Jag kommer tidigt till tåget. Det är 15 minuter tills det ska gå så jag funderar någon minut på om jag ska ”göra något” i 15 minuter eller bara stå/sitta och vänta. Jag bestämmer mej för att bara vänta så jag sätter mej på en bänk och tittar mej omkring.
På bänken intill sitter en man och läser på lappar. Han ser väldigt blek och mager ut och det ser ut som om han befinner sej i sin egen värld. Sen ser jag att han har ett radband i ena handen, så jag förstår att han ”rabblar verser”, eller vad det kan heta. Han rör munnen och rabblar tyst för sej själv. Han ser inte ut att må bra. ”Psykiskt sjuk”, tänker jag, och sen drar min Fantasi igång, blandat med ett gäng Fördomar:
”Han är orolig och rädd för snart ska han offra sitt liv för Islam/Allah/Gud eftersom han tänker spränga sej själv i bitar, tillsammans med Roslagståget och dess innehåll. Han är helt innesluten i böner och kommer att följa den inre rösten som säger att han är på ett självmordsuppdrag”.
På Roslagsbanans tåg. En söndag. Men psykiskt sjuka är faktiskt inte alltid så genomtänkta i sina destruktiva tankar.
Jag känner INTUITIVT och stark att detta är vad som kommer att ske….. och ska man inte lyssna på sin intuition? Jo, det ska man nuförtiden. Så jag ser till att kliva in i en annan vagn långt bort ifrån Självmordsbombaren. Och sen väntar jag. Och väntar.
Intuitioner har inte alltid rätt och ibland kan Fördomar och Fantasi dra igång allt möjligt. På vissa människor.
erviluca #mammatillfyrakillar 