En av dom mammor jag jobbar med kommer ”smygande” (ja, hon smyger faktiskt) och viskar i mitt öra:
”Min dotter behöver idiot-kläder”. Hon ser sej omkring – det är många människor omkring oss i korridoren – som om det är Mycket Hemligt.
”Eeeeeh???” Jag tittar förvånat på henne och tänker att jag nog hörde fel, så jag viskar tillbaka:
”Vad sa du att hon behöver?”
”Idiot-kläder”. Hon viskar det mycket tydligt, trots att hon bryter starkt på svenska och nyss har lärt sej, men just ordet IDIOTKLÄDER kan hon säga ovanligt tydligt.
Jag tänker att dottern kanske ska på maskerad och klä ut sej till Idiot (hur man nu gör det? ) och förtydligar hennes fråga – nu med låg samtalsröst:
”Din dotter behöver I D I O T K L Ä D E R ?”
”Ja”, svarar hon lättad över att jag förstår.
Jag tänker att hon nog ändå inte menar det, och frågar därför igen:
”IDIOT-kläder???”
”Ja”, svarar hon som om jag vore dum och inte fattar, trots att hon är så tydlig, och hon ser ut som: Vem-som-helst-behöver-väl-såna-kläder?!? Hon ser nog på mej att jag ändå inte riktigt fattar så hon lägger till:
”Alla andra barn i skolan har riktiga idiotkläder och min dotter blir retad när hon inte har några….”
Jag funderar på vad det är för kläder ”alla andra” har, och vad det är för skola hon går i där alla är klädda som idioter….. och medan jag funderar, lägger mamman till:
”….när dom har idiot i skolan….” och så visar hon med handen hur hon studsar en boll.
DÅ går det upp ett ljus för mej: IDROTT!
”Jahaaaaa! IDROTTSKLÄDER!”
”Ja!” säger hon som om hon sa just det från början.
Guuuu`så tokigt det kan bli!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag läste det här inlägget igår och nu imorse igen för det är roligt pga av situationskomiken – men det är inte elakt skildrat utan beskriver på ett sätt hur livet är.
Jag tänker att att sådana här situationer uppstår ju ofta och inte bara pga av språkförbistring utan även för att vi är olika och tolkar saker och ting olika trots oklanderligt språk. Sen tänker jag att det vore roligt att ha en sådan där t-shirt – särskilt i kretsar där det är viktigt att ”vara smart och framgångsrik”, jag fnissar bara jag tänker på det. Lite som i Alfons Åberg boken när han tjuvar kakor ur burken i köket när han är hemma hos farmor med sin kusin och inte får vara med och spela kort för att han är för lite och dum enligt kusinen. Då kan man man ju bara peka på tischan och säga, I´m an idiot och sen spärra upp ögonen och se oskyldig ut.
GillaGilla
Ja, det kan verkligen bli tokigt! Jag minns en gång när jag träffade en kvinna som blottade sig på nätet, och när jag frågade ”hur ofta” hon blottade sig, svarade hon ”inte så ofta nuförtiden….”. Jag tänkte då ”det är nog ungefär 1 gång/månad”….men frågade sedan: ”Hur ofta är det?” och fick då svaret ”Ja, nu gör jag det bara två gånger om dagen…förut gjorde jag det hela dagarna…”.
Så nog tolkar vi ord olika….
GillaGilla