Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Plötsligt ser jag en MAN komma gående – alldeles själv. En MAN!! Jag rusar fram och tar tag i honom och skriker i hans öra: ”VA FAAN GÖR DU HÄR UTE PÅ GATAN ALLDELES ENSAM?!? VAR ÄR DIN SYSTER/DIN MAMMA/DIN MOSTER/DIN FRU??” Jag sliter av honom hans mössa och kappan han har på sej för att se om han har något ID på sej. Andra kvinnor kommer också fram och skriker ”HERREGUUUD!! EN ENSAM MAN!!” och dom skakar på huvudena och undrar HUR han kunde komma ut alldeles själv mitt på gatan sådär utan att någon kvinna vid sin sida! Hur har det gått till, liksom?? Männen ska ju vara instängda!

Jävla hor-bock!!

Någon känner igen honom, och via mobiler är snart mannens mamma, syster och mostrar och kusiner där och skriker: ”DU HAR FÖRSTÖRT VÅR HEDER!! VAD HAR DU GJORT??”

Stämningen är hetsig och mannens mamma och andra kvinnliga släktingar pucklar på mannen så att han till slut ligger orörlig på gatan. Därefter släpas han in i närmsta hus. Vad som händer där vill jag inte veta.

EN MAN. ENSAM. UTOMHUS!! Fattar du?!

Nu kan inte hans släktingar visa sej ute utan att skämmas. Deras heder är förstörd. Mannen måste troligen dödas, kanske stenas – åtminstone misshandlas rejält (möjligen våldtas, om han inte redan är våldtagen av någon som såg honom alldeles ensam). Vi får se vad han får för straff. Om han inte straffas kan ju andra män börja göra likadant, dvs röra sej helt själva utomhus och kanske till och med springa runt och knulla kvinnor på löpande band. Man vet ju inte med killar och män….dom har ju liksom inget stopp.

Att gå helt fritt är ju som att BE om att bli knullad. Det vet ju varenda kvinniska!

Därför måste vi kvinnor se till att männen hålls inlåsta. Vi förlorar ju vår heder om dom inte hålls hårt.

HerreGud!

Hur kunde det ske??

Jag har fixat alla julklappar redan! Det är första gången sedan 1878 (arton-hundra-sjuttioåtta) som jag är färdig med julklapparna så här tidigt. Hallelujah! Jag är förlåten för alla synder och för att jag inte hann sätta upp adventsgrejerna (och städa) till första advent (eller andra….). Det tar ut varandra. Liksom. Det står i Boken-som-Bestämmer-Hur- Erviluca Mammor-ska-Bete-Sig. Har du inte läst den är det mest synd om dej. Och dina barn. Typ.

Även på mitt jobb har vi fullt upp med att slå in julklappar. Unga Station/Stadsmissionen översvämmas av julklappar nu – det väller in. Förra året fylldes ett helt stort rum med julklappar och vi vadade omkring där inne och öppnade varje julklapp, för att sedan slå in den igen. ”Varför?” undrar ni givetvis. Gissa!

……………………………

…………………………..                           NI GISSAR………

…………………………..

Jo, för att en del slår in BEGAGNADE saker, såsom gamla kläder, gamla mjukisdjur, smutsigt och kladdigt gammalt lego osv, och vi anser att inte ens fattiga barn blir glada av trasiga, smutsiga och begagnade saker till julafton. Vi anser att alla barn ska få nya fina presenter på julafton. DESSUTOM måste vi kolla så att paketen stämmer med ålder och kön på det barn som ska få julklappen, samt att ingen slagit in något olämpligt (såsom en sexig klänning – jo, det har hänt! – stringtrosor – jo, det har hänt! – eller en ihopknögglad cocacolaburk – jo, det har hänt!….).

Så vi öppnar och slår in paket så det stänker om det här på Unga Station. ALLA barn som önskar ska få något. Vi står där mitt bland paketen och frågar varandra: ”Pojke 6 år; skulle han gilla det här??” och vi nickar eller skakar på huvudena så det står härliga till.

Lacken Svetten lackar.

Samtidigt sitter X antal Unga Station medarbetare just nu och tar emot samtal från alla som önskar julgåva. Det är samtal från alla möjliga familjer här i Stockholmsområdet. Tusentals! En del pratar svenska, andra inte. Ibland blir det långa gissningslekar där vi försöker lista ut om barnen är pojkar eller flickor och vilka åldrar dom har, eller vad dom heter…. och sedan att försöka få inringaren att förstå vilken dag hen kan komma hit och hämta gåvorna.

Ibland har jag hört någon kollega viska: ”Det är fantastiskt att så många vill hjälpa dom som har det svårt till jul, MEN att folk inte förstår att familjerna är lika fattiga året om och att dom skulle behöva den här hjälpen jämt….? Men men det är inte varje dag det är julafton och man ska punga ut med extra pengar för julklappar och mat….Å andra sidan är det ett helt gäng familjer som inte firar jul, men som gör det ändå, för att vi gör det så att säga.

Själv ska jag jobba på julafton och se till så att få ett gäng familjer att få en riktigt härlig julafton. Det gjorde jag förra året också, och det gav mersmak.

That´s all for now, folks!

Nu har Mellan varit arbetslös lääääänge. Tycker vi. Typ 5-6 månader. Det trodde han inte när han slutade jobba på förskolan i somras där han var ”timmis”.

Han vill helst jobba i butik och vara butikssäljare. Han söker på #Rusta, #Jula, #Coop, #ICA, #Willys etc och på #Pressbyråer, #Teknikmagasinet, #Elgiganten, #XXL, #Jack & Jones, #NewYorker…..och på olika cafeer som #Barista/cafebiträde….

Gärna stor affär, eller men det går också bra med liten, eller på cafe. I annonser står det först att ”ingen erfarenhet krävs” och att personen ska och kan läras upp på plats. Och Mellan söker och HOPPAS….

….sen får han ett svar att det varit många sökande och flera har en massa erfarenhet så därför går dom vidare med dessa. Och det förståååår jag. Och han.

Men hur ska han få erfarenhet om han inte får börja någonstans? Han vill inte gå tillbaka till förskola eftersom han inte vill jobba på förskola. Risken är att han liksom ”fastnar” i den genren. Han vill jobba med försäljning. Men inte telefonförsäljning, utan riktig försäljning ”på golvet”.

FINNS DET NÅGON VÄNLIG SJÄL DÄR UTE SOM HAR ETT JOBB LEDIGT I EN AFFÄR, eller på ett cafe, I STOCKHOLMSREGIONEN, SOM KAN LÅTA MELLAN FÅ PRÖVA ATT JOBBA DÄR OCH VISAR VAD HAN GÅR FÖR? Om han inte funkar så är det bara att säga ”tack och hej – leverpastej!”.

Mellan är en behaglig typ. Han har lätt för att lära och han har alltid varit omtyckt av omgivningen och har alltid haft lätt att få vänner. Han har humor och är otroligt snäll och hjälpsam. Han vill alltid väl. Han är ordentlig och noggrann i det han gör. Och så är han stark och kan hugga i om det behövs. Han behåller också sitt lugn i stressiga situationer. Och är punktlig. Och trevlig. Och bäst.

Anställ honom idag – i morgon kan det vara för sent!

Jag har stora planer varje år om att ”I ÅR SKA JAG LYCKAS/I ÅR SKA JAG VARA UTE I GOD TID/I ÅR SKA JAG PLANERA, ORGANISERA….bla bla bla”. Men I did it igen! Jag misslyckades. Jag vet inte hur många år jag misslyckats, men det är för många nu. Too many years….

Vad blir straffet?

Eeeeeh, söner som måste gå i ååååår av terapi för att dom hade en mamma som misslyckades år ut och år in. Fast när dom var små lyckades jag. Med råge. Gills det? Men nu….när dom blivit stora….. Hej och hå!

När deras pappa misslyckats år ut och år in, gör det inget. Ingen bryr sej. Inte ens han! Ingen frågar efter det och ingen reagerar….förutom jag, som mumlar att: #detärinteklokt #manbordeintefåvaraförälderochmisslyckasmeddetta……

…..men det är ju bara jag. Och han är ju MAN. Pappor FÅR misslyckas….för ”hur ska dom hinna?!? Han tar ju hand om baaaarnen Alldeles Själv gubevars!” Och dåååå kan man inte ställa några krav alls, utan DÅ måste alla grannar och mostrar och fastrar och kusiner ställa upp och HJÄLPA TILL….”så att han inte tröttnar….på att ta hand om baaaarnen….och han är ju så duuuuuktigt för att han TAR HAND OM BAAARNEN!”

Men jag (!) är bara en gammal vanlig ensamstående morsa och såna har det funnits i tid och evighet. Amen.

Och vi får inte misslyckas. Ever!

Det blir skampålen utanför kyrkan i år igen.

Jag tror det är 20 minuter i skampålen som gäller när man inte fått upp julsakerna första advent (som vanligt). Och jag är van: Jag har stått i skampålen varje år dom senaste 3-4 åren….

Men barnen pappa har ALDRIG stått i skampålen! Inte ens när han inte ens fick upp juldekorationerna till jul! Han blev inte ens dömd till en kvart i skampålen.

Livet är allt bra orättvist!

Hoppas någon kommer med en liten salt lakritssak till mej när jag står där i skampålen….men skylten: #honfickinteuppjulsakernatillförstaadvent.

Fy skam, fy skam för ingen ville ha´na!

Jag undrar vad DU tycker att jag ska svara den 18-åriga tjejen som sitter framför mej och berättar att hon numera är hemlös och vet inte vad hon ska ta sej till….

….för Socialtjänsten har inget ansvar efter att man fyllt 18 år….

och

….familjehemmet puttar ut en efter att man fyllt 18 år….

….och tillbaka till hemlandet kan hon inte åka för där väntar bara Elände och Skit för en ensam flicka som är 18 år…..

Ska jag säga #ÅKHEM ?

Eller berätta för mej vad jag ska säga till henne? Hur ska jag kunna ge henne något hopp? Hur ska jag hjälpa henne? Visst, jag kan ge henne ett presentkort till mat och en rekvisition till att köpa second hand kläder….och en kopp kaffe kan hon också få, några vänliga ord och en smörgås….

Men sen då?

Jag vill också att du ska tala om för mej vad jag ska säga till den hemlösa familjen med fyra barn i åldrarna 2-10 år, när dom förtvivlat gråter och säger att dom snart inte orkar längre, eftersom dom varit utan bostad i över ett år nu….Pappan har fast arbete och vågar inte släppa det, eftersom det är deras inkomst….men något boende får dom inte. För det finns inga boenden i Stockholms län, och för att få bostad måste man ha stått i kö i ”20 år” och pengar har dom inte och alla andrahandsuthyrare säger ”NEJ” när dom ser alla barn…..

….och Socialtjänsten har inga bostäder….

….och förtur fick dom inte, eftersom ansökningarna var så många och dom hade det inte ”värst”…..”Det finns ju dom som är ensamstående också – ni har ju i alla fall varandra!”…

SÅ har våra medmänniskor det, idag, i Sverige, anno 2017.

Vad ska jag svara dom, SD? Vad ska jag svara dom alla ni ”människofientliga” och ”rädda” nej-sägare som pratar om VI och DOM med förakt i rösten. Vad ska jag svara dom?

För om DU träffat dom, precis som jag gör, skulle du också känna att ”det här är en människa PRECIS SOM JAG, som bara råkat födas i ett annat land och fått andra förutsättningar, men som ändå modigt vågat kasta sej ut i Det Okända….

….men här blir det Kalla Handen, och/eller ”ÅK HEM!”.

VAD SKA JAG SVARA DOM?

Ska jag säga #åkhem….?

….men jag vet inte om det var lättare förr.

Jag kan ju tycka att när jag – MOI! – hittar en passande partner till någon av mina söner så borde dom bah: ”ÅH! VAD BRAAAA! TAAAACK!” för att dom litar på mitt omdöme och min förmåga att känna av och se människor.

Jag träffar ju dom här tjejerna regelbundet, och hela tiden, och pratar med dom och tänker: ”Den som krokar fast i den här tjejen kommer att få ett kul/härligt/mysigt/harmoniskt liv”. Och istället för att låta ”vemsomhelst” få henne, kan JAG ”ta” henne och ”förmedla” henne till någon av sönerna som jag tycker att hon matchar.

Men faan vad segt det är!

Ingen som hoppar och studsar av lycka av att jag – MOI – lyckats ”hitta rätt partner”!

Typ.

Egentligen borde jag bli värsta ”match-makern” för jag tycker det är sååååå kul att försöka matcha ihop folk. Nu har jag ju aldrig lyckats para ihop några, eftersom jag inte ens lyckats få dom att träffa varandra….

…men oj vad bra det skulle bli om jag lyckades!

Just saying….

Mor och son anno 1990.

….med Äldste Sonen. Det ska bli jättekul att bli uppdaterad på hans liv och allt som händer med och i honom.

Jag är ingen telefonpratare, vilket gör att jag inte uppdateras på det sättet. Däremot messar vi och SMS:ar då och då.

Men att träffas är ju ändå alltid bäst!

Jag ska dessutom försöka ”gifta bort” Äldste sonen med en ny-singel kollega, som är helt underbar!

Wish me luck!

Som tjej har jag haft en ständigt Övervakande Inre Boss som Ständigt ifrågasatt mitt utseende och min vikt. Och det har inte varit någon snäll Boss. Hen har varit otrooooligt petig och hackat hål på varenda litet försök till ”jag-duger-tankar”.

#jagduger

Ständigt har den Inre Bossen tjatat om ”2 kg hit och 3 kg dit”. Vikten har varit VIKTIG – ibland Livsavgörande: ”Du får INGEN kille om du inte går ner 2 kg! Så ÄR det bara.” Och så har man stått där framför spegeln och sett hur otroligt stooooora och tjocka dom där 2 kg är som sitter som en bulle mitt på magen eller ibland sitter på en (inbillad) dubbelhaka.

#jagduger

På något sätt har den Inre Bossen aldrig lyckats få mej att ifrågasätta min bröst. Jag vet inte varför, men har hen ens andats något om mina bröst, har jag slagit dövörat till, men jag vet mååånga tjejer som har en Inre Boss som tjatar om brösten så att dom till slut måste stoppa in silikon i dom, och kanske den Inre Bossen inte ens då blivit nöjd. Fi faan, säger jag bara för missnöjda Inre Bossar.

#jagduger

MIN Inre Boss har tjatat om min mage och min dubbelhaka (och inget av dom existerade då, i början…Det SER jag ju på alla bilder!) i alla år. Jag minns att jag som ung satte på mej en åtsmitande klänning och kunde tänka att jag ”lurades” när (Den Inbillade) magen inte syntes: ”Man ser den inte nu, men vänta du tills jag är naken….” och sen om den inte syntes när jag var naken, så tänkte jag att ”….men vänta du tills jag böjer mej lite åt sidan och samtidigt sträcker benet så att det putar ut…DÅ ser man minsann Den Hemska Bullen!”.

#jagduger

Jag minns när jag köpte storlek 34 och kände att jag lurades med det också; ”…för egentligen har jag storlek 36, men jag lyckades klämma in mej i storlek 34 för tillfället”. EN period under alla år kände jag mej SMAL, men då var jag faktiskt mager och vägde 48 arma kilo till mina 167 cm. Då kunde jag stoppa in en tjock stickad tröja innanför byxorna (i storlek 34) och ändå se smal ut.

Igår satt jag och en kollega (båda 50+) och pratade om våra magar (och kroppar för övrigt), och jag kände att jag blir såååååå trött på mej själv när jag håller på så här! Varför kan jag inte bara få DUGA (inför mej själv) och varför kan jag inte skita i extrakilon hit och dit? Hon tyckte detsamma och sa samma sak som jag skrivit ovan; att ”när jag var ung och verkligen SMAL så tyckte jag ändå inte att jag dög/var smal”.

#jagduger

Och denna eeeeeeviga Inre Boss som heeeeela tiden KRÄVER att jag går ner i vikt. Hen krävde det för 40 år sedan och hen kräver det NU!

”Stick och brinn!”, fräser jag. Men hen lyder inte.

Men det är ju nästintill omöjligt att få den Inre Bossen att försvinna när VARJE tidning, och varje dags FB:s-tittande innehåller att KVINNOR ska antingen gå ner i vikt, göra 30 situps, push-ups eller ”squasch” (?) – alla jävla rörelser HETER ju något också ”nuförtiden – springa en mil, lyfta hantlar och motionera i tid och evighet. Amen.

”…..ba´fatt det är så skööööönt!”. Liksom.

#jagduger

NÄR ska jag (vi) få DUGA?

Och då kommer alla hurtiga och duktiga kvinnor (som aldrig ifrågasätter sina kroppar = finns inte) att säga ”du-behöööööver-inte” och ”tänk-positivt” och ”du-duuuuuger” och ”älska-dej-själv” och ”jag-motionerar-bara-för-att-det-är-så-sköööönt”. Men FINNS det kvinnor som GÖR det på riktigt? I dagens utseendefixerade Sverige? På riktigt? I verkligheten?

Liksom.

#jagduger

Känner män allt detta? Nope. Dom visar glatt upp sina stora magar och ser det som ”pondus”. Och det är ju bra (för dom). Men varför får inte våra magar vara ”pondus” eller ”plufsig-ex-gravid-mage-fin”. Typ. Män kan t o m säga att dom tränar, fast dom gjorde det en gång för ett halvår sedan, och så är dom nöjda med det. Och det är ju bra, och jag skulle vilja vara sån. Men kan inte.

Och det är medias fel (tror jag). 

Och förresten är trådsmala modeller fula. Och ute.

….åsså avslutade jag med att kasta sten i glashus.

Igen.

Fi fan.

Jag blir så ARG så att jag vill STAMPA I GOLVET och SKRIKA!

https://www.metro.se/artikel/tre-m%C3%A4n-%C3%A5talas-f%C3%B6r-gruppv%C3%A5ldt%C3%A4kt-i-fittja-xt

Nu har det skrivits om den kvinna som blev våldtagen av ”ungefär 20 män”(varav 3 åtalas!!! ) i Fittja flera gånger. Missarna polisen gjorde vid undersökning av ALLT är så många så att jag blir TOKIG!

Kvinnan har förstörts för livet. For ever. Detta för att ett gäng IDIOTER LIGISTER HJÄRNDÖDA IMBECILLA KORKSKALLAR EMPATILÖSA PSYKOPATER för ett år sedan bestämde sej för att förstöra hennes liv genom att SPARKA, SLÅ OCH VÅLDTA henne bara för att dom tyckte det var kul (!?!?), eller något. Och det var inte EN idiot – det var ca 20 stycken!!!

STÄNG IN DOM PÅ LIVSTID idag!!! Vi vill inte ha dom på gatorna! Och ändå har dom fått gå lösa i över 1 år innan dom ens tas till domstol!! VA?!? Hur många har dom förgripit sej på under året??

Och som dom RYGGRADSLÖSA FEGPROPPAR dom är NEKAR dom givetvis. Det gör alla ryggradslösa FEGISAR när dom ställs inför frågan: ”VAR DET DU?”

FAN, vad ARG jag blir!

Kvinnan borde få en upprättelse från killarna, polisen och hela rättsväsendet!!! Jag skäms över OSS, liksom. Och dom skäms inte alls!

Polisen gick till FEL TRAPPUPPGÅNG när dom skulle ta prover och kolla hur det såg ut!! FATTA DET!! Dom gick till fel trappuppgång!!

ETT år efter brottet tog dom analyser i rätt trappuppgång!

En kvinna som blir våldtagen av 20 män borde ha hörts/setts etc. Det borde finnas vittnen! Hur kan man missa VILKEN trappuppgång??!

Jag, och många med mej (kvinnor), har för läääänge sedan tappat förtroendet för hela rättsväsendet!! Jag vet inte om jag skulle våga anmäla ett brott. För då skulle väl JAG anklagas och ifrågasättas och vändas ut och in. Och förövaren skulle kanske utsätta mej MER. För det är ju så dom gör. Har jag förstått.

Jag tycker vi ska stänga in alla män till dom kan uppföra sej som folk!

Så gör dom ju i många länder, fast tvärtom; Dom stänger in kvinnor i hus och i kläder för att MÄNNEN inte kan uppföra sej. Det fattar väl vem som helst att det är helt bakvänt! Stäng in männen istället! Och så får dom TESTAS (regelbundet) för att kunna gå fria på gator och torg.

Dom kanske skulle kunna ha något slags ”körkort” på sej som visar att dom inte begått något brott mot en annan människa, och när dom ändå gör det, blir dom DIREKT inlåsta igen och får bara gå ut med TVÅ kvinnliga vakter.

Såja. Nu fixade jag så att 80% av vår värld blev brottsfri.

Typ.

En av dom mammor jag jobbar med kommer ”smygande” (ja, hon smyger faktiskt) och viskar i mitt öra:

”Min dotter behöver idiot-kläder”. Hon ser sej omkring – det är många människor omkring oss i korridoren – som om det är Mycket Hemligt.

”Eeeeeh???” Jag tittar förvånat på henne och tänker att jag nog hörde fel, så jag  viskar tillbaka:

”Vad sa du att hon behöver?”

”Idiot-kläder”. Hon viskar det mycket tydligt, trots att hon bryter starkt på svenska och nyss har lärt sej, men just ordet IDIOTKLÄDER kan hon säga ovanligt tydligt.

Jag tänker att dottern kanske ska på maskerad och klä ut sej till Idiot (hur man nu gör det? ) och förtydligar hennes fråga – nu med låg samtalsröst:

”Din dotter behöver I D I O T K L Ä D E R ?”

”Ja”, svarar hon lättad över att jag förstår.

Jag tänker att hon nog ändå inte menar det, och frågar därför igen:

”IDIOT-kläder???”

”Ja”, svarar hon som om jag vore dum och inte fattar, trots att hon är så tydlig, och hon ser ut som: Vem-som-helst-behöver-väl-såna-kläder?!? Hon ser nog på mej att jag ändå inte riktigt fattar så hon lägger till:

”Alla andra barn i skolan har riktiga idiotkläder och min dotter blir retad när hon inte har några….”

Jag funderar på vad det är för kläder ”alla andra” har, och vad det är för skola hon går i där alla är klädda som idioter….. och medan jag funderar, lägger mamman till:

”….när dom har idiot i skolan….” och så visar hon med handen hur hon studsar en boll.

DÅ går det upp ett ljus för mej: IDROTT!

”Jahaaaaa! IDROTTSKLÄDER!”

”Ja!” säger hon som om hon sa just det från början.

Guuuu`så tokigt det kan bli!