Det är så mystiskt med dejtingsiter, för det kryllar av singlar där, men ingen tycks vilja ta kontakt!

ELLER så tar bara kvinnor kontakt med män, och inte tvärtom.

Å andra sidan; Visst har män tagit kontakt med mej. Flera stycken, men hallååå! Jag orkar inte kommentera vilka här (se ovan… 😉  ).

ELLER så är jag så vråltråkig och urful så att ingen vill ha med mej att göra! ELLER så skräms jag. ELLER så är jag bara otålig. ELLER…jag vet inte!

Men jag VÄGRAR se det som MITT FEL, när det är segt och tråååkigt på dejtingsidorna.

Nåja.

Jag ska nu berätta för alla singelmän, och för er alla som lever i stabila parförhållanden, och aldrig varit på en dejtingsite, hur det är där:

Observera dock att detta är helt ifrån en kvinnas  – min! – upplevelse.

1. Männen har ca 1-2 bilder på sig själva (dom som inte har några bilder struntar jag i, för vad gör man i ”baren” med en påse på huvudet, liksom?), men sedan har dom en massa andra bilder också (ibland har dom endast ”andra bilder”):

– solnedgångar i mängder!

– mc:ar, bilar, cyklar

–  en maträtt eller flera bilder på maträtter

– ett dukat bord eller en bild på en öl, eller ett glas vin på ett bord

– en massa bilder på berg, hav, båtar, snö, backar – troligen från resor dom gjort (eller                   möjligen inklippta från Google – vad vet jag!?)

– blommor (i trädgårdar eller i vaser, och vissa helt säkert inklippta från Google).

– kloka ord, typ ”Carpe Diem” etc.

Jag skiter högaktningsfullt i solnedgångar, bilar, cyklar, mc:s, berg, snötäckta berg, maträtter, kloka ord etc, för sånt kan jag titta på i verkligheten, om jag vill, eller googla. VARFÖR har man dessa bilder i en dejtingsite?

”Här är jag” = BERG. Eller?

Jag vill ju se bilder på den jag eventuellt ska träffa!

2. Män tycks ha MYCKET gott självförtroende i snitt, för när dom ska klicka i vad dom har för utseende, och då dom får välja mellan: Snygg eller Ser bra ut eller Genomsnittlig eller Ganska vanlig klickar 95% på ”Ser bra ut” och resterande 5% har fyllt i ”Snygg”.

3. Män har också MYCKET gott självförtroende, alternativt ingen insikt, i sin vikt. Även där finns rutor att klicka i, och då kan man fylla i ”Smal” eller ”Normalviktig” eller ”Vältränad” eller ”Några kilo för mycket”. Dom flesta fyller i ”Normalviktig”, några fyller i ”smal” och några ”vältränad” – no matter what! Bilden kan visa Något Helt Annat…

4. I presentationerna får man veta att dom går på gym, tränar (igen – mycket tränande är det), åker skidor, åker skridskor, träffar vänner, umgås med sina barn (om dom har några), cyklar, åker på en massa resor, går ut och äter, går på pub, tränar igen, spelar golf, joggar etc. Man tappar andan bara man läser det; Hur hinner dom? Och helst vill dom ha en kvinna som hänger med på allt det här! Och det här är män 50+!

5. Alla män är ordningsamma och ordentliga, för det får man också klicka i en ruta. Där tappar jag typ alla, för själv är jag ”lite slarvig” och matchar inte med pedanter. Antingen har deras ex-fruar uppfostrat dom väl, eller så BLIR män ordningsamma och pedantiska med åren….?

6. Bilderna är en historia för sig! Oj oj oj! Har män ingen självinsikt alls?? En del har tagit bilden underifrån så man ser ALLA dubbelhakor. Å andra sidan är det väldigt ”ärligt”. Det är orakat och oskött både hår och skägg och det ser skitigt ut. Jag får lust att ringa upp dom och säga ”Men byt bild! Med den bilden raggar du inte upp en enda kvinna!”.

Andra har tagit bilder när dom halvligger i en stol och har ”glömt” (?) knäppa skjortan så hela ölmagen ligger utanför…

…eller en selfie där dom försöker se sexiga ut liggandes i sängen…

Neeeeej!

Många visar upp sina halvnakna kroppar. Och jag TROR att kvinnor faktiskt inte tycker det är så himla läckert med alla dessa halvnakna män på bilderna. Jag ser iallafall gärna en man halv- eller helnaken när jag är förälskad i honom, men inte på bild som raggningsknep.

Jag vet inte om andra kvinnor faller för män som har fotat sej i spegeln på gymmet där dom visar alla sina fantastiska muskler, men jag gör det inte. Jag tycker bara det ser överspänt och egotrippat ut.

Men så är jag ju ”gammal” också…. Å andra sidan tittar jag på bilder på dom ”äldre männen”.

Jag vill inte ha en självupptagen man som tränar 50% av tiden och resterande 50% funderar på vad han ska äta och vilken muskel han ska träna nästa gång.

7. Åldrar. HerreGud! Detta är ett eeevigt dilemma när man är kvinna. MÅNGA män vill ha yngre kvinnor.  Punkt. Suck och pust!

Det finns också väldigt UNGA män som vill ha ”en äldre kvinna”. Suck och pust även där. Jag vet vad dom vill. Och jag vill inte.

8. När man väl träffar dom ser dom inte ut som på bilden.  Fast det gäller åt båda håll, har jag hört. Ibland har det varit så illa att jag undrat VAR mannen på bilden är, trots att han står framför mej och har presenterat sej. Man kan se såååå OLIK ut på bild! Dock har alla män jag träffat sagt att jag ser ut som på bilderna. Så det så!

9. Många tycks vara på dejtingssiterna för att ”titta runt” , men är egentligen inte intresserade av en ny relation. Antingen har dom redan en relation och vill bara se ”om gräset är grönare på andra sidan”, alternativ ragga på sidan om, eller så…är dom bara fluktare. Typ. Jag vet inte. Och å ena sidan gör väl folk vad dom vill, men å andra sidan: ”Slösa inte min tid och energi då!”.

10. Det är lätt att att det blir som ett ”smörgåsbord” där man tittar runt och tänker ”Ska jag ta DEN eller DEN eller DEN?? Och om jag går på dejt med DEN, så jag iallafall DEN och DEN kvar….” Eller inte.

11. Men ändå: Detta sätt funkar för vissa har jag hört och sett. Jag har TRE kollegor (eller möjligen fler), som träffades via en dejtingsite och nu är lyckligt gifta (och där det troligen INTE var som beskrivet ovan…).

Fortsättning följer.

Eller inte.

En promenad genom fårhagarna utvecklas till ett sökande efter Pokémon. Minsting hittar ett gym precis utanför en fårhage, och stannar. Där ska en kamp utkämpas och jag väntar tålmodigt på detta. Om han vinner får han gymmet. Typ. Tror jag.

Så vi väntar.

Men han ger upp. Orkar inte. Så jag tror att han förlorar gymmet. Typ.

Eller nåt.

Vi går igenom en av fårhagarna. Inte en jävla Pokemon i sikte. Minsting är missnöjd och ifrågasätter varför det inte finns en enda jävla Pokemon i fårhagen. Vi diskuterar detta. När han följde mej till Coop förra helgen hittade han TRE Pokemon, varav en var ”skitbra och ovanlig!”.

Muttrande fortsätter han promenaden genom fårhagen, utan att hitta en enda jävla Pokemon! Skit-fårhage!

Så går vi vidare in i fårhage nr 2. Hepp: två Pokemonägg (?) dyker upp och kläcks i Minstings mobil. Missnöjt konstaterar han först ”Va?! En RÅTTA!?” och jag förstår på tonen att en råtta inte är bra. Sedan säger han: ”Va?! En MASK!?” = inte heller bra.

Vi promenerar ut ur fårhagen och ut på en gångväg. ”Ska vi gå åt höger eller vänster?”. Eftersom Minsting ”hatar insekter” och tycker att dom är ”…för närgångna”,  och ”…förstår inte varför dom FINNS ens?!” så tar vi vägen till vänster eftersom det är mindre växtlighet åt det hållet, och jag tänker att då borde det vara färre insekter. Det visar sej vara massor av insekter (eftersom gångvägen kantas av en kanal = insekter trivs), men W T H (= what the heck)!? Man kan väl inte ha rätt jämt!?

Minsting konstaterar att han:

1. Hatar insekter
2. Bara svettas på ryggen (= irriterande)
3. Är Supersmart
4. Inte vill gå fårhage-promenaden fler gånger (eftersom det är för lite Pokemon´s där).

Den här promenaden utspelades igår, och idag är idag (!), och nu är det dags för inhandlande av fredagsmys, och jag ska väcka (! ….ja, klockan är ju bara 14.00…) Minsting och fråga om han vill följa med till Coop och fånga Pokemons handla.

See yah later!

Upprörda svenska män ”slåss” för oss kvinnor och menar upprört att våldtäkter och övergrepp mot svenska kvinnor ökat sedan flyktingmännen flyttade in i vårt land.

Är det så? Finns det fakta på det?

En del menar till och med att våldtäkterna och övergreppen inte fanns innan, och då måste jag säga att jag sätter i halsen – jag vet inte på vilken planet dom befunnit sej tidigare?

Enligt statistiska centralbyrån blev 1440 tjejer UNDER 15 år våldtagna 2015, och 1994 stycken blev våldtagna 2014. Detta är dom våldtäkter som fullbordades och som blev anmälda.

Enligt statistiska centralbyrån blev 3663 tjejer ÖVER 15 år våldtagna 2015, och 3920 blev våldtagna 2014. 

Mörkertalet är förmodligen rätt stort, för att anmäla att man blivit våldtagen är jobbigt och svårt, och att genomgå en rättegång och bli stämplad av människor och känna sej ”äcklig” och att skämmas (vilket dom flesta våldtagna tjejer gör) är tufft. Det finns ofta ett gäng som står på våldtäktsmannens sida och skriker ut att kvinnan ljuger och att kanske att hon borde skylla sej själv osv, så övergreppet fortsätter och fortsätter genom hela rättegången och kanske mannen inte ens blir dömd…men det är en  helt annan historia.

Jag ville nu bara visa på fakta.

Tjejer/kvinnor våldtogs innan flyktingarna kom. 

Frågan är om övergreppen stigit eller inte.

Pelle Svensson m fl menar på det, men jag vet inte om det finns någon statistik på det? Det jag menar på är att:

Visst!

SLÅSS och kämpa för oss kvinnor, ni mogna och kloka män, men slåss mot övergreppen och att dom inte ska ske, och inte mot flyktingarna! Slåss mot dom män som våldtar! Dom finns i alla storlekar och former – vänd dej om, så står en där...

Till och med poliser, läkare och advokater. Det syns inte på utsidan vem som är ond eller god. Men det spelar ingen roll – våldtäkter och övergrepp bör upphöra. Helt!

Och jag önskar att vi hade dom goda männen på vår sida, och att ni visade det, kämpade för det och att ni inte utsåg en grupp som våldtäktsmän, för då springer ni åt fel håll – och vi behöver er  här!

Det var bara det jag ville.

Männen i Sverige tycks tro att INNAN vi fick hit flyktingar levde vi kvinnor i total harmoni och kunde röra oss som vi ville, var vi ville, blev aldrig utsatta och levde tillsammans i jämlikhet med våra oerhört GODA svenska män. Inga tuttar blev tafsade på och inga rumpor klämda, ingen slog oss och ingen kallade oss horor eller fittor.

Hallååååå!!

Så är det inte!

Vi kvinnor har varit utsatta i århundraden! I Sverige. Av svenska män!

Om det nu kommer hit manliga flyktingar som OCKSÅ gör det, så är det ju för jävligt, förstås!

MEN KOM INTE OCH SÄG ATT VI LEVDE I UTAN ÖVERGREPP INNAN FLYKTINGARNA KOM!!

FÖR DET GÖR MEJ FÖRBANNAD!!

Vi (iallafall jag) har bråkat, tjafsat, krävt, backat, legat lågt, kämpat i åratal om att bli hörda och sedda, om dom övergrepp som pågår, och på att DOM GODA SVENSKA MÄNNEN ska komma och säga:

”HEJ! VI VILL KÄMPA EMOT DOM DUMMA MÄNNEN TILLSAMMANS MED ER KVINNOR! VI VILL STÅ VID ER SIDA OCH SKYDDA ER MOT DOM DUMMA! VI VILL BEKÄMPA OJÄMLIKHET OCH ÖVERGREPP TILLSAMMANS MED ER KVINNOR!”‘

TILLSAMMANS ÄR NÄMLIGEN STARKARE.

Men nä, ni har lyst med er frånvaro, gömt er och duckat. Sagt: ”Men JAG är ju inte dum/ond! JAG har inte utsatt någon…Varför anklagar ni ALLA män??” och så har ni tjurigt dragit er undan.

Fegisar! Vi vill ha er med oss i KAMPEN MOT DOM ONDA MÄNNEN!

För HUR SKA VI VETA VILKA SOM ÄR GODA OCH VILKA SOM ÄR ONDA NÄR DOM GODA GÖMMER SEJ – LYSER MED SIN FRÅNVARO??

”ALLA” män man pratar med om sexuella övergrepp eller kvinnomisshandel, säger (givetvis!) att ”…jag skulle ALDRIG….!” – ÄVEN dom onda!

Och ibland är högt uppsatta polischefer dom som är mest onda…så hur ska vi veta?

Så hur ska vi VETA??

I FLERA ÅR har jag undrat varför DOM GODA männen inte går ihop i STORA ENORMA grupper och SKRIKER UT sin ilska, och sitt förakt, mot ”dom onda”? Varför går dom inte med i kvinnokampen mot våld och sexuella övergrepp, varför skapar som inte grupper av goda män som följer kvinnor till t-banan eller på annat sätt VISAR sitt stöd FÖR kvinnor, och visar att dom kämpar/är emot sexualiserat våld!?

VARFÖR??

Vad gör du GODE man när dina arbetskompisar pratar om sex på ett sätt som gör att kvinnan/tjejen är en sak (”Hö hö hö, jag satte på tre brudar i helgen! Hö hö hö!”) ??

Vad gör du GODE man när din kompis kommenterar tjejen med stora bröst med ”…dom skulle man vilja suga på!” ???

Vad gör du GODE man när din kompis pratar nedvärderande om kvinnor över huvud taget? Märker du det? Skrattar du med?

Hoppsan, en utav dom tjejer han pratar om är din dotter! Hoppsan, en utav dom han pratar om råkar vara din mamma/syster/kusin!

Vad gör du GODE man när din son vill ha kjol på sej, och ha rosett i håret ,”….precis som storasyster!”. Säger du stolt till dina vänner att din son är en riktig ”tjejkille”?? 

Pratar du, GODE man, med din son/dina söner om kärleksfulla relationer, om hur viktigt det är att vara respektfull mot alla människor – oavsett kön?? 

Vad gör du, GODE MAN, när din son/arbetskamrat blir förbannad och skriker: ”Jävla fitta!!” ??

DET ÄR  JÄVLIGT IRRITERANDE NÄR DOM GODA MÄNNEN PLÖTSLIGT DYKER UPP OCH GÖR SEJ HÖRDA FÖR ATT DOM PLÖTSLIGT TROR ATT ”DOM ONDA” HAR KOMMIT TILL VÅRT LAND SOM FLYKTINGAR….

……NÄR DOM ONDA FUNNITS HELA TIDEN!

Jag förstår att det är lättare att SE ”dom onda” när dom har svart hår och pratar ett annat språk – dom är MYCKET lättare att SE än dom blonda och blåögda – jag förstår det, men dom män som sagt fula ord till mej, blottat sej (ca 30 ggr), har ALLA varit svenskar!

Ja, ABSOLUT, att det finns en större RISK med män som är uppvuxna inom den oerhört kvinnofientliga islam-kulturen (eller hur man säger det). Så kan det absolut vara, men….

…..JAG BLIR ÄNDÅ UPPRÖRD ÖVER ATT NI ÄR SÅ SJÄLVGODA, OCH ATT NI TROR ATT VI INTE UTSATTES FÖR ÖVERGREPP INNAN FLYKTINGARNA KOM – DET GÖR MIG FÖRBANNAD!

Se om ditt eget hus, liksom.

SLÅSS EMOT SEXUELLA ÖVERGREPP, OCH INTE EMOT FLYKTINGMÄN! DET ÄR TVÅ VITT SKILDA SAKER OCH VI KVINNOR BEHÖVER ER GODA MÄN – PRECIS SOM VI BEHÖVDE ER IGÅR OCH FÖRRGÅR….

MÄN SOM FÖRGRIPER SIG PÅ KVINNOR SKA HA STRAFF, OAVSETT NATIONALITET OCH RELIGION!

….fast min erfarenhet visar att det får dom inte…straff alltså…för det behövs bevis – helst att någon SÅG övergreppet…det gills inte att kvinnan berättar, är sönderslagen eller att hon är i chock….för att inte tala om alla barn som blir utsatta, som man inte tror…”det finns inte bevis”….”hon ljuger”…..etc

Nåja.

VI KVINNOR BEHÖVER ER GODA MÄN I KAMPEN EMOT ALLA ONDA MÄN – OAVSETT URSPRUNG – SOM UTSÄTTER KVINNOR (och barn) FÖR SEXUALISERAT (ELLER ANNAT) VÅLD!!

Jag vaknade DÖDSTRÖTT! Vad händer på nätterna, liksom? Jag är ju såååå trött när jag vaknar! Förritiden var jag pigg som en lärka och studsade upp och skulle ha kunnat hålla föreläsningar direkt, om jag varit en sån som höll föreläsningar.

Mina söner tyckte det var rätt irriterande när jag dansade in i deras sovrum på morgonen och SJÖNG en liten morgonvisa.

Men nu: ”Öööööh, va?!” känns det som och jag använder snooze för första gången i mitt liv! Jag förstod inte den funktionen förut: ”När man vaknar är man ju VAKEN!” liksom…. NU förstår jag….Livsfarlig funktion…man somnar om, och somnar om och somnar om….

Nåja.

Jag kom upp, och lilla Ceci skulle ut direkt.  Hon kan inte hålla sig på mornarna, som Milton. Vem är Ceci? undrar en del. Vem är Milton? undrar kanske andra… Det är hundar. Återkommer om detta ämne i en senare blogg.

Nåja.

Allt gick som det skulle på morgonen och så var jag både tvättad och äten och påklädd. Duktig flicka! *klappar-mej-själv-på-huvet*

Med tung laptopväska och liten handväska på sidan om, samt två små hundar, travade jag iväg till bilen. Jag har bilen parkerad en bit från huset, eftersom jag inte vill betala för p-plats utanför huset för att det är för dyrt.

Så jag gick lilla ”kiss- och bajs-promenaden” som är en perfekt sådan sträcka för ett par hundar som behöver det. Med tung väska. Jag blir sned. ÄR sned från början, men blir mer sned.

Nåja.

Framme vid bilen inser jag: Jag har glömt bilnyckeln! Fifan! Jag förbannar mej själv: ”Inte igen! Jävla helvetes skit!” Sen andas jag djupt och bestämmer mej för att inte låta ilsken energi sippra ur mej. Men jag ORKAR INTE bära laptopväskan hela vägen tillbaka! Orkar inte!

Så jag bestämmer mej för att lägga laptopväskan under bilen bakom ena framdäcket. Jag ska ju ändå bara vara borta max 10 minuter och klockan är 7 på morgonen och inga tjuvar är ute och letar laptopväskor under bilar, så tidigt. Hoppas jag.

Jag går tillbaka hela vägen till lägenheten. Hundarna verkar undra varför, men släpper den frågan strax, för dom lever i NUET, och i NUET ”….ska vi tydligen gå tillbaka till huset.”

Väl framme vid dörren inser jag: Dörrnyckeln ligger i….dalaaaaaa: LAPTOPVÄSKAN!!! Wohooo! Jag är bara bäst!

Men en stycken 17-årig son ligger inne i lägenheten och sover, så jag kan ju ringa  på dörren. ELLER HUUUUR?!?

Ha ha ha ha!

”Pling-pling!” ”Pling-Pling!” ”Pling-pling!”

Hundarna skäller (eftersom någon ringer på dörren! Idioter!). Alla i huset vaknar. Utom Minsting.

”Hallååååå i brevlådan! Det är mamma som glömt nyckeln!! Ho hoooo!”

Ringer Minsting på mobilen. Mobilsvar: ”Abonnenten är inte tillgänglig. Försök igen senare.”

Andas djupt. Slappna aaaaav.

Vi går tillbaka till bilen och jag dyker under bilen och drar fram laptopväskan. Tar hemnycklarna och så går vi tillbaka till lägenheten. Hej och hå !

Hundarna tittar förvånat på mej – igen! Men gillar läget. Snacka om Mindfullness! Dom är bara glada för att dom får en dubbelextra promenad på morgonen. Det skulle jag också kunna vara. Glad alltså. Det är jag inte. Jag är inte ledsen heller. Jag är.

Väl framme vid dörren öppnar jag, hämtar bilnyckeln och låser ytterdörren igen.

Vi går tillbaka till bilen.

”Nu fattas det väl bara att jag glömmer bort att jag lagt laptopväskan under bilen och kör över den!” tänker jag när jag går tillbaka.

Fast det gjorde jag inte. ”Been there – done that”. Liksom.

Jag andas djuuupt och försöker att inte tänka på att klockan gått hela tiden när jag gått fram och tillbaka förton gånger. Jag mindfullnessar så inihelvete! Och lyckas rätt bra:

Lotusställning och ”OOoooooooooooooooom”.

Typ.

Jag undrar hur resten av dagen blir.

🙂

I januari fick jag en Alldeles Ny Volvo. Årsmodell 2016. Superny. JAG trodde att om man har en ny bil behöver man aldrig åka till verkstan. Dumheter. Hur kunde jag tro så dumt?!

I en NY bil finns en dator. En dator bråkar. Trasslar. Och är man inte utbildad datatekniker behöver man åka till verkstan och uppdatera datorn stup i kvarten.

När jag haft bilen i cirka 3 dagar (TRE !) talade datorn om för mig att jag hade punktering på vänster framdäck. Jab bah: ”Nääää!” och körde till närmaste verkstad. Där hissade dom upp Volvon i taket och tog av däcket och kollade igenom det: Inget hål. Nähä! Det var datorn som sa fel och behövde ”kalibreras”. Dom sa det som om alla visste vad KALIBRERA var, och jag, som aldrig hört ordet sa: ”Jahaaaaaa!” och det lät som ”förstås!!” och jag tänkte ”eeeeh, va?!?”.

Datorn kalibrerades.

Sen har datorn sagt en massa olika saker till mig, och dom flesta sakerna är bra; att dörren inte är tillräckligt stängd, att jag glömt låsa bilen, att säkerhetsbältet inte är på etc.

Häromdagen sa datorn att det var dåligt med luft i däcken. Jag bah: ”HerreGud! Dom är ju NYA – dom borde inte släppa ut luft!!” När man har en NY bil vill man inte fixa med såna saker. Helst vill jag inte fixa med sånt när jag har en gammal bil heller, men då förstår man ju att det händer. Liksom.

Jag fyllde på luft i alla däck och satte mej i bilen. Den fortsatte tjata om att jag  hade dåligt med luft i däcken och ett stort ! dök upp, som en varning liksom.

Jag ringde Volvo och frågade. Han sa att datorn måste….KALIBRERAS. Igen! Jag visste inte hur man gjorde, men han förklarade.

Man skulle trycka på vissa knappar och sen skulle man KÖRA 3 MIL OCH INTE STANNA NÅGON GÅNG OCH INTE KÖRA UNDER 30 KM/TIM. 

VAR FAAN kan man göra det i Stockholmsområdet?

Jag försökte flera gånger:

”AKTA ER!!! HÄR KOMMER JAAAAG, OCH JAG KALIBRERAR!!

STANNA INTE!!!

AKTAAAA EEEER!!”

Typ.

Det är ju liksom jämt bilar i vägen och korsningar och sånt….

Men nu är det iallafall fixat.

Jag kunde!

Jag sitter på en restaurang och äter min lunch när jag ser en pappa med sitt lilla barn sitta mitt framför. Troligen är pappan föräldraledig – det är sommar och babyn kan vara 8-9 månader. Jag och babyn börjar flirta. Jag ler och vinkar, och babyn kommer av sej i sitt ätande och skrattar och vinkar tillbaka. Pappan ler. Han ser gullig ut.

Jag avslutar mitt flirtande och börjar äta min sallad. Babyn har ätit färdigt och börjar pula med en massa saker runt-omkring sej. Hon är ganska rörlig så hon nästan kryper runt i den höga barnstolen. Jag tittar på pappan. Han tittar på sin mobil.

Jag blir så trött! Jag orkar inte oroa mej för all världens barn överallt. För det gör jag! Jag ser en baby i en barnvagn som ser alldeles för varm ut på vintern, när jag går i någon affär….Jag ser en baby som kryper farliga nära poolen när jag är och badar…Jag ser en baby som hänger i ett bärsele med solen stekande på kal hjässa….Jag ser ett barn som balanserar….

Jag orkar inte! Och jag kan inte vara ”tanten-som-påpekar-faror” jämt och ständigt! Ta hand om era barn, liksom!

Jag bestämmer mej för att INTE vara den tanten. Jag skiter i om pappan sitter och pillar med mobilen när hans baby klättrar runt i den höga barnstolen. Men jag tänker ”Men SER han inte?!? Är han blind?!?” Han verkar ju så fin och mysig.

Jag fokuserar på min sallad och MIN mobil. Då hör jag ett dovt DUNK och sedan ett hjärtskärande skrik! Babyn har ramlat ur barnstolen och slagit huvudet i golvet. Pappan lyfter upp babyn, ser lite skakad ut, tittar på babyns huvud och försöker lugna henne.

Jag funderar: ”Skulle jag ha sagt till honom eller skulle han bara då ha tyckt att jag var en överorolig kärring som skulle rätta till honom?”

Det är fanimej inte mitt fel att babyn ramlade ur barnstolen, men jag kan inte låta bli att tänka på att jag ”kanske borde ha varnat honom…”. Men va faan! Såg han inte själv?!  Man kan inte släppa en klättrande baby ur sikte i en barnstol! Visste han inte det??

Puh, vad det är jobbigt att vara jag ibland.

Jag ser hela tiden barn som borde passas bättre, som inte borde få gå så nära stup, som kryper runt på stranden och jag sitter och tittar mej omkring och undrar ”VEM TITTAR PÅ DET BARNET?” som leker i strandkanten.

Jag måste sluta vara hela världens barnvaktare. För jag orkar inte.

Puh!

Ösregn ute, och det dyker upp minnen – minnen ifrån barndomen.

Vi är på landet – Lindris – och det ösregnar! Regnet smattrar mot taket och det öser ur vattenrännorna. Vi systrar + kusin tar på oss regnkläder och stövlar och går den långa grusvägen mot skogen för att leta grodor. Men vi behöver inte LETA, för dom finns i hundratals – tusentals! – och vi får trippa fram försiktigt för att inte kliva på dom.

Vi har hinkar med oss som vi lägger grodorna i. Vi tar också med oss vatten ifrån sjön (den sjö som farfar lät anlägga), gräs, stenar och allehanda andra skogs-saker, för vi ska bygga en ny värld åt våra grodor i en balja, eller i ett akvarium (som finns kvar sedan vår farbror var ung).

Väl tillbaka i huset fixar vi i ordning grodornas värld. Vi har X antal grodor var, och vi känner igen våra egna grodor, och vi ”döper” dom.

Vi leker sedan i flera dagar med våra grodor, och dom blir ”tamare och tamare”. Vi älskar att sitta vid baljan/akvariet (olika från år till år där på landet) och prata om våra grodor och hur dom tänker och vad dom gör. Vi möblerar med stenar och vatten lite hit och dit och diskuterar livligt hur grodorna ska ha det i sin lilla värld.

Och vi är ÖVERTYGADE om att grodorna känner igen oss och trivs där i sin lilla värld.

Ibland kommer någon (trist) vuxen och säger att grodorna mår dåligt och att dom inte alls känner igen oss, eller att vi omöjligt kan känna igen dom. Då är det bara tråkigt och trist och jag förstår inte (nu som vuxen) varför det är nödvändigt att trycka till oss på det viset.

Antagligen försökte dom LÄRA OSS och säga SANNINGEN, men vad lärde vi oss av det? Att grodor inte kan känna igen människor?? Näe, vi lärde oss att vuxna är trista och tråkiga och inte förstår någonting, och att man inte kan berätta  hemligheter för dom, för dom fattar ändå ingenting (!).

Vi VISSTE ju att grodorna kände igen oss och vi KÄNDE faktiskt igenom dom!

Det är ju nästan ingen idé att sucka över måndag, och heeeela veckan kvar….när det plötsligt ändå är fredag! Fwofff!

Måndag-fredag.

Om tiden är låååååångsam när man är barn, så går den lite fortare när man blir ung vuxen, för att sedan speeda upp till Speedy Gonzales-fart när man är lite äldre vuxen…

….och sen går det långsammare och långsammare igen. Har jag hört.

Det är precis som att lära sej behärska kroppen; först ligger man bara still och sprattlar lite, sedan lär man sej sitta krypa och gå. Därefter springer och skuttar man – fortare och fortare, tills kroppen lugnar ner sej och börjar gå igen….

….långsammare och långsammare.

Till sist stannar man.

The End.

Ibland blir jag så FRUSTRERAD!

Det är som om jag går i cirklar och väntar på….NÅGOT!! Vad vet jag inte. NÅGOT SPÄNNANDE & ROLIGT! Eller bara NÅGOT NYTT! En Händelse, en Överraskning – NÅGOT.

Åh! Tre önskningar i en: Ett Kinderägg! 

Jag vill ha lite God Action!

Det är till och med så att det känns som att Dålig Action är bättre än Ingen Action Alls.

Typ.

Frustrationen får mej att….liksom….krypa på väggarna (inuti), gå runt i cirklar (inuti), vara lättirriterad (om det ändå fanns någon här att irritera sej på), bli röksugen (fast jag inte röker!), bli godissugen (och jag äter ju godis…men har inget hemma!) och jag BORDE avleda mej via någon Sysselsättning, men det vill jag inte eftersom det är som om den sysselsättning jag väljer är Fel Sysselsättning!

Det känns som om att vara SUGEN på NÅGOT och inte veta VAD….och pröva gelehallon; näe! fel!,  skumtomtar; näe! fel! , lakritsremmar; näe! fel! osv ELLER när det kliar någonstans på kroppen och man vet inte VAR, och kliar lite här; näe! fel! och lite där; näe! fel!

Jag väntar ju på Det!

IT!

I am waiting for IT!

Det är som om jag BORDE en massa saker som jag inte gör.

OCKSÅ!

Men vilka saker det är jag borde, vet jag inte riktigt….

När jag gick i skogen idag tänkte jag att jag borde ha en IGÅNGSÄTTARE vid min sida, för jag har så många otrooooligt häftiga och bra IDÈER, men dom fastnar hela tiden på IDÉ-STADIET!

Och man blir ju GAAAAALEN när ens egen idé blir någon annans miljonärsupptäckargrej!!!! För att dom hade en Igångsätttare vid sin sida, ELLER var igångsättare själv.

Jag har ägnat för mycket tid i mitt liv att vilja ha/få/längta efter kärlek. DET är en sak som är säker. Jag borde istället ha ”letat efter tigrar i Afrika” eller ”upptäckt motmedel mot cancer” eller skrivit ”förton bestsellers”!

Meh! Det är ju inte slut än. Det är väl bara att börja, kära Jag-Själv!

Men åååååh!

NU blev jag ju ÄNNU MER FRUSTRERAD….över att jag bara låter livet rulla på utan att…Göra Något Viktigt!

Visserligen har jag ett jobb som är rätt viktigt och jag gör saker som förändrar livet lite grann för ”dom”, kanske….

Men ÄNDÅ!?!

I hate to be stuck!

Och igår – nä, det var nog idag (!) – så kände jag att jag älskar att vara ensam och rå mej själv! Och samtidigt kände jag att jag älskar att vara i en två-samhet och älska och vara älskad!

Ibland är jag för mycket ”både-ock” eller ”antingen-eller”, SAMTIDIGT.

För jag HATAR att vara själv/ensam ibland. Och visst har jag ibland HATAT tvåsamheten också. Och jag BEHÖVER få vara ensam ibland, och älskar det!

Äh!

Det är bara att gå och hänga lägga sej.

För här blir det inga mellanlägen lagoma saker  uppfinningar gjorda.