” liksom.

Jo, han hade tänkt att sälja allt, typ, och resten skulle slängas. Det var en soffa, en stor säng, flera bokhyllor etc som skulle ”säljas alternativt slängas”….och allt skulle vara ute ur lägenheten ”…typ idag, för i morgon kommer städarna.”

”Eeeeeh, va?!” liksom.

Jag, sonen och hans flickvän började packa ihop smått och gott i lådor och påsar. Alldeles för mycket (tyckte jag !) skulle slängas (usch, vad jag har svårt för att slänga Fungerande Saker) och ett  gäng saker skulle sparas och förvaras i källarförrådet (i nya lägenheten). Resten skulle säljas…”typ, idag!”.

Jag undrade i mitt stilla sinne HUR sängen (JÄTTESTOR OCH TUNG!) skulle komma ut ur lägenheten och ner för 7 trappor (pytteliten hiss!)….

….för att inte tala om dom två stora bokhyllorna….

…glasskåpet, köksbordet, stolarna….

Men vi fixade och donade och körde till tippen, både en och två gånger, och slängde Fungerande Saker, utan att jag ifrågasatte ovanstående. Han har säkert en plan, tänkte jag.

Två män (invandrare) dök upp och skulle köpa TV:n. Den var fastskruvad i väggen så dom började skruva loss den medan jag, sonen och flickvännen fortsatte packa och köra grejer till tippen.

Jag och sonen satt där i bilen då jag undrade hur han tänkt att dom stora möblerna skulle komma ut ur lägenheten och ner på markplan, eftersom jag inte är så stark – ej heller flickvännen…. Sonen visste inte riktigt…Han hade ingen plan… 😛

Jag föreslog att sonen skulle ringa Männen-som-skulle-köpa-TV:n och fråga om dom ville ha något mer i lägenheten, för då skulle dom själva få bära ut det. Sonen ringde och frågade, och männen tittade runt och bestämde sej för att dom ville ha glasskåpet. ”Inget mer?” frågade sonen. Nej, det räckte. Han tryckte av mobilen och kände sej urstressad över hur han skulle få till det.

Jag föreslog att han skulle ringa mannen igen och fråga om dom kunde hjälpa till att bära ut sakerna ur lägenheten mot att dom skulle få glasskåpet och vad dom ville, gratis! Sonen ringde igen och mannen svarade: ”Självklart!”.

När vi slängt det vi skulle på tippen, åkte vi tillbaka till lägenheten och OJ! Allt var urplockat! Männen hade jobbat som idioter när vi var borta! Flickvännen stod där och sa att männen svettats och slitit som bara den.

Jag skulle ta över köksbord och stolar, och nämnde det, varvid den ena mannen på ”två röda” hade fixat in allt i min bil!

Som tack fick dom grejen som TV:n suttit fast i mot väggen (”värd ca 2500 kr”).

Vilken HIMLA TUR att dom kom och köpte TV:n! Hur hade ”vi” annars klarat den flyttdagen?

Jag vet inte hur sonen tänkte, men nästa gång kanske han drar ihop ett gäng kompisar som hjälper till….

Eller så säljer han en ny TV….

😛

Först kom dom lite då och då, så att ”vi” hann med….i flera år. Därefter vällde dom in, och ”vi” fick en massa att göra för att kunna ta emot dom så ”mänskligt” som möjligt (har vi lyckats eller inte?), och nu….?

Gränserna stängdes både här och där. Men vad hände med flyktingarna? Var är dom?

För några månader sedan dog dom på havet, eller på vägen mot Räddningen, blev utsatta och misshandlade, och kvinnorna blev våldtagna….

Nu är det som om dom gått upp i rök, eller utspelas hemska scener i norra Afrika/södra Europa, utan att det skrivs om det? Är det ingen Nyhet längre och därför ”finns dom inte”?

Vad hände, liksom?

Eller är det bara jag som missat uppföljningen?

Nu är sommaren slut, och hösten har dragit in. Sommaren har varit varm och skön och jag har gått i kjol eller kortbyxor heeeeela sommaren. Skönt!

I morse drog jag på mej jeansen igen, och som varje år, när jag gör det efter att ha varit barbent hela sommaren, kändes det jobbigt och ”fel”. Snart känns det ”rätt” och ”vant” igen.

Samma sak med strumpor. En hel strumplös sommar har gått, och i morse åkte strumporna på igen! Hej och hå! Livet är hårt.

Eller inte.

😛

Det är så mystiskt med dejtingsiter, för det kryllar av singlar där, men ingen tycks vilja ta kontakt!

ELLER så tar bara kvinnor kontakt med män, och inte tvärtom.

Å andra sidan; Visst har män tagit kontakt med mej. Flera stycken, men hallååå! Jag orkar inte kommentera vilka här (se ovan… 😉  ).

ELLER så är jag så vråltråkig och urful så att ingen vill ha med mej att göra! ELLER så skräms jag. ELLER så är jag bara otålig. ELLER…jag vet inte!

Men jag VÄGRAR se det som MITT FEL, när det är segt och tråååkigt på dejtingsidorna.

Nåja.

Jag ska nu berätta för alla singelmän, och för er alla som lever i stabila parförhållanden, och aldrig varit på en dejtingsite, hur det är där:

Observera dock att detta är helt ifrån en kvinnas  – min! – upplevelse.

1. Männen har ca 1-2 bilder på sig själva (dom som inte har några bilder struntar jag i, för vad gör man i ”baren” med en påse på huvudet, liksom?), men sedan har dom en massa andra bilder också (ibland har dom endast ”andra bilder”):

– solnedgångar i mängder!

– mc:ar, bilar, cyklar

–  en maträtt eller flera bilder på maträtter

– ett dukat bord eller en bild på en öl, eller ett glas vin på ett bord

– en massa bilder på berg, hav, båtar, snö, backar – troligen från resor dom gjort (eller                   möjligen inklippta från Google – vad vet jag!?)

– blommor (i trädgårdar eller i vaser, och vissa helt säkert inklippta från Google).

– kloka ord, typ ”Carpe Diem” etc.

Jag skiter högaktningsfullt i solnedgångar, bilar, cyklar, mc:s, berg, snötäckta berg, maträtter, kloka ord etc, för sånt kan jag titta på i verkligheten, om jag vill, eller googla. VARFÖR har man dessa bilder i en dejtingsite?

”Här är jag” = BERG. Eller?

Jag vill ju se bilder på den jag eventuellt ska träffa!

2. Män tycks ha MYCKET gott självförtroende i snitt, för när dom ska klicka i vad dom har för utseende, och då dom får välja mellan: Snygg eller Ser bra ut eller Genomsnittlig eller Ganska vanlig klickar 95% på ”Ser bra ut” och resterande 5% har fyllt i ”Snygg”.

3. Män har också MYCKET gott självförtroende, alternativt ingen insikt, i sin vikt. Även där finns rutor att klicka i, och då kan man fylla i ”Smal” eller ”Normalviktig” eller ”Vältränad” eller ”Några kilo för mycket”. Dom flesta fyller i ”Normalviktig”, några fyller i ”smal” och några ”vältränad” – no matter what! Bilden kan visa Något Helt Annat…

4. I presentationerna får man veta att dom går på gym, tränar (igen – mycket tränande är det), åker skidor, åker skridskor, träffar vänner, umgås med sina barn (om dom har några), cyklar, åker på en massa resor, går ut och äter, går på pub, tränar igen, spelar golf, joggar etc. Man tappar andan bara man läser det; Hur hinner dom? Och helst vill dom ha en kvinna som hänger med på allt det här! Och det här är män 50+!

5. Alla män är ordningsamma och ordentliga, för det får man också klicka i en ruta. Där tappar jag typ alla, för själv är jag ”lite slarvig” och matchar inte med pedanter. Antingen har deras ex-fruar uppfostrat dom väl, eller så BLIR män ordningsamma och pedantiska med åren….?

6. Bilderna är en historia för sig! Oj oj oj! Har män ingen självinsikt alls?? En del har tagit bilden underifrån så man ser ALLA dubbelhakor. Å andra sidan är det väldigt ”ärligt”. Det är orakat och oskött både hår och skägg och det ser skitigt ut. Jag får lust att ringa upp dom och säga ”Men byt bild! Med den bilden raggar du inte upp en enda kvinna!”.

Andra har tagit bilder när dom halvligger i en stol och har ”glömt” (?) knäppa skjortan så hela ölmagen ligger utanför…

…eller en selfie där dom försöker se sexiga ut liggandes i sängen…

Neeeeej!

Många visar upp sina halvnakna kroppar. Och jag TROR att kvinnor faktiskt inte tycker det är så himla läckert med alla dessa halvnakna män på bilderna. Jag ser iallafall gärna en man halv- eller helnaken när jag är förälskad i honom, men inte på bild som raggningsknep.

Jag vet inte om andra kvinnor faller för män som har fotat sej i spegeln på gymmet där dom visar alla sina fantastiska muskler, men jag gör det inte. Jag tycker bara det ser överspänt och egotrippat ut.

Men så är jag ju ”gammal” också…. Å andra sidan tittar jag på bilder på dom ”äldre männen”.

Jag vill inte ha en självupptagen man som tränar 50% av tiden och resterande 50% funderar på vad han ska äta och vilken muskel han ska träna nästa gång.

7. Åldrar. HerreGud! Detta är ett eeevigt dilemma när man är kvinna. MÅNGA män vill ha yngre kvinnor.  Punkt. Suck och pust!

Det finns också väldigt UNGA män som vill ha ”en äldre kvinna”. Suck och pust även där. Jag vet vad dom vill. Och jag vill inte.

8. När man väl träffar dom ser dom inte ut som på bilden.  Fast det gäller åt båda håll, har jag hört. Ibland har det varit så illa att jag undrat VAR mannen på bilden är, trots att han står framför mej och har presenterat sej. Man kan se såååå OLIK ut på bild! Dock har alla män jag träffat sagt att jag ser ut som på bilderna. Så det så!

9. Många tycks vara på dejtingssiterna för att ”titta runt” , men är egentligen inte intresserade av en ny relation. Antingen har dom redan en relation och vill bara se ”om gräset är grönare på andra sidan”, alternativ ragga på sidan om, eller så…är dom bara fluktare. Typ. Jag vet inte. Och å ena sidan gör väl folk vad dom vill, men å andra sidan: ”Slösa inte min tid och energi då!”.

10. Det är lätt att att det blir som ett ”smörgåsbord” där man tittar runt och tänker ”Ska jag ta DEN eller DEN eller DEN?? Och om jag går på dejt med DEN, så jag iallafall DEN och DEN kvar….” Eller inte.

11. Men ändå: Detta sätt funkar för vissa har jag hört och sett. Jag har TRE kollegor (eller möjligen fler), som träffades via en dejtingsite och nu är lyckligt gifta (och där det troligen INTE var som beskrivet ovan…).

Fortsättning följer.

Eller inte.

En promenad genom fårhagarna utvecklas till ett sökande efter Pokémon. Minsting hittar ett gym precis utanför en fårhage, och stannar. Där ska en kamp utkämpas och jag väntar tålmodigt på detta. Om han vinner får han gymmet. Typ. Tror jag.

Så vi väntar.

Men han ger upp. Orkar inte. Så jag tror att han förlorar gymmet. Typ.

Eller nåt.

Vi går igenom en av fårhagarna. Inte en jävla Pokemon i sikte. Minsting är missnöjd och ifrågasätter varför det inte finns en enda jävla Pokemon i fårhagen. Vi diskuterar detta. När han följde mej till Coop förra helgen hittade han TRE Pokemon, varav en var ”skitbra och ovanlig!”.

Muttrande fortsätter han promenaden genom fårhagen, utan att hitta en enda jävla Pokemon! Skit-fårhage!

Så går vi vidare in i fårhage nr 2. Hepp: två Pokemonägg (?) dyker upp och kläcks i Minstings mobil. Missnöjt konstaterar han först ”Va?! En RÅTTA!?” och jag förstår på tonen att en råtta inte är bra. Sedan säger han: ”Va?! En MASK!?” = inte heller bra.

Vi promenerar ut ur fårhagen och ut på en gångväg. ”Ska vi gå åt höger eller vänster?”. Eftersom Minsting ”hatar insekter” och tycker att dom är ”…för närgångna”,  och ”…förstår inte varför dom FINNS ens?!” så tar vi vägen till vänster eftersom det är mindre växtlighet åt det hållet, och jag tänker att då borde det vara färre insekter. Det visar sej vara massor av insekter (eftersom gångvägen kantas av en kanal = insekter trivs), men W T H (= what the heck)!? Man kan väl inte ha rätt jämt!?

Minsting konstaterar att han:

1. Hatar insekter
2. Bara svettas på ryggen (= irriterande)
3. Är Supersmart
4. Inte vill gå fårhage-promenaden fler gånger (eftersom det är för lite Pokemon´s där).

Den här promenaden utspelades igår, och idag är idag (!), och nu är det dags för inhandlande av fredagsmys, och jag ska väcka (! ….ja, klockan är ju bara 14.00…) Minsting och fråga om han vill följa med till Coop och fånga Pokemons handla.

See yah later!

Upprörda svenska män ”slåss” för oss kvinnor och menar upprört att våldtäkter och övergrepp mot svenska kvinnor ökat sedan flyktingmännen flyttade in i vårt land.

Är det så? Finns det fakta på det?

En del menar till och med att våldtäkterna och övergreppen inte fanns innan, och då måste jag säga att jag sätter i halsen – jag vet inte på vilken planet dom befunnit sej tidigare?

Enligt statistiska centralbyrån blev 1440 tjejer UNDER 15 år våldtagna 2015, och 1994 stycken blev våldtagna 2014. Detta är dom våldtäkter som fullbordades och som blev anmälda.

Enligt statistiska centralbyrån blev 3663 tjejer ÖVER 15 år våldtagna 2015, och 3920 blev våldtagna 2014. 

Mörkertalet är förmodligen rätt stort, för att anmäla att man blivit våldtagen är jobbigt och svårt, och att genomgå en rättegång och bli stämplad av människor och känna sej ”äcklig” och att skämmas (vilket dom flesta våldtagna tjejer gör) är tufft. Det finns ofta ett gäng som står på våldtäktsmannens sida och skriker ut att kvinnan ljuger och att kanske att hon borde skylla sej själv osv, så övergreppet fortsätter och fortsätter genom hela rättegången och kanske mannen inte ens blir dömd…men det är en  helt annan historia.

Jag ville nu bara visa på fakta.

Tjejer/kvinnor våldtogs innan flyktingarna kom. 

Frågan är om övergreppen stigit eller inte.

Pelle Svensson m fl menar på det, men jag vet inte om det finns någon statistik på det? Det jag menar på är att:

Visst!

SLÅSS och kämpa för oss kvinnor, ni mogna och kloka män, men slåss mot övergreppen och att dom inte ska ske, och inte mot flyktingarna! Slåss mot dom män som våldtar! Dom finns i alla storlekar och former – vänd dej om, så står en där...

Till och med poliser, läkare och advokater. Det syns inte på utsidan vem som är ond eller god. Men det spelar ingen roll – våldtäkter och övergrepp bör upphöra. Helt!

Och jag önskar att vi hade dom goda männen på vår sida, och att ni visade det, kämpade för det och att ni inte utsåg en grupp som våldtäktsmän, för då springer ni åt fel håll – och vi behöver er  här!

Det var bara det jag ville.