Vi pratar om svettlukt. Igen. Detta ständigt återkommande problem.
Vi pratar om dom som luktar svett och inte tycks märka det. Dom som kanske vuxit upp i svettdoft eller som inte har något luktsinne. Dom som klivit in i puberteten och plötsligt får en massa hormoner som dansar runt i kroppen som bland annat drar igång svettkörtlarna.
Hur berättar man för någon att den luktar svett?
Är det okey att säga det direkt och rätt ut: ”Du luktar svett!” eller ska man stå ut och vänta och se om det kanske var tillfälligt – bara idag?
Till sina barn tycker jag personligen att man kan säga det rätt ut: ”Du luktar svett!” och be dom gå och tvätta sej och byta tröja och därefter säga att man måste tvätta sej under armarna och helst använda roll on varje dag. Samt byta t-shirt varje dag. Till en ren.
Men hur gör man med sina arbetskollegor som stinker?
Jag hade en gång en kollega som fullkomligt STANK! Jämt! Jag kunde knappt andas i närheten av henne och ville INTE sitta i samtal i samma rum som henne. Ibland var man ju tvungen, men jag försökte sitta långt ifrån (men stanken fyllde hela rummet…). Jag bad min chef prata med henne, men han vågade nog inte, för inget hände…. Det löste sej genom att hon slutade….
Varför är det så svårt att säga det till någon?
För att inte tala om dålig andedräkt…Usch och fy! Ännu värre.
erviluca #mammatillfyrakillar 