När det kokar i huvudet av alla orättvisor…
Vad kan JAG göra? Liksom.
Vad kan DU göra? Liksom.
Vad gör JAG? Vad gör du?

En ung tjej blir gravid av en våldtäkt när hon är 13 år och föder ett barn 9 månader senare, blir våldtagen igen något år senare och föder ytterligare ett barn. Hon har nu två barn vid 16 års ålder. Hon är förtvivlad och ledsen. När våldtäktsmannen våldtar henne för tredje gången flyr hon. Långt bort. Men hon har blivit gravid igen, så hon föder ytterligare ett barn.

Nu är hon 17 år och trebarnsmamma, men två av barnen är kvar hemma hos hennes egen mamma – barnens mormor. Hon orkar inte, och vågar inte, ta hand om dom, eftersom hon är rädd för mannen, och orkar inte längre bli slagen, våldtagen och misshandlad.

När hon fyller 18 år är minsta babyn 5 månader gammal. Nu anses hon vuxen (i Sverige) och SKA klara sej själv.

Hon är ensam i hela världen, har blivit misshandlad och våldtagen oändligt många gånger. Hon är mamma till en baby och hon har ingenstans att bo. I ett nytt land där hon inte kan språket och förstår inte samhället.
Vad gör samhället då? Vem hjälper henne? Hur ska samhället hjälpa henne?
Svar: Eftersom hon inte är svensk, och anses vuxen, gör samhället INGENTING.

En ung mamma lever i ett Ingenting med en liten baby. Hon har inget boende och ingen inkomst. Socialtjänsten gör ingenting eftersom det är Migrationsverkets ansvar.
Det lilla nätverk denna unga mamma har finns i Stockholm. Därför vågar och vill hon inte flytta norrut där Migrationsverket erbjuder ett boenden.

Kvinnor/tjejer är otroligt utsatta, även i Sverige, i sin flykt till Räddningen. Många tjejer/kvinnor blir våldtagna under flykten och väl framme. Många utsätter sej själva för prostitution för att överleva. Många utav dom vågar inte berätta om våldtäkter och övergrepp, eftersom dom lärt sej att våldtagna kvinnor är skräp – har inget värde.

Låt ALLA tjejer/kvinnor få asyl!
Låt dom slippa leva i ovisshet och endast kunna överleva genom prostitution. Några betalar sina boenden med sina kroppar, eftersom dom inte har något annat val. Många våldtas för att få bo eller få ett mål mat till sej och sina barn. Barnens mammor utsätts = barnen far illa.

I jämlikhetens namn:
GE ALLA TJEJER/KVINNOR SOM FLYTT TILL SVERIGE ASYL!
Idag.
I morgon kan det vara för sent…

https://www.metro.se/artikel/cissi-wallin-patriarkatet-det-reella-hotet-mot-pojkar-och-män

Cissi Wallin skriver krönikor i Stockholmstidningen Metro vilket hon gör med den äran! Faan vad bra hon är! Stark, tydlig och klar, med en gnutta självironi/humor och dessutom är hon otroligt KLOK!

Jag älskar att läsa hennes krönikor! Dom handlar om Viktiga Saker, såsom MÄNNISKOR, RELATIONER etc. Inte tråkiga saker som aktier, börsens uppgång och fall, SAKER och PENGAR.

En kille skrev ett debattinlägg i Metro häromdagen om att han nu var rädd för MATRIARKATET – nej så skrev han faktiskt inte – han skrev att han var rädd för FEMINISMEN. Och jag tänkte: ”Jaha. Nu kommer det. Rädslan för feminismen. Igen” Zzzzznark. Liksom.

En del s k feminister är manshatare, och hatar ALLA män, men dom flesta är nog som jag; att vi tror på jämlikhet (för att det är så SJÄLVKLART) och därför kallar oss feminister och vi älskar män som är schyssta, precis som vi älskar kvinnor som är schyssta. Dom dumma kan dra! Liksom.

Tyvärr är det ju så, att många utav oss tjejer/kvinnor varit (och är) utsatta för allehanda sexistiska skämt och mer eller mindre lätta/grova övergrepp av killar/män samt allt det där som vi knappt märker, eftersom vi är så vana och eftersom vi inte kommit dithän än att man behandlar alla precis likadant – oavsett könstillhörighet.

Såna där ”små-nyp” – både fysiska och psykiska som utförs av ”vissa” killar/män mot tjejer av slentrian eller för att dom har en dålig kvinnosyn. Eller kanske för att dom är idioter. ”Små-nyp” som vi kanske inte ens tänker på, men som inte känns bra i magen just då, men som vi inte orkar agera på, för att om vi agerade på alla såna små-nyp skulle vi inte få göra annat. Och vi orkar inte! Eller vågar inte.

Även killar utsätts för såna där ”små-nyp” hela tiden, och det kommer inte att bli någon större förändring förrän alla vettiga killar säger ”NEJ!” och ”STOPP!” eller ”Jag-vill-inte-vara-med/lyssna” och det kommer inte att bli någon djupgående förändring förrän alla (vettiga) tv-kanaler slutar sända sexistiska filmer och dockusåpor, och det kommer inte att bli någon förändring förrän reklamen visar andra förebilder än ”trevliga och goa och smala och vältränade kvinnor” med VISSA budskap och ”coola snubbar” för ANDRA budskap.

Jag tror också att pendeln först kommer att slå över lite för mycket åt det feministiska hållet innan vi hittar en bra medelväg, för så ser nästan alla förändringar ut här i samhället:

Först är det för mycket SI – sen ändrar vi på det och då blir det för mycket SÅ! Sen hamnar vi i en gyllene medelväg där alla levde lyckliga i alla sina dagar. Typ.

Och då ska vi förändra Något Annat.

Tänk vad förbaskat bra människosläktet kommer att vara om 1000 år! Wohooo! Ser fram emot det.

Varje generation tycks bli lite bättre än den förra (med vissa undantag, som går åt andra hållet, eller harvar runt i samma skit generation efter generation….) och vi utvecklas ständigt på alla områden. Trots att vi tycker att vi är så bra nu….kommer nästa generation att skratta åt hur vi tänker, och tycker nu om vissa saker.

Jag tror jag hamnade liiiite snett nu i mina funderingar….Liiiiite liiiite.

Jag ville skriva om Cissi Wallin och hennes klokhet: Heja hon!

Kram!

Jag har en praktikant nu. En Alldeles Egen Praktikant. Och jag ska lära henne ”allt jag kan”.

Så jag pratar och pratar och pratar och berättar och pratar så att hon säkert får håll i öronen. Nej, inte hål – håll! 

Det är så mycket jag vill förmedla. Men samtidigt förstår jag ju att man måste UPPLEVA och KÄNNA SJÄLV och VARA DÄR för att lära sej och förstå.

Hon säger att hon överrumplas av KÄNSLORNA som översvämmar rummet ibland – att våra besökare brister ut i gråt eller blir arga eller berättar djupa och svåra saker….och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera detta.

”För i Vanliga Världen går människor omkring och håller tyst om sina Svåra Saker, ler och är som vanligt. Det syns inte utanpå dom vad dom upplevt och hur dom har det i sina liv.”

Det är kanske därför jag har fått svårt för ”Den vanliga världen” – den där man inte berättar om hur det ÄR, den där man inte berättar något utan ler och håller tyst. Den där man säger A och menar B, eller säger C och menar INGET. DEN världen är inte helt lätt.

Men den här världen där man berättar hur det VERKLIGEN är, på djupet, gråter, skrattar och KÄNNER – den världen känner jag till. Och här finns jag dagligen och har funnits i 30 år.

Och därför är det så spännande att höra hur det är att komma Utifrån och kliva in i min dagliga verksamhet, för ofta vet jag inte ens vad jag KAN och VET, som inte alla andra KAN och VET….för allt går liksom som på räls…

Typ.

Det är nyttigt att vara handledare. Och ha en praktikant.

Rekommenderas varmt.

https://lovestory.nu/stories/2017/2/8/linneaclaesonslrtillbakamotmnnenstrakasserier

Linnea Claesson är en hjältinna. Hon står upp för sej själv och för alla kvinnor i världen när hon ger svar på tal och dessutom med en stor portion humor och intelligens. Hennes sida asholesonline är smart, rolig och helt galen.

Att ni killar/män (eller vad man ska kalla er) ens ORKAR hålla på och käfta emot såna här starka kvinnor är otroligt galet och skrattretande, och att vissa av er dessutom på riktigt tror att tjejer/kvinnor vill:

1. Se er snopp (= sååååå ointressant!)
2. Ha sex med er (när ni ställer den frågan helt omotiverat till en främling)

…..är helt otroligt osannolikt, och man undrar på vilken planet ni föddes!

Typ.

Vi är helt säkert födda på helt olika planeter i helt olika universum – ni sexfixerade/snoppfixerade/livrädda-för-kvinnor-män!

Tror ni på ALLVAR att en tjej vill se er anonyma snopp och dessutom blir kåta av den?

Tror ni på ALLVAR att en tjej/kvinna vill ha sex med er när ni skriver så helt knäppa saker?

Har det någonsin hänt att en kvinna tackat för en främlings snoppbild, blivit kåt och skrivit: ”Jag kommer!” ? Och har det NÅGONSIN hänt att en kvinna/tjej velat ha sex med en främmande man/kille som skriver att han vill ha sex med henne NU?

Eftersom jag förstått att ”allt finns” och ”allt har hänt” så är troligen svaren på ovanstående frågor ”ja” och ”ja”, men i allmänhet rör det sej väl i så fall inte om kvinnor/tjejer som har ”alla hästar i stallet”?

Eller?

….men det spelar kanske ingen roll när man bara vill ha sex?

Nåja.

Det jag skulle skriva var: HEJA Linnea Claesson! Du är bäst och en förebild för ALLA kvinnor!

”Linnea Claesson for statsminister!”

Det är så mycket jag inte förstår

varför åren bara går

varför tiden snabbt försvinner

varför ingenting man hinner

varför människor vill hata

varför många är så lata

varför många är intoleranta

och så många ignoranta

Det är så mycket jag inte förstår

kring hur en del så enkelt bara får

livet att funka väldigt lätt

gör de på något speciellt sätt?

Är de bättre än vissa andra

som måste fattiga och trasiga vandra?

Är de mer värda än väldigt många

som måste varje nickel fånga?

varför hjälps inte alla självklart åt

varför har en del så svårt att säga förlåt

varför måste vissa alltid ha rätt

varför tror de att det bara finns ett sätt

Att känslor är farliga tror en del

att kvinnor ska stängas in tycker vi är fel

men någonstans har någon bestämt

att de ska vara instängda jämt

Att barn ska ha stryk tycker vissa är rätt

och andra menar att det är fel rätt och slätt

Att kvinnor och män ska vara jämställda tycker en del

men lika många tycker det är fel

Världen är snurrig och vi snurrar med den

och vi hänger med och vad kommer sen?

Om gubbar i väster får bestämma om rättigheter till vapen

trots att barn dödas i skolor för just den saken

så undrar jag ändå sådär lite stilla

var det är jag hamnat där människor gör människor så illa?

Människor som från bomber och granater flyr

stoppas vid gränser och soldater dem tillbaka styr

Alla tänker på sig själva och ingen tänker på de andra

så blir vi ensamma och ensamma ska vi vandra

för ”JAG är viktigast av alla på vår jord

Jag skiter i dig”,  hälsar vi vår (min) Moder Jord.

Vi pratar om svettlukt. Igen. Detta ständigt återkommande problem.

Vi pratar om dom som luktar svett och inte tycks märka det. Dom som kanske vuxit upp i svettdoft eller som inte har något luktsinne. Dom som klivit in i puberteten och plötsligt får en massa hormoner som dansar runt i kroppen som bland annat drar igång svettkörtlarna.

Hur berättar man för någon att den luktar svett?

Är det okey att säga det direkt och rätt ut: ”Du luktar svett!” eller ska man stå ut och vänta och se om det kanske var tillfälligt – bara idag?

Till sina barn tycker jag personligen att man kan säga det rätt ut: ”Du luktar svett!” och be dom gå och tvätta sej och byta tröja och därefter säga att man måste tvätta sej under armarna och helst använda roll on varje dag. Samt byta t-shirt varje dag. Till en ren.

Men hur gör man med sina arbetskollegor som stinker?

Jag hade en gång en kollega som fullkomligt STANK! Jämt! Jag kunde knappt andas i närheten av henne och ville INTE sitta i samtal i samma rum som henne. Ibland var man ju tvungen, men jag försökte sitta långt ifrån (men stanken fyllde hela rummet…). Jag bad min chef prata med henne, men han vågade nog inte, för inget hände…. Det löste sej genom att hon slutade….

Varför är det så svårt att säga det till någon?

För att inte tala om dålig andedräkt…Usch och fy! Ännu värre.

På väg hem

Startar från jobbet vid Södra Station ca 20.45.

Först går jag ca 10 minuter till Mariatorgets tunnelbana. Ner i t-banan.

Tar tåget från Mariatorget till Tekniska högskolan (-Slussen-Gamla Stan-T-Centralen-Östermalmstorg-Stadion-Tekniska högskolan).

Kliver av och åker rulltrappa upp, går till Östra Station. Därifrån tar jag Roslagsbanan (tåg) till Åkersberga. Det är 15 stationer bort (med snabbtåget går det fortare).

Kliver av i Åkersberga. Går till cykeln. Cyklar hem ca 10 minuter (uppförsbacke halva vägen).

Hemma kl. 21.55.

Resan TILL jobbet tar lika lång tid fast åt andra hållet.

Just saying.

I love My work. ❤️

Jag kommer tidigt till tåget. Det är 15 minuter tills det ska gå så jag funderar någon minut på om jag ska ”göra något” i 15 minuter eller bara stå/sitta och vänta. Jag bestämmer mej för att bara vänta så jag sätter mej på en bänk och tittar mej omkring.

På bänken intill sitter en man och läser på lappar. Han ser väldigt blek och mager ut och det ser ut som om han befinner sej i sin egen värld. Sen ser jag att han har ett radband i ena handen, så jag förstår att han ”rabblar verser”, eller vad det kan heta. Han rör munnen och rabblar tyst för sej själv. Han ser inte ut att må bra. ”Psykiskt sjuk”, tänker jag, och sen drar min Fantasi igång, blandat med ett gäng Fördomar:

”Han är orolig och rädd för snart ska han offra sitt liv för Islam/Allah/Gud eftersom han tänker spränga sej själv i bitar, tillsammans med Roslagståget och dess innehåll. Han är helt innesluten i böner och kommer att följa den inre rösten som säger att han är på ett självmordsuppdrag”.

På Roslagsbanans tåg. En söndag. Men psykiskt sjuka är faktiskt inte alltid så genomtänkta i sina destruktiva tankar.

Jag känner INTUITIVT och stark att detta är vad som kommer att ske….. och ska man inte lyssna på sin intuition? Jo, det ska man nuförtiden. Så jag ser till att kliva in i en annan vagn långt bort ifrån Självmordsbombaren. Och sen väntar jag. Och väntar.

Intuitioner har inte alltid rätt och ibland kan Fördomar och Fantasi dra igång allt möjligt. På vissa människor.

Det jag är mest rädd för i hela livet är att drabbas av demens eller Altzeimer. Ingenting annat skrämmer mej mer än att tappa minnet och bli en ”pajas” som inte hänger med eller förstår vad som händer runtomkring. Att inte känna igen sina barn eller kunna hänga med i prat etc.

När jag säger det till människor säger dom att ”…men när man väl ÄR där så märker man det ju inte själv!”. Så är det ju, men jag vill inte hamna där.

Det är som om att kliva ur sin kropp och låta någon annan ta över hjärnan på något vis. Att finnas men ändå inte. Då dör jag hellre.

Men man får inte välja bort livet. Eller man FÅR väl välja bort det, men man får inte säga: ”Om jag blir dement vill jag att ni avlivar mej”. Jo, man får SÄGA DET, men ingen kommer att avliva en ändå.

Så det är bara att fortsätta att vara rädd.

Vad är du allra mest rädd för?

PS. Givetvis är det att förlora sina barn det allra allra värsta och mest hemska, men FÖRUTOM det. DS